Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jaså, verkligen? Hur kommer det sig då att SVT var Palestina-Margots bästa vänner?


Refereras av vem eller vilka då? Ledande tänkare säger du. Mannen är ett skämt. Det är bara att lyssna på vad han säger om dagsläget och specifiikt Kina.

Noterat att du inte kan citera där Sandelin antyder något om en "kabal". Han gjorde nämligen aldrig det utan tog i stället bestämt avstånd från sådant mögel.

Istället för att någon skall behöva bekymra sig om expertens medvetet oärliga citeringar så kanske alla kan läsa artikeln i sin helhet istället.

Trevligt att vi kan hålla med varandra du och jag, Enoch. Läs artikeln, gott folk.

Thulin har väl rätt om frågan om SVT. Alla får väl bilda sig en egen uppfattning i frågan.

Men jag kan inte se att Mearsheimer har haft fel om Det Liberala Imperiets politik gentemot Kina. Tycker tvärtom att alla hans förutsägelser verkar slå in på den punkten. Vi ser ju dag för dag hur media pumpar ut ett narrativ om Kina som ska väcka massornas motvilja mot landet. Tycker det är rätt osmakligt att se hur hetsen sakta byggs upp i realtid. Ett tillverkat samtycke som Chomsky skulle ha sagt.

Det Liberala Imperiet ska nu alltså söka isolera och sedan strypa Kina. Kanske slutar det med krig vilket är synnerligen otäckt att tänka på.

Vad Mearsheimer möjligen kan ha haft fel om är att han trodde att Det Liberala Imperiets kärnland skulle släppa greppet om Europa eftersom det inte hade resurser till att kontrollera Europa samtidigt som man skulle isolera Kina. Men det verkar inte hända som jag ser det. Kärnlandet vill behålla greppet och inflytandet över Europa och också involvera oss gentemot Kina.

Vad vi ser nu är början till ett mediakrig mot Kina och där kommer Bonniers att delta med alla tänkbara resurser. Den gula faran kommer att väckas till liv och där är Wuhan influensan bara startskottet.

Ja, han har rätt i att SVT är vänster. Det är otroligt för mig att folk i allmänhet och i synnerhet den här tråden ser detta som en stor överraskning eller avslöjande. Det förefaller oärligt.


Det har ju skett en fullständig omsvängning sedan Trump vann valet. Han visade sig ha rätt och det "liberala imperiet" fel. I verkligheten är det inte så som du beskriver utan media gör sitt bästa för att skylla på Trump (som sätter sig emot Kina) så mycket som de bara känner att de kan. Vissa går helt över gränsen och propagerar öppet för det kinesiska kommunistpartiet. Det är hög tid att Kina skärmas av från resten av världen igen. Vi kan tillverka egna saker, tack så mycket.


Du skriver det "Liberala Imperiet" om allt när det som jag redogjorde för förhåller sig exakt tvärtom. Det var det "Liberala Imperiet" som ville göra avtal med Iran, Iran som är uppbackat av Kina. Trump motsätter sig allt detta.


Mershheimer har inte haft ett enda rätt i hela sitt liv. Det finns inget "grepp". Vad som faktiskt pågår är att länder i Europa gnölar över att Trump inte är så sugen på att USA ska stå för notan. Det är alltså, igen, precis tvärtemot vad du och Mersheimer säger. Noteras skall också att flertalet europeiska regeringar, t.ex. Merkel och Macron gör sitt bästa gör sitt bästa för att vänslas med Iran. Precis som deras vänner i det "Liberala Imperiet" i USA tycker att man ska göra.

Detta har noll och intet med svensk politk att göra, allra minst mångkulturpolitiken.

Det har är stimulerande och intressanta frågor. Tråkigt nog har jag inte tid att "pennfajtas" mer just nu, men hoppas kunna återkomma i frågan vid senare tillfälle.

Naturligtvis vill partier som C, V och MP använda krisen till att nu lätta på massinvandringen än mer, för det förstår väl alla att under en ekonomisk kris behöver ett land verkligen försörja ännu fler icke produktiva invandrare under en evighet? Säger rätt mycket om att alla dessa partier inte bygger något av deras förslag på fakta och realism utan alla förslag kommer från en galen ideologisk övertygelse.

Centerns nya utspel känns ju inte så värst mitt i prick i förhållande till uppfattningen hos det folk Centerpartiet säger sig önska representera och leda genom tillvarons centrala förvecklingar.

Ännu en gång skapar den omdebatterade gymnasielagen för ensamkommande politisk debatt. Centerpartiet föreslår nu att regelverket ska lättas upp, med anledning av coronapandemin. Den ekonomiska kris som Sverige har hamnat i drabbar de här ungdomarna hårt, anser Jonny Cato, som är partiets migrationspolitiske talesperson.

– Nu ser vi väldigt många som börjar bli klara med sin utbildning, var lovade arbeten, arbeten som inte längre finns kvar, med tanke på den ekonomiska situation som landet befinner sig i.
...
De senaste veckorna har det varnats från flera håll för att de här ungdomarna kommer att få det mycket svårt att hitta ett jobb med tanke på den
osäkra arbetsmarknad som råder nu under coronakrisen.

Detta är näppeligen den mest efterlängtade av reformer bland den del av befolkningen som är tänkt att bära upp landet under det ekonomiska stålbad som är att vänta. V och Mp är förstås entusiastiska medan övriga uppvisar högst måttlig förtjusning över Centerns offensiv.

Men migrationsminister Morgan Johansson säger i en skriftlig kommentar till Ekot att det inte finns några planer på att se över regelverket. Samtidigt bedömer Miljöpartiets migrationspolitiske talesperson Rasmus Ling att dörren inte är stängd.

– Sedan är det ju inte de som bestämmer allt själva, utan vi är flera partier som samarbetar om budgeten och om andra frågor, så jag hoppas jag att vi kommer fram till lösning gemensamt.

Att de unggröna inte anser att frågan om asylskäl ska ha någon avgörande tyngd inom asyllagstiftningens tillämpning framgick i samband med palestiniernas sittstrejk. Här demonstreras tydligt nog att även de gammelgröna delar den uppfattningen. Inte bara det, här demonstreras också att man utgår från att man ännu en gång ska lyckas tvinga igenom den egna perversa tolkningen av asylrätten. Men den här gången stöter den fromlande trojkan förhoppningsvis på patrull då kanske sossarna orkar stå fast vid sitt nej och liberalerna troligtvis inte anser sig ha råd att förknippas med direkt och absolut vanvettspolitik. Hos M verkar det i varje fall inte finnas några sympatier att känsloutpressa fram.

– Jag tror att det är väldigt många sjuka människor i dag som har det väldigt, väldigt tufft. Där ligger mitt fokus. Att nu ge människor uppehållstillstånd, i praktiken, trots att de saknar skyddsskäl i Sverige, det är fel på alla tänkbara sätt, säger han [Kristersson].

https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=7453971

Fortsätter C med den här typen av tokliberala men helt tondöva utspel vågar man kanske hoppas att de på sikt centrifugerar sig ut i det politiska avloppssystemet.

Trådkändisen Cwejman skriver en ledare i GP apropå Corona, kritik mot makten och kulturkrig följande som har bäring på mediekriget om mångkulturen:

Pandemin är inget kulturkrig
Vi står inte i valet mellan okritisk beundran för våra myndigheter och att vara knäppa haverister.
...
I en annan Expressentext vars huvudbudskap är att Sverige just nu är världens "friaste land" för att uppslutningen bakom staten är så omfattande, beskrivs Tegnell som: "Effektiv, trubbig, oglamorös, korthugget humoristisk men aldrig utan ett stråk av nordiskt vemod".

Skribenten, Jens Liljestrand, är som hämtad från ett parallelluniversum i vilket svensk myndighetstilltro, social tillit och lydighet ersatt de klassiska nationalistiska troperna. Språket i texten påminner närmast om Ilja Ehrenburgs patriotiska rapporter från den sovjetiska krigsfronten.
Hur debatten mellan Tegnell och hans kritiker återberättas är som ett kondensat av svensk samtid: Makten mot opponenten. De oborstade massorna; näthatare, Putinkramare och invandringskritiker väller in med sitt burdusa sätt och stör. Men skribenter som Liljestrand, Malm och Klenell tar inte opponenternas parti, ens för sakens skull, de ställer mangrant upp på maktens sida.
...
Vilket budskap denna retoriska hundvissla skickar är uppenbart: Hamna inte i fel sällskap - lyssna inte på henne!

Akademikerna som ifrågasätter FHM låter fel, har fel ton, fel publik, är avdankade och ointressanta. Det kanske enda viktiga i sammanhanget, huruvida de i sak har fel (vilket mycket tyder på att de har) hamnar i bakgrunden. Om man inte betraktar kritikerna som företrädare för åsikter och resonemang, utan tillhörande en sida i ett kulturkrig om själva Sverige, så dristar man sig nog också att förlöjliga dem. Rimligheten mot haverismen, svenskheten mot svenskhatet.
...
Vi står inte i valet mellan okritisk beundran för våra myndigheter och att vara knäppa haverister. Det riktigt svenska - om man ska använda Liljestrands nationalromantiska prosa - är mindre stolthet och mer pragmatism.

https://www.gp.se/ledare/pandemin-%C...rig-1.26848226

Helt plötsligt kommer kritik på ledarsidorna mot de som vill stoppa kritik på grund av vilken sida man verkar komma ifrån i ett kulturkrig. Kritik mot mot kritikförnekarna och etablissemangets självutnämnda åsiktskorridorsväktare. Vår version av shariapoliser.
Fundamentalistiska rörelser har alltid åsiktspoliser.

Nu är kulturkriget som företeelse etablerat och erkänt på alla Sveriges ledarsidor.
Frågan kan då ställas om hur många sidor det är i detta kulturkrig? Är det många och därmed ett mångkulturkrig? Mycket tyder tyvärr att detta är ett svensk kulturellt inbördeskrig mellan precis som Cwejman noterat, maktens lakejer som reagerar instinktivt på hundvisslan mot de oborstade massorna. Makten mot folkets opposition.

Allt medan den stora elefanten i kulturkriget, diaspororna, står mitt i det offentliga rummet och är nästan helt osynliga inte bara i "kulturkriget" utan också i debatten. Varför?

Skall verkligen precis som TS spådde mediekriget om mångkulturen utspelas mellan svenska aktörer?

Noterar att Aftonbladet, Arbetet och Expressen nu anför att det inte är comme-il-faut att kritisera den politiska makten medan att DN och GP nu tar en position för att saklig kritik måste bemötas i sak.

Det är inget mindre än en revolution i båda sidorna uppträdande. De båda sidorna verkar ha kastat handskarna och valt lite oväntade sidor i GAL-TAN skalan. Vänstern och Expressen bejakar det auktoritära medan DN och GP väljer att nu återlansera det fria ordet som en dygd.

Detta kulturkrig kommer få stor betydelse för mediekriget om mångkulturen för nu öppnas dammluckorna ordentligt och innan de hunnit formera sig kommer en rad sanningar att slinka förbi åsiktskorridorens shariapoliser.

Visst är det befriande att läsa hur Cwejman mäter Liljestrand och Malm, enligt sin måttstock skall tilläggas.

Liljestrand har avlöjat sig som Liljestrand än en gång – annars av denne progessive så hatad nationalkarakteristik duger nu på beslutsfattare när kulturmarxisten har sin boendekostnad att tänka på och att fortsättningsvis kunna leva på hög fot i övrigt och hans högerretorik kan nu skymma hans uppriktiga krav på ”öppna upp allt för helvete Tegnell och Löfven annars rasar min och min familjs rika värld!”

Hans kollega på Expressen Malm är lika förskräckt men mer ärlig för han skrev rakt ut i Expressen i början av coronan att han var panikslagen att inte klara sina amorteringar på den nyinköpta bostadsrätten för detta virus som otroligt orättvist kanske kan rasera hans och sambons liv och som han av naturliga skäl inte då kunde hitta någon syndabock för. Inte Trump, inte Ryssland, inte konservativa, inte ens SD, inte Ungern eller Polen, inte brexit.
Lika mållös i siktet som Liljestrand.

Jag har skrivit tidigare om detta men det tål upprepas: när kriser kommer krymper världsförbättrarna och de som sitter inne på de eviga sanningarna ihop som de små egoister de är som enbart värnande sitt eget och sin lilla familjs liv när allt kommer omkring. De glömmer sig. Som alla som glömmer någon oväsentlig detalj som skaver.

Så här långt finns ingen syndabock att hålla fram i Bonnierpressen men man väntar spänt på vem eller vilka det kan bli. Det kan bli Kina men måste då hanteras med silkesvantar för annars kan globalismen hotas. Trump skäller man givetvis på som den pavlovska hunden men hur coronans härjningar i USA påverkar Sverige negativt låter man vara osagt.

En sak kan dock tydas vad som komma skall: Expressens ledare 16/4, i förrgår, ”Sverige behöver en plan för alla som inte kan försörja sig”.
Med andra ord, Sverige har inte råd med nuvarande bidragspolitik för flyktingar som inte kommer ut på arbetsmarknaden. Dessa (långvariga) kostnader kommer i snar framtid kollidera och utgöra konkurrens med en ny kostnad i skattebetalares av lagar påtvingade bidrag till den sanna demokratins viktigaste fundament: den fria sakliga och icke-agendasättande journalistiken.

Medborgarna måste hållas underättade av vad politikerna sysslar med och bestämmer så att folket kan fatta rätt beslut om vilket parti de skall rösta på. Den sanna demokratins basala förutsättning.

För att återknyta till Cwejman, så säger han inte mycket i sin debattartikel i Göteborgsposten. Han ställer fram kameleonten Liljenstrand, men det har många gjort före honom. Och Cwejman menar att de 22 akademikerna som kritiserar FHM har rätt att kritisera men han har ingen uppfattning om deras kritik i sak är rätt. Hans artikel mynnar ut i ett jaså.
Cwejman är en småhatt, som syskonen Einhorn, vilka båda är starka kritiker mot Tegnell och svetsaren och hävdar att Sverige skulle stängt ned, kanske för att detta inte skulle drabba dem ekonomiskt till skillnad mot Bonnieranställda och så kunde einhornarna hävda lika litet eller mycket som alla andra att det skulle räddat liv.
I min fördomsfullhet skall man förhålla sig skeptiskt till det mesta samhällspolitiskt som småhattarna skriver och tycker men värst framstår ändå deras goyims, som exempelvis Liljestrand.

ps. Undrar om Förintelsen får sin egen svenska myndighet som en statlig utredare i saken i form av kvinna med svenskt namn med emfas föreslog i P1 häromdagen. Varför inte, få andra dog ju under kriget.
(Fler kulaker förintades av Stalin i Ukraina på 30-talet än judar av Hitler men under primitivare former, så varför inte en svensk myndighet om denna Förintelse också, folk som folk)

Funky Business författaren Nordström som babblat om "superstäder" och stadsstater har nog kastat ut den idén genom fönstret. Till och med han dödförklarar globalismen. Snart kommer väl "techfilosofen" Alexander Bard också och säger att det inte blir några globala "kompetenskluster". Men Nordström vill egentligen inte dödförklara globalismen riktigt. Nu vill man ha "regionalism" istället.

– Möjligen kan planeten ses som en vinnare eftersom vi i alla fall temporärt har sänkt trycket. Vår minskade aktivitet gör miljön till en uppenbar vinnare. Jag tror att vi kommer att se en återkomst för statens roll.
//..//
Men även om vi kommer minska våra sökcirklar ser inte Kjell Nordström att nationalismen som idé nödvändigtvis kommer att blomstra.
//..//
– Det är inte alls säkert att vi kommer att vilja stänga gränserna och dra ner gardinen. Däremot tror jag att globaliseringen kommer att krympa till att mer handla om regionalisering. Samarbetet i vårt hörn av världen kommer att stärkas. Om det sen handlar om Norden, länderna runt Östersjön eller hela EU återstår att se.

Statens roll kommer alltså att öka, men inte "nationalismen". Det känns förvirrat.

– Det som händer nu har berör det lilla livet. Det handlar inte bara om balansräkningen på en storbank i New York utan det handlar om din farmor och om barnens förskola. Sånt glömmer man inte. De senaste 30 åren har vi flugit världen runt med lågprisbolag och vår konsumtion och vårt sätt att leva har inte vetat några gränser utan ständigt bara ökat. Kanske är det så att denna tid, som känts som den givna framtiden, bara visar sig vara en parentes i mänskligheten och nu går vi tillbaka till det normal. I vår ringhörna av världen.

https://www.techarenan.news/2020/03/...-finanskrisen/

De liberala samarbetsorganen har ju visat sig odugliga. Så ska samarbete ske måste det ske mellanstatligt istället för överstatligt. Så Nordströms förhoppningar om en "regionalisering" innefattande hela EU är lika galen den, som "superstäder"-tanken var.

Om nu statens roll stärks, kommer nationalismen automatiskt att stärkas och framtidens samarbeten kommer vara mellanstatliga istället för överstatliga. Globalistliberalismen har dött.

Inför utfallet i själva plånboken är de flesta pensionärer lika, vare sig man arbetat ett helt yrkesliv i Sverige eller damp ner sent som ett överårigt barn med någon biståndsstork från utlandet. Den som inte tjänat ihop till pensionen på egen hand förses av Mamma Staten med motsvarande belopp via garantibelopp och äldreförsörjningsstöd så i slutändan är skillnaden försumbar. Det här är ingen nyhet och det är ganska länge sedan ordinära ensamlevande hyresgästpensionärer hade några marginaler att tala om.

Trots att det inte rör sig om några statshemligheter lyckas en utlänning till lokal sossepolitiker bli alldeles förvånad över att friska trångboingar ska betala för sig om de får asyl i asylen undan familjemedlemmars närgångna coronavirusspridande aktiviteter.

I dagarna blev det klart att trångbodda Järvabor kan få hjälp med så kallade evakueringsboenden. Men räkningen för ett sånt boende måste de själva stå för. Något som Tenstapolitikern Mohamed Nuur (S) nu kritiserar.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/st...a-har-inte-rad

Det finns en anledning till att utlänningar bor trångt och generationsblandat, menar denne Mohamed Nuur som lyckats integrera sig ända upp till de beslutsfattande nivåerna i svensk offentlighet. Mohamed Nuur har alltså lyckats göra politisk sossekarriär utan att ha förstått hur Sverige fungerar ens på ett grundläggande plan inom frågor som uppenbarligen ligger politikern Nuur varmt om hjärtat.

I Sverige gäller för alla pensionärer att man får betala för korttidsboende - för en månad kostar ordinärt kommunalt anordnat korttidsboende den enskilde mellan 5 000 och 6 000 kronor - ur egen plånbok. Till skillnad från generationsboende utlänningsgamlingar har den svenska gamlingen i allmänhet en egen hyra att bekosta, lågt räknat en snittkostnad på 5 500, till detta kommer räkningar för el, telefon och kanske tidningsprenumeration som de lurats på någon gång. Den ordinäre pensionären har också kostnader för mediciner. Om man tänker sig ett genomsnittligt pensionsnetto på den sk självförsörjningsgraden på 12 600 (vilket faktiskt ligger mycket nära det faktiska pensionsutfallet, bostadstillägget inkluderat) säger det sig självt att en ensamlevande svensk gamling drabbas bra mycket hårdare rent ekonomiskt av att på grund av sjukdom tvingas till korttidsvistelse än vad en frisk klanboende coronaflykting gör. Men detta har alltså gått Mohamed Nuur, förtroendevald representant för Socialdemokratiska Arbetarepartiet, spårlöst förbi.

Med personer som Mohamed Nuur - vilka uppenbart tillåts hålla till i maktens korridorer på grund av etnisk härkomst - utan minsta uns av kompetens eller förståelse för svensk förvaltningsapparat vid rodret är det inte förvånande alls att det går åt helvete på område efter område. Hur många Mohaned Nuurs finns det i politiska församlingar, på myndigheter och i redaktioner? En massa människor som ärligt och uppriktigt tror att det är en prioriterad och jätteviktig fråga att i alla sammanhang propagera för utlänningars rätt till särbehandling, kvotering till prestigepositioner och överdriven ekonomisk kompensation som får utlänningarna att segla förbi strävsamma men under enkel ekonomisk standard levande svenskar. Dessa klåfingriga inkompetenser har förhoppningsvis sett sina bästa dagar. Varje gång någon Mohamed Nuuraktig figur stämmer upp sin gnälliga krävarstämma och klagar över oförrätter inte hans medutlänningar lider, men däremot de nedklankade svenskarna gör, dör ytterligare ett stycke svensk fördragsamhet och ännu några färre önskar se sig politiskt representerade av ignoranta imbeciller av Nuurs sort.