Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ett litet samtal om Carl Schmitt från bokmässan 2020, intressant hur Malcom nästan sliter sitt hår över hur övriga resonerar

Ideologiernas återkomst

https://urplay.se/program/219030

Nu om mannens återkomst. Den antiauktoritära pedagogiken har förvandlat skola och familj till krigsskådeplatser där ingen vet vad som gäller. Allt ska vändas upp och ner. Allt ska ifrågasättas. Hierarkierna ska brytas ner. De svaga ska vara de starka och de starka de svaga. Den riktiga mannen ska älska att vara hemma medan riktiga kvinnan ska älska att gå till arbetet. Ja alla kan väl berättelsen som våra pedagoger och journalister på DN lagt fram för oss. Men skolan mår inte bra och familjen mår heller inte bra. Ingen mår bra av otydlighet och svårtolkade politisk-ideologiska trender.

Det hela började med en artikel i DN av författaren och trebarnsfadern Gunnar Ardelius (son till Lars A?) som fått nog av bråk och stök i familjen. Hustrun är också kulturperson. Han kan inte ens få ro att skriva. Han ligger till slut i fosterställning på golvet och skriker. Han bestämmer sig för att skita i sin fina papparoll och åka Vasaloppet precis som sin far. Som alltid var frånvarande för sin familj. Och som aldrig såg sin familj som stod och hurrade i målfållan.

Ivar Arpi har nu en krönika i SvD kring fallet Gunnar Ardelius. Tyvärr inom betalvägg. Men rubriken är bra: "Det värsta som finns är en svag man". Undertonen är att en man som underordnar sig den statligt sanktionerade feministiska hegemonin i familjen ses som svag. Kvinnor vill ha starka män. Inte svaga hemmamän. Oklara roller som sagt och i botten ligger förstås evolutionärt betingade könsroller som går tillbaka 1000-tals år i tiden. Mannen ska vara stark och komma hem med jaktbytet och fisken efter dagslånga vistelser utanför hemmet. Länk till DN-artikeln finns i Arpis text.

https://www.svd.se/det-varsta-som-finns-ar-en-svag-man

Alice konstaterar att det inte fungerar och att det är individens fel, inte samhällets. Vad är ditt problem med det?

Nu finns det i och för sig ett mindre antal svenskar som inte är vita. Malcolm K är t.ex. ett exempel.

F.Ö. ett ordagrant citat från Jordan Peterson.

Problemet är att många av de åtgärder som beskrivs, se tex. Edgerton ovan, bokstavligt talat är förberedelser och inledning av det nya liberala kalla kriget. Ryssland och Kina provoceras från Imperiets kärnland så att de i sin tur ska vidta motåtgärder som i sin tur leder fram till krav på upprustning av Imperiet inkluderande vasaller och lydstater.

Ur Europas och svensk synvinkel är det som att se liberaler i Imperiet stå i säkerhet i USA och peta på den ryska björnen med en mycket lång men vass käpp. Problemet är att det att vi i Norden som står närmast björnen om den är hotad och Imperiets liberaler står i säkerhet på en annan kontinent.

I den mån porslinsdockan förflyttat sig är det i så fall från liberal till det konservativliberala fältet. Mitt problem är att en del liberaler, ständigt dessa liberaler, nu verkar ha landat i slutsatsen att massinvandring är skadlig för Sverige i för stora doser samt att Svenskarna far illa av hög invandring. Detta är förvisso ganska stora kliv bort från Birgitta Ohlsons önskan om att avskaffa Sverige och införa något jävla världssamfund eller vad det nu var.

Trots att liberaler, numera, fritt kan uttrycka dylikt tankegods om invandringens negativa konsekvenser för Svenskarna så är det aldrig av omsorg om Svenskarna som problemen påtalas. Det är alltid någon liberal grundvärdering som kommer i första rummet, fri rörlighet, samhällskontraktet, tilliten eller vad nu det må vara. Aldrig Svenskarnas väl och ve. Den enda skillnaden mellan, säg, just porslinsdockan och Birgitta Ohlson är att den ena vill avskaffa Sverige fort och den andra i lite mer maklig takt så att Svenskarna hinner vänja sig vid sin undergång. Implementeringen av det liberala lyckoparadiset får aldrig stoppas, men kan tillåtas dra ut på tiden. Slutstationen är dock densamma för alla liberaler.

Den dag Porslinsdockan framhåller invandringens negativa konsekvenser samt propagerar för stoppad invandring för att skydda Sverige och svenskarna ska jag göra en ny utvärdering av henne. Detta kommer dock aldrig att ske.

Alice T länkades ju nyss, hon skriver om "omvänd rasism" mot svenskar och reflekterar över det konstiga att detta inte synliggjorts sedan den där undersökningen 2006 som alla liberaler nu citerar ut om att "kriga mot svenskarna" men någon som ordagrant talade om just "rasism mot vita svenskar" var Nyamko Sabuni P1-intervju, kring 3.40.

Det var någon liten reaktion på Twitter kring hur detta var att fiska i grumliga vatten och att rasism-inte-kan-drabba-vita, men på det hela taget uteblev rekylen - ja, det blev knappt någon reaktion alls som jag sett, så trivialt självklart är detta nya liberala sakernas tillstånd. SJÄLVKLART ska också etniskt hat mot svenskar utredas och synliggöras. Givetvis, uppenbart - ingen har väl sagt något annat?

Den liberala patienten tar den förskrivna medicinen, men det är så dags nu.

Det intressanta är att Adam Cwejman fortsätter att skriva relevant i det här ämnet - utan att förstå det själv. Han har ju tydligare än någon annan satt judisk dubbelmoral kring identitetspolitik på pränt genom åren och nu svarar han också på Teodorescus retoriska fråga om varför etniskt hat mot svenskar inte uppmärksammats i forskning och debatt: Politik är inte att vilja, utan att välja.


Vad händer i ett samhälle där debattörer som Adam utmålar svensk identitetspolitik som högerextremism och rasism, samtidigt som han gång på gång bedriver judisk identitetspolitik? Vad händer när det offentliga samtalets på grund av hans attityd fokuseras till en spotlight kring etniskt hat mot t ex judar?

Vilket etniskt hat läggs samtidigt i mörker? Vilka utredningar uteblir när utredningar om antisemitism leder till politiska beslut om mer resurser mot antisemitism som används till mer synliggörande som leder till större resurser?

Grejen är ju som sagt att detta går att kartlägga med envist objektiva datapunkter: Hur mycket har det skrivits om etniskt hat mot olika grupper på ledarsidorna, säg sedan 2006? Hur många texter om antisemitism, etniskt hat mot judar? Hur många om etniskt hat mot svenskar?

Hur har de svenska debattörerna som velat lyfta hatet mot sin ingrupp blivit bemötta av judiska debattörer som prioriterar sina egna? Hur går det till när en grupp tystas och görs osynlig i sitt eget land?

Adam är en rasist på ett ovanligt objektivt sätt, om man använder ordet som synonym för att göra-skillnad-mellan-vi-och-dom. Men även som kollektiv har svenska judar mycket att arbeta med. Det som saknats fullständigt är ju en dialogpolisiär närvaro inom gruppen. Många "medrasister" för att använda ett ord som myntades av någon med anknytning till någon synagoga, men då förstås hade den uppfordrande udden riktad mot etniska svenskar. "Vi judar är skyldiga att"-rutan på samhällskontraktet har lämnats tom.

Det är just detta. Man kan optimera efter fri rörlighet, efter samhällskontrakt, efter tillit eller efter något annat. Men inte alla samtidigt. Liberala utopister (som andra utopister) måste alltid splitta sitt medvetande och tänka en dogm i taget, för de går inte att förena inom ett och samma system utan att göra varandra omöjliga.

Det enda som kan försona den konflikten för utopister är blod. Syndabockar, häxbränningar, utrota kulakerna eller något enskilt folkslag. Eller föra krig. För det krävs upprustning. Upprustning ligger i utopismens logik och trumfar allt snicke-snack i motsatt riktning.

Jag hoppas och tror att Malcolm accepterar att hans svenskhet är ambivalent och villkorad. Att han med andra ord inte ser på svensken med en kolonial blick som en särskild sorts färgblind folkgrupp. Med andra ord att han är bekväm med att han aldrig kommer passa in i den somatiska normbilden av en svensk utan fortlöpande och vid nya kontakter måste kompensera med andra ingruppsmarkörer utan att för den skull klandra ingruppen.

Allt annat är att inte acceptera svenskarnas normalitet och mena att vi är mer eller mindre än andra folk.

Min ständiga fråga är, som bekant för trådens giganter och följare, vad är bäst för svenskarna. En alternativ fråga skulle kunna vara vilket alternativ är minst dåligt för svenskarna eftersom tillvaron ofta handlar om att välja mellan flera olika dåliga alternativ.

Men vad gäller Ukraina och upprustning så hänvisar jag till följande föreläsning där professor Mearsheimer redogör för varför det är mer Imperiets och i viss mån Europas fel att krisen eskalerar.

https://www.youtube.com/watch?v=JrMiSQAGOS4

Det är bra med buffertstater mellan olika stormakter. De bidrar till att minska riskerna för heta krig.

Det var någon liten reaktion på Twitter kring hur detta var att fiska i grumliga vatten och att rasism-inte-kan-drabba-vita, men på det hela taget uteblev rekylen - ja, det blev knappt någon reaktion alls som jag sett, så trivialt självklart är detta nya liberala sakernas tillstånd. SJÄLVKLART ska också etniskt hat mot svenskar utredas och synliggöras. Givetvis, uppenbart - ingen har väl sagt något annat?[/quote]

"Omvänd rasism". Nu är det alltså "omvänt". Tidigare har det varit och är ju så att "rasistiska" svenskar förnedringsrånade invandrarungdomar.

Det här narrativet blir en kioskvältare... antingen beror frånvaron av reaktion på det eller så beror det på att det är svårt att ta "omvänd rasism" på allvar. Nix-registret har kommenterat det tidigare. I USA är "reverse racism" material för liberala TV-komiker.


Det är "ingen slump" att du pratar om etniskt hat och plötsligt så dyker judar upp diskussionen. Det här gick vi igenom tidigare i tråden. Jag påpekade att allt detta med "etniskt hat" handlar om judar - att judarna "hatar" svenskar och att därför så [fyll i själv, oyto]. När jag skrev fick jag två svar som direkt bekräftade detta. Kanske känner Svejjmann på sig att detta är vad det handlar om.

Du namnger inga svenska debattörer som velat lyfta "hatet". Hur kommer det sig? Om det handlar om det minimala antalet svenskar som bedriver "identitetspolitik", d.v.s några figurer som bedriver podcasts, så är dessa nazister. Det handlar inte om att utmåla när swastika-tatueringar finns på bröstkorgen.

Ingen, utom nazister, bryr sig om "omsorg" från judar. Jag påpekar det igen för sakens skull. Och det svenska samtalet har absolut inte något fokus på "antisemitism". Detta sker nästan bara när nazister visar upp sig - om ens då.

Du påstår det. För en normal människa är det fullkomligt uteslutet att simpande för Kina och Ryssland ens teoretiskt kan hänga ihop med något som är bra för svenskarna. Anledningen till detta är att finns gott om personer i Sverige som har simpat för dessa "stormakter". Ingen av de personerna brydde sig det minsta om vad som är bäst för svenskar och de påstod sig heller aldrig bry sig om svenskarna.

Så helt plötsligt så är simpande för dessa länder att bry sig om svenskar? Det är inte trovärdigt. Så vad kan förklaringen då vara. Jo, "imperiet". Det "imperie" som du påstår har tagits över av judarna.