Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Du har missat hur pass komprometterat och vänstervridet FBI faktiskt är. Det består av samma manager-klass som medierna, och har samma klassintressen och åsikter som de. Om medierna anser sig ha hittat ett kryphål ("AFA är en åsikt, inte organiserat") så kommer FBI att tycka likadant.

Jag blir gärna positivt överraskad. Men av allt att döma är det här dels ett sätt för Trump att signalera till sina väljare att han gör något och har kontroll (vilket han inte alls har), dels ett motbjudande försök att lägga över skulden för rasvåldet på vita.

DN skriver, i en betalartikel (som jag citerar från annan källa):

I Tyskland, som alltid hyllat Sverige, är bullerby-idyllen i dag rejält naggad i kanten.

DN:s Berlinkorrespondent skriver att ”coronakrisen har nyanserat föreställningen om Sverige som en förvuxen bullerby. Plötsligt har bilderna av röda stugor och badande älgar fått konkurrens av höga dödstal och vårdpersonal utan skyddsutrustning”.

Detta har ingalunda enbart att göra med Corona. Min egen erfarenhet var att Husbykravallerna var vändpunkten i tyskarnas "Sverigebild". Jag har mycket kontakter i Tyskland & väldigt många hörde då av sig spontant & undrade vad fan som hände.

Men svinen på Bonniers nämner givetvis inget om detta, för dom började Sveriges förfall med Tegnell.

(kanske någon prenumerant har tillgång till hela artikeln & kan bekräfta, jag har som sagt bara sett delar av den).

http://archive.vn/zpueK

Boström och ideologiimporten från Imperiet

Ibland undrar jag om inte Boström sitter vid sin dator och tjuvläser tråden. Idag så lyfter han fram en liberal version av tanken på en den toxiska ideologiska kulturtimporten från det Liberala Imperiets kärnstat. Så här ser slutet ut.



https://www.gp.se/ledare/usa-är-inge...opa-1.28689776

Han har ju naturligtvis rätt den gode liberalen. Men han hans kamp är tyvärr sannolikt förgäves. De liberala är lika fast i det intersektionella träsket som vänstern är. De har bundit sig vid masten och saknar nu en kniv att sätta i repen.

Vänstern har rätt. Identitetspolitik är framtidens melodi och för vissa grupper av "liberaler" handlar det bara om att hålla majoritetsbefolkningen splittrad till dess att den intersektionella alliansen kan övervinna dem vid valurnorna eller på gatan.

Du kanske har typ 1000 kontakter i Tyskland, vilka utgör ett representativt urval ur det samhället. Eller så far du med anekdoter.

Svinen på Bonniers nämner detta:
https://www.dn.se/nyheter/varlden/sc...ll-i-tyskland/

Säkerligen har denna tråd inverkan på media.

Vi kan väl säga så här, jag känner nästan fler tyskar än vad jag känner svenskar & frågorna om vad som är fel med Sverige började komma i samband med Husby-kravallerna.

Du har väl kanske själv noterat det närmast hysteriska försvaret av "Sverigebilden" som pågått i ganska många år vid det här laget.

Han gör faktiskt en sväng ut i illiberalismen här: "Om vi ska lära något av USA är det att skapandet av en etnisk underklass, och den påföljande risken att samhällets konflikter främst börjar tolkas i rastermer..."

Den liberala standardlinjen är att ideologin kommer först: det börjar med identitetspolitiken och dess tal om raser, och det får som påföljd att det uppstår konflikter och en etnisk underklass. Om vi bara betraktar alla som individer, säger liberalen, och slår ned på alla som inte gör det, kommer problemen att försvinna. Det är egentligen också antirasismens mål: att fixa till och återgälda gamla oförrätter, så att vi kan få ett samhälle där ingen pratar om etniska skillnader, och om ingen pratar om dem existerar de inte.

Boström gör i stället den konservativa tolkningen, med rötter hos såna som Giambattista Vico, att det är klasskonflikten som existerar först, och att den sedan kommer till uttryck i ideologier och andra begreppsapparater. Boström gör också den konservativa, icke-historicistiska tolkningen att den etniska underklassen faktiskt är mänskligt skapad, genom aktiva politiska beslut. Dess uppkomst var aldrig predestinerad, vilket ofta är linjen hos andra liberaler. Den etniska underklassen är skapad genom politiska beslut och den amerikanska rasmoralismen är en konsekvens av dessa politiska beslut (att detta innebär att den också kan avskaffas med politiska beslut tar han dock inte upp).

Den här delen är också relevant: "Länge var det den svenska borgerligheten som hade USA som fixstjärna. Det kan i hög grad förklaras av kalla kriget. Svensk borgerlighet såg sig som hotad. USA var ett bålverk mot både socialism och kommunism."

Det är bara ett kort preludium till att vänstern nu är den som dyrkar USA. Men innebörden är också att högerns intresse för Amerika är antikverat - en kvardröjande reaktion på ett sovjetiskt hot som inte längre existerar. Det finns ingenting att hämta i USA idag. Sätt igång och plugga franska och tyska era jävla stofiler.

Vem behöver Ayn Rand eller Friedrich von Hayek som ideologiska förebilder när man kan välja Marie Antoinette?

Ja det är tragiskt att se liberala SvD försöka manövrera sig fram i det som händer i USA. Man har inga nycklar att ta till för att beskriva det som händer eftersom man själva ligger bakom eländet när man ville backa upp de svaga grupperna utifrån sin egen postulerade styrkeposition. Det är rätt att göra uppror, typ. USA får själva ta tag i sin situation. De har via sina politiker, medier och universitet själva sått och får därför också skörda. The rest is chaos and silence. Men fan vet om det är så mycket bättre här i Europa. De välmenande liberalerna finns överallt. Och de lämnar förödda jordar bakom sig eftersom de inte känner människan. Fan ta dom. MVH

Ja, även om jag förstår att det kan få oanade negativa effekter ser jag fram emot den dag när den artificiella multikulturella statsbildningen Nordamerikas Förenta Stater faller samman av sin egen tyngd.

Vad har de gemensamt som kan bära dem igenom en ekonomisk och politisk nergång? Finns något annat kitt i USA än illusionen om ständiga framsteg?

Men väldigt länge har Sverige bara kopierat det sämsta från USA & nästan inget av det som är bra.

Det bra amerikanska är alltihop förlängningar av Europa: skotsk-irländsk folkmusik, gotisk skräcklitteratur, Robinson Jeffers' nietzscheanism och germanska allitterationer, familjen Wyeths avstamp i äventyrsillustrationer. Det är alltihop uttryck för ett europeiskt USA, som en gång kanske, åtminstone i fantasier hos Karl May och Sergio Leone, kryddades med en egen amerikansk cowboy-virilitet.