Citat:
	
		
			
			
Min fördomsfullhet säger mig att ingen i den offentliga debatten om BRÅ-rapporten använt status som förklaringsmodell eller motargument till det socioekonomiska  ursäktandet om "fattigdom".
Det handlar ju om att status är ett nollsummespel som inte har det minsta att göra med "fina" jackor eller mobiltelefoner. En varm täckjacka och en funktionell Huawei har ju samma funktionalitet, men inte samma status. Omvänt imponerar en dyr jacka och mobil inte på tjejerna eller grabbarna om alla grabbarna har samma jackor och mobiler. Om alla har en Gucci-väska med Glock i, har liksom ingen en Gucci-väska med Glock i. Om alla andra går barfota, spelar det omvänt mindre roll vilken logga som sitter på dina sneakers.
Detta kan förstås knytas till studierna som visar på ett samband mellan överskott på unga män och ett våldsamt samhälle. Konkurrensen ökar och "respekt" är en konstant som det bara finns 100 procent att dela på. Poängen är att det aldrig går att finansiera bort eller mätta en existentiell statusjakt som ju bygger på att ha komparativt mer, inte någon viss, uppnåeligt standard via omfördelning från Svensson.
Här kan man fundera på den av public service omhuldade gangster-rappens konsekvenser. Det våldsförhärligande, krasst märkeskonsumeristiska budskapet till unga grabbar, är inte naturgivet ens för den töntigaste marknadsliberal att acceptera. Tittar man på Youtube-videos i denna statssanktionerade kulturgenre, så ser man det oavbrutna, rituella pekandet och avfyrandet av skott, man ser pengabuntarna, märkeskläderna, knarket. Och gnället över ett orättvist samhälle.
Frågan som ska ställas är inte den om resurser, utan den manliga biologin och könsselektion i kvinnoknapphet, med kollektivets våldskapital som nödvändig konkurrensfördel.
		
	Det handlar ju om att status är ett nollsummespel som inte har det minsta att göra med "fina" jackor eller mobiltelefoner. En varm täckjacka och en funktionell Huawei har ju samma funktionalitet, men inte samma status. Omvänt imponerar en dyr jacka och mobil inte på tjejerna eller grabbarna om alla grabbarna har samma jackor och mobiler. Om alla har en Gucci-väska med Glock i, har liksom ingen en Gucci-väska med Glock i. Om alla andra går barfota, spelar det omvänt mindre roll vilken logga som sitter på dina sneakers.
Detta kan förstås knytas till studierna som visar på ett samband mellan överskott på unga män och ett våldsamt samhälle. Konkurrensen ökar och "respekt" är en konstant som det bara finns 100 procent att dela på. Poängen är att det aldrig går att finansiera bort eller mätta en existentiell statusjakt som ju bygger på att ha komparativt mer, inte någon viss, uppnåeligt standard via omfördelning från Svensson.
Här kan man fundera på den av public service omhuldade gangster-rappens konsekvenser. Det våldsförhärligande, krasst märkeskonsumeristiska budskapet till unga grabbar, är inte naturgivet ens för den töntigaste marknadsliberal att acceptera. Tittar man på Youtube-videos i denna statssanktionerade kulturgenre, så ser man det oavbrutna, rituella pekandet och avfyrandet av skott, man ser pengabuntarna, märkeskläderna, knarket. Och gnället över ett orättvist samhälle.
Frågan som ska ställas är inte den om resurser, utan den manliga biologin och könsselektion i kvinnoknapphet, med kollektivets våldskapital som nödvändig konkurrensfördel.
Det BRÅ har gjort är en korrelationsstudie vilket går ut på att mäta styrkan mellan brott och olika varibaler så som inkomst, kön, ursprungsland, psykisk sjukdom osv. De har också gjort en del stastistiska justeringar. Då framkommer det att invandrarna är överrepressenterade i brottsligheten även när du justerar för socioekonomiska faktorer. Att människor begår brott för att de är till exempel fattiga är en högst legitim förklaring. Det finns ett statistiskt samband mellan brott och fattigdom. BRÅ är högst medvetna om fattigdom (nedbrutet/operationaliserat till arbetslöshet, inkomst osv.) inte är den enda förklaringen till varför människor begår brott.
Du måste begränsa en studies omfattning. Att sätta resultaten av BRÅ:s studie i sitt sammanhang av olika samhälliga fenomen ligger inte i deras uppdrag. BRÅ har förövrigt ett arkiv - det är offentlig handling. BRÅ har gjort 15-20 sådana här studier varav en del sträcker sig tillbaka till 1970-talet. Det finns säkert hundratusentals liknande studier i andra länder. Resultaten är nästan alltid den samma. Östasiatiska folk (kineser, japaner, koreaner) har minst sannolikhet att begå brott, europeiska folk något mer (nordiska folk mindre brottsbenägna än slaviska folk och sydländska folk) och sedan har du araber, afrikaner och latinamerikaner. Det är som sagt en fråga om risk och inte att alla människor som har svart hudfärg kommer bli kriminella.
Vårt samhälle göder kriminalitet och det blir inte bättre av att det är så förljuget. Sverige har gjort är som du skriver. De har tagit emot miljoner människor från tredje världen och främst högriskgrupper. De flesta män som också är en högriskgrupp. Sedan har vi satt dem i ghetton utan möjligheter till klassresa, kvinnlig sällskap och har hyllat våldsamheter och konsumtionskultur. Självklart så kommer du få problem med kriminalitet i form av våldtäkter, droger, gäng osv. Nu har vi nått en punkt där nästan alla låga frukter är plockade och våra eliter inte kan göra så mycket. Trist liksom.
 
					 
					