Början på ett mediakrig om mångkulturen?

I andra ronden i huvudmatchen utbryter slagsmål. Flera i publiken, som kommit för att heja på sin vän som under galan kallas ”Handgranaten”, ger sig in i ringen. De slåss och kastar stolar mot motståndaren ”Munna” från Västerås och hans team.

En av stolarna träffar SVT:s fotograf på benet och orsakar ett stort blåmärke.

Det svåra med tolerans

[---]

Toleransbegreppet har delvis bytt innebörd. Statsvetaren Allison Harell använder begreppet ”multikulturell tolerans” som hon definierar som att tillåta yttrandefrihet för minoritetsgrupper men inte för vad hon kallar ”hatgrupper”. Denna ”multikulturella tolerans” tillåter alltså någon att begränsa rättigheterna för politiska motståndare, så länge detta kan säljas in som att man på så sätt skyddar svaga grupper från hat. Man frigör toleransen, för att använda 1968-generationens marxistguru Herbert Marcuses språkbruk.

I essän ”Repressiv tolerans” (1965) skrev Marcuse att man borde befria toleransen så att det innebar att man var intolerant mot rörelser och åsikter till höger, och tolerant mot allt till vänster. Att tolerera högern innebar, enligt Marcuse, att tolerera tyranni.

Att inskränka högerns yttrandefrihet – med vuvuzelor, lagar eller andra medel – är med detta synsätt inte alls intolerant utan tvärtom ett sätt att främja tolerans. Att vara intolerant högerut är att ”frigöra toleransen”. Marcuse essä visar att det länge har varit en medveten strategi från vänsterkanten att förflytta åsiktskorridoren vänsterut.

Vänstern är också bättre på att demonisera högern, än vad högern är på att göra detsamma med vänstern. Högerpersoner beskrivs ofta av vänstern som att de lider av empatistördhet, brist på medkänsla, sociopati eller allmän narcissism. Vänsterpersoner tror i högre utsträckning att högerpersoner är genuint onda eller patologiska. Varför det är så är svårt att säga exakt. Studier visar att vänstern har svårare att förstå hur högern tänker än vice versa (Jesse Graham, Brian A. Nosek och Jonathan Haidt, 2012).

Här infinner sig omedelbart två frågor: VILKA är de ”intoleranta” och VILKA är ”vi”? Att som många avgränsa detta till en fråga om ”judar”, ”invandrare”, ”muslimer” eller fan och hans farmor sätter ju bara onödiga begränsningar.

De ”intoleranta” är i slutändan de makthavare och medieaktörer som drar nytta av de friheter ett tolerant samhälle erbjuder och på så sätt förstör samhället inifrån. ”Vi” är givetvis de svenska medborgarna.