Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag har inget behov av att komma särskilt långt "intellektuellt" med brunfolkets plågsamma närvaro i Sverige. Jag har däremot ett stort behov av att brunfolket kommer så långt bort från mig som möjligt. Ett sätt att hjälpa till med den saken är att hålla koll på femtekolonnare och trojanska hästar i maktpositioner.

Felet med den här tråden är den intellektuella inramningen som ligger som en nerpissad yllefilt och tynger, kliar och skaver. Visst, det kan vara intressant att få en analys av hur Fucktard, Strindberg eller alla dessa anglosaxiska bloggare med 5 följare var kan tolkas in i det svenska brunfolksproblemet. Men mer än ytligt intressant blir det inte, eftersom brunfolkets plåga inte kan lösas med intellektuella krumbukter, utan bara med praktiska och hårdhänta metoder.

Om det är någon av trådens följare som lurkar och inte vågar delta och som läser det här vill jag påminna om att tråden inte tillhör "giganterna". Det går bra att skriva inlägg i tråden utan att tillhöra denna exklusiva skara och utan att lämna källhänvisningar till filosofer som knappt finns beskrivna på Wikipedia.

Per Wirtén om EU:s demokratiska kris

https://www.expressen.se/kultur/ide/...an-nagon-tror/

Vi diskuterar ofta hur demokratin rullas tillbaka i Ungern och Polen, men nästan aldrig förändringarna i EU:s egna system.

2017 publicerade en grupp franska ekonomer och statsvetare manifestet T–Dem. Bland dem fanns Thomas Piketty som blev världskänd med boken ”Kapitalet i tjugoförsta århundradet”. De föreslog en separat finans- och budgetpolitik med ett eget parlament för eurozonen.

I år har gruppen samlat kommentarer till förslaget i boken ”How to democratize Europe”. Alla övertygade demokrater behöver läsa det inledande avsnittet, där två statsvetare utvecklar bakgrunden till T–dem.

De förklarar hur politiken runt euron förvandlats till ett av EU:s tyngsta maktcentrum i form av ett strängt teknokratstyrt regelverk, där grunddragen i euroländernas ekonomiska politik läggs fast utan inflytande från varken det folkvalda Europaparlamentet eller medlemsländernas egna parlament, och med konsekvenser för hela EU.

Systemet kallas ”Den europeiska planeringsterminen”.

T–Dems poäng är att den både behöver demokratiseras och få en annan politisk inriktning.

Planeringsterminens syfte är att länderna ska tvingas följa valutaunionens budgetpolitiska regelsystem. Men den har börjat rymma växande synpunkter på allt möjligt: arbetsmarknadspolitik, vuxenutbildning, arbetslöshetsersättningar, lönebildning. Tanken är att även EU:s nya pelare för sociala rättigheter ska arbetas in i systemet. Planeringsterminen håller på att bli Europapolitikens dolda maskinrum.

Kontrollsystemet styrs av Eurogruppen, och dess bakomliggande arbetsutskott EWG, där finansministrar, statssekreterare, representanter från Kommissionen och Europeiska Centralbanken ingår. Men alla som bidragit till ”How to democratize Europe”, och bland dem finns Pierre Moscovici, är överens om att ingen riktigt vet var den egentliga makten ligger, den flyter omkring i ett diffust nätverk av experter, teknokrater och grå eminens.

Situationen kompliceras ytterligare av att maskineriet växt fram i en oreglerad glipa mellan EU–systemet och medlemsländerna, som en delvis autonom ö. Krångligheten har blivit själva skyddsmekanismen. Ingen ska hitta dit – framför allt inte Europaparlamentet med sina näsvisa frågor och demokratiska anspråk. Det är kort sagt omöjligt att utkräva ansvar.

Huvudpoängen i ”How to democratize Europe” är att Planeringsterminen måste sättas under demokratisk debatt och kontroll.

Hur kunde det bli så här?

Ekonomen Ashoka Mody beskriver i sin mäktiga bok ”Eurotragedy. A drama in nine acts” bakgrunden: hur euron redan från början rymde en tragedi.

Men det avgörande motståndet till en hållbar valutaunion kommer från det han kallar ”suveränitetsbarriären”. Medlemsländerna är helt enkelt kompromisslöst fientliga till att skapa ett suveränt och demokratiskt EU. Regeringscheferna kämpar med näbbar och klor mot Europaparlamentets försök att få mer inflytande. I stället har de accepterat Planeringsterminens regler som skenbart låter dem ha kvar makten över den ekonomiska politiken, men i praktiken tvingar på dem en gammal tysk åtstramningsideologi som bromsar tillväxten, ökar arbetslösheten och omvandlar krisen från akut till kronisk – till en eurotragedi.

I stället för den nödvändiga finanspolitiken fick EU ett disciplinerande kontrollsystem som varken är demokratiskt acceptabelt eller ekonomiskt hållbart. Det framkallar bara en berättigad misstro – från alla håll.

Den europeiska planeringsterminen/Eurogruppen, vad är det för diffust system/grupp som ska in och peta i allt men som ingen riktigt kan maktbestämma eller hitta fram till för att utkräva ansvar?

Någon som är insatt?

Är det gänget som totar ihop klassiska kommunistiska femårsplaner?

Hahaha. Visst är det så, men samtidigt bör man förmodligen betänka att Sverige alltjämt är ett bisarrt land där etablerade media och den opinionsbildning som där bedrivs tillmäts gränslös betydelse. Därför är det någorlunda viktigt att hålla sig á jour med det som inhemska media anser för dagen, visavi brunfolksproblematiken. Sedan finns säkert en måhända aningen grandios förhoppning om att det som dryftas i den här tråden på något mer eller mindre magiskt vis sipprar ut och kanske, kanske letar sig hela vägen upp på redaktionen för en eller annan tidning i någon del av landet. Och är det något de styrande gör är det väl att läsa tidningen. Helst på arbetstid.
Det är väl knappast någon som har verkligt grepp om vilka sagda "giganter" kunde tänkas vara, men det är nog rätt att närvaron av vissa, i högre grad produktiva deltagare kan uppfattas som respektingivande. Det blir inte bättre av att tråden är lite unik i sitt slag, med en riktig drapa till disclaimer, och att den åtminstone tidigare modererats väldigt hårt. Undertecknad har fått många inlägg raderade och vill inte åka på en varning av bara farten, för sanningen är att mycket av det som diskuteras här är så medryckande att det är svårt att inte haka på.

Det verkar vara Europas utskott i "Agenda 2030", det vill säga FN:s plan för att införa världsregering.

Vi kommer få se fler utspel av den här typen i framtiden.

Det är förstås trevligt emellanåt med lite högtflygande abstraktioner som kastas ut i den multimodala OC3-fibern som tråd-barbarerna vildsint sedan kan slita ner till marken och föra till sin bistra logiska slutsats med ett skarpsynt ursinne för att se om där finns något av substans som går att använda mot den explicita ondskan ute i den objektiva verkligheten.

Alla behövs, men ingen är oumbärlig.

Vad är rätt tillvägagångssätt då, att dela ut flygblad tills folket "vaknar"? Supra-wikipedianska filosofnamndroppanden är en väletablerad dominanshandling inom medelklassen. Det är jämförbart med att starta krogslagsmål för att ta kommando över en kompiskrets i någon bruksort.

Dessutom avslöjar du dig som smyglibertarian när allt verkar handla om vem som får vara nära dig personligen. Som om allt handlade om någon kränkt individuell rättighet. Det är ett sätt att tänka som är fruktlöst, och behöver ersättas av något annat. Då behövs definitivt filosofiska diskussioner.

Nu har jag inte riktigt tid att kommentera detta, men DN har publicerat en artikel som behandlar fenomenet hemvändande somalier.

Säkerhetsläget har förbättrats något de senaste åren, särskilt runt huvudstaden Mogadishu. Det har satt en unik trend i rullning – exilsomalier som återvänder efter årtionden i västländer.

https://www.dn.se/nyheter/varlden/sv...ag-att-sta-ut/

Det small uppenbarligen någonstans i Mogadishu härom sisten, vilket jag missat, och nu har DN raggat upp en "svensk" snubbe där nere, som uttrycker tvivel kring sitt beslut att återvända till hemlandet.

Annars är det faktiskt positiva tongångar från mannen i fråga:

– Ungdomarna här behöver framtidstro, de behöver förebilder. När de ser alla oss som lämnat landet för många år sedan, men kommit tillbaka, så är det en slags uppmuntran. Att inte ge upp, säger han.

Vi får till och med en variant på det här bidra-till-återuppbyggnaden-temat som diskuterats i tråden:

– Somalia är inte bara ett land som terroristerna bor i. Här bor också vanliga människor som jag. Och det sker en positiv utveckling ändå. Jag vill bidra så mycket jag kan.

Rätt bra reklam för landet, ändå.

Du gör misstaget att applicera snälla svenska värderingar på andra och då går det inte enligt plan.
Dessa grupper är "streetsmarta" som medierna uttrycker saken. De nyttjar varje möjlighet för egna syften och inte som snälla svenskar som alltid följer reglerna. Också de oskrivna.

50.000 per somalier höjer bara beskyddarpriset för att de skall få vara kvar.
Engångsersättning på 50.000 eller 50.000 per år plus att de blir beroende av "beskydd"?
Svaret är givet.

Return to Puntaland AB kommer bara att medverka till att skicka iväg de som inte betalar beskydd.
De välartade och integrerade. De som finner sig i att finansiera kriminalitet blir kvar.

Vänta nu. Det är precis det som migrationsverket gör redan......

T-banan skyddas av menaiter och kriminella? Ja det går ju bra.

Även menaiter svarar på ekonomiska och andra incitament. Det handlar bara om att utforma incitamenten på ett lämpligt sätt för att uppnå målet. Jag förespråkar f.ö. inte avtal med ledare av kriminella klaner. Mina exempel drogs enbart för att illustrera att mångkulturen leder till att svenska aktörer agerar på ett sätt som tidigare skulle varit fullständigt otänkbart. Ge det några år till så kommer det att sökas ännu fler inortodoxa lösningar. Kanske avtal med Shottaz?

Ber f.ö. eventuella medlemmar av Shottaz om ursäkt för tidigare felstavning. Det var inte min avsikt att kränka ligan.

Inget nytt under solen. Redan för 200 år sedan. Området blev Liberia:

American Colonization Society tilltvingade sig 1821 ett landområde
...
American Colonization Society hade för avsikt att ge frigivna slavar i USA en fristad i Afrika. Det främsta motivet till detta var att både slavägare och politiker i USA var rädda för att de frigivna slavarna skulle uppmana till ett slavuppror, och man såg därmed en lösning på detta i att skicka dem till Afrika

https://sv.wikipedia.org/wiki/Liberia

Men att det STORA hemvändandet skulle ske genom att erbjuda arbete är typiskt svenskt.
De flesta av dessa vill slippa arbeta.

Och det var precis vad som skedde med Liberia bygget:

Namnet Liberia kommer av det latinska ordet liber, som betyder 'fri', och de nya invånarna kallade sig americo-liberians. I det nya landet försökte de leva ett liv som påminde om godsägarna i Amerika, med motsvarande klädsel - frack, vita handskar och krinoliner.
...
Snart blev de olika ursprungsstammarna i landet paradoxalt nog förslavade och till och med sålda som slavar till andra kolonier
...
Långt innan det vita sydafrikanska apartheidsystemet skapades, tillämpades det i Liberia mellan svarta och svarta, med otillåtna kontakter och framför allt förbjudna äktenskap. Americo-liberianerna, som var en 10-procentig minoritet, lyckades att regera över resten av landets befolkning som betraktades som lågstående vildar.

Skall det "frivilliga" hemvändandet ta fart är det arbetsplikt i Sverige som gäller och möjligheten till att glida runt i hemlandet utan att att arbeta.

I dag bjuder Sverige på motsatsen. Arbetsbefrielse i Sverige med relativt sett hög ersättning och lågt betalt och hårt arbete i hemlandet.
Svårt val?