Citat:
Ursprungligen postat av
Ottokar
Sörmans tjugo teser
I dagens version av Det Goda Samhället så gör Richard Sörman ett intressant experiment. Han söker formulera tjugo teser som svenskarna kan samlas kring. Så här inleds texten.
https://detgodasamhallet.com/2020/10...k-nationalism/
Tycker att Sörmans ansats var utmärkt. Men naturligtvis bör texten kritiseras och förbättras. Själv är jag av den uppfattningen att tes nummer två kunde utgå eller placeras en bra bit längre ned. Sedan är Sörman ännu frågande och osäker i teserna. Det behövs inte. Teserna ska vara klara och entydiga.
Men vad tror trådens giganter och följare?.
Jag är väl skickad att kommentera Sörmans text som ju konsekvent utgår från den korrekta premissen att förankra svensk partikularism i alla identiteters universella rätt till egenintresse och självdefinition. Ni kan de fem orden.
Vad gäller din kommentar av punkt 2:
Citat:
2. Det faktum att den kollektiva identiteten ”svensk” inte är oföränderlig till sin karaktär betyder inte att alla förändringar av identiteten är önskvärda eller befogade. En nationell identitet, precis som en kultur, definieras till stora delar av det motstånd den uppbådar mot förändring och av det mått av kontinuitet den uppvisar över tid.
Förändring av en identitet sker organiskt, om det handlar om en legitim och frivillig förändring. Den påbjuds eller påtvingas inte utifrån eller uppifrån. Identitet kommer inifrån.
Citat:
Ursprungligen postat av
GreffueAnthonius
Jag blundar för din ironi och formulerar
* Säkerhet, für alle. Utan klan, oberoende av härkomst.
Detta är dock i princip raka motsatsen till det Sörman skriver. Det är inte ett "svenskt" intresse att alla behandlas lika, tvärtom är det ju så att svensk folkrätt (tillsammans med alla folkrätter) är exkluderande och privilegierande. Om svensk nations säkerhet angrips, ska tvärtom de angripande drabbas av osäkerhet, tills svensk säkerhet är tryggad. Svenskarna är ett särintresse i ett mångetniskt Sverige, inte en universell gemenskap av "alla".
Svenskarna är idag bokstavligt rättslösa på precis det sätt som en part är rättslös när den inte ens betraktas som part i ett mål, när den inte ens företräds i en förhandling med andra särintresserade parter. Ingen talan kan föras på tinget, på torget, i domstolen.
Att olika grupper kompromissar och finner balans, blir då omöjligt - varför svensk ingruppsidentitet inte bara är en moralisk och demokratisk fråga, utan är ett existentiellt imperativ. De svenskar som finns, kommer att vara tribalister av samma anledning som det över tid inte finns postidentitära individer i Mellanöstern.