Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Både Politik och Förvaltning har ju varit kompetenta/villiga/modiga att agera under senare decennier, med förfärande resultat. Det var inte så att migrationsdomstolar och tjänstemannaansvarsfrihet bara fanns på plats en dag som något att förhålla sig till. Lagar, regler, praxis, kultur, rekryteringskriterier är viljeyttringar inifrån och utifrån Förvaltningen och samma princip gäller Politiken. Om den förvaltningstekniska lösningen alltså måste förskjutas till en politisk lösning där SD har egen majoritet, så finns den majoritetspotentialen i sin tur i valmanskåren och inte i riksdagen.

Inom storheten Valmanskåren blir det kanske lättare att tänka sig det som tydligen är svårare inom Förvaltningen och Politiken - nämligen att det finns fundamentalt olika sorters "vi" med motstridiga intressen: alla förstår vad som menas med "sossarnas röstboskap" som en kraftkälla inom Politiken vilket i sin tur ger makt över Förvaltningen att importera mer "röstboskap". Förvaltningens effektivisering som det diskuteras så mycket om i tråden, tycks alltså vara sekundär eller tertiär till varje faktiskt lösnings grund. Om ens problembeskrivning är så skild från problemlösningen, bör dess förklaringsvärde ifrågasättas.

Det är tillsynsmyndigheterna som ska säkerställa att allt går rätt till. Även här finns tydliga riktlinjer som systematiskt och egenmäktigt åsidosätts. Ska det bli någon ordning i Sverige så måste det börja med tillsynsmyndigheterna. Med kompetenta tillsynsmyndigheter skulle processen att städa upp i förvaltningen kunna komma igång på riktigt.

Det här är förstås någonting som medierna skulle kunna skriva om – för att visa människor hur samhället är avsett att fungera och var problemen finns. Det i sin tur skulle skapa en opinion som kräver konkret förändring. Jag tror att en kritisk massa måste uppnås och att saneringen sedan blir ett självspelande piano.

Jag sa inte att lösningen inte fanns i politiken. Jag försökte bara beskriva trögheten.

Men jag kan inte riktigt skönja din lösning. Hur är vi hjälpta av att veta att det finns olika sorters ”vi”? Dessa olika ”vi” måste ju kanaliseras inom politiken? Du får förklara lite närmare.

För att fixa missförhållanden i Förvaltningen krävs tillsynsmyndigheter som (rimligen) måste få klara direktiv att följa från Politiken som i sin tur är beroende av att Media sköter sitt jobb att informera/skapa opinion i Valmanskåren. Som du märker tycks lösningen alltså inte vara "tillsynsmyndigheterna", trots allt. Åtminstone inte den primära, tillräckliga förändringen av dagens tillstånd. Således är alla förklaringsmodeller som bygger på problem inom Förvaltningen sekundära, t ex till vad som sker i Media. Vilket väl är tur för tråden och bör vara vägledande för framtiden.

Ett svenskt grupptänk är den primära motorn för varje förändring i rätt riktning. Det kan handla om både implicit och explicit svensk identitetspolitik, men det måste till grupptryck av olika slag att vara solidarisk med kollektivet på just det sätt svenska politiker inte varit de senaste decennierna. Det måste inte bara vara möjligt utan fordras att intressekonflikter mellan Sverige och USA och svenskar och andra ingrupper, påtalas.

Direktiven är klara och tydliga sedan länge men efterlevs inte. OM tillsynsmyndigheterna hade gjort sitt jobb så skulle massinvandringen ha stoppats eftersom samhällsapparaten inte klarar den. Det skulle också ha funnits en tydlig problembeskrivning som pekar ut VILKA samhällsfunktioner som brister, HUR de brister och VAD som måste göras. Allt detta skulle ha varit tydligt och känt för politikerna, medierna och medborgarna. Nu är det inte alls så.

De dysfunktionella tillsynsmyndigheterna lämnar ett tomrum som får resten av systemet att kollapsa.

Det kan dock nämnas att Riksrevisionen skrivit många vassa rapporter som ingen tycks bry sig om. Dessa rapporter skulle kunna vara rena guldgruvor för engagerade medier. Men ingen bryr sig.

Media är väl ointresserade då själva grundfundamentet för massinvandringens förespråkare är:

Massinvandringen ska ske - kosta Sverige och kosta Svensson vad det kosta vill!

Ett svenskt grupptänk är den primära motorn för varje förändring i rätt riktning. Det kan handla om både implicit och explicit svensk identitetspolitik, men det måste till grupptryck av olika slag att vara solidarisk med kollektivet på just det sätt svenska politiker inte varit de senaste decennierna. Det måste inte bara vara möjligt utan fordras att intressekonflikter mellan Sverige och USA och svenskar och andra ingrupper, påtalas.

Direktiven är klara och tydliga sedan länge men efterlevs inte. OM tillsynsmyndigheterna hade gjort sitt jobb så skulle massinvandringen ha stoppats eftersom samhällsapparaten inte klarar den. Det skulle också ha funnits en tydlig problembeskrivning som pekar ut VILKA samhällsfunktioner som brister, HUR de brister och VAD som måste göras. Allt detta skulle ha varit tydligt och känt för politikerna, medierna och medborgarna. Nu är det inte alls så.

De dysfunktionella tillsynsmyndigheterna lämnar ett tomrum som får resten av systemet att kollapsa.

Det kan dock nämnas att Riksrevisionen skrivit många vassa rapporter som ingen tycks bry sig om. Dessa rapporter skulle kunna vara rena guldgruvor för engagerade medier. Men ingen bryr sig.

För att fixa missförhållanden i Förvaltningen krävs tillsynsmyndigheter som (rimligen) måste få klara direktiv att följa från Politiken som i sin tur är beroende av att Media sköter sitt jobb att informera/skapa opinion i Valmanskåren. Som du märker tycks lösningen alltså inte vara "tillsynsmyndigheterna", trots allt. Åtminstone inte den primära, tillräckliga förändringen av dagens tillstånd. Således är alla förklaringsmodeller som bygger på problem inom Förvaltningen sekundära, t ex till vad som sker i Media. Vilket väl är tur för tråden och bör vara vägledande för framtiden.

Det är ju t ex konstigt att ingen resonerat kring att Aftonbladet, åtminstone tillfälligt, bojkottar X med anledning av orsaker. Vilka konsekvenser kan det få, tro?

Ett svenskt grupptänk är den primära motorn för varje förändring i rätt riktning. Det kan handla om både implicit och explicit svensk identitetspolitik, men det måste till grupptryck av olika slag att vara solidarisk med kollektivet på just det sätt svenska politiker inte varit de senaste decennierna. Det måste inte bara vara möjligt utan fordras att intressekonflikter mellan Sverige och USA och svenskar och andra ingrupper, påtalas.

Fel. Fel. Fel.

"Bonnier" tog personligen (via sitt alias) upp dessa rapporter redan 2017.

Svidande uppläxning efter flyktingkrisen
https://www.expressen.se/ledare/ann-...lyktingkrisen/

"De struntade i konsekvenserna" - så skulle Riksrevisionens granskning av 26 migrationspolitiska propositioner, mellan 2004 och 2016, ha kunnat heta.

Det finns två tolkningar av ditt lösningsförslag. Antingen att mer opinionsbildning i största allmänhet är lösningen.

Den andra, som jag känner nog ligger närmare din poäng är att det är fel sorts opinionsbildning som pågår. Den är alltför färgblind.

Jag vet inte riktigt om jag håller med. Det finns alla möjliga röster med en hel massa ingångar och problembeskrivningar bland annat den du efterfrågar, men i slutändan handlar det om att denna opinionsbildning ska generera mandat till ett speciellt parti i riksdagen. Just nu har det 20 procent i opinionen och ingenting tyder på att det ökar. Vi måste börja se positiva resultat av politiken för att det ska ske, tror jag. Bara opinionsbildning räcker inte.

Det är förmodligen här det brister i slutändan. Sverige är så polariserat att ett ”svenskt grupptänk” inte är möjligt. Lite tillspetsat kan man säga att vi har medierna och förvaltningen på ena sidan och en stor del av den svenska befolkningen på andra sidan. Hur ska ett sådant problem kunna lösas?

En mycket liten droppe i ett mycket stort hav. Riksrevisionen har massor av rapporter som skulle kunna hålla hela redaktioner sysselsatta i åratal.