Citat:
Ursprungligen postat av
Friherr
Nietzsche skrev en gång att det mest perifida sättet att attackera en sak på är att försvara den — med felaktiga argument.
Adam Cwejman skriver en artikel med rubriken:
Det är demografin, inte Morgan Johansson, som är problemet.
Efter en massa ord utan mening och betydelse så kommer slutklämmen:
”Men huvudfrågorna förblir obesvarade: Hur ska Sveriges tidigare naturliga förmåga att assimilera nya svenskar återupprättas? Hur ska Sveriges mottagande av nyanlända ställas i direkt proportion till vårt samhälles kapacitet att absorbera dem?”
Folk som klickar på en artikel med en så lockande rubrik kanske vill läsa om lösningsförslag på Sveriges demografiska problem och inte idéer om hur man ska förvärra dem ytterligare.
https://www.gp.se/ledare/det-%C3%A4r...met-1.74082451
Ja han är fascinerande denne Cwejman. Här fångar han förtjänstfullt pudelns kärna.
Citat:
Men varken skolan eller rättsväsendet kan ändra det befolkningsunderlag som finns i Sverige. Demografin rår inte lärare och poliser på. De hör blott till ytterligare två yrkeskategorier som dagligen gör sitt yttersta för att hantera konsekvenserna av att den svenska befolkningen under ett antal decennier förändrats fundamentalt.
Här trummar han verkligen upp för en dramatisk avslutning. Vad händer dock?
Citat:
Denna förändring, på gott och ont, innebär en helt ny situation som fortfarande inte är helt överblickbar.
Jaså Adam, förändringen är på gott och ont alltså? Vad är det som är gott med den demografiska förändringen egentligen? Något litet smakprov borde väl den hugade läsaren få sig till livs? Eller menar han kanske att förändringen borde kunna vara god? Hade kunnat vara god? Kan komma att bli god? Skulle kunna vara god? Måste bli god? Frågetecknen hopas.
Tänk vad fel det kan bli när de obligatoriska riskminimeringsformuleringarna prompt måste in i varje text som andas problem med mångkulturen. En välkommen ansats spolierades totalt.