Citat:
Ursprungligen postat av
Meiji
Det är den bisarra uppfattningen, att en avsiktlig utveckling bara kan gå åt ett håll - mot ngt bättre.
Framstegsoptimismen/utvecklingsoptimismen/progressivismen - tanken att avsiktliga förändringsprocesser alltid och automatiskt leder till ett bättre tillstånd.

Visst — arvet från upplysningstiden tillika liberalismens adelsmärke. En föreställning vederlagd gång på gång sedan 1914 i och med ökad förståelse för utvecklingens många dimensioner. Tack och lov.
Citat:
Ursprungligen postat av
Kinuski
Bättre för vem, kan man fråga sig. Ett allmänt bättre för alla kanske finns, men torde förutsätta en gemenskap - såsom en nation. Kompromisser och avvägningar är mer sannolikt i byggandet av ett "bättre" samhälle, och då är det ofrånkomligt att i varje givet ögonblick, för varje beslut eller underlåtenhet att besluta, det finns vinnare och det finns förlorare. För att sådana relativa förlorare ska gilla läget, måste de rimligtvis tro att det jämnar ut sig i ett längre perspektiv; kort sagt: de måste tro på framtiden.
Tja, tar man en sådan sak som den materiella standarden i väst kan man säga att utvecklingen lett till större välstånd för fler än någonsin tidigare, ett fenomen som korsar nationsgränser, men det har också sitt pris. Folket i andra delar av världen är som bekant inte lika lyckligt lottat. Välfärds- och välståndsnivå — lön för arbete inräknad — säger heller inget om den generella livskvalitén för oss i västvärlden. Det gör inte tillväxtkurvan heller. Ej heller BNP per capita.
Det är nog mest sådana här Johan Norberg-typer som tror på världskapitalismens och den otyglade marknadens frälsningsarbete i dag, samt en avgjort ljusare framtid för samtliga — de flesta "relativa förlorare" gör det sannolikt inte. Inga massor. Bara enstaka ultraliberaler med optimismen som fix idé. Du syftar kanske på dem. De är förlorare i långa loppet.
Tillägg: Det finns andra grupper som framstår som "relativa förlorare", och det i egenskap av bortprioriterade — alla dessa män av folket som kortsiktigt misslyckas med att anpassa sig efter stora samhällsförändringar.
Dem är det liberala visionärer, förlorare i långa loppet, som skjutit i sank på ett mer konkret plan. De liberala visionärerna förlorar ideologiskt.