Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tittar man på hennes Twitter ser man att det handlar om att angripa tech-branschen och storbolagen för att få dem att anamma mer mångkultur. Nästa svenska internet-produkt måste drivas fram av en tjej eller invandrare annars dör den svenska it- och techbranschen.

Påverkansoperation sa Bill, Pilpul sa Bull.

Det finns en aledning till att Skype, Spotify, Minecraft och DiCE (Digital Illusions) och många andra grundades av svenskar och inte afrikaner. Det är inte en slump. Men drömmen om "equality of outcome" lever och frodas. Speciellt hos Allbright.

Det är inte längre en dröm. Det är ett krav som drivs av politiska partier.

Kraven drivs av en märklig allians av liberaler, vänster, kommunister, feminister och globalister, sk världsmedborgare.

Vänd på det. Det brukar visa syftet i vår 1984 influerade samtid:

Om nästa svenska internet-produkt måste drivas fram av en tjej eller invandrare dör den svenska it- och techbranschen.

Vem är intresserad av det? Vem vill Sverige illa? Och varför? Är det för att skydda sina egna intressen?
Är det bara en slump? Det med?

Det är givetvis ingen slump. Det är många som vill sätta käppar i Sveriges hjul internationellt. Vi har som sagt en icke-avundsvärd position i det informationsindustriella komplexet som förser bland annat five-eyes med underättelseinformation genom avlyssning. Jag har skrivit om det svenska strategiska bolaget Sibylla förrut i tråden.

(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Många är naturligtvis intresserade av svenska bolag som Ericsson och andra ska tappa sin ställning när det gäller kontroll av telekom- och internetinfrastruktur. Ericssons kontroll av internet/telefoni infrastrukturen i ca: 180 länder är en nagel i ögat på folk. USA anser att Ericsson är ett nationellt säkerhetsintresse.

Därifrån är steget inte långt att se produkter byggda på samma infrastruktur som strategiska produkter. Genom att då kvotera in odugliga negrer så blir det ingen nästa strategisk produkt "Made in Sweden". Det är en påverkansaktion att på sikt minska Sveriges grepp när det gäller strategiska produkter helt enkelt. Så ser jag det.

Ett flerfrontskrig där industrin skall övertas och förgöras "inifrån" och samtidigt som USAs justitieminister Barr uttryckt att det är ett amerikanskt intresse att köpa Ericsson. Det handlar helt enkelt om att få bort Sveriges informationsövertag.

Denna "equality of outcome"-strategi är historielös och man ska komma ihåg att utvecklingen, både den industriella och tekniska och elektroniska byggdes upp av starka nationer i konkurrens med varandra. Inte av ett trälhav av olikfärgade världsmedborgare.

För att kunna upprätthålla högteknologisk industri- och techbolag så måste vi ha en stark nation, för det är bara svenskar som klarar den internationella konkurrensen, inte ett "världsmedborgarkollektiv" med svenska medborgarskap.

Det vet naturligtvis den som angriper Sverige på detta sätt. Och bästa långbåge, vem denna "den" är, det är för mig oklart. Det ser för mig ut att vara ett nätverk av aktörer som är spridda över olika nationalstater.

Det var väl du som sa att ingen ser räven om det ens är en räv. Jag må kanske inte se räven klart, och den här räven har ingen nationalstatsflagga - men jag vet att det iallafall är en räv den här gången.

Det är inte ingen som tiger om Tommie Lindh från svenska ledarsidor och krönikespalter. Det är viktigt att påpeka det. Tystnaden har avsändare, avsändarna har identiteter. Tillhör kollektiv.

Hussvenskar, minoriteter-som-inte bryr-sig. Minoriteter-som-hatar. Inte ett universellt alla, utan partikulära, konkreta grupper och individer som ju tagit parti många gånger. En osynliggörande antipati mot svenskar som kan kvantifieras, plottas in i komparativa staplar, kluster och frekvenser. Ett hatets statistik som en infographic över mångkulturens avsikt. Så många texter om antisemitism i ett nätverksmoln, så få punkter av omsorg i ett annat.

Nationalismen är mycket riktigt humanism på det unika sättet att det använder människan som alltings mått. Både medel och mål är människors inbördes kärlek. Tommie försökte inte avbryta våldtäkten trots att han var nationalist, utan på grund av sin medmänsklighet. Det var inte något som fattades honom och finns bland de som inte nämner hans namn, utan något som fanns hos honom och saknas hos dem: Kärlek.

Nej de är naturligtvis inte intresserade av att kvinnor ska bilda små tribala grupper som ska erövra världen genom att uppfinna någon ny innovativ teknologi och sedan bilda bolag kring idén. En sådan person som Hagströmer vet att världen helt enkelt inte fungerar på det viset.

Vad det handlar om är att de framgångsrika företag som män startar och som mot alla odds trots allt lyckas vinna någon typ av framgång (kanske på sin höjd ett av många hundra som startas?) ska anställa kvinnor, rasifierade etc. Styrelsen ska proppas fulla med kuttersmycken ur den egna klassen. Döttrarna till näringslivets toppar måste få styrelsepositioner.

När det heroiska uppoffrande stadiet övergår till något som liknar framgång. Ja då ska männen släppa in kvinnor och rasifierade enligt någon typ av "affirmative action" program. Vi ser den metod som tillämpats i USA sedan 1970 talet spelas upp igen fast taktiken är något modifierad. Som det ser ut av styrelsen i Albright så är dock de vanligen misstänkta med i spelet igen på samma sätt som i USA.

Låt oss inte bli för tribala här. De gamla grekerna hade sina sofister att hantera.

Som jag ser det så är det i mångt och mycket frågan om en insikt om att man genom ordmagi löpande kan omformulera någon etablerad sanning till något helt annat. För mig är begreppet rasism ett paradexempel på skickligt utnyttjad ordmagi. Bergsturken redde ju ut den frågan härförleden.

Det är just detta som är mardrömmen för ett samhälle, att betydande materiella intressen får gemensamt intresse med de psykotiska utopisterna.


Ja, parasitism är nog ändå troligare trots allt än geopolitik.

Nu slog du huvudet rakt på spiken.

Allt handlar om att bygga koalitioner mellan olika intressen. Ju bredare och mäktigare desto bättre.

I Sverige så skedde ju ett stort koalitionsbygge under 1930 talet när de stora kapitalägarna slöt en allians med Socialdemokratin/fackföreningsrörelsen och Saltsjöbadsandan ersatte den tidigare konflikten. Vinsten blev uppenbar för bägge grupperna. Kapitalägarna fick arbetsfred och en välutbildad och disciplinerad arbetarklass. Socialdemokratin fick ekonomiskt utrymme att genomföra sitt folkhemsbygge. Den koalitionen höll i princip ända till 1980 talet även om den började krackelera under 1970 talet när Palme började orera om "skördetid" och släppte fram Meidner och hans löntagarfondsförslag som handlade om socialisering av näringslivet bakvägen.

Nu ser jag massinvandringen som någon typ av resultat av en stor koalition mellan kapitalägarna som har ett behov av fri invandring för att bl.a. hålla nere lönerna och att spräcka fackföringarna, samt att få in kvalificerad kompetens som indiska programmerare m.fl. (Det krävs ju någon typ av etniska band för att hålla ihop solidariska rörelser). För kapitalägarna är det inte så viktigt att de som massinvandrar erhåller medborgarskap, men de har inte så mycket emot det heller. Men för att Socialdemokraterna ska acceptera att fackföringsrörelsen på sikt eroderas ned och deras maktbas försvinner, jag då krävs att de får en ny maktbas genom att menaiter m.fl. snabbt får rösträtt.

Det här skapar ju naturligtvis möjligheter för en ny (tänkbar) stor koalition mellan frihandelsvänliga nationalister som accepterar ett gästarbetarsystem liknande det som Singapore m.fl. länder har och den kapitalägande klassen. Sedan får vänstern sitta med en ständigt krympande grupp menaiter som allteftersom tiden går mer och mer föredrar att delta i Den Stora Hemvandringen.

EDIT: Om vänstern ställs schack matt såtillvida att de förlorar greppet om det som är kvar av fackföreningsrörelsen och även möjligheterna att försörja det som Malcom K kallar transferiatet så kommer de att kunna svältas ut som en tumör som man skär av från blodomloppet.

Steafn helgesson, åldrande poet, f d översättare och (tror jag) miljöpartist, har en lång och abstrus artikel på DN Kultur om hur skriftsppråk skapas och får litterär status som språk. Fölr söäkerhetes skull utgpår han från en specialnisch där yytterst få personer i landet har förkunskaper, nämligen modern senegalesisk romankonst och film kopplade till postkolonila teori. Helgessons resonemang kring en obskyr fyrtio år gammal film av den senegalesiske romanförfattaren Sembene Ousmane (så brukar hans namn skrivas, Helgesson kastar om leden) är enbart pratiga och abstrakta på Södertörnsvois, det ontressanta med texten är vad han *inte* säger.

Helgesson gör front mot idén att språk på något vis lever som avgränsade enheter med en egen tradition (jfr Lomfors: "Det finns ingen inhemsk svensk kultur"), och med en tydlig koppling till ett folk eller ett land. I Helgessons värld är olika språk inflätade i varandra och kodifieringen av ett språk i skrift voia ordböcker, grammatik, översättningar osv är alltid delvis resultatet av maktkamp och (vitt) våld, därmed blir det inneboende instabilt. Att Senegals regering och skolor var angelägna om att standardisera inhemska språk som t ex Wolof som Ousmane skrev på, är SH mycket angelägen att lyfta fram, medan han glider förbi att Wolof bara var ett av dessa inhemska språk.

Ännu tydligare är det att Helgesson struntar i ett par enkla fakta:

1. Standardisering av stavning och grammatik är helt nödvändig, oundviklig om ett språk ska göras dugligt för lagstiftning, förvaltning och en utvecklad litteratur. Inget land kan i längden ha lagar eller prisvinnande romaner skrivna på dialekt, inte som det normala i alla fall.
'
2. I praktiken uppstår livskraftiga litterära traditioner och en utveckling med styrfart, t ex romankonst, på ett språk först när det finns ett etniskt medvetande och helst en egen stat som använder detta språk. Jämför svensk skönlitteratur på 17-1800-talen med den på slovakiska eler jiddisch så ser ni skillnaden direkt. På slovakiska fanns varken en bred publik eller ett litterärt självmedvetande, det fanns däremot i Sverige, på svenska.

https://www.dn.se/kultur-noje/stefan...fulla-an-andra (betalvägg och ändå oläsligt)

Bara några timmar efter att jag skrev detta, bröt någon tystnaden och ritade in en punkt. En enhet av synliggörande att lägga till den komparativa statistiska analysen. Tommie Lindh. Etniska svenskar, hatbrott mot etniska svenskar. "Jävla svennar". Allt i samma text av ingen mindre än Adam Cwejman i G.P.




Denna punkt förs in i den komparativa analysen och skapar därmed en stapel. 2020. Nu börjar vi räkna och väga.

Jag tycker uppriktigt sagt synd om det stackars mordoffrets familj. Nu kommer det att drivas politik genom mordutredning och hans minne kommer att dras i smutsen för att stötas och blötas.

Vad Adam är rädd för är att det ska skapas en symbol. En martyr om man så vill. Naturligtvis tänker Adam på ett 1930 tal och Horst Wessel lied.

EDIT: Med en smula eftertanke så tycker jag ändå att Adams text var rätt balanserad. Det kanske inte så mycket är Adams text som är problemet. Han konstaterar att ett hatbrott mot svenskar bara försvinner eftersom de inte passar in i det rådande vänsterliberala narrativet.

Men mordet/dråpet kommer nu att politiseras.