Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag tror inte HBTQ-folket som du skriver dem har den makten du tillskriver dem. Det är en subgrupp vars intressen råkar sammanfalla med liberala intressen. HBTQ-personer är den perfekta konsumenten. Jag tror du skrivit detta själv. Det är en sak med homosexualitet, transsexualitet och sexualitet överlag och det är en annan sak att politisera sin sexualitet. Du ser sällan Glenn Greenwald politisera sin sexualitet. Jonas Gardell gör det ständigt och sällan intressant. Han skriver betydligt bättre romaner än han skriver politik.

Jag skulle gissa på att de är primärt liberaler som kontrollerar LBTQ-rörelsen och har gjort det under många år. Jonas Gardell har inte oväntat kommit ut som en nyliberal NATO-vän vilket kanske inte var helt oväntat givet hans långvariga relation med Bonnierkoncernen. Jag har inget data-set som bevisar detta men jag uppfattar inte att media och politiker skriver så mycket om HBTQ-rörelsen längre. Visst, det är litet snack om ett tredje kön men annars sägs och talas det väldigt lite om HBTQ-rörelsen.

När jag läser RFSL:s hemsida handlar deras politik uteslutande om att organisationen vill ha mer invandring till Sverige samt att USA och EU skall tvinga icke-europeiska länder att adoptera en HBTQ-politik motsvarande den i västvärlden. Det verkar som RFSL lagt sådant som polyamori på hyllan. När jag läste på den svenska Prides hemsida så var 2021 årets tema "frihet" - vilket i princip gick ut på att man skall få vara hur man vill inom ramen för någon liberal urban övre medelklassetik. Vidare låg fokus på att få Afrika, Asien och Latinamerika mer liberalt.

Den svenska Pridefestivalen för 2022 kommer gå i samma tema. Den kommer handla om att Ungern, Polen, Ryssland och att GOP och hur Sverige och andra länder skall skall göra dem liberala och HBTQ-vänliga. Jag ser inga direkta policyförslag från den svenska HBTQ-rörelsens sida annat än just invandring. Förvisso verkar en del av dem vilja inskränka yttrandefriheten och arbeta med socialisering i skolan. Några av dem verkar vilja skapa mer ängslighet genom en nolltolerans för sociala misstag. Det senare har pågått ganska länge och syftar till att göra den lilla människan rädd för att säga och göra fel när det kommer till medmänskliga relationer och sexuella relationer. Jag antar feministerna snarare än HBTQ-rörelsen har haft en stor påverkan i detta avseende.

Inte oväntat är chefen för årets svenska Pride en städad homosexuell moderat politiker. Faktum är att alla verkar vara städade individer i Stockholm Prides ledning där bland personer från FOI, polisen osv. De står antagligen ideologiskt en bra bit från Tiina Rosenberg och närmare Dagens Nyheters ledarsidor.

Radikaliteten i HBTQ-rörelsen bör nog anses vara vilande. Om du går tillbaka till Pridefestivalen och de värderingar som återfanns för tjugo år sedan var de betydligt mer radikala och i synnerhet på 1990-talet. Då gick de betydligt längre än de krav de ställer idag. Det är uppenbart att liberalerna har tagit ett kraftfullare grepp om HBTQ-rörelsen så den inte sticker ut och inga tabun bryts. En artikel från Kanadensisk Public Service fångar detta bra;

Precis som i Sverige verkar Pridefestivalen i Kanada ha mer gemensamt med Moderata Ungdomsförbundets "Walk för Capitalism" - som jag tror de höll för tjugo år sedan. Detta är vad Pridefestivalen handlar om. Alla samlas kring några liberala värden och sedan begränsas sexualiteten till det som den urbana övre medelklassen finner aptitligt. Precis som i Kanada så är det nog inte helt lätt att vara "gay" eller "lesbisk" om du inte är förmögen, kändis eller journalist men det är också så som liberaler vill ha det.

Jag har inte citerat hela artikeln från CBC men de som skjuts undan är dem som på något sätt driver identitetspolitik som hotar liberala intressen. Under åren har sådana tvingats ut ur festivalerna i Edmonton, Toronto, Thunder Bay osv. Det skall absolut inte diskuteras någonting "känsligt" så som Israel. Du måste gå på Nancy Pelosis linje i frågan;

https://www.youtube.com/watch?v=lCpmbwjr8vY

och det samma gäller de här feministiska demonstrationerna där du måste skriva under på vad nu liberaler anser är av vikt. Annars är detta en sammanfattning av festivalerna som hållits. I Sverige får vi vänta till augusti.

https://www.cbc.ca/news/world/pride-...orld-1.6502280

Notera vad det är. Det är inte mer kontroversiellt än en brasiliansk festival. Allt är såklart inramat i företagssponsring, konsumtion av prylar och innehållslöshet. Till och med "sex" som var en del av HBTQ-rörelsen är idag tabu eftersom det är associerat med våld. Jag antar att du inte får vara med på Pridefestivalen om du delar Alexander Bards syn på prostitution. Detta är vad Pride och HBTQ-rörelsen är idag - konsumtion av prylar och begränsade livsstilar.

Kan det vara med HBTQ som med folk som vill upprätthålla sin judiska identitet, att man vill ha ett pluralistiskt icke-homogent samhälle där man kan känna sig säkrare och kan vara mer anonym i sin verksamhet?

Det är svårt att avgöra vad som driver HBTQ(P)+ rörelsen idag. Jag talade för några år sedan med en medelålders homosexuell man som tidigare varit engagerad i RFSL och pride mm. Han uppgav att homosexuella män (radhusbögar som han uttryckte det) i stort sett lämnat RFSL och att organisationen numera drevs av personer med "mer exotiska intressen" inom det sexuella området.

Jag har tidigare jobbat i en bransch med mycket bögar. Ingen av dessa var politiska i något som helst avseende. Det handlade om att festa & knulla. Punkt. Inget annat.
HBTQxyz-rörelsen är en judisk psyop där man nästlat sig & gjort sig till talesman för för en hel grupp människor. Som så många gånger förr.

Jag tänker på hur begreppet "blåögd" på en och samma gång beskriver något sympatiskt och positivt (hög tillit) och uppmanar till vaksamhet. En slags moderation av den vänliga, hyggliga impulsen så att den inte överdrivs till last. Det paradoxala är ju att blåögdheten av någon anledning upphöjts till samhällsnormen att hellre göra fel än tänka fördomsfullt, samtidigt som tanken på svenskhet som norm blivit tabu. "Vi har varit naiva" andas inte så lite självberöm. Det finns inte ilska så mycket som en känsla av att ha bestått ett prov. Tanken har varit ren och man har visat att man hör till den tankerena svenska gemenskapen.

Motsvarigheten till detta på "vår" sida kan kanske beskrivas som "antimachiavellism". Att agera trolöst eller misstänksamt ses som något osvenskt, som själva antitesen till det blåögda. Kanske dessutom som något omanligt, småsint. Man vill då hellre förbli ren i tanken än att tillägna sig det som inte passar in i självbilden.

Jag har ju försökt normalisera tanken att både sann svensk och manlig dygd är att göra det som fungerar och det som krävs i situationen. Alliansbyggande med utgrupper har ett bruksvärde som inte får förväxlas med ett överordnat egenvärde. Traditionellt maskulina dygder blir laster i samma stund som resultaten blir nettonegativa och exploateras av ovännen.

För att återvända till det homosexuella/minoritära temat så är alltså faran att luras göra det sekundära till det primära, att inte våga vara ofin nog att ifrågasätta om det är Sverige som är till för bögen eller om det är bögen som är till för Sverige. Om och när det ena ställs mot det andra, var hamnar lojaliteten? Samma sak gäller som sagt etniska minoriteter som, för att kunna betraktas som allierade, måste göra sannolikt att de inser att ett Sverige som är bra för dem bara är en lycklig följd av ett Sverige som är bra för svenskarna. Och att svensk misstänksamhet mot deras bakomliggande och överordnade motiv inte bara är legitim utan ligger i deras intresse. Om de nu vill oss väl och faktiskt är goda allierade

Där ligger testet där nästan alla minoritära bondfångare kommer avslöja sig: De kommer förneka att det finns intressekonflikter med den svenska majoritetskulturen, eftersom de tar sig rätten att definiera om svenskheten de påstår sig värna om. Vilket är mer fientligt än den som öppet kritiserar eller hatar.

Det borde väl vara någon mer än jag i tråden som följer Thomas Gür på Facebook. Kom precis på idag att jag inte sett någon uppdatering från honom på kanske ett halvår. Det visar sig att jag fortfarande följer honom och att han är lika aktiv som vanligt, dvs 5-6 inlägg om dagen.

Är det Facebook som ägnar sig åt valpåverkan eller är det bara jag som inte får uppdateringar? Nu är ju Facebook inte var det en gång var och deras påverkan på valet kanske inte är så stort men det är en trist utveckling att vi alltmer rör oss bort ifrån fria val för varje år som går. Inte bara Sverige, men även vi.

Kanske söndertjatat nu, men Dick Erixon på SD:s Samtiden kan ses som ett typexempel på den homofila riktning som skulle vara förödande för svensk invandringskritik. Erixon är libertariansk "villabög" och ser i första hand invandringen som ett problem eftersom islam har för många illiberala inslag. Sverige och svenskarna kommer som bäst i andra hand, det han primärt bryr sig om är liberalismens hegemoni. Just nu prioriterar han islam som ett större hot än konservativa svenskar, vilket gjort det möjligt för honom att gå in i SD, men sånt är alltid en fråga om balans och kan skifta från den ena stunden till den andra.

Redan i rubriken om Oslodådet åberopar han det vulgärliberala konceptet "det öppna samhället", myntat av juden Henri Bergson, gjort mest känt av orddribblaren Karl Popper, och idag förknippat med George Soros' påverkansarbete: Islamismen hotar det öppna samhället - men det etablerade Sverige blundar.

Kärnan i Erixons text lyder så här:

I västvärlden har vi som en erfarenhet av 1900-talets världskrig lärt oss att våld inte fungerar i längden. Att fredlig samexistens och makt fördelad enligt demokratiska villkor ger ökad trygghet och större välstånd och därmed högre livskvalitet.

Genom migrationen bryter vi nu ner denna erfarenhet för att falla flera hundra år tillbaka i tiden. Då primitiv brutalitet var vägen till framgång.

Varför?

Varför vill vi – i meningen de styrande etablissemangen – riva ned det vi ser har fungerat i vår civilisation, för att släppa fram det primitivt brutala?

Det Erixon vill att vi ska försvara är efterkrigstidens liberala och USA-hegemoniska åsiktskorridor, som han beskriver som ett resultat av "erfarenhet" i stället för militärmakt. Budskapet blir att liberal demokrati ska garantera historiens och därmed våldets slut. Vi måste stå upp för en utopi som utmanas av primitiva, oupplysta människor, som har missat att man i Sverige förväntas älska historielöshet och avstå från politikens naturliga dynamik. Vi ska även blunda för den extrema brutalitet som skapade och upprätthåller den nuvarande ordningen. Erixon dyrkar visionen om ett tusenårigt konsumtionssamhälle och avfärdar allt som utmanar detta som brott mot det han kallar "vår civilisation", som är viktigare än den bångstyriga och primitiva verkligheten.

En intressant parallell är att Erixons tro på liberal hegemoni som en väg till våldets avskaffande inte är helt olik islams syn på jihad som vägen till världsfred. Tankemodellen är densamma: när hela världen är erövrad och alla följer samma lära så finns det inga konflikter längre, iallafall inga så allvarliga att de leder till blodsutgjutelse. Det är ingen originell spaning, men det finns vissa likheter mellan universalistiska profetreligioner och moderna borgerliga ideologier. Den som ironiserar över islam som "fredens religion" men samtidigt tror på Poppers toleransparadox kan behöva se sig själv i spegeln.

Det verkar som om vissa trådgiganter har ett suspekt umgänge. Nåja, jag ska väl fria hellre än att fälla i det här fallet. Var och en har ju sina ungdomssynder att sona. I mitt fall stannade det vid försök till hembränning, men fint folk har ju sina vanor, som sagt.

Vad jag är nyfiken på är dock vad RFSL-folket har som motiv till att öppna gränserna i någon slags Annie Lööf-yra. Är det den vanliga värdegrunden som spökar (rädda pensionerna, spännande kryddor, Sverige har råd, Sverige är glesbefolkat, vinsten kommer senare, etc.) eller är det något RFSL-specifikt skäl? Att fylla Sverige med araber och negrer kan väl knappast gynna den egna "verksamheten", om ni förstår vad jag menar.

Dick Erixon är ibland en del av lyteskomiken som pågår i P1:s Godmorgon världen på söndagarna. Han får vara med i programmet ett par gånger om året i "panelen" där ett gäng trötta vänsterdebattörer och liberaler får gagga i 10 minuter. Greider, Avellan, etc. Sist jag hörde honom satt han och bölade över att Marine Le Pen gick så starkt inför det franska presidentvalet. Han var förvisso hårt pressad av programledarna, som givetvis ville att han skulle ge sitt stöd till Le Pen så att de kunde dra Auschwitz-kortet direkt i studion, men maken till lipsill får man ändå leta efter.

RFSL och HBTQ styrde över sitt projekt mot folkhemmet och dess nationalism. Det var inte längre en strävan att man skulle bli accepterad för den läggning man hade, viktigare blev kampen mot folksammanhållningen som upplevdes som ett förtryck. När jag frågar vänstermänniskor om det inte är lika bra att om ni sköter ert så sköter de andra (majoriteten) sitt? Detta vill man absolut inte. Om inte alla tycker som vänstern, RFSL och HBTQ så är det ett hot mot kvinnor och homosexuella.

Jag följer Gur och får uppdateringar.

Om jag får våga mig på en gissning så är det av samma anledning som judar och välintegrerade invandrare.
De tror att att de då skulle smälta in, om landet blir den smältdegel som de brukar tala så positivt om så skulle de inte sticka ut vare sig utseendemässigt eller beteendemässigt inget skulle vara normalt och därmed skulle allt vara normalt.