Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Den ”fungerade” rätt bra tills Trump trampade gasen i botten och kapitalet strömmade ut från korrumperade socialisthål som svärje, rakt ner i näringslivet i USA och tech-sektorn framförallt.

Därav Arge Blattens sinnesförvirring. Henrik och Aron följer bara stålarna. Svärje är en ”lost cause”. Arge Blatten begriper sig inte på fundamentalt enkla orsakssamband.

Men detta är ingen ursäkt för deras "brist på uppriktighet", om det nu stämmer, jag har inte kollat på några av de omnämnda filmerna.

Jag tror inte att Jönsson och Flam bryr sig över huvud taget om vad 'arga blatten' tycker och tänker om saker och ting. Flam och Jönsson är borgerliga och hamrar in att det är problem med invandringen. Gott så. Det gör sin lilla del inför kommande val i Sverige och det som händer därefter.

Deras "brist på uppriktighet" är fullkomligt irrelevant och jag tycker att det patologsikt att bry sig om sig om det. Men om dessa två blir intellektuella giganter inom en snar framtid då?? Flam är något av en rättshaverist och även om Jönsson fått lite länkningar från SvD:s ledarsida är det ingen kommande stjärna i Sverige. Ingen "libertarian" kommer att bli det.

Vad Jönsson och Flam "bryr sig om" är irrelevant för den här frågeställningen.

Varför skulle det vara "irrelevant" & "patologiskt" att påtala att någon, med relativt stor impact på Youtube & sociala medier, ägnar sig åt hyckleri & intellektuell ohederlighet?

OBS, jag har inte sett just dessa videor så jag vet inte om anklagelserna stämmer. Men att du så frenetiskt försöker boxa bort kritiken är givetvis en ganska kraftig indikator på att det faktiskt ligger något i kritiken.

Det är detta som är skönheten i att ha en anti-rådgivare. En vanlig rådgivare har fel ibland, men en anti-rådgivare har alltid fel, vilket gör honom så mycket mer värdefull. Som en kanariefågel i gruvan, fast tvärtom.

Flam och Jönsson BTFO. Det som krävs inom dissidentariatet är - helt oironiskt - en fungerande cancel-kultur.

Det intressanta med shillosfären och grifterariatet är ju det här med grupptryck. Att det faktiskt inte fungerar att vara en viral influencer om publiken sviker eller genomskådar. Det måste finnas något att kroka in snabeln i och det krävs om inte autenticitet, så intrycket av autenticitet.

Att man vibbar i samklang med den publik som förväntas bidra till gofundme-projekt och swisha stålarna. Ja, även om man har betalt av någon statsaktör eller lobby att påverka, krävs det väl gissningsvis att ens insatser inte bedöms direkt kontraproduktiva eller saknar konsumenter.

Fundamentalt är det en demokratifråga, den om att verka för vakna och kritiska väljare och en INTERAKTIV opinionsbildning, vilket är populismens väsen.


Menar du att Flam och Jönsson tror sig kunna bli transatlantiska influencers? Ska Flam skriva en hatbok på engelska om att inte tillräckligt många amerikaner dog tillräckligt tidigt mot Hitler? Eller Jönsson bli ett namn på PragerU eller turnera med TPUSA om faran med SOCIALSM?

Vem vet. De kanske lyckas bättre än Blondinbella gjorde med sitt stora äventyr i väst. Men troligare är väl att Dave Rubin vill stärka rätt röster där han kan, vilket ju är en stor pågående påverkanskampanj mot all form av europeisk "nationalism". Tråddiskuterade israelen Yoram Hazony ska visst ordna välfinansierad kongress för certifierade icke-etnonationalister.

Flam och Jönsson har bara ett marknadsvärde för finansiärer: Antalet svenskar de kan lura bort från faktisk systemkritik. Alternativt antalet kronor de kan få i kollekten av svenskar som gillar vad de spelar på dragspelet.

Den senare sortens viral ekonomi är faktiskt inte fel och bor granne med populism och demokrati - men på samma sätt som det krävs vakna konsumenter att inte luras av bondfångare, måste charlatanerna straffas ut.

Grupptryck, som sagt. Cancel-kultur som en robust probiotika att hålla levande. Reglerna är enkla: Nationen före personen och partiet. Allt stöd är temporärt, preliminärt och relativt. Om någon vibbade systemkritik för tre eller fem år sedan, men nu ligger på fel sida om balanslinjen, är de kasserade. En renhetsspiral i rätt riktning erfordras faktiskt och alla uppehållstillstånd är tillfälliga.

Att vara artig, tålig och trogen är lättperverterade dygder. En aspekt av det ordspråksmässiga "blåögda" som bara fungerar inom en grupp där det också finns en skambeläggande sanktion för den som sviker givet förtroende. Den som är skamlös måste identifieras och visas på porten ur ingruppen.

Observera också att ett ställningstagande för Arga Blatten mot Flam/Jönsson kan vara lika kategoriskt i situationen som det är villkorat och relativt i nästa ämne. Han har rätt instinkter vad gäller Flams etnohyckleri och Jönssons felanalys av socialismen som roten till Sveriges samhällsonda - men kan vara på fel sida av en konflikt med AfS, t ex.

Som vanlig tittare uppskattar jag både Jönsson och Arga Blatten. Det måste inte vara det ena eller det andra. Blatten är mer personlig, har ett nationalistiskt perspektiv samt vädrar sina åsikter med "provokativa" inslag. Jönsson är Jönsson AB som lanserar sig som en slags produkt med ett slipat format utan vassa ytor. Tycker att de båda ofta har rätt när de argumenterar.

Håller med. Man måste inte hålla med om allt någon säger, det kan ändå vara givande att lyssna.
Jönsson uppmanar också till kritik i kommentarsfältet, så det kan ju vara en väg att lyfta fram sina invändningar.

DN:

"George Soros: Trump är en patologisk narcissist"

"Om det är något som kommer att förändra [som redan nu förändrar] det toleranta Sverige i grunden", lilla fröken Teodurescu, så är det goda, liberala svenskhatande politruker likt fröken Teodurescu själv.

Trots att Teodurescu i artikeln är helt öppen med att det är kolonisatörerna som rånar, misshandlar och våldtar svenskarna, så är det enligt lilla fröken kolonisatörerna som det är synd om;


Studier som pekar på att vi svenskar attackeras i vårt eget land därför att vi är svenskar hänvisar lilla fröken till, för att sedan, på sedvanligt liberalt manér, utmåla svenskar som grupp som smygrasister, och majoriteten kolonisatörer som potentiella offer för den onda svensken.

Jag kräks på äcklet. Och jag vet att många fler gör det för var dag som går.

Om det är något som förändrar (det toleranta) Sverige i grunden så är det svenskhatande politruker likt lilla fröken Teodurescu, folkmördare som förklär sin ondska i goda, liberala floskler och en herrans massa smink.

Det rådande etablissemanget befolkas av sådana som ärvt sin ställning eller av dem som erhållit den genom att servilt anamma etablissemangets åsiktmanual (Teodorescu är den andra varianten). Det kläcks inte många nya idéer i en sådan miljö. Intelligensen och bildningen hos den rådande generationen politiker är signifikant lägre än i den förra. Våra motståndare är inte särskilt formidabla. Z man har gjort en bra observation på detta:

Contrary to most opinion, a society’s ruling class attains its position by being cleverer and more determined than the rest of society. The first generation to rise to the top of society and establish itself as a ruling class, or at least an important faction of the ruling class, earned their way to the position. They may not be smarter or more virtuous, but their combination of talents is what put them at the top. Luck played a role, but otherwise, they earned their way into the position.

Decay is a feature of the universe. Even black holes lose mass over time, a process known as “Hawking Radiation.” The first generation to set themselves up at the top of a new order are more ruthless and intelligent than the rest of society. The generations that come after them are another matter. Decay sets in with the subsequent generations, as positions of power are taken up by people who did nothing to attain their position, other than have the right parents.

An example of this process is in this story about a Manhattan book party for the New York Times columnist Bari Weiss. According to the Jerusalem Post, Weiss is one of the 50 most influential Jews. In fact, they have her listed as number seven, which would qualifier as being something of a super Jew. The veracity of such a claim is disputable, but Mx. Weiss is no doubt an influential person among the ruling elite. She is treated as an opinion setter and spokesman for her generation of elites.

Mx. Weiss is also remarkably mediocre. In fact, mediocre in this case is probably a slander against the honestly mediocre. She was famously outfoxed by YouTube personality Joe Rogan, a man who spends his free time smoking weed, taking blows to the head and watching cartoons. She went on his show repeating Zionist talking points, but proved incapable of explaining any of what she was saying. She was revealed to be a dingbat with no grasp of the basics.

The fact that this was not disqualifying is a sign that the Jewish ruling elite of today is a significant downgrade from those who made the last century the Jewish century. Further proof of this is the fact that people still pretend she is an intellectual. Her participation in the entirely synthetic Intellectual Dark Web is a sad commentary on the decline of Jewish intellectuals in America. If the Tribe is counting on people like Weiss to lead them, they best have the bug-out bags ready.

The career path of Mx. Weiss is what you see in a decaying ruling class. Her reason to have an exalted position in the media is she was willing to slander BDS activists while a college student at Columbia. Her hard work as a skirmisher in that never-ending Bronze Age conflict landed her a spot at the Jewish Forward. Two years later she is at the Wall Street Journal and then a few years later the New York Times. That’s quite remarkable for someone who cannot outwit Joe Rogan.

Of course, Mx. Weiss is not where she is because of her intellect. She is where she is because she can be relied upon to repeat the talking points popular with an ossified ruling elite. She has been assigned to the department charged with repeating the blood libel against white Americans with regards to Jews. Her first book, How to Fight Anti-Semitism, is a collection of talking points Max Boot threw away, because he thought they would make him look deranged.

Mx. Weiss is not an outlier. She is just an amusing example of the low-quality harpy that is taking up positions in the ruling class. Her robotic recitation of Zionist talking points makes for good parody, but her lack of intelligence is emblematic of the emergent woke intellectual class. As Steve Sailer recently noted, it is impossible to find a bright and curious person in the woke intellectual class. They are not even clever in how they present the tired dogmas of multiculturalism and intersectionality.

In addition to the overall decline in intelligence of Western society, another factor plays a role in the rise of a dingbat class. The intellectual elite that won their positions in the last century selected proteges who supported their position. They were not selecting people who would challenge their newly won status. Instead, they selected people, who agreed with and extended their opinions and ideas. In short order, flattering the master became the fast track to fame and fortune in the intellectual set.

Half a century ago, Tom Wolfe described the Manhattan intellectual set as bourgeois urbanite poseurs, who decorated their language with radical language in order to affect worldliness and prestige. These were the sorts of people who liked being seen with radicals and terrorists, but lived in safe comfortable neighborhoods, made possible by the sorts of people, who made sure the radicals never won. It was a contrived radicalism to disguise a timid adherence to conventional bourgeois norms.

Today, the heirs of those radicals, lampooned by Wolfe, are bourgeois urbanite poseurs spending their time pretending to be free thinkers and skeptics. They decorate their language with words and phrases borrowed from books they never read, in order to affect erudition and sophistication. Instead of posing as radicals, they pretend to be thoughtful intellectuals questioning elite opinion. It is a contrived intellectualism to decorate banal recitations of managerial class dogma.

https://thezman.com/wordpress/?p=19648

Likväl är det förutsägbart gubbar bland läsarkommentarerna som hyllar varje plattityd och halvgången tanke från Teodorescu, Pihl, Cwejman och Boström, som vore de uttryck för banbrytande djupsinne och friskt mod. Dessa liberaler vars politik givit resultatet de sedan, senare än alla andra, indigneras eller låtsas indigneras av. Aldrig en handfast åtgärd eller analys av orsak och verkan. Alltid inom åsiktskorridoren. Den sortens friskt mod kan man vara utan; framstår mest som uppdämningsretorik för att gjuta olja på vågorna. Det är så jävla lamt och enfaldigt. Falskt.

I SvT:s Aktuellt igår kväll trodde man sig förflyttad till en annan värld trots att det bara handlade om 20 mils förflyttning från Sverige.
Det gällde Finland och ett 7 minuters inlägg om hur detta land bemöter den mycket mindre kriminaliteten där. Stenhårt och effektivt med samverkande insatser från övriga myndigheter. Myndigheterna i Finland jobbar med Polisen konsekvent för ett och samma mål: att inte få ett Finland som börjar likna Sverige. Detta upprepades flera gånger av olika personer i reportaget.

Man har börjat förbjuda kriminella Mc-gäng och nöjer sig inte med det. Successivt skall man utplåna dem från Finlands yta, blev intrycket. Andra kriminella gäng jagas också med blåslampa och skall upplösas. Kan också bli aktuellt med ökade gränskontroller mot Sverige upplystes om.

Poliser och analytiker i bild talade klarspråk. Rakt på sak utan svenskhetens alla förbehåll.
Ett språk som är skrämt till tystnad i Sverige överallt utom i sociala medier.

I Sverige fick vi istället ännu en gång en pk-snubbe till högsta polischef med sitt fyrkantiga socialförvaltningsspråk som inte vågar eller kan säga hur det är och vad som krävs i handling.
(Förbud för kriminella Mc-gäng i Sverige finns inte ens i Kristerssons tankevärld)

Det var befriande att se detta inslag men samtidigt definitivt sorgligt då kontrasten till Sverige blev så svart för detta land.