Citat:
Det blir också förvirrat när artikeln blandar ihop utveckling och förändring med framsteg. Utveckling och förändring är neutrala ord, framsteg är det inte. Den sätter till och med "utveckling" och "konservatism" i motsatsförhållande till varandra, vilket rent idéhistoriskt är fel. Det bygger på en förvanskning där man tror att konservatism handlar om att bevara saker snarare än hur man ser på makt och stater (ett synsätt den samtidigt verkar raljera över när den beskriver personer som säger att feminism är svensk tradition - som sagt byter den fot fram och tillbaka). Texten ger intryck av att en missnöjd borgare har skrivit av sig en sen kväll och borde kanske ha postats på något internetforum i stället för att skickas till Kvartal.
Nja nu glider du på sanningen. Artikeln säger att vi förväntas se utveckling som framsteg. Det vill säga att någon talar om för oss (våra experter måhända) att vi ska gilla utveckling. Det ligger i den svenska materialismen som har koppling till socialismen. Ja social ingenjörskonst kan man säga. Jag har kvinnliga bekanta som utan att blinka kan säga att "vi vet mer om barnuppfostran idag än för 50 år sedan". Underförstått att vetenskap och rationalism tagit över efter äldre "auktoritära" uppfostransmodeller. Vad man inte ser är att expertväldet och normkritiken gjort föräldrarna helt förvirrade i sin uppfostransroll. Svenska barnfamiljer har blivit krigshärdar idag och det är inte konstigt att barnfamiljer sällan är större än 1-2 barn. Det blir för jobbigt att ha småbarn. Så var det inte förr.