Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Du är något på spåret där. Pilbul liksom sofism är prototyper för postmodernism. Postmodernism programversion 1.0 om man så vill.

Ha Cohen och Spectres framträdanden i media är inget annat än en PR-kampanj för att långsamt nöta ned den nationella identiteten hos ursprungsbefolkningarna i Europa under falsk flagg av multikulti och jämlikhet för alla.
Notera dock att detta ALLTID förs fram med en liten parentes som få lägger märke till, nämligen att det mest jämlika och dessutom av GUD utvalda folket kommer att leda detta nya Europa.
Detta är rasism i sin renaste form.

Det är viktigt att påpeka att både sofism och postmodernism kan vara autentiskt europeiska och nationalistiska uttryck. De bejakar relativism och partiskhet baserat på grupptillhörighet och identitet. "Kulturrelativism" handlar ju inte nödvändigtvis om att värdera alla kulturer lika, utan att förstå att andra kulturer inte bryr sig om vad du tycker och act accordingly. Den egna kulturen föredras inte för att den är objektivt överlägsen, utan för att man är del av den. Om man tar till sig aspekter av andra kulturer, kan det vara för att bättre stå i opposition till dem.

Människan är alltings mått, sa ju sofisten Protagoras - vilket inte gjorde att han tyckte att alla människor var greker. Tvärtom verkade han för att ena grekerna politisk för att stå starkare mot andra.

Var den sortens advokatyr bra eller dålig? Det beror ju på utgångspunkt.

Intressant att det alltid finns en grund till det vansinne man ser.
Endel av iden om clownvärlden kan ju ses som en direkt reaktion på Pilbul och Postmodernismen som följt.

Tikkun Olam - Reparera världen!

Eftersom jag uppfattar att många av trådens giganter och följare är obekanta med vissa central begrepp så ska jag utöver pilbul introducera ett annat centralt begrepp som är nödvändigt för att förstå de senaste decenniernas utveckling i Sverige och Västeuropa.

Tikkun olam - Reparera världen

(Svenska Wikipedia)

Nu finns det ju hur mycket som helst skrivet om Tikkun Olam och intresserade kommer att kunna söka vidare fakta om detta intressanta humanitära koncept. Det handlar om att det judiska folket har en speciell skyldighet att reparera världen. För religiösa judar handlar det om en sak. Sekulära verkar tolka det som en skyldighet att agera för "social justice".

En kort introduktion som tar ca. 1,5 minuter följer nedan. Den kanske ger en del av förklaringen till fenomen som massinvandring.

https://www.youtube.com/watch?v=3X0qQx-Jmvc

Ondsinta goyim kanske tror att det handlar om att det mest skyddsvärda folket vill tömma närområdet i Mellanöstern på ett farligt befolkningsöverskott som kan hota ett visst land och att de progressiva alliansbildningarna har som syfte att skada majoritetsbefolkningarna i värdländerna. Men så är det naturligtvis inte. Vi har en speciell universellt bindande etik för ett speciellt folk med resurser nog att faktiskt påverka politiken i en rad länder.

Ta en funderarare på en helt annorlunda etik som tidigare varit okänd för de flesta. Att den går stick i stäv med era upplevda intressen är en annan sak.

Jag skrev ju ett försök till ett lite mer lättsamt inlägg om Vänner igår. Noterbart från verkligheten är att den enda (mig veterligt) av skådespelarna som hade en agenda under inspelningarna var skådespelaren som gestaltade Ross. Han slogs med näbbar och klor för att bryta "vithetsnormen" i serien och lyckades få sin karaktär att bli tillsammans med både en asiat och en negress. Han har stolt talat om detta i senare intervjuer. Behöver jag säga att skådespelaren i fråga tillhör de onämnbara? En ren slump eller?

Här kastar statsradion via Cecilia Uddéns reportage (som egentligen handlar om ett spektakulärt motorvägsbygge i Kairo) lite oavsiktligt ljus över varför det kinesiska viruset nått så remarkabel spridning i de muhammedanska ghettona (och kanske även bland den där andra etnoreligiösa överrepresenterade minoritetsgruppen).

Nästan alla som låter sig intervjuas av Sveriges Radio intill den groteska bron som plöjer fram som en betongtsunami, säger att de visserligen är oroade över att bli smittade av corona, men att vår dödsdag ändå är förutbestämd av Gud
[...]
Den svensk-egyptiske journalisten Magdi Abdel Hadi tror att det är denna maktlöshet inför överheten och ödet som gör att människor i Egypten blir fatalister och vänder sig till Gud.

– De flesta egyptier är väldigt religiösa, och de tror starkt på att det är gud som bestämmer om man ska överleva denna kris, eller dö. Om man får mat på bordet till barnen.

– De är väldigt fatalistiska. De vill inte ha munskydd, inte praktisera social distansering för man tror att om det är förutbestämt att man ska dö av corona så spelar det ingen roll vad man gör. Och det kan jag förstå – i ett samhälle där människorna har inte den möjligheten att hålla de ansvariga till svars. Då vänder man sig till Gud, säger Magdi Abdel Hadi.

Häromdagen publicerades en undersökning om hur coronapandemin påverkat människors förhållande till Gud. Där säger 34 procent av alla israeler och 49 procent av palestinierna att deras tro har blivit starkare under krisen, att de var övertygade om att Gud försöker säga något med detta virus.

https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=7477104

Verkligen underbart att dessa väsensfrämmande etnoreligiösa föreställningars utbredning i vårt land aktivt understödjes genom frikostigt bruk av svenskars ihoparbetade skattepengar. Mer av dessa främmande kulturella uttryck i den svenska samhällskroppen må vara en visionär önskedröm för de främmande kulturbärarna men något för svensken att dregla efter är det då sannerligen inte. Den enda direkta nytta jag kan se är att med en inställning som den ovan demonstrerade kunde man gott hänvisa dylika fatalister till koranen och talmud snarare än till svensk goyimkuffarsjukvård. Utöver detta skrikblinkar hela varningssystemet i alla tonarter och över hela färgspektrat att håll för Guds skull dessa trosfrämlingar så långt borta från äldreomsorgen som möjligt då dessa människors religiösa övertygelser torde ge vid handen att deras gudar bör ha bestämt goyimkuffarnas dödsdag till att infalla vid absolut tidigast möjliga tidpunkt.

Mette Frederiksen i Danmark har visat vem som styr i Danmark och håller ofta presskonferenser och det råder inget tvivel om att en folkvald och ingen tjänsteman lägger ut kursen hur Danmark skall ta sig ur coronan. Hon tar på sig ansvaret om något går fel.

Erna Solbergs förundran hur Stefan Löfven förhåller sig till sitt förtroendeuppdrag gick inte att ta miste på igår i Studio Ett. I Norge vore det omöjligt att överlåta högsta ansvar åt chefen för hälsovårdsmyndigheten. Hon smiter inte undan ansvaret om det blir en andra våg.

I Finland träder Sanna Marin fram och lägger fram programmet hur Finland steg för steg skall hantera pandemin. Hon axlar ansvaret i första hand om inte smittan minskar, även om hänvisar en del till hälsovårdsmyndigheten

I Sverige vågar Stefan Löfven inte ens besluta om en åskådarfri premiär för Allsvenskan trots att han älskar fotboll, som han sa, och överlåter beslutet åt Tegnell och co.

Svenskt rekord i ansvarsfrihet håller fortfarande Regeringen Göran Persson efter tsunamin. Handlingsförlamningen jämte ansvarsspridandet blev en dyster teater. Persson drog sig undan och överlät skademinimeringen åt herrar L Danielsson och H Dahlgren. Dessa råkade i luven på varandra och började kasta pajer mot varandra.
De var borta några år men är sedan flera år tillbaka som ambassadör och minister.

Detta är en gammal kultur i socialdemokratisk politik som förstärkts med åren. Ygeman är ett sent exempel för att inte tala om långköraren M Sahlin som det verkade omöjligt att slippa för svenska folket.

Inget ansvar utkrävs och därmed inga konsekvenser och därför inget ansvarstänkande eftersom detta inte ger personliga konsekvenser i Sverige.
Statsministrar eller höga statstjänstemän – kvittar, alla kommer glada och rika och runda ur kriser och katastrofer och går till nästa utnämningar.

Nu har Löfven fattat ett beslut trots allt: ingen granskning av hanterandet av coronakrisen kommer förrän först när den är över.
Det kan ta flera år och hur många sitter då kvar av alla ansvarsskrämda.

Sverige – det är en vinstersaga där ansvaret är gjort till ett spöke som ingen kan fånga eller förstå.

Det är sådan historielöshet. Minns en intervju med Kjell Albin Abrahamson som sa att en av orsakerna till att kommunismen var omöjlig var att ledarna och kultureliten inte levde som de lärde. Då vill ju ingen annan heller det. Förljugenheten blir så uppenbar. Ser vi till aktivisterna och feminister så lever de i vita reservat. Då kan man ju tänka sig hur den invandringskritiska gruppen som är i majoritet vill leva. Naturligtvis bland likasinnade. Och omvänt vill bosättarna segregera sig så mycket det bara går. Så här har det sett ut sedan mångkultur lanserades för 45 år sedan och ingen ändring lär hända. Snarare det motsatta. Helt enkelt för att den etniska segregationen bland alla grupper är ömsesidig.

Cohens uttalanden liknar ledaren som i serien Chernobyl sa att nu lägger vi locket på som vi alltid gör, varvid en forskare kontrade med att kärnkraftverket i Forsmark i Sverige uppmätt extremt höga halter av radioaktiv strålning och att det kommer från Ukraina, specifikt Chernobyl. I och med det var man tvungen att säga som det var.

Det går heller inte lägga locket på med mångkulturens konsekvenser. Mångkultur är också i stort sett död i media. Däremot kör man på med inflöde och identitetspolitik tills andra krafter säger stop. Precis som det var i kommuniststaterna. Alla visste att rådande system var kört. Man ägnade hela 90-talet och en bra bit in i 2000-talet åt att rensa bort gamla kommunistiska ideal. I viss mån gör man det fortfarande. Det kommer att bli samma procedur med invandringen. Sådana som Cohen lär vi se en tid framöver, men bland annat Greklands agerande för att mota bort migranterna vid gränsen i mars och EU:s förståelse visar att förändringar sker bort från tidigare ideal.

Expressen: Tre mammor: Vi ångrade att vi skaffade barn.

(Obs. Nedanstående citat är fabulerat för att ge lite perspektiv på originaltextens vinkling som aldrig hade skrivits på samma sätt om våra besökare)

"Adha” gick med på att skaffa barn efter en tids tjat från sin mans släkt men redan under graviditeten började hon ångra sitt val.

”Hiya” hade en enda stor dröm - att bli mamma. Sju söner senare förstår hon inte riktigt hur hon tänkte.

”Neysa” känner att hon förlorade sig själv när hon blev mamma och funderar ofta på vad hon hade kunnat åstadkomma i livet om hon inte skaffat 8 barn.

Få ämnen är så tabubelagda som att ångra att man skaffade barn. Nu väljer tre mammor från förorten att berätta sina historier i hopp om att fler ska våga prata om ämnet och sluta känna skam och skuld.

Nu är det en betalartikel i expressen och som ni förstår handlar det om Sara, Jenny och Emma och den betungade livsuppoffringen att sätta ett eller två barn till världen som svensk kvinna. Nu ska vi uppfostra våra medsystrar att livet blir skit av att skaffa barn och man får ångra det tills döden befriar oss.

Vem fan lyfter fram sånt skit i expressen och vad är syftet. Nej åk ut i orten och leta reda på några goda exempel som ångrar både valt land, påtvingad man och sina 8 ungar som de ganska snart inte orkar se och staten får ta hand om.

Är inte liknande artiklar en del av mediakriget mot svenskarna. Föda upp svenska barn är både livsförstörande och onödigt. Barnalstrande folk kan vi importera och svensken kan vi låta dö ut i en självförvekligande och egomaxad tillvaro.

Tappar hoppet snart om denna befolkning, finns det något mer självhatande folkslag på jorden. Eller är det bara försök till ondsind manipulation för egen vinning, vem vinner på i så fall på det?

Tack för en intressant och bra tråd och ber om ursäkt på förhand om inte inlägget håller måttet för vad som brukar diskuteras här.

Dragos och Bamse som social justice warriors

Det är intressant att såväl Bamse som Fantomen dyker upp här i tråden om mediakriget.

Om vi börjar med Fantomen/Dragos så är ju han som figur en kolonial relik som av någon märklig anledning har haft en mycket framgångsrik och lång karriär i Sverige. Medan han är en perifer figur för serietidningsläsare i andra länder så verkar det som om Fantomen/Dragos ha bibehållit sin popularitet i Sverige. Låt vara att serien har moderniserats och såväl Djungelpatrullen som landet Bengali numera har svarta ledare, men Fantomen lever ju helt på ett kolonialt narrativ. Är Fantomer/Dragos kanske en motsvarighet till SIDA som diskret hjälper de svarta på sin stapplande väg mot Socialdemokrati?

Bamse är ju också han en djupt problematisk figur. Dels på grund av att han uppenbarligen erhåller någon typ av genetiskt modifierat dopingpreparat som endast fungerar för honom och delar av hans avkomlingar. Men värst av allt är att hela narrativet kring Bamse och bamselandet vilar på att Bamses ställning baseras på en typ av "Bamse-god-privilige" och att det är Bamse som i slutändan besitter våldskapitalet i Bamseland. Nu har ju jag inte studerat Bamse i detalj sedan 1990 talet då han propagerade för att de andra djuren skulle vara snälla mot igelkotten Kalle-Svartskalle och de svartsvansade ekorrar som flydde till Bamses skog - men jag antar att narrativet fortfarande bygger på att Bamse har det slutliga "snälla" våldskapitalet som garant för minoriteterna i Bamseland?

Har tråden några funderingar på dessa sagofigurer för svenska barn? Är man stark ha man en plikt att vara snäll. Jag menar att om vi har statsministrar som Bildt och Löfven som propagerar för Bamse, så är ju Bamse en viktig figur för det svenska narrativet. Vi döper ju även vapensystem efter denne gode våldsman som inte drar sig för att använda sina dopade krafter för att upprätthålla social justice i Bamselandet. Bamse är helt enkelt ûber god vilket skapar legitimitet för hans våldsmonopol. Bamse har helt enkelt monopol på våld och kan återställa ordningen i den kaotiska mångkultur som utgör Bamselandet där rävar och kaniner lever i harmoni. Om Bamse försvinner - kommer då rävar och kaniner då att återgå till naturtillståndet? Kommer Mickelina Räv att äta upp Lille Skutt?

EDIT: Jag inser att jag riskerar att trampa på kulturikoner, men medge att de är djupt problematiska.

Det är en mycket intressant fråga som för mig benar ut sig till ett helt komplex. Tidigare i tråden har ju konstaterats att t.ex. MSN (Microsofts nyhetstjänst) regelbundet stoppat in små nyheter och artiklar om fördelen med att inte skaffa barn - klart riktad mot svenska/europeiska läsare. De har kommit utspritt men lika regelbundet som upprepningarna om gamla svenska mord och mördare. Sen skrivs det ju fler artiklar om Zlatan än om alla svenska f.d. fotbollstjärnor tillsamman för att ta ett annat intressant exempel på nyhetsnarrativ.

Fast det uppenbarligen skulle behövas fler svenska barn så har Bonniers kanal TV 4 under en rad år kört sitt program Familjen Annorlunda som (visserligen ömsint) skildrat flerbarnsfamiljer som någon typ av dysfunktionella freak-shower. Min personliga erfarenhet är ju tvärt emot att stora familjer med flera barn normalt är roligare och lyckligare familjer så länge som de kan upprätthålla en ordnad miljö.

Ja - Socialdemokratin som var specialister på demografi där makarna Myrdal funderade på krisen i befolkningsfrågan slutade fundera på den svenska demografin och anammade en- tvåbarnsfamiljen som stereotyp. Detta trots att tvåbarnsfamiljen av naturliga skäl på sikt leder till en minskad befolkning över tid eftersom ett antal familjebildningar misslyckas, en viss procent är homosexuella, några flyttar utomlands mm.

Det intressanta är att jag har fått intrycket att den informella normen för välbärgade yngre kvinnor ganska nyligen växlat till att man ska ha i vart fall minst tre eller kanske till och med fyra barn. Men det är ju inget som propagerats för i de media jag tar del. Det verkar ha skett helt spontant och organiskt.

Jag upprepar mitt mantra att det inte är journalister som bestämmer innehållet i media. Vad media ska innehålla för narrativ och budskap bestäms högre upp i hierarkin.