Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det börjar att dyka upp några dödsknarkarnazister här och där nu. Dock har AB och Expressen inte fattat något ännu. Dom är för upptagna med att dricka lådvin på kvällarna.

Eftersom de flesta av SvDs förvånande nyktra artiklar inte lätt kan sammanfattas på twitter kommer skitjournalisterna aldrig att se dem

Expressen har ju faktiskt varit plattform för en del chockerande brunhögerrasistsvin-åsikter på senaste, som att det vore en god ide att åldersbestämma ensamkommande och tvi vale.... begränsa invandringen en smula!

http://www.expressen.se/ledare/anna-...tingpolitiken/

http://www.expressen.se/ledare/alder...r-inte-rasism/

Apropå ledaren i SVD jag skrev om förut så börjar det genast knorras på twitter:


Eric Rosén, redaktör på dagens arena kan inte tänka sig att man skulle vilja berätta om asylmissbruket i Sverige utan att "fiska i grumliga vatten" som det brukar heta. Att Sanna Rayman finner det beklagligt att människor ljuger om vem de är och att det drabbar de verkligt behövande måste så klart innebära att Sanna är invandringskritisk eller något ännu värre. Att påpeka att vi borde se över dessa problem med rättssäkerheten kan bara vara ett tecken på sympatier med de där.... sverigedemokraterna!

Genom sig själv känner man andra. För honom är väl alla texter och "sanningar" vinklade för att gynna den politiska agendan skulle jag tro.

Eric Rosén måste vara rädd för den "rasistvåg" som kommer att dra genom nya kalla Sverige om det kom fram att en del invandrare, precis som alla andra människor, ljuger för att att få vissa fördelar. Det råkar väl vara 90% som tappar bort passet på resan hit om jag inte missminner mig?
Farligt om fel information skulle nå folket, mycket farligt...

Kulturkoftorna attackerade genast Rayman och ifrågasatte både hennes och författarens trovärdighet. Det tycks för vissa helt omöjligt att ta in tanken att asylsökande kan ljuga.

Asyl var enda vägen in i Sverige 1971-2011 för icke-europeer eftersom arbetskraftsinvandring var förbjuden. Och det skulle ingen ha missbrukat...? Naiva jävla tomtar.

Fördelen med Twitter är att man får ett fönster in i hur vänsterjournalister konstant försöker mobba konservativa och liberala kollegor att anpassa sig till deras agenda. Annars pågår ju sånt här kollegialt grupptryck bakom lykta dörrar, och utåt sett syns bara en mur av gravallvarliga ansikten uppfyllda av sitt ansvar att osjälviskt och objektivt granska makten och informera medborgarna.

Det är antagligen för tidigt att tala om ett paradigmskifte, men det fetade är intressant. Min sambo har en äldre släkting som befinner sig i just den sfär där många av våra politiker och storstadsjournalister befinner sig, det vill säga bosatt i ett problemfritt område och feedback i integrations- och invandrarrelaterade frågor enbart från människor som även de är befriade från problem. Hon har under alla de år jag känt henne hållit fanan högt vad gäller svensk invandringspolitik. Under ett besök häromveckan berättade hon att en vänninas barnbarn i en förort söder om Stockholm har blivit utsatta för hot och "omvänd rasism" (jag orkade inte rätta henne) av invandrarbarn i skolan. Barnens far hade veckorna tidigare blivit rånad och (förvisso lindrigt) misshandlad av ett invandrargäng som kallade honom jävla svenne (motsvarande). Jag gissar att det var första gången som min sambos släkting fick höra om svensk invandringspolitiks mörkare sidor från någon som hon inte kan avfärda som obildad rasist.

Jag är medveten om att detta är en anekdotisk parantes utan egentligt värde i den här tråden, men likväl.

Att politiker och journalister är de sista att vakna upp i dagens informationssamhälle känns ganska märkligt, men det visar helt enkelt vilken bubbla de har levt i allt för länge. Som vanligt gör sig verkligheten påmind för eller senare.

För utomstående så är det ju så uppenbart hur de vill undanhålla viss information och skambelägga de som vågar yttra sig och problematisera vissa känsliga frågor.

Inser de inte detta själva? Ett bra bemötande från Rosen vore ju att försöka sänka Raymans krönika med fakta och ett bra resonemang, inte att börja spekulera i hennes möjliga baktankar.
Ta det för vad det är helt enkelt... Rayman menar att det kan finnas problem med Sveriges asylmottagning. Iden till ledaren kommer från en intressant bok hon läst... Det är allt.
Om Rosen inte kan bemöta detta på ett moget vis så är det ganska uppenbart vem som har en "politisk agenda" om man säger så. Vissa saker verkar inte få sägas utan att det insinueras en massa skit.
Vad är det för obehagligt sätt egentligen?
Jag är iaf väldigt trött på det.

Detta är också ganska talande:


Genast ska det förvrängas och missförstås. Anklagelser om att Sanna Rayman misstänkliggör alla asylsökande och så vidare, något som det inte ligger någon sanning i.

Det är lustigt hur djupt denna fientlighet mot ett öppet samtal ligger hos vissa vänsterdebattörer.

För övrigt vill jag ha mer objektivt granskande. Finns det några journalister numera som inte dubblar som åsiktsmaskiner?

När jag ser kulturkoftor och grönhipsters hantera dessa frågor kan jag inte låta bli att tänka på den nya forskningen om drivkrafterna bakom nazisternas handlingar:


"Antirasismen" i bred bemärkelse (allt från antivitism till asylkrameri) är just en stark tro, på gränsen till religiös. All information som motsäger trosuppfattningen skapar kognitiv dissonans och hjärnan söker febrilt efter svagheter i informationen för att kunna slå hål på den för att tysta dissonansen. Man ser det överallt: Foliehattar som måste utveckla otroligt komplexa och osannolika konspirationsteorier för att allt ska stämma, kreationister som bygger stora "apologetics"-sajter för att kunna bemöta besvärande och motsägelsefulla bibelcitat och misskreditera varje nedslående vetenskapligt bevis för evolutionen. Kommer man inte runt argumenten så misstänkliggör man budbärarna och deras syften. Och det verkligt sorgliga är att om de får ett slutgiltigt, överväldigande bevis för att de har fel så når det aldrig en vändpunkt där de ger upp och backar. Hjärntvätten är 99% irreversibel.

Det tragikomiska i sammanhanget är att antirasisterna drar paralleller mellan SD och nazismen, när det närmaste man kan komma nazismen i fråga om stark tro, flockbeteende, konsensus, maktställning, propaganda, intolerans, åsiktsfascism och bokbrännar-tendenser är PK-sekten själva.

Du nämner Danmark men Danmark är inte Sverige, politikerna är så mycket mer degenererade och fega här (vilket M är ett paradexempel på) och Bonnier har så mycket mer makt. Jag säger inte att det är helt osannolikt att M svänger, någonsin men det kommer att ske när SD har 20% och då har M redan förlorat relevans. Att som svensk och medveten rösta på M är detsamma som att passivt stödja ett långsamt självmord. Moderaterna vet det också, men de är beredda att strunta i det. De kortsiktiga drivkrafterna är så mycket starkare för dem och syltburkarna lockar så mycket mer. Dessutom är det viktigt att påpeka att varje människa bör ha ett minne, och desutom utnyttja det dvs fulspel och dubbelmoral ska inte premieras, moderaterna förtjänar att sjunka in i glömskan då de grovt misskött sig och i sitt ansvar för förvaltningen av landet. Mitt stalltips är att ett reformerat C och SD är dem som kommer sköta förvaltningen av landet i framtiden. Dock givet att inte moderater, miljöpartister och sossar först hinner lyckas i sina drömmar om ett Sverige med svenskar i minoritet.

Jag måste tacka för att du gjort en hel del bra iakttagelser i tråden. Du har helt rätt att Moderaterna är den sista konservativa kraften i Sverige i en mängd frågor. Moderaterna var ett statsbärande parti fram till 1936 då partiet föll ned till 17,55 procent. Partiet hade då sett en ständig nedåtgående trend sedan 1914 även om valresultaten ibland visade positiva gröna siffror. Partiet nådde inte över 20 procent förrän 1979. Moderaterna låg sedan kring 20+ procent med undantag för 1988 och 2002. Valet 2006 och 2010 är historiskt goda val för Moderaterna. På 1960-1970-talet ansågs Moderaterna döda. Historiskt har C och Fp haft betydligt mycket mer inflytande än Socialdemokraterna och på 1960-1970-talet blev började de kalla sig för borgliga partier. Liberalismen som ansågs vänster blev då plötsligt höger.

Fredrik Reinfeldt tog över partiet 2002 och tog partiet till historiskt goda siffror 2006 och 2010 genom att fortsätta det materialistiska spåret men med mindre neo-liberalism. De andra frågorna fick KD, C och FP förfoga över. Socialdemokraterna har behandlat V och Mp på samma sätt. Under Perssons tid var det bara Moderaterna som röstade nej till flyktingamnesti och nej till en rad frågor angående feminism, homosex och mångkulturalism. Persson var inte alltid intresserad av sådana frågor och ansåg till och med dem skadliga men Fp, C, Kd, V och Mp var drivande i dessa mjuka frågor och Persson nöjde sig med att kontrollera ekonomin och välfärdsstaten. Den enda gången Persson oroade sig var när Baltikum gick med i EU och Persson oroade sig för att LO arbetarna skulle bli utkonkurrerade av billig arbetskraft från öst.

Moderaternas stora problem har alltid varit att de har konserverat frågor som inte var deras från början. Moderaterna har i regel röstat nej till olika frågor som drivits av de små liberala partierna och SAP. Efter de förlorat omröstningen har de gjort frågorna till de sina och sedan försökt bevara den positionen. De progressiva har dock aldrig har givit upp och Moderaterna har haft en ständig ovilja att förändra samhället när de väl är förändrat.

Du har helt rätt i att M inser att deras situation är olöslig. Fp, C och KD tvingade M till samarbete med Miljöpartiet. M var skeptiska men tvungna att agera. När väl M gav efter för Mp började Mp tjata om att de ville ”ha mer”. Även om detta har kostat M mängder med kärnväljare så har fått sympatier från annat håll. Även om M inte får igenom en restriktivare flykting och invandringspolitik slipper de i alla fall en omfattande vänsterpolitik om de hade satt sig på tvären. I moderata kretsarna är man medveten om att Fp, C och KD inte har några som helst problem att börja kalla sig för ”vänster” igen och ge sitt stöd till en S-märkt regering. Gamla moderatgubbar som Carl Bildt hatar folkpartister eftersom de är svekfulla och inte har någon som helst intention att göra det som är bäst för Sverige. Om det inte hade varit för Lars Leijonborgs populistiska utspel i valet 2002 så hade faktiskt inte Fp suttit i riksdagen idag. Det har gått 11 år sedan dess och vi har inte sett ett språktest än och partiet lever fortfarande på denna fråga som om den var aktuell.

Det är dock bara en tidsfråga innan Centerpartiet och Kristdemokraterna lämnar riksdagen vilket innebär en helt ny spelplan. Detta kommer initialt gynna Fp och M som kommer få en mängd nya väljare i valet 2018 från C och KD. Det kommer dock inte räcka för att Fp och M kommer kunna sitta en regering. Om vi nu ser ett samarbete mellan alliansen och mp efter valet 2014 kommer miljöpartiet kräva betydligt mer än idag. De kommer vilja ha kontroll över de ekonomiska frågorna och M kan då i princip drömma om att få höja skatterna. Det är också, skall säga en uppoffring för Miljöpartiet att göra detta eftersom partiet identifiera sig som vänster och i synnerhet deras väljare.

Det mest troliga sceneriet är att Fp och M måste stå på egna ben och bli minoritetspartier utan något egentligt inflytande på politiken. Vi kommer troligen återigen få en evig rödgrön regering. Idag kontrollerar Fp, C, KD, V och MP cirka 1/3 av väljarnas mandat men har kontroll över alla mjuka frågor samt till och med mjuka frågor som utgör sjuka kostnader för Sverige. Direkt efter valet 2014 lär de kanske ha 1/4 av väljarnas mandat på sin sida – i alla fall om KD och C får lämna riksdagen och FP minskar till 5 procent.

Det kommer mycket gott av detta. Sverige har lidit av att ha radikala liberaler så som Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna i både riksdagen och regeringen. Frågan är om det inte är bättre att styras av en Lars Ohly typ än av Göran Hägglund, Annie Lööf eller Jan Björklund.

Något annat
Vad jag kanske finner mest spännande är hur starka media är och hur de i princip kontrollerar all politik i Sverige. När man läser Aftonbladets ”feed” idag på sin hemsida är huvudnyheterna. 1. Berlusconi är en skurk och Mario Monti är bäst 2. Påven är en homohatare 3. Jan Guillou tycker att SD:are är idioter 4. Camilla Henemark är cool för att hon är lesbisk.

På Expressen uppmärksammar man valet i Italien och hyllar liberalerna och hatar de konservativa. Det är samma visa på SvD och DN. Intressant att en svensk medias gullegris är en 79-årig ekonom, Mario Monti med bakgrund på investmentbanken Goldman Sachs, storföretaget Coca Cola, finansinstitutet Moodys, tankesmedjan Atlantic Council med internationalistisk profil. Intressant nog Mario Monti också en ledande Bilderbergare. Typiskt svensk media att hålla på teknokrater som vill ge den italienska demokratin till finansvärlden och öppna gränser. Vi har en frukstansvärt vidrig mediaelit i Sverige. Jag fattar inte hur folk pallar att köpa Bonniers och Schibstedt produkter.