Början på ett mediakrig om mångkulturen?

"Den systemkritik som inte anklagas för antisemitism, är ingen systemkritik." Som heuristik fungerar detta för att sortera information och aktörer med tillräcklig precision och objektivitet. Det innebär förvisso inte att all information och alla aktörer som anklagas för antisemitism är tillförlitliga, men det är en trivial sanning att den som inte kritiserar Wall Street, lobbyism, Hollywood, porr, Deep State, Big Tech, benådningar, det Neoliberala Imperiets krigsmaskin, ALL rasism/tribalism/identitetspolitik - inte kritiserar något väsentligt, primärt. Och alla som gör det, kommer förr eller senare anklagas för antisemitism. Oavsett politisk hemvist eller egen etnisk identitär tillhörighet.

Den som är blind för kopplingen mellan etniskt nätverkande och USA:s agerande mot Israels grannar och rivaler, är ingen seriös iakttagare av något geopolitiskt fenomen alls, liksom den som tror att ett nätverk som styr världens hegemoniska militärmakt inte också styr annat. Den som är programmerad att acceptera en apartheid inom sin egen antirasism eller kritik mot söndrande identitetspolitik är inte någon att lyssna på för den som vill bryta programmeringen.

Anklagas din favoritdissident för antisemitism? Om inte är det dags att fråga vad vitsen är att betala i tid, pengar och engagemang för sockerpiller med rödfärg i. Om det inte är bättre, mer autentiskt mot din person att ta det blå pillret istället.

Såhär är det ju: Om du inte är del av ett kollektiv med våldskapital i din rygg så får du vackert kröka den inför andra individer som har uppbackning. Och om du vill vara del av en ingrupp, så måste det per definition finnas utgrupper som är rivaler det måste skapas en terrorbalans gentemot. Inte enbart eller ens väsentligen med ditt knytnävskapital, men ovillkorligen med ditt partiska ställningstagande i varje given situation. Om du är för schizo-programmerad att ens se alla utgrupper som utgrupper, är du ingen meningsfull medlem i någon ingrupp.

Och det är bara som kollektiv, genom grupptalan som politiken och framtiden kan påverkas. Detta är en evolutionär sanning och orsaken att människan är en social primat bland sociala primater. Det är inte den starkaste alfahannen som styr någon grupp med järnhand (både en romersk kejsare och en schimpans måste sova) utan den som kan bygga sociala allianser och det finns inget historiskt exempel på framgångsrika eller ens överlevande grupper bestående av atomiserade individer. Ingen maffia, inget parti, ingen stat där identitet inte var en väsentlig faktor - antingen som konkurrensfördel för etnonätverken eller som uttryck för någon identitets supermajoritära privilegium att låtsas stå för det universella.

Kort sagt är identitetspolitik det enda sättet att påverka vardagen så att det där samhällsproblemet du ser kan åtgärdas. Att det möjligen finns någon grifter som påpekar samma problem som du ser, löser inte problemet och du är en del av problemet om du inte inser det. Är du mot identitetspolitik, är du för maktlös utsatthet och servil underkastelse till andras identitetspolitik. Det måste finnas partiska nätverk och ombudsmän som i konflikt med andra nätverk och ombudsmän, som sätter sina egna villkor för rumsrenhet och inte ryggar för andra gruppers etiketter och härskartekniker. För att få vara ifred - vare sig du är kejsare eller schimpans - måste du tillhöra en grupp som aldrig sover.

Som vanligt intressant. Funderar dock på det här med "antisemitismen". Historiskt har man gått rakt på sak och attackerat judarna för att de endast interagerar med varandra, för att de är giriga och listiga, för att de saknar lojalitet med värdfolket, osv. Nu ska man alltså kritisera institutioner och industrier som står under judisk inflytande och utgå från att judar reagerar på detta? Implicit "antisemitism" får judar att avslöja sig och sin intolerans? Är det korrekt rätt?

Jag tror dessutom att anklagelser om antisemitism är ganska ovanliga i Sverige. Dels för att inga dissidenter utanför den nationalsocialistiska sfären talar öppet om judar och judisk makt, men också för att hotet om repressalier är tillräckligt i sig. Alla vet vad som väntar som ett brev på posten om man har mage att ex. ifrågasätta manlig omskärelse som lämpligt bruk i vårt land.

Hur tänker du att man retar upp en Flam eller en Korn, om inte med explicit antisemitism? Den där om judisk dominans inom vissa näringar har de väl hört till leda.

Den där center-psykopaten Ola Spännar fick ju avgå bara för att han antydde att svinen på Bonniers kunde påverka vad som stod i DN.

Kort sagt är identitetspolitik det enda sättet att påverka vardagen så att det där samhällsproblemet du ser kan åtgärdas. /---/ Är du mot identitetspolitik, är du för maktlös utsatthet och servil underkastelse till andras identitetspolitik. Det måste finnas partiska nätverk och ombudsmän som i konflikt med andra nätverk och ombudsmän, som sätter sina egna villkor för rumsrenhet och inte ryggar för andra gruppers etiketter och härskartekniker. För att få vara ifred - vare sig du är kejsare eller schimpans - måste du tillhöra en grupp som aldrig sover.

Som vanligt intressant. Funderar dock på det här med "antisemitismen". Historiskt har man gått rakt på sak och attackerat judarna för att de endast interagerar med varandra, för att de är giriga och listiga, för att de saknar lojalitet med värdfolket, osv. Nu ska man alltså kritisera institutioner och industrier som står under judiskt inflytande och utgå från att judar reagerar på detta? Implicit "antisemitism" får judar att avslöja sig och sin intolerans? Är det korrekt rätt?

Jag tror dessutom att anklagelser om antisemitism är ganska ovanliga i Sverige. Dels för att inga dissidenter utanför den nationalsocialistiska sfären talar öppet om judar och judisk makt, men också för att hotet om repressalier är tillräckligt i sig. Alla vet vad som väntar som ett brev på posten om man har mage att ex. ifrågasätta manlig omskärelse som lämpligt bruk i vårt land.

Hur tänker du att man retar upp en Flam eller en Korn, om inte med explicit antisemitism? Den där om judisk dominans inom vissa näringar har de väl hört till leda.

(min fetning)

Den identiteten fanns hos enskilde medborgaren som samhällsandan gav oss i vårt medelstora samhälle en gång jag växte upp i med 2000 invånare. Ett samhälle som speglade Sverige socialt, kulturellt, ekonomiskt och etniskt på den tiden. Som harmoniserades genom outtalad gemenskap även där meningar gick i sär men moget kunde diskuteras som sig bör i ett friskt samhälle.
Det lilla Sverige speglat i det stora och tvärtom.
Kan låta patetiskt att prata i såna ordalag även bland likasinnade i dagens Sverige där personer bakom uttryckta minnen som dessa av våra samhällets stöttepelare idag rekommenderas psykkliniker, men så var det utan att nostalgin förskönar.
Jag pratar om 50-talet fram till 80-talet förra seklet. Det fanns inga klasskillnader att tala om jämfört med dagens, arbetslösheten var någon procent och brottslighet var sällsynt och stannade vid böter där den förekom.

Det hade gått att föra en human flyktingpolitik och samtidigt behålla harmonin i Sverige. Men makten ville annat och det mest frustrerande av allt är att hitkommande egenartade envisheter utan förankring i landet eller i vart fall med sin aldrig sinande speciella syn på Sverige, fick och har tyngsta orden för samhällsförändringen.

Är du mot identitetspolitik, är du för maktlös utsatthet och servil underkastelse till andras identitetspolitik. Det måste finnas partiska nätverk och ombudsmän som i konflikt med andra nätverk och ombudsmän, som sätter sina egna villkor för rumsrenhet och inte ryggar för andra gruppers etiketter och härskartekniker. För att få vara ifred - vare sig du är kejsare eller schimpans - måste du tillhöra en grupp som aldrig sover.

Det du skriver är förstås sant, problemet är att det finns många människor som faktiskt gillar att underkasta sig en högre auktoritet. Beviset på detta = samtliga religioner och deras ombudsmän. Ditt "partiska nätverk" är i princip utövaren av min "moraliska makt"; utgångspunkten är alltid ett obevisbart men oomkullrunkeligt moraliskt påstående. Om "underkastelse" finns inbyggd i en människa, så kommer hon välja mellan tillgängliga alternativ (en "moralisk marknad") för att underkasta sig och skapa sig en moralisk identitet.

Trump hatades av makten, inte för något han gjorde, utan för det han inte gjorde; dvs erkände de befintliga maktstrukturerna som goda och den enda vägen.

Likaledes är nationalismen hatad för att det är ett konkurrerande moraliskt budskap; familjen som grund, vännerna och de bekanta som utökad familj, dessas rätt till självbestämmande över sitt öde. Dvs närodlad demokrati. Detta är ett oacceptabelt moraliskt budskap för globalister (och byråkrater, för den delen).

Mänskligheten har normalt sett löst sina moraliska konflikter genom krig, där den ena parten utplånat eller kraftigt underkuvat den andra.

Jag talar inte om att någon ÄR antisemit, utan om att den KALLAS antisemit. Vad som definieras som antisemitism är - liksom svenskhet - något som kan sättas inom parentes för den som inte vill gå i fällan. Vad som är desto tydligare är vilka som kallas antisemit och i vilket sammanhang. Alla exempel jag räknar upp är sådana där kritiker av ett fenomen (porr som exploaterar underåriga eller krig i Syrien) HAR kallats antisemiter. Jag pekar på en konkret kategori av människor som anklagas, inte någon diffus definition av vad de anklagas för. Den konkreta listan av människor som anklagats för antisemitism är mycket, mycket lång och inkluderar alla från Cicero, Voltaire till Nobel och #metoo.

Den som försöker förklara vem som är svensk i svensk identitetspolitik, missar poängen och inverterar faktiskt budskapet till att svensk identitetspolitik är något som konstruerats och därmed kan dekonstrueras. På samma sätt närmar man sig bäst härskartekniken och terrorismen i epitetet antisemit genom att beskriva dess instrumentella avsikt och användning istället för att försäkra att man inte är antisemit. Man avfärdar bäst ett epitet genom att påvisa att dess definition är godtycklig intill meningslöshet, medan den hatiska intentionen är desto mer uppenbar. Att kalla någon antisemit/rasist/fascist kommunicerar hat och hot. De är instrumentella hat- och maktord vars formella definitioner är helt sekundära till det primära hat- och maktförhållandet de förmedlar.

Svenskhet kan beskrivas genom hatet i åskådarens öga och anklagelser såsom antisemit/rasist/nazist. Sättet att "reta upp" Flam och Korn är att påtala deras hat mot svenskar på samma villkor som de pekar ut antisemitism. Om jag skriver en tegelsten till bok med hundratals sidor källhänvisningar, om judisk skuld till ett historiskt förlopp, så skiter Flam och Korn i annat än det antisemitiska budskapet boken förmedlar genom sin själva existens och pappersvolym. Ju fler källhänvisningar desto större är min antisemitism för dem. Ju mer fakta, desto mer dömande är min fientlighet.

Det enda jag gör att att förstå Flams bok på samma sätt han skulle förstå min: Som en hatisk partsinlaga mot den egna ingruppen. Så läser dock mången naiv Sverigevän inte hans bok, vilket vi sett i tråden.

Funktionella ingrupper förstår ord och inlagor på detta intuitiva, instinktiva sanningsplan.

Att anspela på välkända antisemitiska teman eller troper är en sak. Det brukar kunna få proffsjudenheten att se rött. Du vet — pengar, guld, bankväsende, schackrare, krämare.
...
Aron Flams bok är fö. ett angrepp. Har svårt att förstå hur man kan ta den mannen i försvar om man själv är svensk.

Svårigheten ligger i att de har olika referensramar för dem och oss.
De kan tala om judisk framgång men det får inte vi. De kan kritisera oss men vi får inte kritisera dem.

Detsamma gäller för de stora mediehusen idag. De har olika måttstockar på folk beroende på vem man är, röstar på eller hudfärg. CNN mfl behandlar till och med USAs president olika beroende på parti presidenten representerar.
Och det är numera helt legalt. Ja det till och med uppmuntras av du vet vem. Det är OK när vi gör det.
Vi inte är inkluderade i deras vi. Och det är heller inte önskvärt.

Det märkliga är att i de grupper som skriker högst om grundläggande mänskliga rättigheter återfinns också de som främst rangordnar världen efter etnicitet och religion. De sätter sig själva främst i alla lägen. En form av kapten klänning syndrom inom politiken.

Problemet som jag uppfattar Oyto lösning propagerar för är att vi tvingas spela med i deras spel om man tvingas bejaka en egen kollektiv identitet på samma sätt som dem. Risken är att de som grupp gör det så mycket bättre efter att tränat i några tusen år. De hävdar framgång men rent krasst är deras grupp ett enastående exempel på krympandets radikalisering.

Det är när vi försöker spela vårt spel de blir rejält upprörda och beskyller oss för antisemitism, nationalism och all möjligt. För det är när vi spelar vårt spel de känner att de är på väg att tappa greppet om makten.

Därför menar jag att det är viktigt att inse vilket spel som pågår och tvinga dem att förhålla sig till vår kulturella värdegrund. Inte tvärtom.

En motoffensiv i mediekriget helt enkelt. På våra villkor och våra medel.

En rapport om "state-backed manipulation is rampant on social media" från Oxford är för tråden relevant så den beskriver statligt mediekrig och pekar ut Sverige som ett av de länder där detta är vanligt förekommande.

Fattar inte hur det skulle fungera med manipulation på fb. De som är "trolliga" kännetecknas antingen av att vara aggressiva och oförskämda översittare, vilket inte övertygar någon, inte ens dem själva, eller också uppenbart fantasiutmanade autister. Vilket inte heller övertygar någon direkt.