Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Popper var emot utopier när det gynnade honom och för dem när det gynnade honom. Han var som sagt en orddribblare mer än något annat. Samma typ av tänkare som Hannah Arendt, som också lanserades som en besinningens klara röst, men var inkonsekvent i allt utom vilka hon attackerade och vilka hon försvarade.

Dygdesignalering och politisk korrekthet fångar dock åtminstone att det handlar om agerande inom ramarna för en specifik etik. Lyxåsikter ger skenet av att det rör sig om åsikter som är tidlöst beundransvärda, men som man måste vara framgångsrik för att kunna kosta på sig. Det är en subtilt skrytsam term, anpassad för människor som vill förklara sitt tidigare(?) omfamnande av destruktiva ståndpunkter, utan att behöva göra avkall på sin självbild som lite finare än andra.

Ser mer värde i termer som det svenska åsiktskorridor eller det franska pensée unique (enda (tillåtna) tanke/åsikt). De fångar in att det rör sig om något som är påbjudet uppifrån, som lismare kan få fördelar av att anamma, och som det straffar sig att kliva utanför. Det handlar inte om ett lyxtillstånd som de mest framgångsrika kan få uppleva, till skillnad från fattiglapparna som tvingas vara rassiga för att de helt enkelt inte har varit kapabla att nå en högre statusnivå. Sållningen mellan lyxlirare och patrask är tvärtom skapad genom ett belönings- och straffsystem, knutet till hur trovärdigt och entusiastiskt man anpassar sig till specifika maktgruppers intressen.

Dekorum är en annan näraliggande term med ganska neutral laddning. Minns att Göran Rosenberg har kallat det för "social kontroll", vilket han möjligen ångrade efteråt eftersom det blev lite för naket. Medlöperi kan man säga om man vill vara konfrontativ.

"Fientlig elit" och de besläktade tyska politisk-teologiska diskussionerna om modern gnosticism är annars användbara för att förstå ursprunget och attraktionskraften i såna här åsikter. Den påbjudna revolten mot allt som är naturligt kan förstås utifrån minoritetsgruppers intresse av att ruska om och omstrukturera ett samhälle som på många plan fortfarande inte är anpassat för dem. De kan enas i sitt gemensamma förkastande av den värld som majoriteten lever i. När man ser situationen på det sättet slipper man felslut som att makthavarna agerar som de gör pga bristande kunskap ("om regeringen bara läste den här boken om islam..."). Det gör också framstegsbegreppet begripligt. Det som makthavare och ressentimentsfyllda minoriteter kallar framsteg är allting som leder mot ett tillstånd som gynnar dem själva, på bekostnad av de samhällsstrukturer som en tidigare (svensk/europeisk/sexuellt normal) elit har utformat för sig själv och de sina.

Ett problem med många av de engelska försöken att beskriva läget är att de utgår från ett horisontellt sätt att se på samhället. Särskilt amerikaner är helt enkelt inkapabla att tänka utanför upplysningens dogmer om universell sanning och lika rättigheter. När man talar om "lyxåsikter" blir problemet att det finns lyx och hierarkier - inte att åsikterna har ett specifikt innehåll som gynnar specifika grupper på vår bekostnad. Den europeiska ordarsenalen har ett mer otvunget förhållande till hierarkier och elitteori - det finns makt som är bra för oss och makt som är dålig för oss, och det är självklart att olika grupper har olika syn på vad som är önskvärt.

Kortfattat: ord och fraser på engelska är en ovana, inte bara av de uppenbara estetiska skälen.

Så tror jag knappast, att det kommer att fungera. Vi får agree to disagree om det.

Har någon hört en svensk politiker eller ledarskribent säga ett ont ord om skotska nationalister?

Ja, eftersom skotsk nationalism hotar EU. Samma sak när Katalonien skulle bryta sig ur Spanien. Det var ett hot mot EU, världsfreden och den liberala demokratin, och så vidare.

Det enda som skulle applåderas av Eliten är väl om Malmö via en folkomröstning ville bryta sig ur Sverige och bilda ett muslimskt kalifat. Då skulle det nog vara "spännande", och ledarsidorna skulle tala sig varma om vilka väldoftande kryddor som skulle finnas i marknadsstånden. Ni tror att jag skämtar? Nej, jag skämtar inte.

Jag har uppfattat det tvärtom att det skotska nationalistpartiet omtalas och omskrivs i positiva ordalag i MSM.
Anledningen är väl att de visserligen kallar sig nationalister och vill bryta sig loss från UK men att de vill tillhöra EU.

Med reservation för att jag har missat något.

Du kanske har rätt om Skottland när jag tänker efter. Media behandlade Skottlands självständighetssträvanden som en hämnd på Storbritannien för att landet ville lämna EU. I alla fall var DN/SVT/SR-komplexet sura på Katalonien. Det minns jag klart.

Skulle ju vara väldigt bra utveckling eftersom dessa områden då inte var svenska och därmed inte heller under svenskt ansvar. Mindre bidrag med mera vore då legitimt. Inte heller välfärd i övrigt.

Om Malmö bröt sig ur skulle bidragen hagla över staden för att visa att rasisterna har fel och att araber och somalier kan uppfinna Utopia själva, bara man låter dem hållas. Man har ju torrövat Malmös omvandling till kalifat i olika projekt genom åren. Ett projekt som syftade till att lära kärringarna i något ghetto självhushållning utmynnade i två pallkragar med ogräs till det facila priset av 50 000 kronor om jag inte minns fel. Kamelfarmen i Angered behöver väl ingen närmare presentation i tråden. Miljonkrav i återbetalning och åtal för ekobrott slutade den sagan med.

Påminnelse om att prat bland kreti och pleti i princip har noll betydelse. De flesta revolutioner leds av gnissel mellan olika sekter av "di höge". Köpmän med pengar och driv VS gammal ordning osv. Det skapar förändring.

Det har noll betydelse vad en "kommunikatör" nere i boskapsjorden ger uttryck för, eftersom han ej har soldater eller vapen att sätta bakom sin förändringsivran. Kommunikatörer och kreatörer har nyttjat massmedia i decennier för att kommunicera att krig är "muh bad" osv, och inte ett piss händer eftersom dessa kommunikatörer ej har våld att driva igenom sina visioner med. (Det vill säga att installera en våldsbackad regim som ser till (med hot om våld) att det inte krigas)

Endast våld har betydelse.
Det finns ingen "joint decission making" inom "världsamfundet" där tomtar som Stoltenberg har "a say", lol.
Amerika har alla vapen och soldater så de är de som bestämmer. Emot P-dawg med sina missiler.
Det finns bara våld.
Våld våld och åter våld.

https://www.youtube.com/watch?v=LQUXuQ6Zd9w

Här är senaste nytt ifrån Mearshiemer. Under frågestunden så dyker en tunn liten jude upp och squirmar och slinkar runt och vaggar fram och tillbaka med sin spensliga Woody-frame. Han lämnade rummet under det att Mearshiemer gav sitt svar på hans efterblivna yiddefråga.

https://www.youtube.com/watch?v=qciVozNtCDM

En yid är aldrig intresserad av det intellektuella och filosofiska "stoffet" i sitt prat, bara överlevnad, som en Xenomorph.

Den retoriska frågan ställdes ju, "är Sverige till för bögen eller är bögen till för Sverige?". Samma retoriska fråga lätt omformulerad kan ställas. "Är Sverige till för kurden eller är kurden till för Sverige? "

Kurdo Baksi har svaret.


Inte finns det väl några bondfångartendenser här minsann. Lojalitetsförpliktelserna känns ganska glasklara.... 😱

https://www.expressen.se/debatt/erdo...vasterlanning/

Den S-märkta regeringen skrev igår på en säkerhetspolitisk promemoria (som MSM felaktigt kallar för avtal eftersom de inte vet att promemoria betyder icke-bindande avtal, avsiktsförklaring eller resolution) tillsammans med Turkiet och Finland. Enligt Expressen innehåller promemorian följande;


Uppenbarligen har inte alla partier och mediehus har blivit delgiven tillräckligt med information för att kunna positionerna sig efter promemorian. Så här skriver Karin Pettersson på Twitter;

Hon har uppenbarligen inte blivit underrättad och framstår därför som en idiot givet att hon burit vatten för kurdiska nationalist organisationer i många år. Reaktionerna från vänsterliberala opinionsbildare och politiker har varit ilskna. För att ge några exempel;

Gulan Avci (L) om promemorian;


Özz Nujen om promemorian;


Linda Snecker (V) om promemorian;


Bilas Osman (ETC) om promemorian;


Victor Pressfieldt (S) om promemorian;


Göran Greider (S) några dagar innan promemorian;


De flesta av oss i tråden vet att kurdiska organisationer så som PKK och YPG används av USA som en proxy mot den syriska regeringen. Detta bekräftade politikern Fredrik Malm (L) i SvD för ett par år sedan;


Notera att Malm skriver att PYD är en gren av PKK. Dagens Nyheter ljög senast idag att det är Turkiet anser att PYD är en gren av PKK när det är allmänt känt och så även av Fredrik Malm. Från DN;


I slutet av 2021 ändrade SD uppfattning om kurdiska nationalistorganisationer eftersom de fått ett memo från Washington DC. Där med positionerade partiet sig tidigt rörande PKK, PYD och YPG. Jag påpekade detta själv i tråden om hur skickligt partiet spelat sina kort. Det samma kan sägas om M och KD. De har precis som SD hållit en låg profil. De tre partierna har varit tydliga med att stödet till kurdiska organisationer inte bottnar i ett ideologiskt stöd men att det ligger i deras strategiska/taktiska intresse att stödja dem. Detta är förövrigt i linje hur republikaner resonerar kring säkerhetspolitik och internationella relationer.

Således, de tre partierna har inte investerat politiskt kapital i kurdisk nationalism. Det har däremot de övriga partierna gjort. I synnerhet har mediehusen Bonnier, Schibsted och Public Service investerat politiskt kapital i kurdisk nationalism. Mediehusen har okritiskt hyllat kurdisk nationalism under flera decennier. Jag antar att det handlar om en kombination av ideologi men lika ofta om att bära vatten åt amerikanska intressen.

Genom en snabb Googlesökning hittar jag mängder med komprimerande artiklar från alla de stora mediehusen där journalisterna lyft upp PKK, PYD, YPG osv. som hjältar. Det handlar inte bara om kurdnationalistiska journalister så som Sakine Madon men journalisterna på Expressens, Sydsvenskan, Aftonbladet och Dagens Nyheters ledarsidor och kultursidor. Det har under decennier varit "mainstream" i institutionerna att solidarisera sig med kurdernas nationalistiska kamp. Så icke längre om den trilaterala promemorian skall vara värd mer än sitt papper.

Frågan är vad som kommer ske i den svenska eliten. Uppenbarligen måste eliterna och då framförallt journalisterna positionerna sig. I synnerhet eftersom det räcker med en enkel Googlesökning för att finna komprimerande pro-kurdiska artiklar. Expressens in-house neo-con Magnus Falkhed (och som själv burit vatten åt kurdisk nationalism) skrev i anslutning till promemorian att "ingen" behöver oroa sig. Även neo-konservativa tankesmedjan Utrikespolitiska institutet påpekade detta.

https://www.expressen.se/kronikorer/...-till-erdogan/

Det är säkert ingen enskild person som behöver oroa sig för att bli utlämnad till Turkiet men detta skapar politisk konflikt och framförallt konflikt i eliterna. Det bli ytterst svårt för S att motverka "desinformation" eftersom de stora mediehusen knappast kommer upphöra att skriva ned Turkiet. Jag är rätt säker på att mediehusen kommer fortsätta skriva gott om kurdisk nationalism och YPG. Faktum är att mediehusen kommer fortsätta att kräva att de politiker (och vanliga människor) som talar väl om till Turkiet skall bli av med sin försörjning.

Litet pekar på att de stora mediehusen för att inte tala om de vänsterliberala partierna kommer underkasta sig det som skrivits i trilaterala promemorian. Detta kommer inte spela väl i Ankara. Det är min gissning att det kommer leda till en mindre konflikt mellan Sverige och Turkiet när det framgår att promemorian inte är vatten värd. Inrikespolitiskt kommer promemorian initialt sätta S i en svår sits för att inte tala om Aftonbladets ledar och kultursidor som i någon mån måste följa partilinjen. Det finns förövrigt 150,000 kurder i Sverige. De kommer uppenbarligen inte rösta på Socialdemokraterna i det kommande valet. Antagligen kommer andra invandrargrupper som är sympatiska med kurderna följa efter. De kommande veckorna antagligen vara milt kaotiska.

Sammantaget kommer "kurdnationalismen" var en fråga vi kommer återkomma till de kommande dagarna i tråden.

Nu antar jag att kurderna har en liten annorlunda approach än NATO-motståndare till själva kärnfrågan nämligen NATO-medlemskapet. För dem är väl det väsentliga Sveriges förhållande mot Turkiet. Andra invandrargrupper kanske ser själva NATO-medlemskapet som något negativt. Vad tror du om det?

Edit:

Lägger till en fråga:

Det känns också som att Magdalena Andersson och Ann Linde tänker sig kunna köra över Turkiet i framtiden. Helt enkelt backa från de löften man gjort särskilt om utvisningar och bekämpandet av PKK. Har du någon kommentar där?