Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Media och Journalister som letar fram namnen bakom anonym regimkritik, plus hatkampanjer mot oliktänkande, och detta för skattepengar/bidrag till EXPO/Researchgruppen som tom. vänsterpartiet-(M)oderaterna är med på att finansiera i god "demokratisk ordning".

Den onde dvärgen Mållgan med förebilden Nikolai Yezhov (151cm kort)
som chef för den Svenska versionen av NKVD/SÄPO förföljer allt och alla som kritiserar systemet och regimen.
https://en.wikipedia.org/wiki/Nikolay_Yezhov

Likheterna med Sovjetsystemet är slående när både polis och säkerhetstjänst är politiskt underställda Partiet/regimen och allt arbete har en politisk vinkling.
https://www.britannica.com/topic/KGB

Allt du skrev var mycket bra. Och den politiska ingenjörskonstens verktyg nr 1 är mycket riktigt att internalisera kostnader, där möjligheter till externalisering under en lång dysfunktionell tid så grundligt lyckats fucka upp samhälle, tillit och nationell sammanhållning genom chockmigration och allmän skuldsättning.

Polluters pay.

Jag har sett folk på nätet som frågar vad i helvete det är som pågår egentligen. Mencius Moldbug hade en blogg i ett undanskymt hörn av Internet som var i framkant på alla sätt och vis (och jag var själv en av hans tidigaste och mest devota läsare).

Sedan blev han doxxad av vänstern och tystnade. Fem år senare kommer han tillbaka och är plötsligt en av Peter Thiels närmaste vänner och intervjuas av Tucker Carlson och skriver en närmast oläslig blogg på Substack.

Inget ont om varken Peter Thiel eller Tucker Carlson, men det verkar som att han sett sig nödgad att skaffa sig mäktiga beskyddare och sedan anpassat sina åsikter så att de inte ska skada deras varumärke.

Edit. Jag är ett fan av Curtis Yarvin och påstår självklart inte att han är köpt av Soros eller liknande. Bara att något hänt som gör att jag knappt orka läsa något han skriver längre.

Edit 2. En omvänd utveckling kan ses hos Andrew Anglin. På den tiden när han var (låtsades vara?) nazist så kunde man bara läsa honom för hans komiska geni. Idag är han en av de mest insiktsfulla (men fortfarande rolig) skribenterna på Internet.

Det där var "mycket bra". Ja, ännu en som pratade om invandrare som rena vinstmaskiner som det tjänas på. Enorma belopp. Och ännu en vars resonemang bakom detta är helt obefintligt.

Man ska ge Sandro Scocco (LO-ekonom och numera vänsterpartist) det att han faktiskt står för vad han säger. Han säger rakt ut att är många hundratals miljarder med vinst på grund av invandrare. Ni är mer luddiga, på klassist nazist-manér, detta så att ni kan låtsas som om ni inte sagt vad ni faktiskt sagt.

Lögn är nazistens modus operandi. Och jag vet att just du inte är så entusiastisk vad gäller nazismen som resten av "trådgiganterna" men när du diskuterar med ett gäng nazister flera gånger i veckan så kommer det att påverka dig. Uppenbarligen.

Förslaget som kom fram var rent trams. För det första säger han (och du) att vi alla tjänar på invandringen... och förslaget är att de som tjänar ska betala? Eh?

Det här med "skuldsättning" är ytterligare en nazistlögn. Sverige är inte speciellt skuldsatt vad gäller statsfinanser. Tvärtom, vi ligger i bra till jämfört med andra länder vad gäller sådan skuldsättning. Det är så nazisten gör, slänger ur sig saker som någon idiot kanske nappar på.

"Allmän skuldsättning" - jo tack.

Vad du och de mer explicita nazisterna, liksom kommunister, har gemensamt med era ekonomiska villfarelser är att de går ut på att svenskar som folk på intet sätt skapat några värden i samhället. I stället är det invandring eller valfritt ihopsnurrat hokuspokus. Poängen är alltid att svenskar som folk absolut inte skapat något alls och att det därför att rättfärdigat med en nazist-junta som ska styra precis allt (eller för kommunister: en kommunistjunta). Det var de förslagen som kom från giganterna när "demokrati" diskuteras för någon månad sedan.

Exempelvis så var Nix-registret inne på att begränsa rösträtten. Och om det inte räcker avskaffa den.

Det är skillnad på att ha fel på ett intressant sätt och ett ointressant. Jag kan ogilla en del som skrivs i tråden och annat är jag avvaktande till. Men det är sällan jag tycker det är ointressant. Du däremot har en fundamentalt galen bild av vad som makes the world go round som gör att du slåss mot väderkvarnar. På ett ointressant sätt. Skäll uppför ett annat träd, tack.

Yarvin är inte en aktivist, utan kan snarare sägas vara en politisk filosof. När han säger att det kan dröja 50 år, eller mer, innan ett paradigmatiskt regimskifte sker, beror inte på att han önskar att folket är passiva - utan det beror helt enkelt på att han bedömer att förfallet ännu har en lång väg att gå (närmare mot Latinamerika) innan en anmärkningsvärd reaktion sker.

Yarvins vision är ett populistisk (läs: demokratisk, ledd av folket) val av en president som tar full exekutiv kontroll, för att effektivt fungera som en konstitutionell monark eller en "startup CEO, Steve Jobs, eller Gordon Ramsay" över ett helt land och omformar staten genom att upplösa den djupt förankrade byråkratin (den djupa staten och oligarkin). Detta sker först när en betydelsefull andel av folket, är redo att välja denna president och absolut överlämna makten till denne. Först måste folket förstå hur illa situationen är. Detta har skett tidigare i USAs historia: han pekar på exemplen Washington, Lincoln, FDR, som praktiskt taget var "monarker" i denna mening.

Anledningen till att Yarvin förespråkar en form av passivitet är för att suga ut polariserande energi ur systemet - det är det konfliktorienterade motståndet som ger den "progressiva" vänstern, oligarkin, och staten energin att genomföra allt mer av sin centralisering, konformering, och begränsning av individuella rättigheter, etc. Yarvin menar att Trump var en gåva till "katedralen" (The Cathedral) som är New York Times, etc - deras intäkter mångdubblades, och samtidigt aktiveras samhällets småborgerliga, den övre medelklassen, och så vidare, till att inrikta sig mot en allvarlig fara i Trump och hans anhängare. BLM, frustration mot anti-vaxxers, etc, fyller samma funktion att kanalisera energi som sedan skördas av katedralen till genomförande av politik i enlighet med deras intressen.

Yarvin gör en poäng som Flashback borde ta till sig. Nämligen att aldrig spela in i händerna på sina motståndare, genom att villigt anta nidbilden som motståndarna försöker måla. Han ger exemplet av en 15-årig ostyring i skolan som, får av kuratorn veta vad som är den raka motsatsen till vad som är politiskt korrekt: nämligen att vara nazist, varpå 15-åringen i rebellisk anda väljer att bli just skinnskalle. Därpå missar denne självständigt tänkande 15-åring alla de andra sätt som finns att vara i opposition på, för att istället uppta nidbilden som ger etablissemanget exakt den måltavla de behöver.

Folk som skriver "fula saker" om invandrare, osv, på Flashback, för att "ventilera", ger bara den andra sidan utökad legitimitet att genomföra sin inskränkande, repressiva politik.

Yarvins poäng är att man ska vara bättre än den andra sidan. Inte skjuta sig själv i foten. Den sida som är den mest dygdiga, är den som vinner i slutändan. Det handlar om att få folket att förstå, att se. Att det nuvarande systemet faktiskt inte fungerar. Först när oligarkin, massmedia, osv, inte kan skapa fiendebild som splittrar folket, så kan de börja ställa frågor om sakers verkliga skick. Det är därför Yarvin röstade på Biden: för att deflatera all den energin som oligarkin mobiliserat hos "soccer moms" som var oroliga att Trump skulle vara nästa Mussolini. Yarvin menar att en populistisk figur, om denne ska gå in och styra upp, måste verkligen gå all-in. Det går inte med några halvmesyrer, likt Trump, för att "drain the swamp". Då är det bättre att låta bli. Då kan folk hellre få se Bidens Afghanistan-flopp istället. Trump förstärkte snarare oligarkin i många avseenden.

Curtis Yarvin medverkar i en rad podcasts sedan 2020. Kan vara intressant, för den som inte vill läsa de två bloggarna och de cirka miljonen ord han skrivit.

Här är i princip alla podcast-länkar utan jättemycket inbördes ordning. Vill rekommendera dem alla.


Även om man inte håller med om alla aspekter i hans tänkande, är han trots allt en av de just nu mest formidabla politiska tänkarna. Hans djupa kunskaper inom historia, ofta obskyra och med häpnadsväckande konträra insikter, är minst sagt mycket imponerande.

Det finns flera hål i Yarvins teorier men det här är kanske det mest uppenbara. Han gör samma kardinalfel som Hans-Hermann Hoppe när han likställer nån form av finans- och teknikdiktatur med feodal monarki. Som om det blir samma sak bara för att det finns en tydlig suverän i toppen som bekänner färg. De gamla monarkier som neoreaktionära postlibertarianer åberopar leddes av militäraristokrater - helt andra människotyper med helt andra konkreta intressen än de teknik- och företagsfigurer som de säljer in till sina läsare. Det är falsk varudeklaration.

Yarvin och rörelsen kring honom kommer ur en miljö som försökte kombinera libertarianism med högervärderingar, och som trots desillusionering längs vägen aldrig har lyckats ta sig ur liberalismens fundamentala maktkritik. Yarvin är mer maktrealistisk än typiska amerikaner, men söker fortfarande frenetiskt efter sätt att tjuvkoppla eller slå ut makten som en faktor i politiken, om så bara tillfälligt för att hinna skaka fram en folklig teknik-Caesar.

Med risk för en ny demokratidiskussion där alla talar förbi varandra så gör han misstaget att tro att demokrati kan skapas underifrån. Demokrati skapas alltid uppifrån av en stat vars ledare delar så mycket intresse med folket att den kan lägga ut styrande på folket. Det kan omöjligt ske med neoreaktionärernas upplägg, vare sig det rör sig om någon fantasi med kapitalistiska Napoleonfigurer eller verklighetens pragmatiska finansoligarker. Vi har idag ett borgerligt, odemokratiskt styre som klär sig i dimslöjor och kallar sig demokratiskt. Tillvaron skulle inte bli speciellt annorlunda om vi fortsätter ha ett borgerligt styre, men med en suverän kung eller kejsare som alla vet vem det är. Det är fortfarande samma människotyp som styr, med samma dygder och samma sätt att tänka. En av konservatismens grundläggande insikter är att alla samhällen ytterst är monarkier - vare sig de erkänner det eller inte. De neoreaktionära har snurrat till det där och använder det i praktiken för att legitimisera dagens makthavare, förutsatt att de omstrukturerar sig lite och skaffar en ny historia om sig själva. Om NRx:arna får igenom sina önskemål kommer vi ha samma sorts makthavare som idag men med en ny och bättre(?) PR-apparat.

Yarvins grej var att han läste konservativa klassiker, framförallt brittiska, och sammanfattade dem på sin blogg. Åtminstone i början angav han dock sällan sina källor, och läsarna bestod av programmerare och liknande med begränsad kunskap om politisk historia och teori, vilket gav honom en udda personkult där folk såg honom som en briljant och nyskapande tänkare. Så småningom fattade hans läsare vad han gjorde, och även om många säkert förblev tacksamma för hans introduktioner blev det lite pinsamt att ha deltagit i personkulten. När han var avmystifierad lade han ned bloggen och drog sig undan: han var ingen stjärna längre utan mest en hyfsad SO-lärare. Nu är han tillbaka med en mer aggressiv självmystifiering och en mer oklar målgrupp.

Det främsta skälet till att jag ville påtala Yarvins närvaro i Tuckers studio var trådämnet! Det är en verklig upptrappning av mediekriget när den starkaste opinionsbildaren på USA:s mediala högerkant inviterar en man som liknar den härskande klassen vid en ruttnande oligarki som driver landet till ett sydafrikanskt läge. Han föreslår uttryckligen att dess medlemmar liksom vid andra revolutionära systemförändringar (t ex avnazifieringen) aldrig skall få inneha offentliga ämbeten efter detta (men få pension).

Sedan finns det mer och mindre rättvisa angrepp man kan göra mot hans ordrika traktat. T ex anser jag personligen att aristokrati är helt fel ord för den härskande klassen.

Men Yarvins beskrivning av den amerikanska oligarkin (det är nästan bara den han studerar) är ett utmärkt komplement till Turchin.

Överflödigt att säga, ty lögnen är ju socialismens MO.

Det är närvaron som är viktig. Det vittnar om att Tucker försöker sälja in sådant som du kan läsa om i American Conservative - där han sitter i den rådgivande styrelsen. Det är mer än intellektuellt och intressant än du någonsin hör på Hannity eller Fox Business. Jag skulle nog hävda att det är rätt modigt av Tucker att pressa in paleo-cons, traditionalister och lite udda högerpersoner så som Mencius Moldbug in i sina sändningar. Jag kanske inte är helt överens med Moldburg men det är fan så mycket bättre än intervjuer med Ben Shapiro och liknande figurer.

Fan vad elak du är när du jämför honom med en SO-lärare.

Ja, precis. Vissa demokratiska statsbildningar utgår från någon form av moralfilosofisk idé om folket som fullvärdiga moraliska agenter; vi har RÄTT att göra val, och grundlagar etc är uppsatta för att hindra att makt koncentreras på så vis att denna rätt kan kringskäras. Därför har många icke-bananmonarkier från början författningsdomstolar, HD med verklig makt att olagligförklara tramsigheter underifrån, underhus/överhus, et cetera. Detta är ju väldigt bökigt för makten men alldeles utmärkt för folket, som får se maktmänniskorna konkurrera, i stället för att bilda maktmonopol med udden riktad mot folket.

Jämför med dagens politiska nomenklatura anförda av S, vars hela statsbildning är inställd på att göra saker och ting lätt för Makten, medan man allt mer drivs av religiösa dårar som på fullt allvar anser att politiker ska gå i den moraliska bräschen för Världens Räddning och att folkets uppgift är att följa -- eller straffas.

Men detta följer nog naturligt av att statsbildningen och dess regler inte skapades utifrån en stark idé. Nota bene har alla statsbildningar jag kan komma på byggda på sådana starka idéer uppstått efter krig. Krig om moralisk grundsyn (vilket alla krig, som inte är rent profitdrivna, är).


Vad har du att anföra däremot?

Aristokrati/adel, är väl en utmärkt analogi? Eller ett prästerskap. En av de utmärkande egenskaperna hos dagens nomenklatura är ju att de lämnar makten/förtrycket i arv till sina barn (ett faktum som en viss norsk herre verkade ha dragit slutsatser av) och därmed är de väl mer adel än präster.

Fast du kanske anser att "aristokrati" har en air av förfining, som förvisso saknas hos dagens degenerokrati?