Politikerna såg problemen – men gjorde ingentinghttps://www.gp.se/ledare/politikerna...ing-1.34445806
...
För nästan exakt 27 år sedan denna dag (24/9 1993) publicerade den dåvarande lektorn i ekonomiskhistoria vid Lunds universitet, Mauricio Rojas, en artikel på DN debatt, med larmrubriken ”Dramatisk flyktingutveckling”.
Rojas skrev: ”Det råder i dag en ganska stor enighet om att svensk invandrar- och invandringspolitik har fullständigt havererat. Detta gäller främst på två fundamentala områden. Det första är förmågan att förankra invandringspolitiken i den svenska folkopinionen. Det andra att skapa fungerande integrationsmekanismer för nykomlingarna."
...
Den allvarligaste skulden för detta sakernas tillstånd faller på de fyra så kallade borgerliga partierna. Dels därför att de, till skillnad från vänsterpartier som S, V och MP, har haft de analytiska verktygen och den kognitiva förmågan att begripa Rojas varningar och se hur illa det höll på att bli. Dels därför att de inte gjorde något åt saken under de åtta år som de satt i regering.
...
Priset för denna politiska inkompetens betalar vi alla.
De metalltjuvar som utan samvetskval gett sig på människors gravar är enligt statsideologin alltså "utsatta", och om man skulle säga något nedsättande om dem riskerar man åtal. Jag hoppas det inte undgått någon att vi lever i en dystopi.https://twitter.com/Fnordspotting/st...22531828776962
Vad generalsekreterare, journalister, generaldirektörer och ministrar ytterst kämpar för idag är utländska brottslingars rätt att få fortsätta skända era döda släktingars gravar utan att detta leder till några konsekvenser. De kallar det något annat, men det är det det är.
De kämpar för gökungars rätt att i stort sett ostraffat råna era barn, de kämpar för att böneutrop skall höras över era bostadsområden, de kämpar för att ni skall tvingas betala skatt till assistansbedragare, och de kallar er extremister när ni protesterar.
Och någon gång förstå att detta inte beror på att de är naiva men vill väl, utan på att de helt enkelt bara hatar er.
Politikerna såg problemen – men gjorde ingentinghttps://www.gp.se/ledare/politikerna...ing-1.34445806
...
För nästan exakt 27 år sedan denna dag (24/9 1993) publicerade den dåvarande lektorn i ekonomiskhistoria vid Lunds universitet, Mauricio Rojas, en artikel på DN debatt, med larmrubriken ”Dramatisk flyktingutveckling”.
Rojas skrev: ”Det råder i dag en ganska stor enighet om att svensk invandrar- och invandringspolitik har fullständigt havererat. Detta gäller främst på två fundamentala områden. Det första är förmågan att förankra invandringspolitiken i den svenska folkopinionen. Det andra att skapa fungerande integrationsmekanismer för nykomlingarna."
...
Den allvarligaste skulden för detta sakernas tillstånd faller på de fyra så kallade borgerliga partierna. Dels därför att de, till skillnad från vänsterpartier som S, V och MP, har haft de analytiska verktygen och den kognitiva förmågan att begripa Rojas varningar och se hur illa det höll på att bli. Dels därför att de inte gjorde något åt saken under de åtta år som de satt i regering.
...
Priset för denna politiska inkompetens betalar vi alla.
Hur ser det ut?Högsta tuppen på DN medger att de inte varit helt lyckosamma i sin rekrytering.
– Vitt! Och som representant för public service tycker jag inte att vi representerar hela vår befolkning på ett sätt som är rättvist och som också visar mångfald.
Peter Wolodarski, DN:s chefredaktör, menar att uppropet på SR lyfter ett allvarligt problem.Vi bör således kunna förvänta oss modifierad selektion i DN-skrapan, betydligt färre kvinnor och personer med judiskt ursprung och betydligt fler svenska och muslimska män. Om man nu menar allvar med ambitionen att inte för dåligt spegla hur det svenska samhället ser ut.
– Det kan skilja sig lite mellan olika medieföretag, men i grunden speglar vi alla för dåligt hur det svenska samhället ser ut. Att även vi på DN har problem med fördomar, diskriminering och rasism tvivlar jag inte på, säger Peter Wolodarski.
Vad tänker du göra åt problemet på DN?
- Vi har under en tid talat mycket om detta i vår ledning. Vi är överens om att vi har ett problem och arbetar aktivt med att förändra såväl rekrytering som att säkerställa att alla känner sig respekterade på arbetsplatsen, säger Peter Wolodarski.
I Sverige har BLM-debatten ofta rört diskriminering på arbetsmarknaden. I juni kom uppropet ”A Call for Change”, där över hundra afrosvenskar inom kommunikation, media, musik och mode i Sverige krävde att branschchefer skulle sluta hyckla och bli bättre på att motverka rasism och diskriminering. Bland undertecknarna fanns artisterna Jason ”Timbuktu” Diakité och Sabina Ddumba, samt författaren och DN-skribenten Amat Levin.Dessa menar sig alltså vara berättigade ännu större utrymme än de redan åtnjuter för det är väldigt viktigt att ta till sig och stå upp för insikten att Sverige inte längre är i första hand svenskt.
Sverige är i dag ett mångfaldssamhälle med stora minoriteter med rötter i andra länder. 20 procent av den svenska befolkningen är född utomlands. Mer än var fjärde har ”utländsk bakgrund” enligt SCB:s definition – att man antingen är född utomlands själv eller har föräldrar som båda är födda utomlands. Runt 350.000 beräknas vara afrosvenskar eller svarta.En rättvisande mångfaldsrepresentation skulle i så fall innebära att lite drygt 3 per hundra personer synliga i offentlighetens ljus bör ha svart hudkostym. Om något är de alldeles för överrepresenterade. För att inte tala om överrepresentationen av den yttepyttelilla judiska minoriteten. Och med tanke på att Konungariket Sverige numera skaffat sig ett kraftigt mansöverskott bör det inte vara så förskräckligt många kvinnor i offentligheten. Trots det verkar även det här aktuella rasismuppropet ha kvinnor i frontlinje och som majoritet.
– Tyvärr märks inte det tillräckligt i den journalistik som SR gör. Vi missar eller underbevakar nyhetshändelser som är viktiga för afrosvenskar och andra minoriteter, säger Palmira Koukkari Mbenga, en annan av uppropets initiativtagare.
39 radiomedarbetare har undertecknat uppropet. 28 jobbar ännu på SR. Fyra kvinnor är initiativtagare: Freshta Dost, Palmira Koukkari Mbenga, Maya Abdullah och Mona Ismail Jama.Och nu kära vänner, till avslöjandet om den journalistiska motoden på Statsradion.
”Vi som svarta och andra rasifierade medarbetare känner oss ignorerade, misstänkliggjorda och ifrågasatta på redaktionerna”, skriver de.
Och:
”Det är påfrestande för hälsan att tillhöra en minoritetsgrupp och arbeta på Sveriges Radio. Många har blivit sjukskrivna på grund av den långvariga stress och utmattning det innebär att arbeta i denna miljö. Många slutar eller funderar på att sluta.”
Freshta Dost, reporter på Sveriges Radio i Göteborg, blev uppringd av en SR-reporterkollega, helt okänd för henne, som bad att hon skulle läsa in citat från en bulgarisk tiggare i ett radioinslag.https://www.dn.se/kultur/protestuppr...relsens-spar/?
– Det var viktigt att jag skulle tala bruten svenska. Men jag kan varken bulgariska eller har någon koppling till Bulgarien. Jag är från Afghanistan, mitt modersmål är dari. Jag kände mig jätteobekväm.
Ju mer Freshta Dost tänkte på kollegans förfrågan om att hon skulle spela tiggare, desto argare blev hon.
– Det var som om den som frågade tänkte ”blatte som blatte”. Det var inte så noga vilken brytning jag hade, bara jag bröt.
Freshta Dost tackade nej, krävde en ursäkt – och fick den.
– Men sen hände det igen! En SR-kollega från Stockholm ville att jag skulle spela en IS-sympatisör från Göteborg.
När Freshta Dost pratade med radiokolleger såg hon ett mönster. De med utländsk bakgrund blev nästan uteslutande tillfrågade om att spela kriminella eller personer på samhällets botten, medan övriga kolleger även ombads att läsa in röster till personer högre upp på samhällsstegen.
– Jag tänkte: Är det för det här vi blivit anställda, för att spela tiggare och kriminella i andras inslag?
Hur ser det ut?Högsta tuppen på DN medger att de inte varit helt lyckosamma i sin rekrytering.
– Vitt! Och som representant för public service tycker jag inte att vi representerar hela vår befolkning på ett sätt som är rättvist och som också visar mångfald.
Peter Wolodarski, DN:s chefredaktör, menar att uppropet på SR lyfter ett allvarligt problem.Vi bör således kunna förvänta oss modifierad selektion i DN-skrapan, betydligt färre kvinnor och personer med judiskt ursprung och betydligt fler svenska och muslimska män. Om man nu menar allvar med ambitionen att inte för dåligt spegla hur det svenska samhället ser ut.
– Det kan skilja sig lite mellan olika medieföretag, men i grunden speglar vi alla för dåligt hur det svenska samhället ser ut. Att även vi på DN har problem med fördomar, diskriminering och rasism tvivlar jag inte på, säger Peter Wolodarski.
Vad tänker du göra åt problemet på DN?
- Vi har under en tid talat mycket om detta i vår ledning. Vi är överens om att vi har ett problem och arbetar aktivt med att förändra såväl rekrytering som att säkerställa att alla känner sig respekterade på arbetsplatsen, säger Peter Wolodarski.
I Sverige har BLM-debatten ofta rört diskriminering på arbetsmarknaden. I juni kom uppropet ”A Call for Change”, där över hundra afrosvenskar inom kommunikation, media, musik och mode i Sverige krävde att branschchefer skulle sluta hyckla och bli bättre på att motverka rasism och diskriminering. Bland undertecknarna fanns artisterna Jason ”Timbuktu” Diakité och Sabina Ddumba, samt författaren och DN-skribenten Amat Levin.Dessa menar sig alltså vara berättigade ännu större utrymme än de redan åtnjuter för det är väldigt viktigt att ta till sig och stå upp för insikten att Sverige inte längre är i första hand svenskt.
Sverige är i dag ett mångfaldssamhälle med stora minoriteter med rötter i andra länder. 20 procent av den svenska befolkningen är född utomlands. Mer än var fjärde har ”utländsk bakgrund” enligt SCB:s definition – att man antingen är född utomlands själv eller har föräldrar som båda är födda utomlands. Runt 350.000 beräknas vara afrosvenskar eller svarta.En rättvisande mångfaldsrepresentation skulle i så fall innebära att lite drygt 3 per hundra personer synliga i offentlighetens ljus bör ha svart hudkostym. Om något är de alldeles för överrepresenterade. För att inte tala om överrepresentationen av den yttepyttelilla judiska minoriteten. Och med tanke på att Konungariket Sverige numera skaffat sig ett kraftigt mansöverskott bör det inte vara så förskräckligt många kvinnor i offentligheten. Trots det verkar även det här aktuella rasismuppropet ha kvinnor i frontlinje och som majoritet.
– Tyvärr märks inte det tillräckligt i den journalistik som SR gör. Vi missar eller underbevakar nyhetshändelser som är viktiga för afrosvenskar och andra minoriteter, säger Palmira Koukkari Mbenga, en annan av uppropets initiativtagare.
39 radiomedarbetare har undertecknat uppropet. 28 jobbar ännu på SR. Fyra kvinnor är initiativtagare: Freshta Dost, Palmira Koukkari Mbenga, Maya Abdullah och Mona Ismail Jama.Och nu kära vänner, till avslöjandet om den journalistiska motoden på Statsradion.
”Vi som svarta och andra rasifierade medarbetare känner oss ignorerade, misstänkliggjorda och ifrågasatta på redaktionerna”, skriver de.
Och:
”Det är påfrestande för hälsan att tillhöra en minoritetsgrupp och arbeta på Sveriges Radio. Många har blivit sjukskrivna på grund av den långvariga stress och utmattning det innebär att arbeta i denna miljö. Många slutar eller funderar på att sluta.”
Freshta Dost, reporter på Sveriges Radio i Göteborg, blev uppringd av en SR-reporterkollega, helt okänd för henne, som bad att hon skulle läsa in citat från en bulgarisk tiggare i ett radioinslag.https://www.dn.se/kultur/protestuppr...relsens-spar/?
– Det var viktigt att jag skulle tala bruten svenska. Men jag kan varken bulgariska eller har någon koppling till Bulgarien. Jag är från Afghanistan, mitt modersmål är dari. Jag kände mig jätteobekväm.
Ju mer Freshta Dost tänkte på kollegans förfrågan om att hon skulle spela tiggare, desto argare blev hon.
– Det var som om den som frågade tänkte ”blatte som blatte”. Det var inte så noga vilken brytning jag hade, bara jag bröt.
Freshta Dost tackade nej, krävde en ursäkt – och fick den.
– Men sen hände det igen! En SR-kollega från Stockholm ville att jag skulle spela en IS-sympatisör från Göteborg.
När Freshta Dost pratade med radiokolleger såg hon ett mönster. De med utländsk bakgrund blev nästan uteslutande tillfrågade om att spela kriminella eller personer på samhällets botten, medan övriga kolleger även ombads att läsa in röster till personer högre upp på samhällsstegen.
– Jag tänkte: Är det för det här vi blivit anställda, för att spela tiggare och kriminella i andras inslag?
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106