Citat:
Alice T hakar på den nymornade fasaväckande insikten att svenska barn och unga tillhör Generation Villebråd. Kvinnor och minoritetsrepresentanter får inte längre ensamrätt till den goa värmen i offerkoftan. Nu har vi kommit dithän att även pojkar och män måste erkännas som offer för det mångkulturella våldet. Vi vet alla vad för slags individer som döljs bakom begreppet "större ungdomsgäng", det behöver inte skrivas ut men snart nog tror jag att man släpper sargen och börjar skriva och tala i klartext att det är just den kravlösa mångkulturens vara eller inte vara det handlar om.
När ingen längre säkert går fri för det mångkulturella våldet blir prioriteringarna lite annorlunda. Så länge man sitter säker och barnlös i sina medelklassenklaver går det an att hetsa om integration med andras abstrakta ungar som verktyg, men när mångkulturen tar sig in i det egna trygga bostadsområdet och de egna barnens fostransmiljöer känns det inte lika självklart längre. Ens egen unge är, när allt kommer omkring, mer värd än all världens andra ungar tillsammans. Det är en insikt som brukar komma till föräldrar som inte är bortom räddning indoktrinerade av skadlig ideologi. Nu har insikten tydligen kommit till Alice. Att vara mamma till en liten ljushyad son i dessa dagar måste vara väldigt skrämmande. Alice drar den fullt riktiga slutsatsen att hennes lille son snart nog kommer betraktas som Generation Villebråds huvudbyte. Vit, välbärgad, kille, eventuellt med reproduktionsduglig sexuell preferens, sannolikt inte muslim eller vänsterextrem antirasist - en självklar måltavla för alla sorters offerkoftekrigare. Hans lilla, lilla alibi i form av invandrarbakgrund på mödernet kommer inte att rädda sonen från att bli klassificerad som svensk vit privilegierad man och därför per definition fredlös. Om nu inte sagan om Sverige ska vända blad och påbörja ett helt nytt kapitel vill säga.
Last night in Aspudden, Nacka, Björkekärr, Södra Sandby, Lund…https://www.gp.se/ledare/last-night-...und-1.14003821
[...]
Hur ofta i din barndom gick du i ”gågrupper” till dina fritidsaktiviteter för att slippa bli utsatt för brutala rån?
[...]
I Expressen kunde man nyligen också läsa om fyra män som misstänks ha kidnappat en 18-åring i Nacka. De fyra ska ha kastat ner honom i en bagagelucka, skjutit honom i benet, knivhuggit honom i överkroppen och skurit hans hälsena. Efteråt ska de ha tvingat honom att ringa sin mamma och be henne överlämna två dyra klockor och en märkesväska (5/3).
Den som söker på ”Rån mot unga”+valfri svensk stad kommer att få upp oroväckande antal träffar på den här sortens incidenter där alltså större ungdomsgäng i åldern 15-20 år omringar sina offer och med hot och våld rånar dem på sådant som jackor, telefoner, pengar eller kontokort.
Som nybliven förälder frågar jag mig vilket samhälle min lille son kommer att få möta om tio år givet hur det ser ut i dag och givet den handfallenhet som möter de drabbade.
[...]
I en intervju med anledning av rånvågen i en annan Stockholmsförort, Alvik, berättar en förundersökningsledare att flera rån skett i rusningstid men att: ”ingen har brytt sig om att ingripa eller ens hjälpa de unga rånoffren att ringa polis.” (Mitt i Stockholm, 6/3).
Om det handlar om avtrubbning eller om rädsla för att själv bli attackerad om man ingriper är oklart. Men det spelar mindre roll, det samhälle som växer fram ur likgiltighet och rädsla kommer att definieras av slutenhet och misstänksamhet.
Den här sortens tendenser finns redan. För några år sedan skulle ytterst få ha sagt det rakt ut. I dag är det snarare tvärtom; de senaste veckorna har jag slagits av hur många som mellan skål och vägg tillstår att de segregerar sig. Att de så långt det är möjligt, och därmed högst medvetet, väljer bostadsområde och skola till sina barn utifrån hur den sociala sammansättningen ser ut. Svensk sedan en eller fem generationer spelar ingen roll, det är inte den etniska dimensionen som avgör, utan viljan och (om man ska vara krass) möjligheten att kompensera för ett samhälle som upplevs som instabilt. Företeelsen i sig är inte ny men öppenheten kring den är det.
Ärligheten kring dessa livsval ackompanjeras påfallande ofta av en genuin sorgsenhet över att det blivit allt mer nödvändigt att isolera sig.
När ingen längre säkert går fri för det mångkulturella våldet blir prioriteringarna lite annorlunda. Så länge man sitter säker och barnlös i sina medelklassenklaver går det an att hetsa om integration med andras abstrakta ungar som verktyg, men när mångkulturen tar sig in i det egna trygga bostadsområdet och de egna barnens fostransmiljöer känns det inte lika självklart längre. Ens egen unge är, när allt kommer omkring, mer värd än all världens andra ungar tillsammans. Det är en insikt som brukar komma till föräldrar som inte är bortom räddning indoktrinerade av skadlig ideologi. Nu har insikten tydligen kommit till Alice. Att vara mamma till en liten ljushyad son i dessa dagar måste vara väldigt skrämmande. Alice drar den fullt riktiga slutsatsen att hennes lille son snart nog kommer betraktas som Generation Villebråds huvudbyte. Vit, välbärgad, kille, eventuellt med reproduktionsduglig sexuell preferens, sannolikt inte muslim eller vänsterextrem antirasist - en självklar måltavla för alla sorters offerkoftekrigare. Hans lilla, lilla alibi i form av invandrarbakgrund på mödernet kommer inte att rädda sonen från att bli klassificerad som svensk vit privilegierad man och därför per definition fredlös. Om nu inte sagan om Sverige ska vända blad och påbörja ett helt nytt kapitel vill säga.
Katerina Janouch har fått brev från misshandlad ung mans mamma:
http://katerinamagasin.se/min-sons-v...an-blev-ranad/
Citat:
En ung man som jag ägnat all tid i världen åt – allt för att han ska få ett bra och lyckligt liv. Men det som vällde ur honom på hans femtonårsdag blev en kniv i mitt hjärta. Allt våld och hot han upplever dagligen tog mig på sängen för jag trodde inte att det var så illa.
Citat:
han är rädd jämt när han går ut, han vågar inte ha fina kläder på sig, han vill ha en begagnad moppe som är billig, han vill inte ha någon fin mobil mm, mm.
Citat:
Där – mitt på ljusa dagen i ”idyllen”- dyker det upp ett gäng på fyra ungdomar. De vill ha min sons kompis´ moped och bryter fingrarna baklänges på pojken – han kommer vara funktionsnedsatt i sin högerhand resten av livet
Citat:
Min son ville fira sin födelsedag på en restaurang med sina vänner – det var en måndagkväll. Men när vi gick igenom vilka restauranger de kunde välja på så var alla uteslutna. De vågade inte åka dit. De hittade i alla fall ett ställe dit de kunde åka och så fick de en fin kväll tillsammans.
Citat:
Som avslutning vill jag säga att vi bor i ett välbärgat villaområde. Jag satsade allt jag hade för att mina barn skulle få en trygg uppväxt och kunna gå ut i livet som glada och förhoppningsfulla människor. Allt det är raderat. Jag förstod det här för många år sedan och har förberett mina barn på att vi inte ska vara kvar i Sverige. Vi ska helt enkelt gå i landsflykt.
Citat:
De lever inte i samma verklighet som jag. Och vad ska allt detta göra med min son? Hatet kommer vara en stor drivkraft för nästa generation.
Vad liberaler glömt eller inte räknat med är att, om tre år får killen med avbrutna fingrar och hans kompisar som inte vågar gå på restaurang rösträtt.
Generation Villebråd blir Generation Hat?
Kommer bli mycket intressant att ta del av väljarströmmar bland unga de närmsta åren.