Citat:
Ursprungligen postat av
Totius
VAD är det du inte förstår? Att ett samhälle behöver normer för att fungera? Att olika aktörer har olika roller? Att det är företags och bankers jobb att tjäna pengar? Att det är politikers plikt att värna landet och dess medborgare? Att det är mediernas självklara skyldighet att vara sakliga och opartiska? Att de som bryter mot normerna behöver ställas till svars? Något annat?
Men du. Jag tror inte att någon
inte håller med om det du skriver, på ett väääldigt konkret plan, eftersom det är så det
ska fungera enligt bruksanvisningen, eller i typ ett datorspel. När man går på restaurang och betalar för sig ska man få bra mat och service, och inte dålig. Tyvärr blir det inte alltid så. Det vet du, och det vet vi. Det är inte här vi missförstår varandra.
Vi vet att du vet att vi vet att det är irriterande att världen inte går som ett urverk. Vad gör man åt det?
Jag tror inte att det finns någon quick fix (du har inte påstått det) — och det är för den delen troligtvis inte ens möjligt att enas om vad som är problemet, eller problemen, och vad man bör fokusera på.
Världen kan inte repareras. Det man vill ha måste man ta — tyvärr/dessvärre, tråkigt nog.
Oyto skrev emellertid något som var väldigt träffsäkert, och som jag tror att man kan förlita sig på:
All repression till trots reproduceras och förstärks signaler horistontellt inom kollektiv av olika slag. Det skapas överenskomna sanningar underifrån och sprids fördomar på tvärs mot det uppifrån påbjudna. Till slut blir repressionen ett kvitto på att oppositionen har rätt och vi har en självförstärkande motberättelse.
Citat:
Ursprungligen postat av
Totius
Åter till tråden: VAD anser du om slutorden i artikeln som jag citerade?
Se oyto-citatet ovan och testa att läsa slutklämmen i Unz-artikeln, som Ottokar postade, i ljuset av detta.
Det handlar alltså om att judar återigen är på och försöker övertala makthavare, Facebook och andra att ta i hårdare mot "rasismen" (läs: antisemitismen).
Hur kan detta tolkas, om vi ser det hela som en större trend och lägger judefrågan åt sidan för ett ögonblick? Vad är det som hänt, när det fäktas med armarna och ropas på polis! polis! —?
Författaren av artikeln frågar sig sedan mot slutet om samma metoder riktade
mot judarna kunde bära frukt, om man vill slippa judisk lobbyism (som leder till ett försämrat samtalsklimat och minskad yttrandefrihet) — eller om man i så fall behöver stifta nya lagar som kan ses som i praktiken antisemitiska.
Är lagstiftning lösningen på någonting alls, eller går vi enkelt varvet runt hur många gånger som helst?
Se nu detta som ett försök till seriöst svar, är du snäll, så slipper vi mer tjafs.