Anosh Ghasri som många gånger tagit till orda i solidaritet med svenskarna i Det Nya Sverige gör det igen med anledning av de uppmärksammade förnedringsrånen av svenska barn och unga.
Inget av detta sker förstås i ett vakuum. Anekdotiskt som det är, har jag ställt frågan till tjugotalet personer, alla i medelklassen, om hur de skulle agera om deras barn blev rånat och urinerat på. Samtliga har svarat att de skulle låta lagen ha sin gång. Inte för att komma med ett socialt acceptabelt svar, utan för att det, om något, är svenskt. Det sitter i ryggmärgen.
Men här uppstår två problem. Det första är att signalen från samhället har varit att nästintill alla våldsverkare kan hjälpas med sociala insatser. Om gärningsmannen dessutom är av annan härkomst är han, enligt moderna teorier, ett offer för omständigheterna, och anses inte riktigt kunna ta ansvar för sina handlingar . Det andra är att straffet för de brutala förnedringsrån som vi sett inte står i paritet med det lidande som offret fått genomgå. En mobil, en jacka, några hundralappar kan man sätta ett värde på. Men hur värderar man den förnedring och i längden det rätteliga förakt som följer efter att man kysst sin förövares fötter och blivit urinerad på? Det sätter spår för livet och kan rasera såväl självkänsla som tilltron till ett rättssystem som inte tar brottet på tillräckligt stort allvar.
Personrån som inbegriper ett sadistiskt element tyder på något mer än avsaknaden av fritidsgård eller föräldrarnas arbetslöshet. Att hamna i samhällets marginal kan givetvis förklara varför man inte upplever att utbildning lönar sig eller varför brott kan anses vara en väg till snabba pengar. Men att förnedra rånoffret blir ett uttryck för ett hat och en bitterhet gentemot majoritetsbefolkningen som kräver en djupare förklaring än den vår statsminister hittills har gett.
https://www.gp.se/ledare/tala-klarsp...nen-1.24276076
Ja, att låta lagen ha sin gång - hur taffligt den än må tillämpas - är typiskt svenskt och detta ger att förändring måste ske genom politiken. Medborgargarden och upplopp är osvenska företeelser som sannolikt inte kommer att manifesteras i närtid. Strikt tillämpning av de lagar som finns och av dem som tillkommer kan däremot sjösättas idag. T o m Aftonbladets Oisin Cantwell medger att svenskar utsätts för hatbrott även om han fortsatt tycker det är mycket bra att ingen åklagare hittills prövat att tillämpa hatbrottsrubricering mot någon utlänning som utsatt en svensk för brott med hatmotiv.
Svenskar kan också utsättas för hatbrott
[...]
Kan en svensk, i egenskap av just svensk, över huvud taget utsättas för hatbrott?
Jag tror det. Frågan är såvitt jag vet aldrig prövad, men den rättsliga bestämmelsen är inte formulerad på så sätt att den är inskränkt till brott mot minoriteter.
Och i propositionen till lagändringen där bland annat rasistiska motiv infördes som försvårande omständighet framgår att bestämmelsen ska gälla även då svenskar angrips för att de är svenskar.
Men nu kunde de svenskhatande utlänningarna kanske lika gärna - filosoferar den i metoo-drevets nät sprattlande Cantwell - förnedringsråna en
kines frejdigt tjoandes jävla kines. Det kan man inte veta. Det är inte lätt för en åklagare att bevisa vad som rört sig i förövarnas huvuden. Kanske var de i själva verket bara ute efter offrets dyrbara mobil (eller märkeskalsong, eller trodde att piss i munnen skulle ge upphov till en sådan där spännande kemisk reaktion de hört vissa skolnärvarande perifera kamrater berätta om) och därför:
Kammaråklagare Mirna Lelic argumenterade för att våldet och förnedringen i samband med rånet utgjorde försvårande omständigheter. Men hon gjorde inte gällande att det rörde sig om hatbrott.
Jag tror att det var en korrekt avvägning.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/k...s-for-hatbrott
Men ifråga om vissa identitetskollektiv är det av någon oklar anledning aldrig svårt att sluta sig till att det var hat och inget annat som primärt styrde förövarens handling.
Variationer på ett tema, kan man säga, levererade av två herrar med osvenska namn.