Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag har själv många gånger raljerat över den trångbröstade nationalchauvinism som ser Sverige som ett postidentitärt undantag från regeln om nationalism. Det är mycket riktigt rätt att problematisera på motståndarens egna premisser. En av mina käpphästar är ju just att varje ideologi både kan och ska bemötas med sina egna starkaste argument. Klimatet, marknadsekonomin, jämställdheten, fördelningen.

Att gripa tillfället i flykten och likställa integrationsskuld med invandrares tacksamhetsskuld, är helt oproblematiskt och självklart. Jag har själv inte talat om att kvantifiera en skuld att skicka till inkasso, men skulle någon göra ett påstående om att "varje invandrare är i snitt skyldiga Sverige 6 miljoner kronor", så är det inte mer kontraproduktivt än om någon annan räknar ut att Sverige är skyldigt 1000 miljarder kronor i dagens värde för den transatlantiska slavhandeln.

Det är förhandlingsbud, partsinlagor. Menar du verkligen att allt tjat och alla uträkningar om europeisk och svensk skuld varit kontraproduktiva eller ineffektiva? Erfarenheten stöder inte den analysen.

Anledningen till att kristendomen varit så framgångsrik är att frågan om skuld lösts genom att den lades på "nån annan", vilket medgav att bordet kunde rensas, sår läkas, alla kunde "gilla läget" och börja på ny kula.

Jag är inte överförtjust, men kanske är nån sorts religiös "väckelse" nån sorts "There-is-no-alternative"-väg framåt? Sista hoppet?

Möta ordmagi med kontra-ordmagi låter som nån sorts evigt kretslopp, hinduistisk samsara. Lära sig leva med stökiga bord, oläkta sår och det förflutnas skuggor tills Nirvana infinner sig, istället för att göra sig av med dem, "sänka dem i havets djup".

Hellre kristendom än hinduism då.

Jag är ju av den uppfattningen att det inte finns någon förlösande slutpunkt där historiens förlopp tar slut. Kampen mellan gott och ont är evig. Tillvaron är samsara.

Skulle säga att den som alltid vill kämpa ärligt med blanka vapen är dömd att förlora om motståndaren ser sig ha rätt att tillgripa alla medel.

I ett debattinlägg i Afabladet skriver 10 Lufare om det förslag om att slopa undantag på 3 månaders gratisvistelse för alternativa skyddsbehövande (apropå ordmagi!) som tydligen är på ingång. Detta faller inte LUF i smaken alls. Massinvandring till varje pris är mottot.



Det här med individuella fri- och rättigheter känns hundraprocentigt ensidigt i LUF:s värld. Varje afrikan har tydligen en absolut fri- och rättighet att bege sig till ett land nära Nordpolen för att där för evigt få sin tillvaro bekostad av mina skattepengar. Men jag själv har tydligen noll frihet att vägra bekosta afrikanens livslånga gratistillvaro. För mig existerar bara tvång och noll frihet. Liberalerna pendlar mellan Jesus och Hitler i vilka som ska komma i åtnjutande av de liberala "rättigheterna".

Nu kommer ju tyvärr inte både C och L ryka i nästa val men lite mer sådan här eld på brasan inom L när vi börjar gå in i valrörelse så vet vi säkert att i alla fall L försvinner. Sannolikt för gott. Kamrat 4% är försvunnen på permanent basis för L.

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/...ittra-familjer

Och varför ska friheten alltid bara gå en väg? Om alla människor i världen ska ha rätt att få flytta till Sverige och leva permanent på bidrag borde väl motsatsen också gälla? Alla svenskar borde ha rätt att välja vilket land de vill migrera till och leva på bidrag där.

Integrationsskuld är skillnaden mellan vad det kostar att integrera invandrarna och vad vi hittills lagt ut på att integrera invandrarna. Ett tydligt definierat och lättförståeligt begrepp, och det utgår från ansvarsutkrävande — att svenskarna får ta ansvar för sina beslut att låta invandrarna komma hit. Lycka till med att vrida det ur händerna på de som formulerat det.

Folkpartiet har i modern tid styrts av Stockholm-Göteborg-Uppsala. Sabuni var en landsbygdens revolt. Det stod klart redan från början att de gamla makthavarna inte tänkte acceptera förlusten och inte tänkte låta henne ta över partiet. När hon försökte byta ut sina värsta kritiker i partistyrelsen så blev det förlust och sedan dess har hon slutat försöka. Hon är egentligen inte partiledare längre och har aldrig riktigt varit och det ser ut som att hon har accepterat det ödet. Att hon sitter kvar är absurt.

Skulden är politikers och "journalisters", och det är verkligen dags att de får betala.

Jag väntar förstås fortfarande på att SD ska begripa något alls och deklarera att alla som röstar på dem är 100% skuldfria, men det verkar ju tyvärr som att de är fullt upptagna med att supa, knulla och hugga varandra i ryggen.

Det är ju underförstått att nyttodelen av "transaktionen" består i att fungerande svenska högproduktiva samhällsmedborgare importeras. Mycket billigare än att föda, uppfostra och utbilda barn! Sant globalistiskt! (ja, detta bisarra argument har ju faktiskt använts)

Detta har ju, milt sagt, inte infriats. För de ansvariga politikerna och "journalisterna" har istället själva importen varit poängen; genom att hävda att okritiserbara moraliska krav uppfyllts (som understötts av nyttoargumenten) har de köpt sig själva en moralisk position, och fått betalt i status och reda pengar. Svensken har visserligen låtit sig (och låter sig fortfarande) duperas, men detta gör inte bedragarna skuldfria. Det är ingen skam att vara tillitsfull. Tvärtom är det riktigt skamliga att många svenskar trott sig också delta i ett moraliskt positionerande; att de, genom att ha hävdat svensk moralisk exceptionalism på andras bekostnad, själva höjt sitt moralkapital. Många har prålat med sin överlägsna godhet.

Nu försöker samma människor sig på samma trick igen; det är folkets fel, som inte uppoffrat sig tillräckligt, som inte offrat sina söner och döttrar ännu mera på godhetens altare, övervakat av de allra allra godaste prästerna.

Att återföra skulden dit den hör hemma -- till mellanhänderna, moralmäklarna och deras skyddslingar -- är inte bara rättvist. Det är ett absolut krav. Om inte moralmäklarnas skyddslingar kan återbetala skulden? Ja, desto mer skuld faller på mäklarna. De har råd. Sverige är ju ett rikt land.

Varför du implicit ställer dig på prästerskapets sida, det är däremot obegripligt.

Vi valde dem, respektive vi har valt att läsa vad de skrivit. Givetvis borde de nu alla sedan länge ha förlorat jobbet eftersom de visat sig vara hopplöst inkompetenta. Men skulden är vår. Det har helt klart gått att skaffa sig en balanserad uppfattning om invandringens konsekvenser och det har gått att protestera genom sin röst. Och det gör alltfler nu också (även om det går trögt).

En röst på SD nu efter många röster på invandringspositiva/naiva partier är inte ett avlatsbrev. En röst på SD innebär en vilja att åtminstone försöka bromsa utvecklingen. Inte mer.

Precis som exodus räddade israels stammar kommer Den Stora Hemvandringen att rädda svenskarna.

EDIT: Sen kan man ju inte lägga hela skulden på fotsoldaterna i mediakriget. Kontrollen finns på ägarnivån.

Politikerna har ju rätt i att det är folkets fel till stor del, det är svenska folkets fel att de konstant röstat fram politiker som prisat massinvandringen och mångkulturen. Reinfeldt var väldigt öppen med att Sverige skulle ha närmast fri invandring under honom, ändå röstade svenskarna fram honom. Löfven var öppen med att han var för kravlös invandring, och ändå röstades han fram.

Svenskarna måste helt enkelt inse att så länge de röstar på partier som öppet är för massinvandring och mångkultur så kommer det fortgå. Svenskarna har genom att rösta på partier som ansett det vara rasistiskt att ställa krav på invandrare indirekt stött den typen av politik. Det spelar liksom ingen större roll om majoriteten av svenskarna är emot ökad invandring om partierna som röstas fram och får makten är för ökad invandring. Resultatet blir då ökad invandring.

Jag köper inte längre att svenska folket måste ursäktas med att de bara lyssnar på medierna som är för ökad invandring, folk har en egen agens och har en möjlighet att själva ta beslut. Det finns gott om alternativmedia idag så om man fortfarande får all sin fakta från SVT och Aftonbladet är det ens eget ansvar att så är fallet. Det enda som i längden kan ändra Sveriges politik är att svenska folket ändrar sitt röstande i val, gör de inte det spelar inget annat någon roll.