Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tack för förmedlingen av dessa sorgligt vackra ord av Paula Ternström! Det kan inte uttryckas bättre.

Gillas! Nu börjar det lika något. Han går således steget längre än PM, men det är för att PM hemföll till garderingar i form av citattecken etc. som fältet ligger öppet för en mer rättfram skildring av sakernas tillstånd.

Det är f.ö. utmärkt att han indirekt piskar upp stämningen med sin varning (?) för att det snabbt kan eskalera om inget mycket drastiskt görs åt hatbrotten, vilket jag personligen tvivlar på. Kom igen: nog är det väl mer sannolikt att t.o.m. medelklassen vaknar till liv långt innan den härskande klassen, och att det blir för att hantera den hastigt uppkomna konfliktsituationen som staten får ta i med hårdhandskarna?

"Bara" etniskt våld mot svenskar: insatsen för hög. Fullt krig mellan svenska och invandrade familjer? Måste göra något, NU.

Jörgen Huitfeldt är en skicklig journalist som kan hantverket. Det var en fröjd att lyssna på hans intervjuer i Studio Ett - för han såg konsekvent igenom tvålhalt fluffspråk - oavsett politisk färg - och ställde konkreta relevanta frågor.

Han besitter uppenbart intelligens att analysera situationen i ett större perspektiv och hugger tag i och plockar isär vanliga sömngångaraktiga förklaringsmodeller även i denna text - t ex "fattigdom" och "brist på fritidsgårdar".

Men det räcker inte att vara intelligent och kunna hantverket. Man måste också våga vara ärlig mot sig själv och publiken som journalist. Många tiger och spelar med. Lär sig flosklerna precis som man gjorde i andra auktoritära stater. Hyran skall betalas.

Men Huitfeldt sade upp sig. Och arbetar för fullt. På riktigt. All heder åt honom och förhoppningsvis vågar fler prata om kejsarens kläder.
Det måste ju ge en inre harmoni om inte annat.

Sannolikt kommer the usual suspects, dvs ointressanta NPC-figurer som Lindberg, men även äkta gamers som Göran Rosenberg gläfsa lite mot Huitfeldt. Eller så vågar de faktiskt inte...När de tittar på sina egna slöa vapen.

Jag säger då det. Det han beskriver är partiväsendet, varken mer eller mindre, som till sin natur kretsar kring märkliga lojaliteter, innehållslösa fejder och förnuftsvidrig interndebatt. Har sagt det förr, och jag säger det igen: avståndet mellan riksdag och folk är omöjligt att överbrygga i dagsläget.

Har inte de flesta av oss erfarenhet av den småaktigt, inskränkt intriganta stämning som råder på många arbetsplatser? Riksdagshuset är inte förskonat. Lägg till det en massa särintressen och högtflygande visioner utan bäring på en igenkännbar verklighet.

Invandringen och, nu senast, brottsvågen är ett undantag i det att man äntligen lyckats etablera någon sorts knastrig kontakt mellan marknivå och ledningscentral. Hur gick det till? Tja, att etablerade media efter många om och men försiktigt ställt sig på folkets sida är en bidragande orsak.

Länge har Sverige haft ett i själva verket auktoritärt styre, där förkunnelser uppifrån förmedlats stegvis nedåt, mot samhällspyramidens sockel. En gång i tiden stod prästen inför församlingen och läste innantill, vad kungen befaller, inför den många gånger illitterata menigheten. Ett förlopp som fortplantats in i våra dagar.

Tänk om samhällspyramiden hamnat upp-och-ned, i och med invandringsfrågan?

"Folket vill det", och inte Gud, hans majestät konungen av Sverige eller någon annan till synes transcendent närvaro i etern. Det vore väl unikt?

Om du läser mitt inlägg på förra sidan där jag citerar Lindberg är det tydligt att även han inser hur illa ställt det är.

Likväl undviker han det antisvenska motivet. Jag tolkar hans text som att han (eller s snarare) insett att det inte är så trovärdigt att stå i en övertänd lada med bjälkar som rasar i bakgrunden och tala om "svartmålning" att peka på elden.
För inte så länge sedan var det "Putin-troll" som gjorde det.

Aftonbladets läsare kanske minns reaktionerna på Åkessons artikel i Wall Street Journal...

Det motivet kommer vänstern aldrig erkänna och det är där de förlorar i trovärdighet. Ändå inser nog folk som Lindberg att allt färre lyssnar på dem och att verkligheten inte längre ter sig som de förutsatt.

Ja, men nu har Aftonbladet faktiskt tänkt bättra sig.

Även på denna ledarsida måste vi kritiskt fundera igenom om vi verkligen klarat att beskriva balansen mellan förebyggande åtgärder och mer aktiva polisinsatser på ett rimligt sätt.

Är det alltså på denna enda punkt det finns anledning till självkritik? Har jag förstått Lindberg rätt? What about tystnad och desinformation? Och vilka skulle dessa "förebyggande åtgärder" kunna tänkas vara? Det är ju där det fallerar, gång på gång. Inget hjälper när landet ser ut som det gör. Inget. "Aktiva polisinsatser", jovisst, men ska man verkligen börja gripa misstänkta innan de hunnit pissa på ett par svenska killar, nu igen? Det är bara att inse: hotet finns överallt i dag. Huitfeldt har fattat det och skriver om det strukturella invandrarvåldet.

Det enda som återstår är att hårdbevaka samtliga "utsatta områden" dygnet runt, samt centrala delar av våra större städer, och inte ens då lär man kunna förhindra en bråkdel av den skit som äger rum så gott som konstant. Vill man begå brott både gör man det och ser till att inte åka dit.

Lindberg lyckas även skylla på politikerna och ställa dem till svars. Aftonbladet har tagit sitt ansvar hittills och föreslagit en tvärpolitisk beredning, vilket ingen hörsammat. Ööööh? Fler beredningar och mer skitsnack i långbänk, allt under det att landet förfaller ytterligare ett stycke i sänder?

Aftonbladet är bara sååå jääävla svenskt.

https://www.dailymail.co.uk/news/art...n-service.html
Boris Johnson get ett tips hur regimmedia kan hanteras.

Det är inte riktigt det som han försöker åstadkomma. Han skriver bl.a.

"...men först när bilar brann på platser som Krusboda och Öringe började politikerna verkligen oroa sig. Och då var det för sent."

Notera skrivningen "politikerna". Inte ett ord om hans eget agerande. Han tvår helt enkelt sina händer och lägger allt ansvar på V, S och MP. "Vänstern" talar han om som om han inte vore en del av den. Och att naiviteten har varit blocköverskridande.

Men stämmer det riktigt? Har alla partier i riksdagen verkligen varit lika naiva?

Vad som förmodligen skulle hända är att denna, eller en denna person närstående, kommer att ge sig på en godtyckligt vald representant för den andra gruppen. Om vi läser om att en eller ett par svenska ungdomar/män gav sig på ett ensamt invandrarbarn och allvarligt skadade eller dödade det så vet vi vad som har hänt.

Hände det inte något sånt vid T-Centralen typ 2016?