Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag fattar inte heller vad som händer. WaPo och The Guardian, de störst lysande stjärnorna på den globalistliberala himlen och ett rättesnöre för svenska msm-medier som Bonniers och Schibsted är plötsligt kritiska mot Sverige. Känner de inte igen Sverige? Inser de inte att Sverige är bäst i den liberala klassen just nu och har kommit längst bland jämförbara länder i västvärlden i demonteringen av det nationella. Borde inte Sverige i stället ses som en förebild med sin liberala icke-interventionistiska coronapolitik som är som klippt och skuren för ett progressivt, mångkulturellt konsumtionssamhälle? Sverige kallas nu nationalistiskt. Märkligt. Nåt är konstigt här, ja nästan schizofrent. Kompassen verkar snurra hej vilt. Kanske är västvärlden inne i ett skede av självprövning?

Tack! Du satte fingret på exakt det som gnagde i mig då jag läste den först citerade artikeln. Nationalism tillåts alltså om den är på "lagom" (detta snudd på unikt svenska ord) nivå. Min enda tolkning av det du citerade från Kvartal är att vi ska ha den exakta graden av nationalism för att dels se oss som svenskar och dels tycka massinvandring är ett fantastiskt påfund ty då för vi nöjet att ta del av nya kulturer samtidigt som vi inte "kväver" dessa nya kulturer. En nationalism som den perfekta grogrunden för massinvandring.

Maken till tulipanros har världen aldrig skådat!

Liberal nationalism är så kallad "medborgarnationalism". I princip skall vi samlas under så kallade liberala diffusa värden och en flagga. I USA gavs medborgarskap helt på etniskt grund fram till 1934 då Equal Nationality Act of 1934 följt av Nationality Act of 1940 som gav medborgarskap till icke-vita inom amerikanskt territorium. Det var dock först 1965 som USA övergav alla nyckelaspekter av "blod och jord" nationalism. Amerikansk "medborgarnationalism" är egentligen inte äldre än 55 år.

Liberalismen är äldre än 55 år. Vad efterkrigstidens liberaler föreslår är just efterkrigstidens nationalism. I verkligheten ser sig inte invandrare sig som svenskar och svenskar sig inte invandrare som svenskar. Detta innebär inte att även en "blod och jord" nationalism kan vara inkluderande och pragmatisk. Det var den i Sydafrika under apartheid, i koloniala USA, i förkrigstidens Sverige och i viss mån även i Hitlers Tyskland. Den så kallade "one drop rule" har aldrig praktiskt fungerat.

Länder som Indien, Ryssland, Kina samt Afrika löser många av de här problemen med "erkännandets politik". De erkänner majoriteten och en lång rad minoritetsgrupper. På det sättet känner sig ingen utanför. Även USA och Kanada har den här tendensen. I Sverige däremot skall "alla vara svenskar" - trots att svenskar är en etnisk grupp och långt ifrån alla vill vara just svenskar. Den här debatten där Björn Söder hävdade att samer inte var svenskar blev fruktansvärt förvirrad just eftersom politikerna vill ha kakan och äta kakan. Alla ska vara svenskar men samtidigt ska vi ha erkännandets politik.

I slutändan är det civilsamhället som bestämmer vart gränserna dras och inte politiker. De försökte i Jugoslavien och så fort muren föll återuppstod alla etniska grupper igen och de ville definitivt inte bo med varandra. Ryssland löser som sagt det här på ett rätt snyggt sätt. Den etniska ryssen säger till minoriteterna att de får kalla sig vad de vill och minoriteterna ges stora friheter men ledkulturen ska vara rysk och sista ordet skall Moskva ha. Sverige är dock en historiskt homogen etnostat. Det gör saker och ting mer komplext.

Sverige är det enda västland som inte stänger ned. Visst, en del har gjorts men inte allt för mycket. Detta gör att svensk ekonomi får ett försprång. I princip offrar SAP upp mot 10,000 pensionärer över 2-3 år för att rädda svensk ekonomi. Jag hade nog fattat exakt samma beslut - men beslutet är svårt. att fatta. En politiskt chansning och det är inte helt etiskt. Så här agerar man inte i utlandet och det förargar såklart UK och USA. Både Donald Trump och Boris Johnson ville göra precis som Sverige men de pressades att göra något annat. Under WW2 ställde sig Sverige helt utanför kriget. Alla de nordiska länderna blev involverade men inte Sverige. Vi ställde oss utanför och kom ut som vinnare. Detta var tack vare SAP - de vill alltid komma ut på den vinnande sidan. Jag tror mest gnället i the Guardian och Washington Post är just gnäll - att Sverige gör annorlunda. Jag väger inte in något politiskt i det.


Artikeln försvarar detta;

Vi ska typ samlas kring Pridefestivalen, kapitalism och en flagga (som i Sverige råkar vara associerad till kristendomen och nordisk identitet - men det kanske spelar mindre roll) - men detta är vad kvinnan vill. Det är dock civilsamhället och inte politiker som drar dessa gränser. Sverige är en historiskt homogen etno-stat. Detta är inget imperium. Å andra sidan. Ge det 200-300 år så kanske Sverige förändras till att bli någon form av liberal kreolrepublik så som Brasilien.

För att kunna sälja in ett så blodlöst och tomt skal behövs sannerligen en fullständig kontroll över medierna och ordmagi-smeder på meth. Pansargeneral Arnstad på Pervitin.

En folklig acceptans för civic nationalism är en utopi inom utopin.

Jodå. Hört talas om inkluderande nationalism?

Eller detta också från Kvartal i samma serie. Dan Korn:

Dan Korn ber en stilla bön att Sveriges varsomhelstiska elit ska inse att det inte finns någon motsättning mellan att vara kosmopolit och att identifiera sig med det lokala. Inkluderande nationalism är nämligen en förutsättning för demokrati och mänskliga rättigheter och är den etniska nationalismens motsats, skriver han – med folkdräkten som exempel.
...
Varsomhelstarna känner mera samhörighet med varandra, oavsett var på jorden de finns, än med någonstansarna. Det är som den israeliska fredsaktivisten, akademikern och före detta politikern Yael Tamir skriver i sin nyligen utkomna bok ”Why nationalism?” att marxisternas dröm om att arbetare i alla länder skulle förena sig aldrig gick i uppfyllelse, men däremot har eliterna i alla länder förenat sig. Och som Christopher Lasch skrev redan 1994 var eliten förr rädd för att folket skulle göra revolution, men numera är det tvärt om. Det är eliten som vill revolutionera världen och är rädd för att folket stoppar dem.
...
Man kan göra som George Orwell gjorde. Han kallade Hitlers och Mussolinis ideologier nationalism, medan han kallade den inkluderande, demokratiska och frihetliga kärleken till hemlandet för patriotism.
...
Den viktigaste skillnaden går dock mellan etnonationalism – alltså en nationalism endast för en gemenskap som man måste födas in i – och en inkluderande nationalism som kan omfatta alla som bor i ett land och som vill ansluta sig till landets gemenskap oavsett ursprung. Den senare formen av nationalism är livsviktig i vår tid och det är en dröm att stilla bedja om att varsomhelstarna inser att just denna nationalism är en viktig pusselbit för integration och ett hållbart samhälle.

https://kvartal.se/artiklar/att-vara...ka-det-lokala/

Ja ni förstår hur agendan är.
"Planen" är att få till en inkluderande nationell patriotism som inte hindrar migrationen.

Ja, det är sant att när den varsomhelstiska eliten förespråkar öppna gränser reagerar många av någonstansarna med att rösta på SD. Alla förmår inte dra klara gränser mellan kritik av invandringspolitik och regelrätt rasism. Många vill hitta en enkel förklaring och misstror därför elitens medier och tror hellre på diverse konspirationsteorier. Och eliten, som inte förstår de mest elementära regler för hur människor fungerar, ger konspirationsteoretikerna rätt genom att släcka ner Youtubekanaler och frysa ut människor på Facebook.
...
Men delaktighet i en gemensam kultur, med symboler och berättelser, är viktig för att skapa en känsla av samhörighet och gemenskap. Det är viktigare i vår tid än någonsin. I USA finns en nationell berättelse om landet som en ”smältdegel”. Det är på sätt och vis lögn, för amerikanare håller ofta mycket noga reda på sin härstamning och följer gärna traditioner som visar deras ursprung. Men där finns samtidigt en stark nationell berättelse med mycket stolthet. Vi behöver en sådan berättelse också i Sverige. Den skepticism mot traditioner och berättelser som ”konstruerade” som är så utbredd, inte minst bland varsomhelstare, blir därmed ett problem. Vi behöver känna stolthet och vi behöver känna hopp om en god framtid. För visst är det så att många av oss har rötter från olika håll i världen, men framtiden måste vi försöka bygga tillsammans.

Där kom det.
Han vill också bli inkluderad. Trots allt. Dan Korn ber en stilla bön om att bli inkluderad.

Synkronmedia levererar ny agenda. Inte första gången.

Men man kan precis som du säger fundera på varför Sverige just nu kritiseras? Är det för att vi INTE är inkluderande patrioter enligt varsomhelstarnas nya recept ännu? Att omställningen inte gått fort nog.

Det är väl vad en del av det här liberala projektet handlat om - minoriteter så som Dan Korn vill ha erkännandes politik och slippa assimileras in i majoritetskulturen. Från den amerikanska kongressens öppnande år 1789 till 1865 (inbördeskrigets slut) valdes nio judar till kongressen eller vad som sägs är det. Av dessa hade fyra konverterat till kristendomen varav en hade föräldrar som konverterat och de andra gifte bort sina döttrar och söner med icke-judar eller var själva gifta med icke-judar och uppfostrade sina barn som kristna. Det säger rätt mycket om historiska USA och kanske också om den judiska communityn i USA som inte var större än 5000-10,000 familjer. De flesta av dessa familjer assimilerades och försvann upp i majoritetskulturen.

Det verkar som om Dan Korn skriver den amerikanska historien från 1945 och framåt. Ronald Reagan menade att USA grundades av människor från hela världen. I verkligheten grundades USA av enbart kristna män (nästan uteslutande protestanter) med ursprung i norra och västra Europa. Myten om det liberala "Americana" är så fruktansvärt tröttsam.


"Civic nationalism eller liberal nationalism" är ett statsvetenskaplig begrepp. Liberalerna kivas med varandra över koncept som stat (land) och nation (folk). I synnerhet kivas de över nationalstaten. En nationalstat kan enklast beskrivas så här; Judarna är en nation (folk) och deras stat (land) är Israel. Israel är en judisk stat och Israel är judarnas hemland. Detta är själva kärnan i sionismen.

I verkligheten kommer det bo minoriteter och icke-judar i Israel men idealtypen är att Israel är judarnas hemland. Det finns egentligen ingen motsättning mellan en judisk stat och att det bor icke-judar i Israel. Motsättningen uppstår när den judiska majoriteten hotas att bli en minoritet. Israel har precis som andra etnostater en konstant diskussion om minoriteter, inkludering/exkludering samt vilken typ av utlännings och minoritetspolitik man skall ha.

Liberalerna anser dock inte att svenskarna är ett folk eller etniskt grupp. Vi finns enbart när vi kritiseras för något och vi skall inte under några omständigheter få ha en egen nationalstat som de judiska israelerna. Skälet verkar vara att svenskarna skulle ägna sig åt folkmord eller fördriva minoriteter. Vidare anser liberalerna att alla världens länder utom Israel (och Palestina?) skall vara mångetniska, mångkulturella och mångreligiösa - kosmopolitiska och urbaniserade.

Det är här den så kallade "liberala nationalismen" kommer in. I de fragmenterade samhällen som liberalerna vill ha kommer människor gå åt olika håll. De kommer bygga sina egna communities så som Amish eller Haredi. De kommer fly till förorterna som vita eller bygga upp en dysfunktionell gangsterkultur som de stackars Afro-afrikanerna gjorde efter att liberalerna slog sönder deras kultur och ersatte den med individualism. En del kan till och med få för sig att bo ute på landet, köpa jaktgevär och fiskespö samt skicka sina ungar till privatskolor.

Därför anser liberala nationalister att vi måste samlas kring något. Syftet är att bevara den liberala ordningen där "alla" (utom de minoriteter som staten anser är skyddsvärda) är individer och inte skapar communities eller gruppidentiteter som hotar den liberala ordningen. De liberala nationalisterna vill därför använda olika typer av metoder för att "assimilera" eller "socialisera" alla in vad de anser är goda värden och en god livsstil. Ett massivt problem är naturligtvis segregation. Människor självsegregerar alltid på basis av etnicitet och klass. För liberalerna är detta naturligtvis problematiskt och ett också ett pedagogiskt problem eftersom deras irrationella och tämligen odefinierade värden öppnar upp för segregation och identitetsbyggande.

I Sverige ägnar sig staten åt att förbjuda sådant som hemskolning, privatskolor (vi har friskolor vilket är något annat) och självsegregering. Den svenska mannen skall absolut inte få ta sina ungar och gömma sig i någon villaförort. Det lustiga är att det är just de liberala väljarna ur medelklassen och i synnerhet den övre medelklassen som gör detta - det vill säga gömmer sig i villaförorter.

I och med att ekonomin i många västerländska länder är i toaletten på grund av Covid-19 samt amerikanernas kostsamma kalla krig med Kina så tror jag inte någon västerländsk stat kommer försöka vara allt för påstridig angående dessa frågor. De ekonomiska frågorna kommer stå i centrum. Medelklassen tappar redan ekonomiskt och når vi en viss punkt där fler faller ner i tillfälliga och enkla jobb kommer det här liberala projektet rubbas.

Ska bli intressant att följa den fortsatta spinnen kring tragedin. Hur man döljer en självförvållad tragedi.

Nja jag tror nog - efter ett par timmars grubblande nattetid - att det liberala högkvarteret, uttryckt som WaPo och The Guardian, tycker omställningen gått för fort. Att Sverige gått för långt i sitt feministiska samhällsbygge. Gått för långt ut på den identitetspolitiska spången och inte förstått att det mest handlar om dygdesignalering och inte något som ska förverkligas. Die dummen Schweden alltså. Men när man kritiserar Sverige kallar man det för nationalistiskt, kanske för att det är ett inarbetat invektiv. Märkligt att göra det när utvecklingen drar mer och mer åt höger. En märkligt schizofren artikel denna av Gina Gustafsson. Fast det handlar kanske om den här rätta mixen av nationalism och inkludering som nämndes ovan och som Dan Korn pratade om.

För det händer saker i UK när den nye labourledaren Keir Starmer gör en helomvändning från Corbynlinjen och säger att engelsmän inte ska kritiseras när de sätter Britain first. Det är alltså OK nu att vara labour och vara nationalist. Fast uttrycket nationalist är ju lite märkligt. Det är ju ett invektiv som vänstern plockat fram och som blivit etablerat. Bättre med patriotism i så fall - vi svenskar är inte nationalister men väl patriotiska i någon mening. Samma gäller väl för engelsmännen. Labour i Australien har också signalerat en hårdare linje för invandringen till Australien. Så det händer saker. Globalisterna/demokraterna i USA och labour i UK överger Corbyn och Sanders som för extrema. Är den svenska laissez-faire-coronapolitiken också för extrem?

Jag fastnade häromkvällen i ett Youtube-tåg med gamla "kalla kriget"-propagandafilmer, om hur svenska invasionsförsvaret skulle fungera om kriget kom. Dessa torde vara producerade under 60- och 70-talen. Jag tycker mig se exakt samma retorik nu från våra myndigheter. Stefan Löfvén hanterar pandemin som om det vore ett storkrig. Prat om uppoffringar och matransonering. Man vädjar till folket och hålla sig hemma, och säger att "det åligger nu dig som svensk att se till att göra strategin lyckad". Regeringen leker invasionskrig. Den här gången kom inte ryssen, utan det var en liten osynlig armé från Wuhan som kom.

I propagandafilmerna om hur svenska invasionsförsvaret skulle mobiliseras effektivt så sägs det på exakt samma sätt att "det ankommer dig" och "det beror på dig" hur väl den svenska försvarsmodellen skulle lyckas hantera en invasion.

När de här strategierna fastslogs var Sverige etniskt homogent, och efterom de moderna liberalerna har gjort en konstform av att ingenting göra så har man naturligtvis bara dessa strategier från kalla krigets dagar att falla tillbaka på. Fast nu utan beredskapslagren. Då blir det bara retoriken kvar, men retoriken är som tagen ur propagandafilmerna.

Man vädjar till svenska nationen, viftar med flaggor och nämner svensk kultur och svenskt folkvett.

Att detta kritiseras har att göra med möjligheten till svensk exceptionalism; precis som att den svenska homogena välfärdsstaten inte fick visa sig bättre än imperiets system, och därför nedmonterades så tror jag nu det finns en stor rädsla hos andra länders politiker att Sverige, trots brist på lockdown ska lyckas bättre eller i paritet med andra länder att hantera pandemi-krisen.

För vad skulle det - om nu Sverige klarar sig lika bra eller bättre utan lockdown - sända för signaler hur andra politiker tagit i med hårdhandskarna och infört drakoniska åtgärder helt omotiverat?

På samma sätt som med den nedmonterade välfärdsstaten så får inte Sverige lyckas bättre än imperiets kärnland i krishanteringen. Därför ser vi kritik mot Sverige i amerikansk media, och från den amerikanska presidenten.

Och i Sverige trummar vi på med att vädja till svenska nationen och dess folkvett för att hantera krisen med riktlinjer och stark rådgivning. Men kom ihåg det åligger dig hur bra detta lyckas. Det är ditt ansvar att se till att Sverige kommer ur den här situationen på bästa sätt.

Myndigheternas kommunikation är lika etnocentrisk och vänder sig uteslutande till riktiga svenskar med dessa vädjanden - precis som under kalla krigets dagar, om kriget kommer. Och nu har kriget kommit - men inte i form av väpnad konflikt.

Och då får varken Dan Korn eller Järvafältets somalier plats i det "vi" det åligger att ta personligt ansvar för att hantera detta. Det är därför vi ser gnäll om "inkluderande nationalism" från svenska mediajudar, och gnäll i DN om att "Somalierna beskylls för sin egen Coronadöd" eller vad det stog i DN häromsistens.

Svenskar vet instinktivt vilka som är svenskar. Men nu, när det är allvar så blir resultatet det, att trots att alla vill vara med, så får inte alla vara med.

Därför kommer Sverige att klara sig bättre, än många andra. Och det är naturligtvis klandervärt i liberala media. Men dom håller på dö sotdöden varenda en, så det gör ingenting. Trump har ju redan dödförklarat mainstream media.

Tyvärr Nostra. Regeringar kommer och går men Bonniers består.

Har du glömt att Bonniers har fick en krigskassa om 10 miljarder när de sålde TV 4 till Telia? De kommer att kunna mediakriga mot svenskarna länge än.

"Bonnier består" - ta ingenting för givet bästa Ottokar. Om det blir som vissa tror så kommer det att bli ett ekonomiskt stålbad utan dess like i spåren av Corona. Banker kan komma att rasa. Svenska strategiskt viktiga bolag kan komma att falla under utländsk kontroll - alternativt delas upp och splittras sönder. Vi kan komma att se att maktstrukturer som bildades med de ostindiska kompanierna falla sönder och tappa greppet över olika länder.

Och Amerikanska staten vill köpa det svenska strategiskt viktiga bolaget Sibylla enligt justitieminister William Barr. Sibylla kontrollerar nämligen hamburgarinfrastrukturen i ca: 180 länder. Sibylla kan då kontrollera vad dom olika länderna lägger för tillbehör på sina hamburgare. Det är ett geopolitiskt viktigt informationsövertag. Så vi får se hur det löser sig för Sibylla.

Utan Sibylla blir det svårt att veta hur man ska göra goda geopolitiskt gångbara dubbelburgare. Det riskerar att bli mest en stor nothingburger som inte går att sälja trots mördande reklam i alla mediakanaler samtidigt.

Ingenting består för evigt. Inte ens Bonniers. Men den som (över)lever får se. Bokstavligen.