Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Man påstår alltså att dessa ungdomar beter sig så, för att man känner sig som man befinner sig i underläge?

Ok, så dessa beter sig juste och tolerant om man är i överläge?

Är det verkligen så det ser ut i Mellanöstern och Afrika?

Huitfeldts professor har naturligtvis rätt. Även Kyeyunes utmärkta ressentiment-text, som Huitfeldt hänvisar till, hjälper oss att förstå hatet som riktas mot svenskar. Jag tror att nyckelbegreppet till att förstå hatet mot oss är värdighet. Eller snarare avsaknad av värdighet.

Naturligtvis har de svenskhatande, pissnödiga rånarna bränt sina broar och förverkat sin moraliska –om ännu inte sin lagliga- rätt att uppehålla sig i Sverige. Tro mig: jag vill inte försvara dessa ondskefulla kräk. Men kan vi förstå dem?

Låt oss göra ett tankeexperiment och sätta oss in i en ung migrants situation. Du lämnar din kulturella kontext för att flytta till Sverige. Varför, vad är det du har hört om Sverige, förutom att detta land formligen kastar uppehållstillstånd och bidrag efter en, samt att man snabbt och enkelt får hämta sin familj? Jo, ”I Sverige får man ett eget hus, en väl tilltagen ersättning och en flickvän(!).”

https://www.op.se/artikel/har-ar-de-...r-till-sverige

Naturligtvis styr du kosan norrut!

Men vad hände då när du som ung MENA-man slutligen nådde fram till Sverige anno 2015? Jo det började lovande: de unga kvinnorna hälsade dig, som utlovat, välkommen med breda leenden. De stod på centralstationerna och delade ut mat och vatten skickade dig vidare i systemet. Men därefter ville de inte veta av dig. Intresset tycktes upphöra när du lämnade centralstationen?

Och du som fantiserade om att de ville ha just dig som mustig älskare, nu får du istället gå in i rollen som söt maskot.

Tiden går och bidragspengarna rullar in, men en tomhet i tillvaron infinner sig när du lever på kravlösa allmosor. Du får jobb som enkom är till för att du ska se sysselsatt ut, men du vet att du inget tillför.

De där svenskarna, vars välkomnande jubel nådde ända till ditt ökenland för några år sedan, de tycks nu undvika dig? Du bor förvisso i ett område med relativt hög standard, med el och varmvatten, men de svenskar som påstod sig glädjas åt din ankomst håller sig till sina egna helsvenska områden och saknar intresse för dig och de av dina olycksbröder som tagit sig hit.

Ibland ser du de där människorna från centralstationen år 2015 på TV, framför allt de unga kvinnor som försmått dig. De står med plakat och skriker för, just det, för dina rättigheter. Men du har vid det här laget insett att du bara är intressant för dem som en hobby, eller som en accessoar.

Du har dessutom lämnat din kultur, som gav dig din trygghet, du har lämnat de platser du kände så väl. Minnena av dofterna, ljuden, maten, av de gamla byggnaderna, dessa minnen börjar blekna och ditt tidigare liv blir mer overkligt.

Du har lämnat din hembygd, vars jord dina förfäder odlade under hårt arbete.

Men med värdighet.

Vad finns kvar när du inte har någon värdighet? När du inte har någon kulturell gemenskap kvar? När din identitet börjar lösas upp? Vem kan erbjuda dig en ny meningsfull kulturell kontext?
Ja i vart fall inte de där svennarna, som bara kastar pengar på dig och som vill att du fortsätter vara hjälplös, men gärna klädsamt samhällskritisk. Det påstår de sig nämligen själva vara; förbluffad inser du att även auktoriteter som lärare, politiker och akademiker säger sig vara samhällskritiska...
Kanske du istället finner en gemenskap bland de gangsterromantiska rapparna på ungdomsgården, eller kanske bland de lokala källarskäggen...


Som sagt, nej, jag tycker inte synd om rånare eller taharrush:are. I deras övergrepp mot svenskar tycks det, utöver den egna utsattheten, finnas ett osympatiskt drag av rasism, en bild av muslimer som ett herrefolk.

Men likafullt är det människor i en kulturell kris som begår dessa övergrepp. En kulturell kris som skapats av en hänsynslös makt med en antihumanistisk agenda. Liberalismen, skulle Edgerton säga. Modernismen, säger jag.

Lösningen är naturligtvis att hjälpa migranterna till en värdig tillvaro, men denna värdighet kommer de inte att finna i Sverige.

Dessutom måste vi själva frigöra oss från dessa destruktiva krafter, för även vi är ett folk i kulturell kris, som jag skrev i ett tidigare inlägg (tack förresten, Blot-Sven).
Först genom att kasta vårt nuvarande etablissemang över ända, och därefter genom att själva ta makten över vårt öde.

Det är just den sociala alienationen som uppstår i storstäderna som varit den drivande krafter bakom islamismens uppgång i arabvärlden. Religionen ger gemenskap och mening i livet.

Det är inte konstigt att IS får många anhängare i Sverige.

Om de nu handlar på detta vis när de känner sig i underläge kan man ju bara drömma om hur de kommer att agera den dag då de börjar känna sig i överläge.

Om nu detta ”upplevda underläge” var orsaken till dessa förnedringsrån/hatbrott varför har då dessa incidenter ökat i takt med att ”deras” grupp vuxit? Jag tror snarare på motsatsen, muslimerna börjar känna sig allt mäktigare ju fler de blir och det är just denna känsla vi nu ser manifesteras genom bl.a. ökningen dessa horribla handlingar mot svenska ungdomar.

NB: mina fetningar ovan.

Chris Forsne är kvinna (fast i dessa dagar kan man väl skifta kön och könsidentitet som en behagar, från en dag till annan).

Ställt sig på folkets sida... Du behagar skämta? MSM gör inga medgivanden eller reträtter, utom möjligen taktiska sådana. De anser sig ha uppdraget att opinionsdriva och uppfostra. De är en folkfientlig statsmakt som snarare granskar upplevda hot mot befintlig (o)ordning, t ex kritiker, än Sjuklöverpartiet och den vänsterblivna tjänstemannaaktivismen på myndigheter. För att vara en demokrati är svenskarna ett fegt folk att nyttja yttrandefriheten. Och godtroget visavi både politikerklassen och medieklassen. För att få respekt måste man sätta sig i respekt. Politikerklassen ska känna vederbörlig fruktan för folket, om demokratin ska bestå.

Då får väl jag tacka för ännu ett välskrivet, insiktsfullt inlägg.

Jag vill dock passa på och flika in att det inte endast är unga, ensamma män hitresta de senaste fem åren, som står för den hårresande ökningen av brutal kriminalitet på sistone. Långt ifrån. Den senaste eritreanen med föräldrar som anser sig stå i "tacksamhetsskuld" till svenska folket tillhör den gruppen, men alltför många folkilskna plantor har vi drivit upp här hemma, alldeles egenhändigt.

Problemet? Det står "Födelseort: Spånga" (Rinkeby/Tensta) i passet, men kontrasten till det verkliga Spånga är som natt och dag. Spånga: Sverige. Rinkeby: Somalia.

Jag tror visserligen att förklaringen ligger i upplevelsen av rotlöshet, även här. Farsan sitter hemma framför TV:n. Morsan sitter antagligen breve'. Ingen bryr sig.

Den yngre generationen har indirekt avsagt sig det gamla landets kultur. Det omgivande, svenska samhället har slagit en mur kring förorten, där man håller ihop och känner gemenskap över nationsgränserna för att man vuxit upp tillsammans, haft tråkigt tillsammans och odlat samma hat mot myndighetspersoner och blåljuspersonal.

Den som vistats på de här platserna vet att det är en jävligt säregen upplevelse. En lojalitet som man knappast ser svenskar emellan, baserat på härkomst ("orten"), men också massvis med löjliga konflikter och tävlingsmoment som lätt antar orimliga proportioner.

Det känns inte som att befinna sig i Sverige. Det är enklaver med en annan, egen, någorlunda distinkt (getto-)kultur.

Är det förvånande då att mötet med det "främmande", svenska Sverige blir stökigt? Det sker ju på bortaplan, i Sverige, på svenskt territorium, och inte i "orten".

Det är fel att låta dem stanna här, men samtidigt gör de minst skada där de är. Lite förargligt, bara, att det tar 10, 15 minuter med tunnelbanan till en annan plats, där guld och klockor och dyra telefoner har ben och saknar huggtänder.

Herre Gud. Jag använde fel pronomen. Nu är det jag som ringer RFSL:s hotline i morgon bitti och bekänner.

Och om man ska vara riktigt noga skrev jag att media "försiktigt ställt sig på folkets sida", vilket iofs. var att ta i. Media har justerat siktet en aning för att inte skjuta bort en massa ammunition i onödan. Lindberg och Aftonbladet skjuter t.ex. på politikerna och inte på folket. Alltid något.

På tal om varför de sk. förnedringsrånen / -brotten sker så bjöd ju tydligen statsmedia ikväll på en av de mer vidriga bortförklaringarna jag kan minnas jag hört och sett på länge:

Professor i kriminologi, Felipe Estrada Dörner, menar att hela idén om att dessa brott skulle handla om etnicitet inte har stöd i forskningen eftersom gärningsmännens gemensamma nämnare snarare är av social art än etnisk: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/f...dra-kriminella

Samtidigt finner man följande nyhet från andra sidan Atlanten på ZeroHedge:


Kanske vore det på sin plats att börja gräva lite i vad regimens politruker under årtionden mässat om just vita européer i såväl Nordamerika, som Europa och Sverige för att söka finna svar på frågan varför dessa gäster och deras avkomma nu beter sig som de gör? Skulle det månne kunna ha något att göra med decennier av förringande, förnekande och förnedring av oss vita européer, våra kulturer, vår historia och vårt sätt att leva?

Holmberg frågar och Panshiri, Estrada och Fraiman förklarar. SVT kan förvisso inte dölja vad som händer längre, men de kan hindra svensken från att komma till tals - hindra oss från att representera oss själva. Svensken är objekt och om de etablerade krafterna får bestämma är det också vad vi ska förbli.

Som ofta tidigare nämnt i denna tråd har även svenska debattörer internaliserat detta synsätt. Förvisso, erkänner de, är det ju synd om de svenskar som blir utsatta, men det stora sorgen är vad som kommer hända invandrarna om svenskarna ger igen. Det är subjektet, invandrarna, som är i fokus: de agerar, och eventuella reaktioner de blir föremål för sker som resultat av deras handlingar. Genom sina övergrepp begår invandrarna ett slags harmata - ett tragiskt misstag. De är Akilles som skändar Hektors lik. De svenska debattörerna finner sig tillfreds i rollen som siaren Teresias.

Ett optimistiskt synsätt är att detta är ett steg i rätt riktning. Invandrarna var en gång rena objekt som skulle räddas och frälsas, etablissemanget var subjektet som skulle hjälpa dem och svensken var antagonisten - den främlingsfientlige och högerextreme - som försökte hindra detta från att hända. Antagonisten fyller alltjämt objektets funktion: han hindrar och på sin höjd placerar han nya hinder; medan hjälten - subjektet - övervinner dessa hinder genom handling. Protagonisten befinner sig i rörelse i rätt riktning, antagonisten är blott en motkraft. Svensken har gått från att vara den eldsprutande draken till att bli den skadeskjutne och sovande draken och invandraren som tidigare var den fångade jungfrun har nu visat sig vara lättfotad och utan mödomshinna. Inte undra på att riddaren med pennan som lans då blir lite brydd och osäker på vad han ska göra. Drakar är ju drakar och kvinnor är ju kvinnor, men var finns äran i att rädda horor och dräpa de sovande?

Min personliga teori till svenskens syn på sig själv som objekt är att det i väsentlig utsträckning (inte den enda, NB) är ett resultat av den amerikanska kulturella hegemonin. Eller imperialismen, om man så vill. Vilka är subjekten i de filmer och tv-serier vi ser, musiken vi lyssnar på, de spel vi spelar och de internationella nyheter vi läser? Amerikaner eller folk som förmodligen är amerikaner, eller folk som tjänar amerikanska intressen. Efter decennier (snart ett sekel!) av denna beskådan av amerikanen som subjekt har vi internaliserat denna syn: det amerikanska subjekt har blivit vårt subjekt, och i den mån vi inte kan vara detta huvudsakliga subjekt på grund av att vi inte är amerikaner, kan vi åtminstone vara subjektets lojale medhjälpare och vapendragare. Tanken på att vi själva skulle kunna vara protagonister har försvunnit. Detta gäller alla svenskar: från riksdagsledamöterna som lyder minsta vink från Washington, till raggarna med Sydstats-flaggan på jeansvästen. Knappt ens svenska dissidenter kan se sig själva som arvtagare till sina amerikanska gelikar, eller som orättfärdigt behandlat objekt för det amerikanska subjektets förkrossande makt.

Ljuspunkten är att USA blir svagare, och USA:s svaghet kommer förhoppningsvis att leda till att vi återupptäcker att vi kan vara subjekt, att vi inte måste vara vapendragare, bortrövad jungfru eller drake, utan att även vi kan bli riddare. Måhända frilansare i ett mäktigare rike, givet vår lilla befolkning, men likväl självständiga att välja och handla.

Leif GW skrev tidigare samma dag att sociala faktorer inte har så stor betydelse för brottsligheten. Något inlindat menar GW att det finns andra, mer kontroversiella, förklaringar.

https://www.expressen.se/kronikorer/...-ungdomsranen/

Stämmer fint. Detta var efter Fåfängangruppvåldtäkten. Några Stockholmsfirmor (en avstod) röjde runt på Centralen.
Jag minns att det hängde drösvis med hazarer på Centralen innan denna uppröjning. Efteråt: soprent.
Nu var det ju inte hazarer som deltog i den något misslyckade affärsuppgörelse som Fåfängan utgjorde, utan marockanska buspojkar (uppgörelsen bestod i att Knark-Fia skulle byta sex med en marockan mot knark, men hon blev brutalt våldtagen av fyra i stället, och fick dessutom inget knark).
Detta gav sedan, om jag inte missminner mig, upphov till #inteerkvinna, då vänsterfruns reagerade surt på firmornas framfart. Med ytterligare polarisering mellan män och kvinnor i invandringsfrågan, och den ständiga och spydiga frågan i ABOK-forat om våldtäktsoffret kanske "Gillar olika" eller har en Refugees welcome-banner på Fejsbok.

Det har hänt många gånger tidigare och händer fortfarande. Men det tystas ner så gott det går i medierna.
Ett gammalt exempel med egen tråd:
(FB) Storbråk i bostadsområde, Hova, 1980.

Vet om en notorisk tjuv som råkade hänga sig i skogen. Klassades som självmord.
Det finns massa fler fall om man öppnar ögonen. De flesta bränder är ingen slump som exempel.

Personligen tror jag att flera av dessa skjutningar som skett på senare tid är från personer som tröttnat och ger igen. Att skapa gängkrig med dödligt våld är ett effektivt sätt att rensa upp i dessa kretsar.