Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Också du gör nu kopplingen mellan det amerikanska valet och dess styrande och svenska mediers agenda. Om vi kritiserar den liberala globalismen är det helt rimligt att anta att den just är global även när dess utlöpare visar sig i vårt land.

Och svaret på din fråga är att våra medier inser att den liberala globalismen är på dekis. Den är på väg att förlora rejält.

Ingen vill förknippas med den förlorande sidan. Inte ens medierna. Och de inser vart vinden blåser på molnfri höjd.

Rabbinen Dan Korn skriver idag i Kvartal:

Invandrare från muslimska länder bör bli klara över vilken kultur det är som gäller. Kraven på anpassning från majoritetsbefolkningen bör vara så små som över huvud taget är möjligt. Då ökar också utrymmet för fredlig tolerans mot minoriteters rätt att vara avvikare. Det skriver Dan Korn, som anser att publicering av Charlie Hebdo-karikatyrer är en viktig markering som en reaktion på ett bestialiskt mord i islams namn.
...
För bara några år sedan var något av det finaste man kunde säga ”mångfald”.
...
Men så blev mångfaldens baksidor allt mera uppenbara och nu har vinden vänt.
...
Lika kritisk som man kan vara mot undermedicinen mångfald kan man också vara mot dess motsats. Annars blir det enfald.
...
Bevarandet av multikulturen blev ett mål i sig, eller som Karin Wallin säger det i Att vara invandrarbarn i Sverige (1978):

I högt utvecklade länder som Sverige blir kulturen kommersialiserad och utarmad. Invandrare kommer från fattiga länder, som är rikare på folkliga, producerande kulturformer av annat slag än våra konsumerande. Därmed kan kulturen få nytt liv och blod.
...
Man skulle kunna uttrycka det så som vi väl alla vet att folk talar sins emellan; man får ta seden dit man kommer och passar det inte är det bara att dra härifrån!
...
Invandrarna måste anpassa sig till ett liv som minoritet
...
Det behöver då inte alls innebära total assimilation. Men att vagt tala om värdegrund och allas lika värde i stället för att göra fullständigt klart vilka regler som gäller fungerar inte.

https://kvartal.se/artiklar/det-ar-m...ur-som-galler/

Noterar att Assimilering är ett hot också för Dan Korn.

Frågan som måste ställas är vad som händer när den inflyttade minoriteten blir en majoritet?
Vem styr då? Vems värderingar och värdegrund är det då som är riktmärket?

Malmö är ett aktuellt exempel för just Dan Korns etniska grupp.

Det publiceras mycket idag. Expressen och "Socialdemokraten" Jan Emanuel:

Jag hatar också klassamhället.

Jag hatar den växande otryggheten på gator och torg och som drabbar arbetarklassen värst.
Jag hatar de nya klyftorna som växer fram och som skapar en ny etnisk bidragsklass.
Jag skäms över ett samhälle som hårdbeskattar lågavlönade arbetare, men ger rika som mig
subventioner för konsumtion och lägre skatt på arbetsfria inkomster, som vanligt folk aldrig kan
avnjuta.

Jag som rik kan njuta fröjderna av det nya importerade låglöneproletariatet som kör ut min mat nästan gratis, hämtar min elsparkcykel där jag lämnat den och kör mig till krogen för småpengar. Jag kan äta gott och billigt på asiatiska snabbmatskedjor där maten lagats av arbetare med så låg lön att de aldrig har möjlighet att via skattsedeln bidra till sitt eget välfärdsbehov.
...
Jag som rik kan på behörigt avstånd se hur fattigdomen skenar. Jag kan på distans se hur världens mest extrema skolsystem låter islamister starta skolor för skattepengar. Jag kan se hur världens mest liberala, antifeministiska och orättvisa invandringspolitik slår ut den välfärd vanligt folk behöver
...
När jag objektivt iakttar samhällsutvecklingen så slår insikten mig: Otryggheten, fattigdomen, den extrema uppåtgående våldsspiralen jag ser på avstånd, men som sakta även börjar nå mina kvarter, är resultatet av en ideologisk övertygelse. Det framväxande centersamhället.
Det nyliberala experimentet har iscensatts och drivits igenom av främst centerpartiet, dock ackompanjerade av miljöpartiet som bär minst lika stor skuld till de djupa sår i samhället som skapats de senaste decennierna. Försämrad arbetsrätt, extrem friskolepolitik, extrem invandringspolitik och en skattepolitik utformad för de rika.
...
Jag drömmer om den dag då (S) går till strid mot centersamhället i stället för att genomföra det.

https://www.expressen.se/debatt/jag-...rn-har-skapat/

En som blivit rik på nyliberalismens politik går till attack mot nyliberalismen som genomförs av hans egna parti.

Ett praktexempel på en äkta socialdemokrat. De är alltid i opposition. Även till sin egna förda politik.

Men ändå har han rätt i sakfrågan. Det är nyliberalism och progressiv socialism som hand i hand banat vägen för en politik som skapar mer problem än den löser för Sverige.

Mångkulturen omfattar ett brett spektrum av omöjligheter och konflikter, från omöjlig ekonomi till inkompatibla kulturer.

Hela samhällsdebatten, medierna och offentligheten präglas av bristande logik, önsketänkande, förnekande av fakta, lögner och så vidare.

Det är svårt för människor att ta till sig allt detta eftersom det är så skruvat och sjukt. Kriget om mångkulturen behöver tas bit för bit. Det blir övermäktigt att försöka greppa allting på samma gång. Samtidigt rinner tiden iväg.

Det mångkulturella samhället som finns i Sverige idag är en explosiv blandning som kommer att vara ödesdigert för värdens etniska identitet. En av de otäcka sanningarna om mänskligheten är att judar måste konfrontera antisemitism, oavsett hur assimilerade de är. Afrikaner som bor i USA eller Europa är offer för rasism, oavsett vad de gör. Så blir för svenskar också.

I 80-talet var svenskarna ganska säkra i sin egen identitet. Nu kan ingen etnisk svensk tala för befintliga sociala normer och ordning utan rädsla för attack.

Om en muslimsk kollega lämnar arbetet för att be flera gånger om dagen och inte gör sin rättvisa del av arbetet, kan en svensk då kritiserar honom?

Svensk politik i sig har blivit ett multietniskt slagfält. Alla parter, även SD, marknadsför icke-svenskar. De icke-svenskarna, Sabuni, Dadgostar, Asbati, Bali, Bah Kunkhe, Sanandaji, etc. är mer färgstarka och aggressiva än de flesta svenskar. Svenska kulturella normer kräver blygsamhet. Den normen kommer att försvinna.

Debatt om idéer har blivit sekundär till identitetspolitik. Om svenskar organiserar sig politiskt kommer de att kallas rasister. Om de vägrar att tala för sig själva kommer de att bli trångde från beslutsfattandet.

Ghettona är relativt fredliga, trots mord och bilbränder. Men när välfärdsstaten inte längre kan leverera ett gott liv till människor som inte har riktiga produktiva jobb kommer de att explodera.

Om getton stöds permanent av ekonomiska subventioner kommer de att växa tills svenskarna är en minoritet.

Men vet man inte målet är det svårt att hålla kursen. Gäller även i politiken.

Det är då allt upplevs som komplicerat och övermäktigt. Och tar en evig tid för det saknas styrfart då ingen vet åt vilket håll färden skall gå.

Mål och medel måste formuleras och kommuniceras annars blir det bara skit av allting.

Pest och kolera samtidigt som media och politiker ser till att importera ännu mera av problemet.
En numera avliden släkting född 1900 som hade sett/levt i statarbostäder och fattigdom sade klarsynt detta redan på 1960-talet om den Svenska politiken när det stod klart åt vilket håll det rörde sig dvs. kraftigt åt vänster: Det här kommer att gå åt helvete.

Precis. Och målen behöver vara konkreta och mätbara så att effekterna av medlen kan följas upp och utvärderas. Jmf SMART mål: https://sv.wikipedia.org/wiki/SMART_...5lformulering)

Ett sådant mål kan vara återvandring av alla som inte kan eller vill försörja sig själva i Sverige.

När Migrationsverket transformeras till Hemvändarverket och deras målstyrning mäts genom uppfyllelse av de årliga av regeringen fastställda hemvändarmålen. Då har vi kommit en bit på väg.

Men kanske bör Hemvändarverket även utsättas för privat konkurrens. Kanske bör även de 40 klanerna involveras som Repatrieringsmän då de bör ha kapacitet att övertyga de som eventuellt tvekar?

Jag tror att man ibland får skilja på direkta postkoloniala följder och PK-komplex när man jämför länderna såhär, även om fenomenen naturligtvis överlappar.

England och Frankrike har också stora problem med mångkultur, men för dem är det en demografisk följd av kolonial expansion medan det för oss är en demografisk följd av politiska beslut att bjuda in folk utan anknytning till Sverige.

Sverige har sitt bror duktig-syndrom och är unikt i hur långt PK-komplexet har drivits om än inte i mångkulturens omfattning.

Mycket effektivt att anlita personer med kontakter i hemlandet för att hjälpa återvandrarna med alla praktiska detaljer. Det kan byggas en hel verksamhet kring detta som försörjer Repatrieringsmän.

Det är precis så det ska gå till, har tänkt i samma banor. Klanledarna får helt enkelt provision från staten för varje individ som denne lyckas övertala att lämna landet. Det är så det ska gå till. Det är värt att gynna en mindre grupp ljusskygga typer för att realisera den stora hemvandringen, ”nyanlända” kan de gott vara i sina hemländer.