Citat:
	
		
			
			
				 Ursprungligen postat av 
Vågskålen
			 
			Jag råkade lyssna på Studio 1 under det här inslaget. Kom in i början av Wolgasts redogörelse för jobbet och gnisslade tänder så det krasade - "jäkla aktivist-SR"! etc. Sedan vände sig programledaren till Arpi som konstaterade att rapporten endast tog upp de källor som stödde författarnas redan tagna ståndpunkt. Det är alltså ett generalfel som redan på högstadienivå innebär betyget underkänt. Det är mycket precist detta som gör skillnaden mellan aktivism och akademi. HURRA! tänkte jag - en sån jävla sänkning!
Men sedan frågade programledaren Arpi att bortsett från den petitessen att utredningen i grunden är värdelös - hur skulle man kunna använda de verktyg som man föreslagit?
Och där faller Arpi huvudstupa i fällan. Istället för att vidhålla att utredningen förutsätter en situation som inte är bevisad och att fortsatt diskussion om utredningens förslag därför är meningslös, och till exempel leda diskussionen vidare till vad som har hänt inom akademia för att tocken aktivism skall ha uppstått och få fortsätta gro på skattebetalarnas bekostnad, försöker han halvt stammande komma på någonting gott att säga om utredningen. 
		
	 
 
Här finns ju alla tänkbara möjligheter att akademiskt dra ner kläderna på postmarxistiskt tankegods.
Postmodernismen (eller ja, postmodern retorik/diskurs egentligen) används ju ofta som en retorisk fint, för att täcka över och/eller maskera argumentationsfel.
I det här fallet är det ju enkelt att påtala att:
- bevisbördan för att påvisa ett fenomens existens åligger den som påstår att fenomenet existerar, i synnerhet om all tillgänglig empiri emotsäger fenomenets existens.
Man kan ju vidare konstatera att ignorera empirin (så in i helvete) fullständigt får verksamheten på lundapsykologen att framstå som tämligen lysenkoistisk. Men, hur diskuterar man med hjälp aristotelesisk syllogism (och empiri), utifrån parsimonitetsprincipeln, med en postmarxistisk postemiprirker?
I en rimlig tid hade skribenterna sannolikt fått diskutera 'akademisk ärlighet och stringens' med prefekt och/eller disciplinnämnd. I vår tid är ena skribenten tillika prefekt. Så kan det vara i akademins underbara värld.