Citat:
Men vad nu? Vad har ni nu rökt?
Wiki:
"Determinism är ett begrepp som används inom bland annat filosofi, matematik och områden där matematik tillämpas, och som innebär att något är förutbestämt."
Accepterar vi att historien är deterministisk, dvs förutbestämd hamnar vi samma fack som alla de som lägger sin framtid i någon annans händer. Om det är Gud, Allah, Biden, Löven, EU, Trump eller Putin spelar liksom ingen roll för den som tror att framtiden är deterministisk.
Hela trådens budskap är som jag uppfattat det att vi vill påverka framtiden så att den inte blir vad den blir utan eftertanke och i den riktning den nu går i.
Att människan i grund och botten biologiskt är ett däggdjur som många andra djur innebär att vi reagerar spontant på stimuli precis som vilket djur som helst. Det är kanske deterministisk ur ett biologiskt perspektiv.
Men bara fram till det att vi börjar tänka själva.
Det är tankens kraft som skapat det moderna samhället och också skapar vår framtid. Både individuellt och kollektivt. Det är när känslorna tar över som det går utför med samhället. När alla bara "känner" är vi tillbaka till apstadiet. Både individuellt och kollektivt. Då kan vi likt Pavlovs hundar deterministisk förutse kommande agerande både på kort och lång sikt före både enskilda människor och hela samhällen. Men det förutsätter att vi, ja VI, inte Ni, inte tänker. När VI tänker efter ordentligt och inte bara känner efter är precis det ögonblicket då vi skapar vår egna framtid. I stort och smått.
Att känna efter är på sin höjd att leva i nuet. Men allra oftast är det att kommentera den tid som flytt.
Problemet i dagens samhälle är inte att allt fler tänker. Problemet är att även många av dem som på pappret borde klara av att tänka själva använder någon annans argument utan att tänka efter själva.
Och det är skolans fel. De har ansvaret att ge elever förmåga till kritiskt tänkande och också slutledningsförmåga också på komplexa samband. Inte som idag främst utveckla förmågan att känna skuld och skam och odla kränkhetskänslor om man inte tänker rätt. Bättre då att inte tänka alls verkar vara det nya förhållningssättet.
Det är att förminska mänsklighetens förmåga att utvecklas. Vi stagnerar både som individer och samhällen.
Detta att hitta någon "annan" eller "annat" att hänga upp någon form av ideologi på är menar jag en del av problemet. Det kan vara bra för att kunna exemplifiera och få tankar och ideér om men att som idag användas som färdiga åsiktspaket utan eftertanke är rent skadligt för samhällsutvecklingen.
Historiedeterminism och rasifiering går därför hand i hand genom att de förstärker känslorna på bekostnad av tänkandet. Det tänkandet som skiljer oss från andra däggdjur och som är skillnaden som gör skillnaden för hela mänskligheten, inte känslorna.
Jag förstår inte vilket problem medborgarlön löser. Att det vore trevligt (en känsla btw) att få "Money for nothing and chicks for free" kan jag hålla med om men om man tänker efter så finner jag inte vilket problem som löses och hur det skulle fungera om alla valde samma tillvaro.
Kriget om mångkultur är också baserat på känslor som står mot tänkande.
Rent känslomässigt förstår jag de som vill rädda hela världen men tankemässigt inser jag att världens problem är för stora för att lösas av ett litet land oavsett hur mycket man än känner.
Och bara för att komplicera tillvaron lite mer. Fördomar är också känslor. Eller?
Wiki:
"Determinism är ett begrepp som används inom bland annat filosofi, matematik och områden där matematik tillämpas, och som innebär att något är förutbestämt."
Accepterar vi att historien är deterministisk, dvs förutbestämd hamnar vi samma fack som alla de som lägger sin framtid i någon annans händer. Om det är Gud, Allah, Biden, Löven, EU, Trump eller Putin spelar liksom ingen roll för den som tror att framtiden är deterministisk.
Hela trådens budskap är som jag uppfattat det att vi vill påverka framtiden så att den inte blir vad den blir utan eftertanke och i den riktning den nu går i.
Att människan i grund och botten biologiskt är ett däggdjur som många andra djur innebär att vi reagerar spontant på stimuli precis som vilket djur som helst. Det är kanske deterministisk ur ett biologiskt perspektiv.
Men bara fram till det att vi börjar tänka själva.
Det är tankens kraft som skapat det moderna samhället och också skapar vår framtid. Både individuellt och kollektivt. Det är när känslorna tar över som det går utför med samhället. När alla bara "känner" är vi tillbaka till apstadiet. Både individuellt och kollektivt. Då kan vi likt Pavlovs hundar deterministisk förutse kommande agerande både på kort och lång sikt före både enskilda människor och hela samhällen. Men det förutsätter att vi, ja VI, inte Ni, inte tänker. När VI tänker efter ordentligt och inte bara känner efter är precis det ögonblicket då vi skapar vår egna framtid. I stort och smått.
Att känna efter är på sin höjd att leva i nuet. Men allra oftast är det att kommentera den tid som flytt.
Problemet i dagens samhälle är inte att allt fler tänker. Problemet är att även många av dem som på pappret borde klara av att tänka själva använder någon annans argument utan att tänka efter själva.
Och det är skolans fel. De har ansvaret att ge elever förmåga till kritiskt tänkande och också slutledningsförmåga också på komplexa samband. Inte som idag främst utveckla förmågan att känna skuld och skam och odla kränkhetskänslor om man inte tänker rätt. Bättre då att inte tänka alls verkar vara det nya förhållningssättet.
Det är att förminska mänsklighetens förmåga att utvecklas. Vi stagnerar både som individer och samhällen.
Detta att hitta någon "annan" eller "annat" att hänga upp någon form av ideologi på är menar jag en del av problemet. Det kan vara bra för att kunna exemplifiera och få tankar och ideér om men att som idag användas som färdiga åsiktspaket utan eftertanke är rent skadligt för samhällsutvecklingen.
Historiedeterminism och rasifiering går därför hand i hand genom att de förstärker känslorna på bekostnad av tänkandet. Det tänkandet som skiljer oss från andra däggdjur och som är skillnaden som gör skillnaden för hela mänskligheten, inte känslorna.
Jag förstår inte vilket problem medborgarlön löser. Att det vore trevligt (en känsla btw) att få "Money for nothing and chicks for free" kan jag hålla med om men om man tänker efter så finner jag inte vilket problem som löses och hur det skulle fungera om alla valde samma tillvaro.
Kriget om mångkultur är också baserat på känslor som står mot tänkande.
Rent känslomässigt förstår jag de som vill rädda hela världen men tankemässigt inser jag att världens problem är för stora för att lösas av ett litet land oavsett hur mycket man än känner.
Och bara för att komplicera tillvaron lite mer. Fördomar är också känslor. Eller?
Jag vet inte hur jag ställer mig till determinism och tankekraft strikt vetenskapligt, men detta var ett väldigt bra inlägg.
