Citat:
Ursprungligen postat av
Ottokar
Landsortstidningarna försörjer sig i huvudsak genom lokala annonser. De har sålt annonsutrymmet på traditionellt vis.
Men monopol/oligopol är värt mycket i sig. Särskilt när det gäller att trycka ut varje form av konkurrens i for av åsiktsbildningen.
Dra bort press och distributionsstödet och Bonnier sitter på en gigantisk hög av värdelösa tidningar. Stampen köpte upp en massa skräp av bland annat Centerpartiet precis innan finanskrisen 2008. Sedan föll de här tidningarna sönder. Det enda som är kvar i Stampen är typ GP som idag ägs av Stena och lokala rika människor. Familjen som ägde GP äger nu bara en liten minoritet av aktierna. Detta är skälet till varför GP rört sig åt höger. Annars hade GP fortsatt att vara en spegelbild av DN.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lantarbetaren
Dahlbergs Söndagsledare (11/10 -20) i Bonniers schizofrena tidning som denna gång ventilerar stereotypt politiker- och annat makttänk versus vardagsmänniskans utkomst, upplevelser och meningar om samhället efter makten gjort sitt, är en tautologi. Ett meta-snack. Hennes lektion avslöjar sig själv genom Dahlbergs eget tänk som inte följer hennes diskurs här för allmänheten hur vi alla utan makt skulle tänka för att få ett klokare och bättre samhälle. Dahlberg har inte varit ett krass tänkare i hennes praktik som ledarskribent i många år nu, än mindre har hon varit cynisk. Inte i den mening hon menar i ledaren - alltså för folkets cynism mot makten. Dahlberg har varit cynisk med makten och för sig själv mot folket, mot vardagsmänniskan. Det är för sent att kasta pärlor åt svinen, Dahlberg. Vi har ingen användning för kitsch längre.
Hon vill driva in flocken in i rätt fålla precis som övriga skribenter på tidningen. Igår skrev Susanna Birgersson ett försvar för nationalismen;
Citat:
Brittiska Labour har fått en ny ledning och blivit patriotiskt igen. ”Vi älskar det här landet” sa den nya partiledaren Keir Starmer i sitt anförande på partikongressen i Doncaster härom veckan. Partisekreteraren Lisa Nandy förtydligade budskapet senare på dagen i BBC: ”Vi kämpar för Storbritannien, vi kämpar för det brittiska folket, vi kämpar för brittiska intressen och dem kommer vi alltid att sätta först.”
(...)
Det finns som bekant massa olika typer av nationalism. Den kan vara konservativ eller
liberal, chauvinistisk eller nostalgisk, den kan betona suveränitet eller solidaritet, ödesgemenskap eller välfärd, sårad nationell stolthet eller glädje över gemensamma minnen, den kan vara exkluderande eller inkluderande, självförhärligande eller självkritisk, vertikal eller horisontell, den kan kretsa kring familj och religion, eller
kring yttrandefrihet, individualism och sekulära värderingar.
(...)
Ett politiskt system klarar sig inte utan ett visst mått av nationalism, något slags tanke om att politikerna bör försöka göra tillvaron bättre framför allt för medborgarna i landet, något slags idé om att människorna som bott där länge hör ihop och något slags politik för att främja gemenskapen. Och om befolkningen tycker att det egna landet är lite bättre än alla andra länder, är det kanske rentav ett gott betyg åt demokratin: folk är nöjda och anser att de fått vad de röstat på.
Det avgörande är omfattningen, styrkan. Tar nationalismen över hela samhällsdebatten, så att alla andra, materialistiskt förankrade frågor skjuts åt sidan? Tävlar politikerna i vem som uttrycker sig fränast gentemot EU? Syftar all kulturpolitik till att förhärliga nationen? Blir det väldigt viktigt att väldigt precist kunna peka ut vem som hör hemma i den nationella gemenskapen och vem som inte gör det? Antas fosterlandskärleken fylla den stora existentiella tomhet människor påstås känna i dag? Om ja, då är fara år färde och dags att ställa ner saltkaret.
Men annars skulle jag gärna skapa ännu en etikett och be er ansluta er till min rörelse, ”den avslappnade nationalismen”. Lagom är bäst.
https://www.expressen.se/ledare/susa...d-nationalism/
Den nationalism vi skall försvara är så kallad liberal nationalism (civic nationalism)
Citat:
Civic nationalism, also known as liberal nationalism, is a form of nationalism identified by political philosophers who believe in an inclusive form of nationalism that adheres to traditional liberal values of freedom, tolerance, equality, and individual rights.[1][2]
https://en.wikipedia.org/wiki/Civic_nationalism
Detta är den här typen av nationalism som USA praktiserar. Alla skall samlas under konstitutionen - och bli amerikaner. Detta projekt faller nu sönder i USA. Du behöver en form av gemensam kultur. Liberala filosofen John Rawls kom ut med boken A Theory of Justice år 1971. Liberalerna var utom sig av lycka eftersom han på ett rätt bra sätt försvarade socialliberalismen. Här finner man ett rätt känt tankeexperiment vid namn "veil of ignorance". Typ, vi skall hjälpa andra för att vi inte kan rå för yttre omständigheter.
Libertarianen Robert Nozick plockade sönder en del av detta i Anarki, Stat och Utopi (1974) men den verkligt bra kritiken kom från den kommunitära högern. Rawls skrev senare boken Political Liberalism (1993) där han erkänner att det måste finnas någon form av gemensam kultur. Om inte så faller det liberala projektet sönder. Han var 72 år när boken publicerades. I den drömmer han sig tillbaka till 1950-talet då WASP fortfarande styrde och ställde i USA. År 1993 såg USA helt annorlunda ut. Han förstod nog aldrig under sitt liv att det USA han efterlämnade till sina barn och barnbarn var något helt annat än det han växte upp i. Den judiska ateisten Robert Nozcik förstod däremot precis vad USA var på väg och rörde sig på 1990-talet mot en så kallad höger-libertarianism (tänk Ludwig Von Mises institutet). Utan någon form av gemenskap i civilsamhället så faller samhället sönder alternativt att du har ett mycket auktoritärt samhälle som Singapore.
Först nu tänker sig Expressen att vi skall samlas under "liberalismen" och "medborgarnationalismen". De vill dock inte artikulera vad den här liberalismen och medborgarnationalismen skall innefatta. Vidare skiljer det sig inte nämnvärt från vad vi har idag. Den svenska demografin förändrats och kommer förändrats än mer de kommande 25-30 åren.
Det är rent oetiskt att tvinga på invandrare en kultur som de inte vill ha. I synnerhet när de utgör 1/3 av befolkningen. Svensken har medvetet röstat på partier som har släppt in dem och så bör svensken acceptera de nya kulturyttringarna. Detta är grundläggande för en demokrati.
Tyvärr ser det inte så ut. Vi lär få en form av tvångassimilation av muslimer, afrikaner och araber - vilket såklart kommer att misslyckas eftersom tvångassimilation alltid har misslyckats men också för att svenska politiker är klumpiga och okunniga om det samhälle de har skapat. Istället kommer vi får mer misslyckade policys - som enbart kommer göra illa svenskar och invandrare. Vad man bör diskutera är hur vi kan leva tillsammans men det kommer aldrig ske. Vi har aldrig haft en seriös diskussion om hur människor skall kunna leva tillsammans. Givet hur svenskarna röstar så kommer de rösta på partier som endast kommer sabotera för dem själva. Så vem bryr sig egentligen. Framtiden ligger som sagt i Asien och inte i Sverige.