Början på ett mediakrig om mångkulturen?

På plastpåsen från ICA står det att den är grön och klimatneutral – och så läggs en miljöskatt på den? Ungdomsbrottslingar föreslås få fotboja under helgerna – är det fritt fram att knivråna och förnedra resten av veckan?
[...]
Tas alla dessa märkliga beslut av människor vi valt för att med klokhet och vårt förtroende styra landet?
[...]
Ett folk utan ledning och där det nationella flygbolaget försöker ta heder och ära av det som binder oss samman är inga goda odds för framtiden.
[...]
Bakom detta står alla de välplacerade politiker som idag tjänar på att sitta stilla i båten. Som lever väl på partistöden och som ser mer till sin egen situation än utvecklingen i Sverige. Det har blivit en självklarhet att det i de flesta partier inte handlar om stark moral, integritet och mod för att nå toppen utan lojalitet och följsamhet.
[...]
Från att det synts som ödesdigert att förlora val – då skälet till att agera politiskt varit att styra – har istället det primära syftet kommit att bli att bibehålla status quo. Partiorganisationen måste finns kvar inom partistödets hägn. Dvs skattebetalarnas pengar.
[...]
Allt eftersom detta skett, samtidigt som man kontrollerat statens utdelningar till sig, har S och även alla de andra partierna, långsamt ändrat sig från att vara partier där medlemskap och politik varit viktigt till att bli fasta fixturer i riksdagen.
[...]
Solidariteten gentemot detta system går över partigränserna. Ändringen av hur mandat kalkyleras till riksdagen ändrades för några år sedan för att göra det lättare för mindre partier att behålla sina mandat. Alla tar hand om varandra vid köttgrytan. Media spelar med i detta. Politiker ger berättelser och nyheter liksom soundbites. Media ger exponering. Så alla tjänar på denna uppdelning.

Den som inte tjänar på det är gemene man. Område efter område som är stridsfrågor för folket tas bort från agendan.

Budskapet träffar rakt in i mitt hjärta och det svider till. Vad menar SAS? Att jag inte finns? Att jag inte är någon? Att jag inte har någon identitet? Om jag inte är skandinav eller svensk, vem är jag då? Det är som att bli utplånad.

Det verkar vara en trend att klä av svenskar och skandinaver vår identitet. Hade någon kommit på kommit på tanken att tala om att det inte finns någon fransk kultur hade det blivit världskrig. Eller samisk kultur. Eller kurdisk. Den skandinaviska kulturen verkar vara under attack. Och varför yra om någon tysk midsommarstång som tyskarna inte ens själva känner till?

Det skandinaviska sitter djupare än så. Den sitter i berättelsen om oss själva. Berättelsen om våra förfäder. Berättelsen i marken, i jorden, i doften av skog. Hur vi behandlar varandra, våra husdjur. Hur vi känner tillit till varandra. Hur vi respekterar varandra. Vår mentalitet och personlighet på gott och ont. För visst har vi alla hört uttrycket ”så typiskt svenskt” menat som en förolämpning eller så ”osvenskt”, ofta då menat som en komplimang. Eller det spanska uttrycket ”hacerse el sueco” (att göra en svensk) som antyder ”det svenska” förhållningssättet att spela dum. Ska det inte få finnas? Osynliggörande är en kraftfull härskarteknik. Syns man inte finns man inte.

En attack? Kidnappad av vem då? Av ”högerextrema krafter”? Skulle jag vara högerextrem? För att jag vill behålla min identitet? Är inte det djupt mänskligt? Min motståndsidentitet börjar vakna.

SAS-reklamen hyllar vår öppenhet och nyfikenhet inför omvärlden från vikingatiden och framåt men handlar självklart mest om att de vill sälja fler weekendresor till New York eller shoppingturer till London.

Nätets utmarker härsknade till. SD:s partisekretare Richard Jomshof skrev ”Har alltid försökt flyga med SAS, men aldrig mer. Det är ett löfte”. Putins propagandakanal RT.com kallade reklamen ”självhatande” och ”attack på den nationella identiteten”. Nazistiska ”Nordfront” skrev att filmen är en ”antinordisk hatfilm” medan statliga ryska Sputnik använde uttrycket ”Globalist-reklam”. Twitter kokade.

SAS reklambyrå blev bombhotad och under några timmar togs filmen ner. Det blev med andra ord en ganska vanlig nyhetsvecka – Peak kulturkrig.

Enligt trygghetsundersökningar brukar Tyresö vara en relativt trygg del av Stockholms län. Villaområden breder ut sig åt alla håll med prydliga små 30-skyltar och texten ”Här kör vi mjukt”. Enligt Hemnet kostar en vanlig villa mellan sex och sju miljoner medan man kan få en lägenhet i Tyresö centrum för under tre. Här bor vanligt folk, varken rika eller särskilt utsatta. Och det är hit bränderna nu har kommit– liksom ungdomsrånen, liksom inbrotten, liksom rädslan. Sanningen är -deprimerande, men först när bilar brann på platser som Krusboda och Öringe började politikerna verkligen oroa sig. Och då var det för sent.

Enligt statistik från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, brinner nästan en skola om dagen i Sverige. Under åren 2009–2018 registrerades 5 803 bränder på skolor varav 3 137 avsiktliga. ”Skolor med problem inom andra områden drabbas oftare av anlagda bränder än skolor med en mer fungerande miljö.” konstaterar Brandskyddsföreningen på sin hemsida. Men är det verkligen så idag, i ett Sverige som allt mer faller sönder?

För det kanske började med skolbränder, skadegörelse och småbrott, men det slutade inte där. Och om man inte hanterar mindre problem i tid så blir de snart större och kräver till slut väldigt kraftfulla åtgärder.

Men även vänstern gick bort sig i tron på att ”sommaröppna ungdomsgårdar” löste mer än de faktiskt gjorde. Naiviteten var blocköverskridande. Även på denna ledarsida måste vi kritiskt fundera igenom om vi verkligen klarat att beskriva balansen mellan förebyggande åtgärder och mer aktiva polisinsatser på ett rimligt sätt.

Men vi tänker bättra oss. Frågan är hur beredda till omprövning politikerna är och i så fall om vad?

Aftonbladets ledarsida har tidigare efterlyst en slags Försvarsberedning mot brott, där alla partier kompromissar sig fram bortom spel och politisk prestige. Om uttrycket ursäktas, så brinner det faktiskt i knutarna.

En gång ställde jag frågan till en professor i bekantskapskretsen: ”Hur kan det komma sig att Sverige som ger skydd till förföljda, erbjuder dem gratis sjukvård, utbildning och till och med försörjer dem om de inte klarar det själva, möts med sådant förakt? Att ungdomar till och med kastar sten på ambulansen när den kommer för att hjälpa deras egna grannar?”

Han blev tyst en lång stund sedan kom svaret:

”Kanske precis just därför. När du möter människor med en attityd som signalerar att du inte förväntar dig någonting av dem, att de inte klarar av att försörja sig, bidra till samhället och skapa sin egen lycka och framgång – då har du tagit ifrån dem all makt och all värdighet. Det enda de då har kvar för att i någon mån jämna ut maktobalansen mellan er är möta dig med förakt.”

Inte vet jag om han är på något där. Men vi har ett akut behov av att föra det samtalet innan främlingsfientlighet blir ett än större problem och innan medelklassens majoritet vidtar åtgärder för att kunna skydda sig själva och sina barn med våld och därtill förskansar sig bakom bommar och stenmurar med krossat glas ovanpå. De känslor som ungdomsrånen väcker hos breda grupper i befolkningen bär inom sig embryot till ett sådant samhälle. Låt oss på allvar öppna upp diskussionen innan det är för sent.