Citat:
Ursprungligen postat av
Edgerton
Jag tror att Frankrike nu sätter fingret upp i vädret. Macron ser vad det blåser och det blåser rakt inte mot USA. Det blåser åt Asien. För oss i Norden (och så även EU) så spelar USA allt mindre roll ekonomiskt. Nordiska länder är historiska frihandlare och våra folk är väl rustade att bedriva handel med Asien utan några negativa konsekvenser. Om det inte hade varit så att vår elit hade varit köpt av USA hade vi nog också satt upp fingret i luften och sneglat på Asien. Faktum är att nordisk självständighet och neutralitet en gång var viktigt för oss och gjorde oss rika.
Vi ser antagligen slutet på den amerikanska eran och där med den liberala världsordningen. Den amerikanska eliten vägrar acceptera en multipolär värld och en värld av fria nationer där vi respekterar varandras olikheter (inom vissa gränser) och handlar med varandra. Även Kina och Ryssland är öppna för USA men USA är inte öppna för dem. Med den inställningen så kommer USA falla. Antagligen kommer det dröja 25-30 år tills Asien blir en maktfaktor. Mot slutet av det här århundrandet är antagligen USA över. Så behöver det inte bli men så länge USA inte släpper sargen och accepterar en multipolär värld kommer det bli så.
(mina fetningar)
Den första: Macron hade fingret uppe från start. Efter inrikes problem med demonstrationer och havererad pensionspolitik och andra bekymmer bland franska folket, blöter han fingret dagligen och känner efter. Han har skickligt flyttat över fokus från inrikespolitiken till utrikes politik. Macron var den som drev igenom det gigantiska stöd-och låneprogrammet för EU som
ger för vissa medlemmar och
tar från andra. Merkel gav klartecken sedan hennes ekonomer flaggat gult, exporten skulle kompensera en stor del av kostnaderna för tyskarna. För Magdalena Andersson räckte det med att säga i SvT att svenska stödet gynnar vår export i längden, utan alla trovärdiga kalkyler för det.
Macron lider av den globala folksjukdomen narcissism, alltmer grasserande i västvärlden, och Sverige. Och tydligast märks diagnosen bland styrande personer, tragiskt nog för folket. När Macron vandrar i naturen, som han gör för rekreation ibland, är han tillsagd av livvakterna att inte ställa sig på knä och blöta ansiktet vid bäcken, för han skulle då bli kvar där, bedårad av sitt ansikte speglat i vattnet. Macrons försök att göra EU till en oberoende maktfaktor ekonomiskt, politiskt och militärt mellan USA och Kina - men lett från Paris (och Berlin) - är dömt att misslyckas.
Det går inte att söndra nationalism inom EU och söka förvandla unionen till en federal faktor där de mindre länderna får allt mindre att säga till om, som Macron hoppas på
av inrikespolitiska skäl. Polen och Ungern har insett faran och protesterar av historiska skäl. Man har en gång för alla fått nog av övernationella ok på sina axlar. Det var bara en tidsfrågan innan UK skulle lämna den omöjliga sammansättningen av olika nationer och så hände. Sverige, garanterat, blir det sista landet som reser frågor om denna union är bra för svenska folket.
Den andra: det tar inte 80 år för USA att förlora sin förstaplats. Högst troligt har jorden sett sitt 3:e världskrig långt före det. Det viktigaste för USA är att försöka behålla försprånget militärt, men snart är Kina ikapp och förbi. Satsning på forskning och utveckling av teknologi var första punkterna i Kinas nya korta och långa planer. Det tar 20-25 år innan Kina är ikapp och innan dess kan USA ha slagit till i preventivt syfte när man insett att utvecklingen är ostoppbar. Helt korrekt ser alla think tanks i USA att Kina är ohejdbart p g a av sitt för saken - global dominans - överlägsna politiska system och folksammansättning.
Churchill hade så fel, där också, när han sa att demokratin trots alla sina brister var det bästa politiska systemet.
Landsmannen Boris Johnson har också sett denna farliga framtid och vid sidan om EU söker han förbättra UK:s situation att genom Nato fortsätta att informellt ha en maktbas i EU genom upprustning av UK:s försvar. Undrar vad Macrons svar på detta blir? Att öka på EU-medlemmarnas skatteinbetalningar till Bryssel för att stärka EU:s försvar vid sidan av Nato, som Frankrike aldrig gillat? Ett EU under Paris (och Berlin) är dömt att gå under på sikt och hellre förr än senare. Sannolikt börjar Tyskland lösgöra sig från EU som fransk federal union informellt eftersom det för tyska ledare är medborgarens välstånd byggt på tysk export som alltid under efterkrigstid varit det viktigadte. ”Keine experimente” som Adenhauer en gång sa,
Den halvt demente i Washington kan kanske börja stärka Nato, om han får för Macron och för amerikanska vänsterfolket, men troligast är att USA inte har råd att lämna den nationalistiska väg Trump slog in på för då akterseglas man av Kinas överlägsenhet på de ekonomiska världshaven. Jodå nationalism och export är två sidor av samma mynt, se på Kina. Och Nato är ju främst en vaktpost mot Putin och Ryssland, småhandlare globalt på allt utom vapen och olja. Tänkbart är emellertid att vid svår kris mellan Kina och USA så ryker de baltiska staterna. Det tar en vecka för Putin eller hans efterträdare att ta dem. En parallell till Ungern -56 när ryssarna slog till i skuggan av Suezkriget.
Och var blir svensk media - trådens ämne - position i dessa vågor ute i stora världen? Biden blir en staffagefigur framför sina rådgivare. För dessa blir det en omöjligt uppgift att styra tillbaka till Clintons och Obamas rännor. Nationalismen, åter, som Trump var förste arkitekt för, är för att stanna i USA framförallt för att finanseliten i USA sett sina bästa dagar i o m den globala konkurrensen och inte kan stå emot nationella krafter i USA längre, allrahelst som den sprider sig ner genom folklagren. Patriotismen i USA får aldrig underskattas, den är/blir stark också i invandrade grupper och särskilt bland latinare, kanske inte så mycket hos afroamerikaner.
När Demokraterna fått förhålla sig till sina besvikelser i fyra år, är partiet splittrat och lamt.
Svensk statsmedia och Bonnier och Schibsted kommer följa Biden till graven under lovsånger och naturligtvis inte med ett ord erkänna hur dåraktigt man avläst framtiden.
80% - 20% att det blir en republikansk president 2024.
Det blir rena cirkuskonster för DN och SvT, SR och SvD närmsta fyra åren att upprätthålla sig till den amerikanska förändringen.