Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Sleepy Joe höll sitt löfte, kanske?
https://youtube.com/shorts/FVbEoZXhCrM?feature=share

Gemensamt koordinerad amerikansk- och brittisk operation, garanterat.

Jag förstår vad du menar. När jag läser dig måste jag alltid tänka till. Det är svårt att slarvläsa det du skriver eftersom du har ett rätt komplext språk. Du tänker alltid ett steg längre än vad jag gör.

Till annat. Någon vecka innan valet 2022 läste jag en artikel av Ola Larsmo i DN-kultur om "medelklassen" och den politiska mitten.

https://www.dn.se/kultur/ola-larsmo-...inndoktorerna/

Det är ingen spännande artikel och inget nytt men speglar vår tid. Larsmo anser att medelklassen representerar den politiska mitten och den politiska mitten beskriver han som liberal och framförallt etiskt rättfärdig. Att vara liberal är att sympatisera kulturellt, politiskt och ekonomiskt med en ideologisk amalgamation av V/L/S/MP/C värderingar.

Jag har noterat att Aftonbladets S-märkta kultur och ledarsidor ett antal gånger har skrivit något liknande. Att vara socialdemokrat är enligt Aftonbladet konvergent med att hysa sympati för liberalismen. Vem som ingår i medelklassen får vi aldrig veta. Enligt Johan Hakelius handlar distinktionen mellan övre medelklassen och den lägre medelklassen om du serverar lådvin eller vin i flaska. Jag antar det är hans tolkning av Pierre Bourdieus bok Distinction: A Social Critique of the Judgment of Taste (1979)

Klassbegreppet populariserades under industrialismen och det var också en tid med betydligt större spridning gällande utbildning och inkomst. Det var också en tid med nära obefintlig arbetslöshet, könsroller, hierarkier och övertydlig klassmedvetenhet. Inom sociologisk forskning brukar klass definieras utifrån indikatorerna; yrke (status), titel, utbildning, autonomi på arbetsplatsen, inkomst, förmögenhet, kulturellt kapital, boende situation osv.

Det vanligaste sättet gestalta social klass är att använda sjukvården eftersom det är tydliga hierarkier. Läkare definieras som "övre medelklass" på grund av bland annat inkomst, titel, yrkes status, förmögenhet, utbildning och kulturellt kapital. Sjuksköterskor definieras som lägre medelklass. Undersköterskor definieras som (övre) arbetarklass och vårdbiträden som (lägre) arbetarklass.

Ibland används skolan som exempel. Kanske kan du definiera en skolchef eller rektor som övre medelklass medan en lärare kanske kan definieras som lägre medelklass. Det som skiljer dem åt är primärt inkomst, titel, status, autonomi snarare än utbildning vilket är övertydligt i sjukvården. Ett förenklat klasschema baserat på inkomst över dagens Sverige kanske kan se ut så här;

Överklassen (5% rikaste)
- 1% Över
- 4% Under

Medelklassen (25% rikaste)
- 10% Över
- 15% Under

Arbetarklassen (50% rikaste)
- 20% Över
- 30% Under

Underklassen (20%)
- 10% Över
- 10% Under

Vad säger det oss? Det säger oss att den så kallade "medelklassen" utgör ungefär 25% av befolkningen. I början av 1900-talet tjänade en lärare vid realskolan tre gånger mer än en industriarbetare. Idag faller lärarnas inkomsterna i kategorierna medelklass och arbetarklass. Läraryrkets ekonomiska status skiljer sig markant från vad den var för hundra år sedan.

Sydsvenskans Per Svensson menade på DN:s ledarsidor för ett par år sedan att ministrar och lärare tillhör samma sociala kategori. En lärare som arbetar i Värmland tjänar ungefär 35,000 kronor i månaden efter femton år i yrket. En minister tjänar ungefär 145,000 kronor i månaden. Kan de verkligen placeras i samma sociala kategori? Snittlönen för en journalist på Dagens Nyheter är 63,000 kronor i månaden. Sedan tillkommer ytterligare inkomst från boksläpp, företagsevent och framträdanden i etern. Jag kan tänka mig att en framburen journalist tjänar närmare hundratusen i månaden. Således, sett till inkomst skiljer sig en lärarlön och markant från en journalistlön. Vi talar om skillnader nära de skillnader som rådde mellan en lärare vid realskolan och en industriarbetare för hundra år sedan.

Ola Larsmo skriver för de 15% rikaste i Sverige och då i synnerhet en urban schattering av den. Inte olikt Åsa Linderborg återkommer Larsmo till sin så kallade "arbetarbakgrund" (hans föräldrar gjorde vad han kallar för "klassresa") som han anser gör honom "speciell" bland de Södermalmsbaserade journalisterna.

https://www.lararen.se/grundskollara...alt-att-glomma

Larsmo är tämligen förtjust i skattesänkningar för den övre medelklassen, (de)industrialisering, fri invandring, feminism, hbtq-driven identitetspolitik, liberal filosemitism, övervakning och krig för den liberala världsordningen. Detta lindas sedan in i någon av form falsk sympati för arbetarklassen och social kritik. Den sociala kritiken skiljer sig inte nämnvärt från den du hör från bland annat Bill Gates.

Användaren NIX-registret påpekade något intressant för en tid sedan. Han menar att liberalismen är en konsumtionsvara. Det kostar ingenting att ta till sig den. Även om du är har små medel kan du dela värderingar med förnäma människor som skriver på kultur och ledarsidor. På så sätt kan du trots små medel hävda att du har ett bourdieuanskt kulturellt kapital.

Eliternas konstruerade sociala skådespel har fortfarande bäring på samhällsdebatten men hur länge är detta hållbart innan vi ser en "pushback". Enligt SCB; år 2001 hade 16% av befolkningen en kandidatexamen eller mer. År 2021 hade andelen ökat till 30%. Har dessa verkligen gjort en klassresa på det sättet som Ola Larsmo gjorde när han läste ett par strökurser (utan att ta examen) på Uppsala universitet?

Om du är en högskoleutbildad kvinna som efter examen tar jobb på McDonalds så kommer du falla i samma ekonomiska kategori som underklassen. Du kommer inte ha en karriär. Du kommer inte kunna köpa en bostad. Du kommer inte kunna resa eller dricka något annat än billigt bag-in-box vin. Du kommer antagligen inte kunna inleda en varaktig relation. Du kommer inte kunna skaffa barn. Inte heller om du åtnjutna någon respekt varken på din arbetsplats eller någon annanstans.

Får du mot förmodan ett barn kommer ditt barn gå i en dålig kommunal skola. Du och ditt barn kommer möta missgynnsamma, oftast inkompetenta lärare, ur den livrädda och prekärt ekonomiskt svaga lägre medelklassen. Lärarna kommer behandla dig och ditt barn som "socialfall". Ditt barn kommer få "trendiga" diagnoser och uppmuntras att "nöja sig" med sin lott. Dina barn kommer inte få en reträttpost på Bonnier som överklassflickan Lisa Bjurwald precis som du inte fick.

Du kommer säkert lida av utbrändhet, stressymptom, tinnitus, depression, övervikt, högt blodtryck, kronisk oro och dåliga tänder. När du läser Kate Mannes bok "Entitled: How Male Privilege Hurts Women" (2020) så inser du att hon skriver för livsstilsfeministen Isobel Hadley-Kamptz, som trots sin ADHD och ständiga sociala misstag har kunnat mejsla fram en permanent plats på Dagens Nyheters ledasida. Är du mot förmodan man kommer din situation vara bedrövlig.

Tidningarna kommer göra sig lustiga över din ensamhet och ekonomiska situation. Du kommer kallas för "förlorare" och "incel". De kommer beskriva dig som en potentiell mördare, våldtäktsman och sexist. Du tänker dig att din fil.mag. i litteraturvetenskap gör dig litet finare än dina tvetydig utbildade kollegor på ICA. "men så är inte fallet. Ingen kommer behandla dig som Expressens Jens Liljestrand men CSN kommer kräva sitt skålpund. Om du mot all förmodan har några vänner från högskolan kvar i tidiga 30 årsåldern kommer de känna sig obekväma kring dig. Ingen vill bli smittad av dig. Så möter du den där söta tjejen som fann flörtade med dig på kårfesterna. När du berättar vad du nu gör bli hon iskall. Pengar spelar trots allt roll.

Medan den liberala vänstern - från Soros till Larsmo till tidningen Jacobin anser att klass kan reduceras till kultur har Peter Turchin teori om överproduktion av eliter har letat sig in i den anti-imperialistiska vänstern - vilket de hoppas skall leda till reaktion. Jag har noterat att även vissa liberala ledarsidor har noterat detta vilket odlat en rädsla över det liberala systemet varaktighet.

Den liberala och tämligen arroganta skolforskaren Mary Richardson nämner inte Turchin i sin bok "Rebuilding-Public-Confidence-in-Educational-Assessment" (2022), men påpekar förtroendet för institutionerna reduceras i och med överutbildningen eftersom utbildning som kompensatorisk metod inte länge är effektiv. Samtidigt förkastar Richardson begreppet "fairness". Förvisso inte underligt givet kvinnans liberala egennyttiga pliktmoraliska horisont.

"Gör din plikt - kräv din rätt" sade August Palm. Det var avsaknaden av "fairness" som drev miljoner svenskar till USA. Kinas president Xi Jiping påpekade att du inte kan "äta liberala värderingar" och där med kan den liberala ordningen i väst inte vara beständig. Svensk eftervalsdebatt präglades av hysteriska utbrott i MSM över att 18-29 åringar inte röstar på V/MP längre men på SD/M. Kan det ha att göra med liberalismens misslyckande?

Priviligierade storstadsfeminister med examen i genusvetenskap och jobb på någon EU-finansierad tankesmedja, sitter på dyra hipsterrestauranger i Milano, där de klagar på män och över bristen på solidaritet med afrikanska båtmigranter. Samtidigt sitter liberala romare på sina vitmålade tech-kontor och klagar på Ryssland och "reaktionär" klimatpolitisk policy på Twitter. Universitetsexamen i humaniora till trots spelar mindre roll när du ögnar igenom twitterflödet och feministen vinkar dig till bordet för en till aperitif. Kan valet av Giorgia Meloni indikera en allvarlig socioekonomiska, moralisk, demografisk och politik kris i Italien? Alla ser detta utom våra eliter.

Är det en CIA-operation? Expressen kan inte bestämma sig.

Påminner om samma förvirring som rörde det där laboratoriet i Kina. Först sades det vara en konspirationsteori och sedan var det ingen konspirationsteori och sedan blev det en konspirationsteori igen. Både Ryssland och USA förnekar att de förstört gasledningarna. Pro-ryska amerikanska bloggaren Moon of Alabama skriver detta;

Moon of Alabama skriver mer än så naturligtvis mer som indikerar att amerikanerna kan ha legat bakom. Även pro-ryska amerikanska bloggaren the Saker skriver om detta och publicerar ett klipp där Biden explicit säger att om Ryssland invaderar Ukraina kommer de sabotera ryska gasledningar i Östersjön. Det är inte ens övertydligt. Det är precis det som Biden säger och det råder ingen förvirring vad han menar samtidigt som den tyska kanslern nickar i samförstånd.


Det finns flera som vinner på att gasledningarna bli obrukbara. De misstänkta är; USA, Polen, Tyskland, Ukraina och Ryssland Egentligen tjänar alla parter på detta vare sig det är ekonomiskt eller politiskt. Ja, Tyskland tjänar inte på det ekonomiskt men politiskt var explosionerna nödvändiga för att slå sig fria från rysk gas. En inte helt otippad vinnare är också Kina nu när Tyskland och Centraleuropa kommer gå åt helvete. Kina kommer sälja mycket prylar. Som man brukar säga; "Keep Germany down, Russia out and USA in". Hur som helst finns det många vinnare. Däremot kommer det onekligen bli en kall vinter i Tyskland.

Vi kommer se en tilltagande radikalisering fram till valet 2026. Kombinationen inflation, höjda räntor och skyhöga energipriser kommer sparka omkull många människor. Politikerna kommer få fan för konsekvenserna av finanskrisen 2007-09, flyktingkrisen 2015, Covid-19 och kriget i Ukraina. Så länge det är män på landsbygden som drabbas bryr sig "få" men vi kan nog räkna med att drivor ur den lägre medelklassen kommer falla. Sådant brukar ge allvarliga politiska efterdyningar. Detta har inte politikerna råd men och nu handlar det om S-röstande offentligt anställda kvinnor i förvaltningen i Göteborg som förlorar villan och coola PR-tjejer i Stockholm som blir av med bostadsrätten på Södermalm. De kommer inte acceptera att trängas vid soppköken. Där med åker feminism, klimat, invandring, progressiv pedagogik, nyliberalism, identitetspolitik, mångkulturalism osv. genom fönstret. Även S-röstande lägre medelklass kvinnor måste äta.

Den liberala berättelsen förutsätter att du är delaktig i den eller snarare - för att du skall tro på den liberala berättelsen måste du få något ut av den. Detta har alltid varit liberalernas problem. Det finns få som tror på liberalismen i dåliga tider. Annars borde SvD och DN bli en tidning. Vad är det för principiella skillnader mellan dem?

Här en svensk sammanfattning av det tal du refererar till. Taget från Afabladet kultur så de politiska slutsatserna är givetvis självklara (Fascism!)


https://www.aftonbladet.se/kultur/a/...alienska-valet

Lyssnade till Göran Rosenberg i Godmorgon Världen i P1, för vilken gång i ordningen... vem vet.
Den tunga ödesmättade rösten.
Ämnet kan man skita i, för det är obsolet sedan 30 år i Sverige, men ingången (den praktiska) till Sveriges Radio på Gärdet, är intressantare. Jo, han läser in hemifrån, men den "praktiska" ändå...

Hur han inbjuds att tala i SR, vad han han att säga en radiopublik. Vi vet ju, har hört i 20 år.
Samma tugg jämt - hur hotfullare det blir för judarna. Fast de i rikedom och makt och medias propaganda blir allt mäktigare, och fjärmar sig uppåt ifrån oss. Populasen.

Varför skall jag som skattebetalare betala Sveriges Radio att återkommande höra denne propagandist för judiska privilegier och självklara rätt till överklass och makt i Sverige?

Men det går inte att komma undan då beloppet dras av Skattemyndigheten utan att man kan göra något åt det.
Jag har en radio och går på wi-fi ibland, som nu, men varför skall jag - och framförallt alla lättpåverkade och obildade - behöva lyssna till denne Rosenberg återkommande i svenska folkets Radio.
Självklart för att Sveriges Radio är och framförallt har varit ett Vänsterliberalt näste med Värdegrunden i fokus.

Du Kristersson, och du Busch, och du Åkesson - och särskilt du Pehrson får bara en chans. Och den är nu. NU.
Missa den, och ni går in i sällskapet i elefantkyrkogården där Göran Persson, Reinfeldt, Löfven men flera andra rudimentära står och skrockar, gott avlönande av sina korrupta efterkommande.

De etno-demografiska förändringarna i kombination med svensk politiserad psykologi och så kallad "pedagogik" börjar få intressanta konsekvenser och det har bara börjat. Från SVT;

Förekommande diagnoser i skolorna är ADHD/ADD, dyslexi, språkstörning, autism, aspbergers, depression, könsdysfori, utbrändhet och utvecklingsstörning. I princip är det bara svenska barn som testas för detta och mycket sällan invandrarbarn.

Bland etniskt svenska barn i medelklassen är dyslexi vanligt förekommande. Det finns ingen operativ definition på dyslexi. Ofta handlar det om dåligt fonetiskt minne. Det avspeglar sig i att de inte kommer ihåg vad de läser. Det finns också andra indikatorer så som svårigheter att lära sig klockan och komma ihåg "höger och vänster". Inte heller finns det några bevis för att det finns en genetisk koppling. Inte heller finns det någon standardisering av dyslexitest. I många länder där bland Polen finns inte ens dyslexi som en diagnos. Det handlar om ungar som läser dåligt när de är 6-12 år vilket knappast är ovanligt.

De flesta barn som fått diagnosen dyslexi är normalintelligenta. De kan inte skickas till särskolan. Inte heller kunde de placeras i specialklasser under den tiden då Sverige inte praktiserade inkludering. Istället sattes de i smågrupper under svensklektionerna som följde den ordinarie läroplanen. Blev barnen bättre på att läsa över tid? Ja, utan tvekan men inte på grund av specialpedagogerna. De blir bättre eftersom de växer ut det med åldern. Bevisen för detta blir allt starkare. Trots högljudda protester från dyslexiförbunden (Ja, de är lika kontra-produktiva som döva och hörselskadades lobbyorganisationer - tex. deras ökända motstånd mot Cochleaimplantat), psykologer, de obehagligt inkompetenta specialpedagogerna och lärarna rör sig inte den så kallade språkforskningen knappast i deras riktning.

Att sätta diagnoser på barn härstammar inte oväntat från USA (med undantag från dyslexi som Sverige har importerat från Storbritannien). Vidare bottnar förtjusningen i diagnossättning från framförallt lärare och specialpedagoger. De resonerar att det aldrig är fel på dem och den institution som de kontrollerar. Felen kan bara sökas i eleverna och föräldrarna. Där med passar det dem att driva fram utredningar som söker fel hos elever. I mindre utsträckning från psykologer, talpedagoger, logopeder, lärarutbildare, tjänstemän, socialarbetare, journalister och politiker även om de också bidrar till överdiagnosticeringen.

Moderaterna föreslog i valrörelsen att förortsbarn skulle göra obligatoriska ADHD/ADD tester. Tja, varför stanna där? Varför inte göra tester för dyslexi, språkstörning och eventuell utvecklingsstörning. Ta dyslexi som exempel. Hur väl tror ni migrantbarnen läser och stavar? Tja, inte särskilt bra och antagligen inte bättre än medelklassbarnen med dyslexi även justerat för eventuella språkkunskaper. Givet hur testerna ser ut skulle vi ganska snabbt få drivor med dyslexidiagnoser i förorterna.

Det som Bo Hejlskov Elvén och Anna Ekström säger är avslöjande. Många av diagnoserna finns uppenbarligen inte objektivt. Om nu dyslexi (de andra diagnoserna har jag inte ingen koll på) är någonting mer än bara mänsklig mental variation skulle dyslexi finnas oavsett vilken läroplan och kunskapskrav vi har men när elever inte når målen (vare sig det är objektivt eller subjektivt) leder det till utredningar av den här typen. Just dyslexiutredningar bottnar allmänt tyckande (vi har haft diskussionen om bedömning tidigare) med några undantag.

Så fort en elev får någon form av diagnos måste kommunen betala. Barn med dyslexi kostar sällan mycket pengar och är sällan något permanent men de andra diagnoserna kan uppenbarligen bli en dyr affär. Tänk er då konsekvensen om man började utföra olika tester i förorterna. Det skulle bli dyrt för skolorna.

Anna Ekström säger sig ha skrivit om kunskapskraven för att göra dem "mer tydliga". Förutom att det inte stämmer och att det inte är tydligheten som är problemet landar vi i det uppenbara. Är det kunskapskraven som avgör huruvida ett barn har en viss diagnos? Enligt Bo Hejlskov Elvén är det skolan (läs lärare och specialpedagoger) som skapar dessa diagnoser. Medan psykologer tenderar att vara varsamma om sin profession är lärare och specialpedagoger sällan är det. Faktum är att lärare och specialpedagoger fick professionsstatus för tio år sedan - mycket på grund av lobbying från lärarfacken. Lärarnas och specialpedagogernas oseriösa inställning till frågor av psykologisk art (för att inte tala om undervisning och bedömning) kan nu få intressanta komplikationer för det större samhället. De undergräver nu även psykologernas status men de börjar uppenbarligen bli ett problem för politikerna som nu måste betala för specialpedagogernas och lärarnas diagnosiver och inkompetens.

I och med att diagnoserna nu är så vanliga har det fått intressanta implikationer. Nu får man ha ADHD/ADD och bli både militär och polis;

Om Moderaterna nu verkligen vågar gå hela vägen och införa obligatorisk ADHD/ADD-testning på förortsbarnen kommer vi få fruktansvärt intressanta effekter. Jag kan tänka mig att 25% av förortsbarnen kommer få en sådan diagnos om de använder svenska barn som någon form av normalvärde eller referensram. Vidare kommer det skapa oro bland migrantföräldrarna.

I de flesta länder utanför USA, Kanada och Västeuropa kastar man inte psykiatriska diagnoser omkring sig. Psykiatri är ingen lekstuga. Invandrarföräldrarna vill inte att deras barn skall ha en diagnos och antagligen inte barnen heller. Det finns ytterligare en pressande fråga och det är socialtjänsten. Om staten började ställa samma krav på migrantföräldrarna som på svenska föräldrar skulle vi se massiv omhändertagning av barn. Partiet Nyans fick många röster av den anledningen. Nu har jag inte överdrivet bra koll på socialarbetare men det är inte heller de skarpaste knivarna i lådan.

Sammantaget. Det framgår att vårt samhälle inte kommer kunna hantera de etno-demografiska förändringarna på ett fullgott sätt på grund av ideologi, särintressen, inkompetens och institutionernas överspända behov av kontroll.

Vad har du för källa att det bara är svenska barn som testas?
Förlåt om jag inte hängde med i all text jag kanske missuppfattade.

Mina källor säger att det är resultatet av inaveln i klankulturen som gör att siffrorna stiger.
Det är ju också något som Hanif Bali talat om.
På fängelset är det fullt med intagna invandrare med ADHD.
När en annan gick i plugget fanns inga problem med att sitta still. Möjligen 2 på 500.
Jag tror att svenskens fatalism beror på att vi inte får reda på vilka "problembarnen" är.
Människor tror att världen förändras när det i själva verket är vilka som räknas som svenskar som förändras.
Uppdtag granskning lär ju inte betätta sanningen. Inte på många år.

Att man ger ungar Ritalin i USA är en annan sak. I Sverige är det svårt att få diagnos eftersom det berättigar till extra resurser. Många föräldrar (svenska) kämpar som djur. Invandrare blir Istället kränkta över diagnosen.

Vi har fått det bättre och det en gång så brutalt hänsynslösa selektionstrycket för överlevnad har i det moderna samhället reducerats nästan helt, vilket dock har sina konsekvenser. Genetiska avvikelser som i människans tidigare historia obönhörligen sållades bort finns högst troligt i betydligt högre frekvens nu, och när dessa avvikelser allt oftare sammanstrålar från båda föräldrar får det inte sällan drastiska konsekvenser. Kanske är detta något som till del kan förklara detta med HBTQ, ADHD och sånt. Den mänskliga rasen verkar utveckla två extremer i det moderna, globala och mobila samhället. Å ena sidan en global elit som inte identifierar sig med nation eller etnicitet (t ex Zuckerberg?) men utmärks av egenskaper som är gynnsamma för ekonomisk framgång och å andra sidan en extrem som saknar denna möjlighet i så hög grad att man inte klarar sig utan hjälp.

Lite vid sidan är det inte kunskapskraven i sig, utan att man övergivit katederundervisningen och, hårdraget, överlåter åt barnen att själva söka sin kunskap och ta initiativ. Då får man en större restpost av elever som av olika skäl (koncentrationsproblem --> diagnos ADHD, ångest som resultat av otydlighet vad som krävs --> diagnos AST) faller bort.

Inom parentes är det inte enbart mångkulturen direkt som bidrar till diagnosökningen (olika personlighetsvariationer i olika folkgrupper som resultat av historiskt olika selektionstryck) utan också att den svenska folkgruppen fragmenterats, så att genblandningen mellan någonstansare (med viss, men liten, risk för inavel) ersatts av genblandning mellan varsomhelstare, (med en högre risk för AST/autism hos avkomman). (Varsomhelstare är oftare båda med formellt högre IQ = högre risk för autismgener - varsomhelstkvinnor söker intelligenta och framgångsrika män).

Fragmenteringen av den svenska folkgruppen har möjligen ett samband med mångkulturen, men åtminstone med migration och globalisering generellt. Sett så är diagnosbarnen lite roadkill på vägen mot det liberala paradiset.

Satsen "Stockholmare är smartare" har ett korrelat: "Och avlar fler barn med AST".

Ganska enkelt. Kolla vem som chefar över kanalen ifråga.

För att ge dig två källor som vidimerar mitt påstående om dyslexi. Från Guardian;

Detta indikerar att dyslexitest primärt utförs på medelklassbarn. Hur tror du det ser ut i Sverige? Från Dyslexiförbundets hemsida gällande invandrare;

Jag är övertygad att inget har hänt sedan 2000 på den här fronten. När det gäller ADHD diagnoser så finner du detta;

Du svarar förövrigt på frågan själv;

Jag vet inte om föräldrar kämpar för att få diagnoser annat än medelklass och övre medelklassföräldrar men det är min spekulation. En diagnos kanske känns betryggande för trendkänsliga föräldrar men jag betvivlar att det gynnar barn att få en diagnos. I synnerhet om diagnosen inte är adekvat.

Jag tror inte vi behöver vara överdrivet darwinistiska och spekulativa i detta. Vad det jag skrev om diagnoser handlar om att den rika delen av västvärlden ägnar sig åt att kasta diagnoser omkring sig. Som jag skrev tidigare bottnar det primärt i vissa yrkesgruppers förtjusning i sådana diagnoser och då främst - specialpedagoger och lärare. Båda har en tendens (min erfarenhet) skylla sina personliga misslyckanden i klassrummen på eleverna.

Lärarna resonerar som så att om eleverna inte lär sig kan inte bero på dem själva eller den progressiva pedagogik de praktiserar - dvs. dela ut uppgifter eller värre säga åt eleverna att söka sin egen kunskap och sedan försöka hålla ordning i klassrummet. Kvinnliga lärare har i synnerhet en tendens att skylla sina personliga misslyckanden på eleverna. Detta förstärks naturligtvis av lärarförbunden som hävdar att lärares prestationer inte kan bedömas. Till och med Actas Publica ställde frågan i någon av deras granskningar - varför dras så få lärarlegitimationer in? Naturligtvis gjorde de ingen research annat än att hävda att lärare som skrivit något dumt på internet för femton år sedan inte borde få bli lärare men det fanns betydligt mycket mer de kunde ha skrivit.

När skolorna sedan börjar söka fel i eleverna börjar det drälla av diagnoser. Det finns naturligtvis en till aspekt. Det handlar om pengar. Om eleven inte har någon diagnos kommer inte kommunen betala. Det ger incitament för skolorna att öka antalet diagnoser för att på så sätt få pengar till extra hjälp. En del diagnoser är naturligtvis trovärdiga men många är det inte. Det är också därför politikerna (och då främst S) pratar om att kraven i skolan skall sänkas så fler kommer igenom. Om elever kommer igenom finns det få skäl till att sätta diagnoser. Kraven är som sagt för högt ställda - vilket man inte behöver vara ett geni för att förstå. Faktum är att lärarna själva många gånger inte skulle klara av uppgifterna ge ger till barnen. Hur som helst. Som jag påpekade ovan (och nu med källor till Harris) testas inte invandrarbarnen. Om de skulle göra det skulle förorterna implodera i diagnoser och kostnaderna skulle skena.

När det kommer till evolutionär selektion. Du säger att ena sidan är dem som har färdigheterna att bli förmögna medan den andra sidan är människor som inte klarar av något utan stöd. Det som har hänt i västvärlden är att industrijobb har skickats utomlands (främst till Asien) samtidigt som jobb har automatiserats bort. Det som finns kvar är enkla jobb som inte kan outsourcas eller automatiseras.

De så kallade jobben i mitten försvinner. Politiker kompenserar detta med "massutbildning" som följd. Det har nu visat sig att det inte heller fungerar. Du får en underanställd överutbildad massa. På detta har du naturligtvis massinvandringen och att det ekonomiska systemet designat för att gynna den rikaste 10%. I och med automatiseringen så kommer de flesta enkla jobb försvinna. Jag skulle gissa på att vi om 30 år kommer ha maskiner som flippar hamburgare. Således, vi kommer ha en enorm överskottsbefolkning som inte kan försörja sig. Samtidigt har vi en liberal och tämligen elak kultur där "vi" selekterar bort personer som de facto kan bidra positivt till samhälle i stort. Det är tämligen destruktivt.

Det finns naturligtvis ett större perspektiv och det är evolutionär selektion på en nationell nivå. Västvärlden har dominerat världen sedan 1492. Mycket på grund av att västerlänningarna upptäckte Amerika och kolonialiseringen av världen. Om kineserna hade upptäckt Amerika först och hade ägnat sig åt kolonialisering hade rollerna varit de ombyta. Även om västvärlden fortfarande är mäktigast kommer detta förändras. Asien blir rikare och fattar i stort korrekta policybeslut medan Afrika har höga födelsetal. Vidare exporterar Afrika (och delar av Asien) sin överskottsbefolkning till västvärlden som sedan får bära det ekonomiska ansvaret. Det är "vi" som selekteras bort i ett evolutionärt avseende. Evolution handlar också om slumpen - som upptäckten av Amerika eller hur någons slutar. Vissa människor har otur medan andra har tur.

Ett bra inlägg! I synnerhet det om katederundervisning. Inlägget om "någonstansare" och "varsomhelstare" är naturligtvis intressant. Det finns också indikationer på att "Stockholmare är smartare än lantisar" när man tittar på mönstringsresultat men jag tror inte det är förklaringen till överrepresentationen - men vad vet jag.

På tal om Dyslexi , så medverkade jag vid några seminarier i början av åttiotalet som tog upp det faktum att vissa barns hjärnor inte var fullt utvecklade att lära sig läsa förränns i tioårs-åldern(främst pojkar) och då mellanstadielärare inte hade samma utbildning som lågstadielärare i just läraläsa,så hamnade dessa barn i en svår sits,men många klarade sig förvånsvärt bra ändå, tack vare katederundervisningen då de muntligen kunde ta del av det som ungarna idag förväntas leta reda på i böcker och andra skrifter.
Bara lite information som kanske kan vara behjäpligt i att förstå dagens problem i skolan.