Citat:
Ursprungligen postat av
RobbanUC
Möjlig och även trolig utveckling är inte bara ett mediakrig utan ett riktigt inbördeskrig som startats genom en Color Revolution.[/b]
Inbördeskrig förutsätter att det finns en motpart som är tillräckligt stark och håller territorium. Det finns ingen sådan i USA eller i Sverige. När USA understödjer inbördeskrig så som i Syrien så gör de detta med vetenskapen om att den syriska staten är svag. De ger också rebellerna tillgång till vapen och träning. Det går inte att göra detta i ett västerländskt land. I Ukraina så initierade USA en "färgrevolution". Det var inget inbördeskrig utan en långvarig demonstration som resulterade i att regeringen avgick och nyval hölls. Ukrainas stat är och var starkare. Det finns /fanns självstyrande ryska provinser och de bröt sig ur med hjälp av stöd från Ryssland. När Katalonien bröt sig ur Spanien så hade politikerna inte ens polisen på sin sida och utan vapen blev det inget. Det var en fruktansvärt pinsam revolution som var över samma stund den började. Däremot har ett land som USA, Kina eller Ryssland förmågan att starta en våg av terror i Sverige givet hur vår demografi ser ut så kan de ge vapen till militanta islamister. De är ganska många idag. Jag tror inte på inbördeskrig. Det är övertoner.
Den så kallade BLM/ANTIFA rörelsen skapades för skapa en kaosartad stämning och där med undergrävandet av Donald Trump. Alla de här demonstrationerna ägde också rum i demokratiskt styrda städer och de var villiga att subventionera och stödja dem. Om Sverige fick en SD/M/KD regering så kanske USA/EU skulle lägga sig och försöka störta den med BLM-aktivism - men det är inte troligt eftersom två av dessa partier är etablissemangspartier. I Visegrad pågår det försök att undergräva högerregeringarna där men det handlar mer om sporadiska demonstrationer och propaganda - med relativt liten effekt på utkomsten för valen.
Annars så kommer Sandro Scocco och två S-märkta "forskare" ut med en debatt-artikel idag om invandringens kostnader. Den är underlig eftersom den medger att invandringen kostar pengar men att vi inte bör prata om det. Liknelsen mellan invandrare och kvinnor är dock intressant;
Citat:
Nyckeln ligger i det debattörerna (Ruist) själva konstaterar i sin replik. ”Detta beror inte på att utrikesfödda får mer bidrag, utan att utrikesfödda betalar in mindre skatt än inrikes födda.” Anledningen till detta är, som de också riktigt konstaterar, att utrikesfödda har en lägre genomsnittlig lön än infödda. Den springande punkten blir i så fall om invandring skapar fler lågavlönade jobb, någon som inte vi kan se präglat utvecklingen i Sverige i en internationell jämförelse.
Det dessa studier undersöker är alltså inte en kostnad, utan huruvida det sker en omfördelning mellan låg och höginkomsttagare via offentlig sektor. Ja, det gör det. Skulle man i stället för inrikes och utrikesfödda göra exakt samma övning mellan män och kvinnor, så skulle man upptäcka att det ser likadant ut. Kvinnor betalar in mindre än de får utbetalt. Enligt denna logik är kvinnor alltså en ”nettokostnad” för staten. Resultatet kommer också av exakt samma anledning som för utrikesfödda, de har i genomsnitt lägre lön än män och betalar därför mindre skatt.
Vi tror dock inte att någon skulle våga sig på tolkningen att kvinnor är en kostnad för män. Tvärtom leder könsdiskriminering till att kvinnor i offentlig sektor (låg lön) subventionerar män i privat sektor (hög lön), som inte behöver betala fullt pris för de välfärdstjänster de konsumerar.
När man på ett pedagogiskt sätt, som med jämförelsen med kvinnor, försöker visa på vilka grundläggande antaganden som dessa studier vilar på, har vi i debatten bemötts med att vi inte kan välja bort kvinnor, men vi kan välja att inte ha invandring. Underförstått, låt oss åtminstone slippa den ena ”nettokostnaden”.
Återigen en ytterst märklig tolkning. Det vi inte kan välja bort är det arbete kvinnor utför. Skulle det inte finnas kvinnor som tog jobben i offentlig sektor skulle männen vara tvungna att göra det. Det är exakt likadant med utrikesfödda. Skulle inte utrikesfödda utföra en stor del av de lägst betalda jobben i offentlig och privat servicesektor skulle svenskfödda får göra detta. Det vi konsumerar i form av äldreomsorg eller taxiresor bestäms inte av invandring. Den offentliga ”nettokostnaden” har inget med vare sig med kön eller etnicitet att göra, utan att staten omfördelar mellan låg- och höginkomsttagare. Så länge staten gör det kommer låginkomsttagare vara en ”nettokostnad”.
Vi har i denna fråga bland annat publicerat oss i en vetenskaplig tidskrift, skrivit en artikel i nationalekonomernas eget husorgan Ekonomisk Debatt, vi har publicerat rapporter och deltagit flitigt i media under de senaste fem åren. En av oss har också publicerat en bok i frågan, ”Några, antar jag, är ok” (Atlas 2019). Det är ytterst märkligt att debattörerna så helt lyckats missa den debatt de nu så aningslöst kastar sig in, men vi välkomnar dem in debatten och hoppas att de i framtiden också kan bidra till själva sakfrågan.
https://www.expressen.se/debatt/darf...om-en-kostnad/
Jag skulle nog även IRL våga dra slutsatsen att kvinnor är nettokostnad. Varför inte? Det är ju sant. Invandrare är också en nettokostnad och en kostnad vi kan välja bort. De "enkla jobb" som en del invandrare gör motiverar inte ekonomiska och sociala kostnader för samhället. Vidare så skulle många av de jobb som en del invandrare utför automatiseras bort eller göras av svenskar. Arbetslösheten hade varit en fraktion av den vi har idag.
Jag vet faktiskt inte riktigt varför inte Sandro Scocco och hans S-märkta massinvandringskollegor inte ger upp. De har förlorat debatten. I princip ingen håller med dem så vad är grejen? Det finns så mycket bättre ekonomiska argument för massinvandring än de som Sandro Scocco försöker sälja in - men det är klart - sådana argument tenderar att komma från Svenskt Näringsliv. Det skulle bli ramaskri om LO, Saco och TCO finansierade Dagens Arena kom ut som nyliberaler.
