Början på ett mediakrig om mångkulturen?

En lämplig åtgärd är att starta en köpbojkott mot varor som annonseras i PK-media.
När annonsörerna ser sjunkande försäljning som resultat av att de associeras med PK och vänsterdiktatur så lär även de dra öronen åt sig och lämna det sjunkande skeppet.
Nyligen så var det PK som bojkottade Paulo Robertos varor, och det är dags för oss som inte är PK att bojkotta alla företag som stöder PK.
Sluta köpa deras tidningar, sluta se på deras kanaler, sluta köpa varor som kopplas till PK och politik sponsrad av dem.
Till sist så är det pengarna som avgör.

Vilka är det som riskerar att åka? Många på GP:s ledarsidor och Ivar Arpi. Kanske även Hakelius och Dahlberg i någon intern utrensning på Bonnier men det är som sagt inte många. Det finns nästan inga offentliga personer idag som är spetsiga. Bard gråter i alla fall inte ut. Han ber vänstern att dra åt helvete på Twitter;


Å andra sidan så kan Bard göra detta. Han är antagligen värd 20-30 miljoner kronor och är 61 år. Han har också snart 60 år. Han kan sitta på Twitter och skriva dagarna i ända om han vill. Det är som Robert Aschberg, Jan Guillou, Jonas Gardell och en lång rad andra rika människor. Det spelar inte så stor roll för dem om de får sparken. Efter tio år i St. Louis skickades Patrik Berglund till Buffalo för spel i Sabres. Han hade spelat in 26,2 miljoner dollar i NHL. Utöver det har han två VM-medaljer och ett OS-silver. Killen vägrar dyka upp träningarna i Buffalo av ren ilska och Buffalo avbröt kontraktet Berglund förlorar drygt 17 miljoner dollar. Nu spelar han i Djurgården och tjänar väl 300,000 i månaden eller något åt sådant.

Få skulle vara så dumma men för Berglund spelar det ekonomiskt mindre roll eftersom han är värd omkring 200 miljoner kronor - bara hans avkastning på hans pengar är upp mot åtta miljoner om året så vad spelar det för roll för honom? Peter Forsberg tackade nej till 100 miljoner kronor. Nicklas Lidström stannade i Detroit trots att han fick sjukt bra erbjudanden från andra. Jag vet inte vad Bard får för sitt TV4 gig men vad jag vet är att han inte behöver jobba - då har man råd att be folk dra åt helvete. Många kändisar är fortfarande beroende av en plattform och jobb för sin försörjning men inte Bard. Det är lätt att vara modig om man är rik. Hur som helst har ribban sänkts betydligt när TV4 har sparkat Bard.

När man ser vilka som hetsat mot Bard får det en förklaring. Så här skriver Alexandra Pascalidou på sin instagram;

Notera detta; "Vi är många som tror att vi har någon diagnos. Men det ger oss inte rätten att uttrycka oss rasistiskt." Det innebär att om en person som har schizofreni - och rösten säger åt personen att säga; "Jag är Hitler - Seig Heil" så ska personen hängas i det högsta trädet. Han glömde att ta sina tabletter. Människor uttrycker sig rasistiskt i frustration men detta förstår inte Pascalidou. Det ser mer och mer ut som det är en hämnd mot Alexander Bard. Uppenbarligen var det många kändisar som ville hetsa mot Paolo Roberto och Fredrik Virtanen - gissningsvis konkurrenter.

Vilka var det som började hetsa mot Bard? Det började med den vanliga vänstern. Jag såg ingen jude som hetsade mot honom. Det finns exempel där judiska organisationer hetsat men detta är inte ett sådant fall.

Nej, jag överdrev men närmare läsning men jag anser inte att det han skriver är sunt förnuft. Människor kan inte bara "ta sig upp" när de hamnat i kläm. Däremot tycker jag inte att Alexander Bard skall ha sparken för detta. Genom att TV4 gjort det är nu ribban mycket låg och du kan få sparken för vad som helst så länge du kan dra i gång ett drev.

Stig Slas Claesson sa i en radiointervju att skillnaden mellan en amatörboxare och ett proffs är att proffset aldrig skulle ställa upp i en fight mot en amatör. Men inte för att proffset vet att han eller hon skulle vinna, utan för att han eller hon då i samma stund inte längre var ett proffs. Det var den insikten som ledde till att Slas inte längre ville ha att göra med SVT eller media. De kulturpersonligheter jag nämnde tidigare resonerade på samma sätt. När Ulf Linde blev invald i akademien sa han att han nu kunde lämna den där skiten bakom sig.

När jag läser Arpis Genusdoktrinen upplever jag att det ytterst inte handlar om en politisering av universiteten, utan om en kvalitetsfråga. Vilket ju också är mångkulturprojektets centra problem. Lika utfall innebär att alla samhällsområden måste sänka sin nivå rejält. Proffsen måste ned till amatörerna på motionsnivå. Reaktionen har blivit white flight, friskolor, acceptans av ökade avgifter på fritidsaktiviteter med mera.

Det är medvetet. Den här boken hade ett mycket stort inflytande på socialdemokraterna.


https://en.wikipedia.org/wiki/The_Ri...he_Meritocracy

Michael Young tog senare initiativ till Open University, vilket verkar lite motsägelsefullt.

https://en.wikipedia.org/wiki/Michae..._of_Dartington

Kuriosa: Toby Young som bl.a. skriver för The Spectator är hans son.

Det finns väl strängt taget ingen amerikansk förlaga att kopiera, utan en amerikansk kopia av europeiska kopior av amerikanska kopior av europeiska kopior. Vilket å andra sidan inte på förhand diskvalificerar något amerikanskt som väsensskilt från europeiska förhållanden. Vi lever alla i samma infosfär och under samma sorts koloniala stövlar.

Men varför skulle man importera något från amerikansk opposition och dissidentariat, när dessa generellt är så svaga och ännu mest bara kasserat in förluster och besvikelser?

Det finns dock en större fara i andra riktningen, vilket jag var inne på i Flam-diskussionen. Nämligen den sorts svenska närsynthet som tillåter förklaringsmodeller specifika för svenska förhållanden på en utveckling som är uppenbart synkroniserad internationellt.

Det är ju inte "sossarna" som lyckas få en irländsk grabb knivhuggen eller förändra Minneapolis demografi på kort tid. Däremot är det samma sorts hjälplösa "konservativa" krafter som överallt misslyckas med att bevara just något. Samma sorts lättduperade systemkritiker som går på samma sorts finter och missar vilken nivå som är den primära.

Det ligger ett egenvärde i att påtala internationella stereotyper för att sätta svensk debatt i rätt perspektiv. "Charlie Kirk", "Jordan Peterson", "Yoram Hazony" har uppgiften i tråden att visa att många svenska mallar bara är variationer på samma internationella teman.

Mycket av problematiken med "värdegrundsideologin" är att den tar värdefull tid från universiteten men jag kan ju ge ett exempel på hur ineffektivt vänsterideologin är. Du finner inte detta i ekonomiska ämnen men du finner det på lärarprogrammen - vilket antagligen är den mest destruktiva verksamheten vid universitet. På lärarprogrammen är till exempel de undervisande lärarna emot böcker. De finns såklart men fyller en rätt liten roll. Lärarna är också emot att berätta vad som står i de böckerna under föreläsningarna eftersom de tänker sig att studenterna skall "söka informationen själva...". Istället pratar det om sådant som är irrelevant under de överdrivet långa föreläsningarna. Många (och jag skämtar inte...) av lärarna vid programmen läser inte ens böckerna eller förstår dem. En akademisk diskussion är omöjlig eftersom det skall utgå "från dig själv" och samtidigt är din åsikt är bara värd något om du har en titel som backar upp det. Då förstår du horribla uppsatsseminarium är vid de här institutionerna. Detta existerar inte på samma sätt på den övriga högskolan. I synnerhet existerade det inte på ekonomprogrammen. Jag har en bekant (kvinna såklart) som läste upp till C-nivå i genusvetenskap. Vad jag förstår är det sakligt. Det är förvisso ideologiskt drivet men det är sakligt. Det går att förstå vad genusvetare säger och nivån är hyfsat hög.

Jag kan faktiskt inte tänka mig att någon utbildning håller så låg kvalitet som lärarprogrammen. Även i USA är de djupt kritiserade och om det inte hade varit för lärarlobbyn och vänsterliberala politiker hade de lagt ned. I USA har inte privata skolor leg. lärare. De har personer med doktorsexamen från elituniversiteten som bedriver katederundervisning - av någon anledning fungerar det bättre än i de kommunala progressiva skolorna.

När det kommer till skolan och universiteten är det som du så korrekt skriver - "lika utfall". Alla skall gå nio år i grundskola, tre år på ett teoretiskt gymnasium och sedan sex år på högskola. De flesta lär sig på jobbet. Så är det i alla fall för ekonomer om inte för de flesta. Ett av skälen till varför vi har massutbildning är rent ideologiska - liberaler och socialdemokrater som tror att du gör en klassresa om har en filosofie magister i kulturgeografi och står på ICA. Då är det bättre att vara gymnasieingenjör - men sådana har staten avskaffat för "alla" skall gå på Chalmers, KTH och LTH.

Den liberala ideologin vi har förstör för alla - skapar ineffektiva och dåliga system.

Ps: Tack för ett bra inlägg!

Platon hävdade att ett meritokratiskt samhälle är omöjligt. Nu har alla utbildning - men har du inte kontakter är det kört. Klasserna består eftersom de redan rika har resurserna att hjälpa sina barn med kontakter och möjligheter. Det räcker ju med att titta på SAP och LO. Ledningen består av barn och barnbarn till inflytelserika personer.

Hela BML-spektaklet är att betrakta som en del av valrörelsen i USA.

Definitivt inget som sker spontant.

Det finns absolut distinkta skillnader mellan amerikanskt och (kontinentalt) europeiskt, även om dessa också kan förstås som internationella stereotyper (talassokrati och tellurokrati, till exempel, om man är filhellenskt lagd). Standardverket för dissidenter här är Carl Schmitts Land und Meer, som utgår från Thukydides för att förstå striden mellan olika värderingar idag.

http://www.telospress.com/now-availa...-land-and-sea/

Ja boken kom att få allt större betydelse i ett skede när socialdemokraterna successivt lämnade arbetarklassen. Boken är också viktig för införandet av mångkulturprojektets införande 1975.

Summerar man Michael Young så är hans bärande idé att ett bra mått på ett civiliserat samhälle är hur man hjälper de mest svaga. Det håller jag med om. Införandet av exempelvis personlig assistans gör att många funktionsnedsatta kan gå i skola och ha ett arbete. Men identitetsvänstern har drivit det här längre. Det ska vara lika utfall oavsett prestation.

Därmed är vi tillbaka i Sovjetkommunismen där alla fick 120 Rubel i lön oavsett om de presterat eller ej på jobbet.
Inser inte identitetsvänstern att detta blir resultatet, eller är det medvetet man driver detta för att skapa ett nytt CCCP 2.0?

Filhellenskt lagd är man ju. Fast det gick ju utför med Sokrates. Jag ska läsa boken, som ju verkar vara kort och intressant.

Och givetvis finns det skillnader mellan kontinentalt och anglosaxiskt i allmänhet. Det jag menar är att del väl inte finns vattentäta skott mellan varken amerikanska och europeiska dissidenter eller eliter. Med dagens postmoderna smörgåsbord av information och influens så kommer nog nästa stora tänkare vara eklektiker och kanske inte tillhöra någon nationell eller ens kontinental "skola" på samma sätt som förut var normen. Särskilt inte i den definitionsmässigt icke-institutionella dissidenthögern.

Poängen är väl att den låga nivån går igen på ömse sidor Atlanten. Det är ju inte som vi väntar på något förlösande från Oikos tankesmedja.

Utfallet ska vara lika för alla. Fast mer lika för vissa.