Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Lisa Bjurwald är den svenska invandringsdebattens Sarah Palin: en person med fördelaktigt utseende som gör förvirrade uttalanden.

Huvudet på spiken! Lisa Bjurwald verkar ha en fragmentarisk och splittrad bild av omvärlden.

Lars Åberg:


http://www.gp.se/kulturnoje/recensio...ttjar-internet

Tack. Samme Åberg noterar ju hur Bjurwald definierar "extremism" lite hipp som happ. Än är det våldsbejakare, än är det allt höger om sedvanlig höger, än är det något helt subjektivt. Åberg i GP 28/1 2013, länk ovan:

Finns dock en del, t.ex. Rasmus Fleischer, som skiljer mellan högerextremism, extremhöger, och möjligen också högerextremist. Det är, utifrån ett sådant synsätt, skillnad på det relativa begreppet extremhöger - och något som är en del av en sådan extremhöger (alltså högerextremist) - och en -ism. Läs exempelvis:
http://copyriot.se/2011/07/24/ater-t...-extremhograr/

Vet ej om LB gör den typen av begreppsdistinktioner. Kan man det när man har IG i Samhällskunskap A?

Ordet "extremist" bör, tycker jag, användas väldigt sparsamt. Helst inte alls. Personligen räknar jag mig som höger men jag kallar för den skull inte vänsterns märkligare yttringar för "extrema" eller "extremism". Att sätta "-ism" på allt låter för sin del som Sovjet 1920 eller, kan man tycka, som Guillaume Faye.

Vidare har jag, i min självcensur, försökt avstå från ordet "hat" och "fanatiker". Visst kan mina meningsmotståndare yppa hatiska sentiment men att stämpla dem som "hat" löser inget. Och ser man fanatiker inom PK-lägret får man väl kalla dem "hängivna" eller något annat förmildrande.

Det är ett frekvenskrig vi utkämpar, en strid med ord och attityder. Om man i den processen kan "go all the way, then step back", dvs innan publicering udden av ens giftigaste formuleringar, så gagnar det debattklimatet anser jag.

My two cents, slightly off topic, om tonläget i debatten.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=3048

Här diskuterar Bengt Westerberg, Sakine Madon och Magnus Linton Likheten i Den vita kränkte mannen och hur synonymt det är till näthat och förtrycket i samhället av andra grupper och kvinnor. (nåja Sakine har åtminstone en marginellt nyanserad bild).

Det är ändå en märklig tid och ett märkligt land vi lever i.

Om man om somalier, araber, kurder, zigenare eller liknande, fäller utalanden som:
Somalier är barbarer.
Hade somalier inte fått hjälp utifrån, så hade dom bara haft jordgolv.
Somalier har bara töntig och helt meningslös kultur.
Ifrågasätta om somalier överhuvudtaget finns och kan definieras som grupp,
så blir man kallad näthatare hela veckan.

Om man säger samma saker om svenskar, så är chansen stor att man är svensk politiker som applåderas i media för ens uttalanden.

I sanning en märklig tid vi lever i.

Tusan också, nu är jag uppenbarligen vit man och näthatare, på köpet.
Förmodligen även fet, lite äcklig, lågintelligent, ogillad privat och totalt misslyckad.

Nåja, när jag vaknar imorgon, så är det en ny dag. Då skall jag minsann göra bättre ifrån mig.

Det handlar om en själslig kvalitet som fötts ur det vita, nordeuropeiska sinnet.
"Godheten". "Uppoffringen". "Botgöringen".

Kanske är detta någonting som träder fram ur alla folkgrupper som under en tid har varit "på toppen", Men jag är skeptisk till det.(det kanske drabbar alla, men tar olika lång tid?) Jag tror dock att dessa själsrörelser är exklusivt vita. MEN! Därmed inte sagt att andra folkgrupper är fattiga i själen. Se på de österländska angreppen på verkligheten. Det geniala i att sätta sig ner, sluta ögonen och undersöka centrum för livsupplevelsen. Detta har undgått oss, och är en djup och tung visdom som fötts ur det asiatiska sinnet.

De temperamentsfyllda araberna skapade vårt alfabet. De hade högkultur när vi levde i hyddor med jordgolv. Haha, denna meningen är en sådan där TYPISK mening som kan uttalas i en slags orgastisk, vit hängivelse av självpäkelse. Dylikt självförringande stoff kommer ej ur blattens mun, men blatten är underdog, det får man inte glömma. Det är här vi har dynamiken. Den självkritiska, vita människan där "soul searching" kring vår forna elakhet är ett famträdande drag, kontra andra folkgruppers känsla av revanschlusta. Speciellt araberna LIDER av att inte vara på toppen. Att inte vara på toppen är ej kompatibelt med det arabiska sinnet. Jag förstår deras vånda och sympatiserar med dem. Fatta omfattningen av det palestinska lidandet! Det rena, vitglödgande hatet.

Jag säger som Ash i Alien: "I admire it's purity..."

Centralt för oss nordeuropeer är naturligtvis WWII-narrativet, och den judiska påverkan på politik och civilisation i stort. Detta temperament, det judiska, bara låg och väntade på att västvärlden skulle urbaniseras och bli psykologiskt komplex med en massa hustling and bustling och civilisatoriskt storstadskrångel.

Det är som han Yuri Slezkine säger en konflikt mellan olika temperamentoch överlevnadsstrategier. Apollonians VS Mercurians. Flera av er har säkert redan sett denna.

https://www.youtube.com/watch?v=K_nhahTUFWo

I vår media och politik nu för tiden råder ett "språk" som är Orwelliskt, men språket, media, opinionsbildning och politik är som vi alla vet bara olika vapen. Det är galen, självsvåldig liberalism, judisk utopi-dröm och kommunistiskt, krigiskt klasshat som är de drivande krafterna bakom vapnen. Krafterna som "svingar" dem.

Går vi ner till absoluta basics så har vi bara två människovarelser som står i leran med sina klubbor och väntar på en öppning i motståndarens försvarspose.

Men den stora "svansen" bakom dagens ideoligiska rörelser är utan tvekan drabbade av en slags psykos. Inte tul tal om den saken. Det handlar om ett slags spel med ett mentalsjukhus som spelplan och patienerna som pjäser. Verkligheten ungår "Napoleon" och kompani, men det råder febril intellektuell aktivitet inom ramarna för vad som är tillåtet i den sinnessjuke Orwellianens världsbild.

Bara en sådan sak som att det i dag är strängeligen förbjudet att prata om olikheter mellan folkgrupper. Bara insinuationer i den riktninger hotar ju psykosbubblan och sablas ned direkt. Det är en slags kamp mellan olika temperaments "vilja" med verkligheten och verkligheten i sin rena form.

Uppdrag granskning sände nyss en uppföljning av deras senaste program om muslimska moskéarbetare vars åsikter inte har varit sådär gulligt Södermalms liberala. Hela tanken med programmet är att göra den dumma, oreflekterade och fördomsfulla svensken upprörd. Uppdrag Granskning har fokuserat på månggifte, mannen är överhuvudet i familjen, homosexualitet är fel (no shit liksom), att det ibland händer att muslimska kvinnor far illa och att imamer och muslimska socialarbetare inte tycker att de bör gå till polisen – sköta det internt, i den muslimska gemenskapen.

Som vanligt försöker Uppdrag Granskning få det till en fråga om tolkning. Allt handlar tydligen om ”tolkning”. Tänk om en skolelev sa till matematiklärare att denne ville ha MVG på provet trots att den skrivit alla fel – eftersom det är en ”tolkningsfråga” om 1+1 blir 2 eller 2000. Naturligtvis hade Uppdrag Granskning sanningen om hur Islam bör förstås. De letar upp en muslimsk professor (samma som alltid), en upprörd f.d. muslimsk feminist och en konverterad Folkhögskolelärare som typ säger att den som inte läser allt som inte är liberalt eller feministiskt i koranen kursivt (helst inte alls) är en extremistisk islamonazist.

Svenska muslimer är överlag liberala och har, i mångt och mycket anpassat sig längst möjliga till Sverige. Ingen av dessa muslimer intervjuade är ”extremister”. Av någon anledning är det ” ”extremism” när en muslimsk imam hävdar månggifte är okej men inte när Centerpartiet hävdar det. Vart är alla liberaler som försvarar imamen? Till slut – i det sist delen i reportaget så hintar speakern att det är en fråga om gemensamma värden och de här ”liberala principerna” som muslimerna förväntas underkasta sig.

Det är egentligen här vi skulle få en intressant diskussion och den skulle vara en fortsättning på den mer intellektuella debatt som fanns i Sverige och som jag lyfte i min ingress till den här tråden. Vad det handlar om – som SVT, i princip aldrig uttalade, är att de här "problemen" med muslimernas tro är ett uttryck för en kulturkrock - inte en fråga om "tolkningar av Islam".

Det är förväntat att om man öppnar dörren för 100 000+ muslimer från tredje världen och inte kräver att de skall adoptera liberala principer (läs: assimileras), att muslimerna, inom ramen för lagstiftningen kommer leva efter sina hemländers kulturer och religioner. Islam är ingen inhemsk religion. Den kommer utifrån. År 1950 fanns bara ett par hundra muslimer i Sverige och idag finns det flera hundratusen. Alltså, problemet ligger i en avsaknad av tydlig assimileringspolitik.

Vi kunde också notera att de här muslimska föreningarna faktiskt gör sitt bästa – men så fort de försöker förklara vad Islam står för så blir journalisten upprörd och hintar att han eller hon är extremist. Varför då? Vad är problemet om dumsvensken får ett ärligt svar för en gång skull om vad Islam faktiskt är. Var enda jävla student i religionskunskap vid universiteten vet på ett ungefär att det finns gråskalor i den muslimska världen men att den, likväl religionen Islam är konservativ. Hur fel är det liksom? Ingen av dem blir islamhatande barnamördare. Snarare, tvärtom. Ju mer vi lär oss om Islam ju bättre för båda parter.

Detta är en del av mediekriget. Södermalmsbaserade liberal-feministiska journalister som säger sig ha tolkningsföreträde i islamiska teologiska frågor. Kontra-Jihadrörelsen har kört den här taktiken länge, de anklagar muslimer för att vara extremister – trots att de intet på något sätt är det.

Islams vara eller icke vara i västvärlden är inte en fråga för muslimer eller judiska medieägare. Det är en fråga för kristna västerlänningar. Det är de som skall avgöra om Islam bör alternativt kan bli en del av västvärlden. Tyvärr verkar ju inte journalisterna vilja ha den diskussonen – istället säger de åt muslimer, som på intet sätt är extrema (snarare tvärtom) att de har fel och är extremister. Varför då? Vad är syftet?

Vidare så finns det helt flippade afrokristna kyrkor i Sverige – där man lär ut en afrikaniserad och tämligen animistisk version av kristendomen med ”demoner”, ”tomtar”, ”troll” och ”häxor”. De judiska synagogorna i Stockholm, Malmö och Göteborg är också – mer eller mindre fundamentalistiska sionister (alltså etnonationalister) – men ingen granskar dem. Men det är klart – synagogorna har ju hela familjen Bonnier i ryggen, som nyligen utsåg Peter Wolodarski som chefredaktör för DN. Vidare så skiter SVT i svarta kristna barn eftersom de är svarta och kristna.

Muslimer däremot, de är på något sätt ondskan personifierad och bör kritiseras i TV. Det här reportaget var en islamofobisk uppföljning. Det handlar om att spela på två sidor här.

1. Muslimerna som inte är liberala skall hängas ut - de är extremister och "tolkar" fel.
2. De muslimer med en liberal trosuppfattning skall hyllas och tolkar rätt.

Så är programmet vinklat. Leve mångkulturen - men bara om den är liberal och feministisk.

Jag gissar på att kontra-jihadkrigarna på Avpixlat och SD-skurkarna kommer hylla det här programmet. Jag gissar också på att alla liberala muslimhatande Per Gudmundssonkopior kommer sitta och hylla den här skiten - som ett "avslöjande" av rang.

Vad som händer i "svansen"(journalistik, opionsbildande politik och allehanda småskaligt "tyckande") är egentligen ointressant. Aktörerna i det ledet är bara automatons som pappegojupprepar det de har fått itutat sig. Det är glest mellan fritänkarna. Det intressanta är att fråga sig varför "BSS" i dagens välrd är en moraliskt bankrutt åsiktsposition. Vem har dikterat detta? Svar: judenhetens Tikkun Olam. Svar: den kommunistiska utopin. Svar: Den liberalistiska, självsvåldiga och tonårsakiga frihetsdrömmen.

Grundproblemet är att de flest amänniskor är själviska idioter utan något större perspektiv på tillvaron. Många av dem är bara "pjäser" som gladeligen låter sig flyttas runt på den spelplan som de tror omfattar hela verkligheten. Verkligheten är socialdarwinistisk, och verkligheten är att fler socsbidragstagande araber i landet betyder färre blöjbyten och rullstolspromenader i parken med farmor.

Försök folket få att tänka och engegera sig i sin framtid, är du den som startar processen hon en individ har du gjort betyldigt mer än majoriteten av alla som skrivit och läst den här tråden, inklusive TS.

Nu begär jag inte att någon skall stå på stan och skrika på folk men ett samtal med en kollega där man inte pratar politik utan framtid gör betydligt mer för framtiden än att stamma fram att "SD inte är rasister" eller annan väl vald floskel. De som inte tar ansvar för sin framtid, har ingen framtid.

Nu var det ju inte "judarna" som låg bakom det här programmet men SVT och Uppdrag Granskningsredaktionen. Jag är rätt säker på att den redaktionen inte är full av judar - men det är klart, är man FB-antisemit så. Antisemitism likväl som islamofobi är egentligen bara dålig smak.