Här har vi nu ytterligare en påminnelse om ett känt fundamentalt dilemma för liberalismen. Människor flyttar från mångkulturen när barnen blir skolmogna. Om de kan vill säga.
Inget nytt under solen där, vi vet sedan länge att människor fungerar så här. Det socialistiska svaret på det aktuella dilemmat är att tvångsintegrera alla barn i en nationellt likvärdigt dålig skola där även begåvningshandikappade och sk nyanlända slipper stigmat av att inte hålla måttet. Liberaler har lite lagom oengagerat låtit socialisterna hållas i den trygga förvissningen att just de och deras barn spelar i en annan kategori där detta varit en ickefråga. Integrationsåtgärderna har i första hand gällt samhällets olycksbarn i de lägre socialgrupperna. Fram till nu.
Alla förstår att det problematiska flyttbeteendet hos dem med "ekonomiska resurser" handlar om medelklassen då överklassen aldrig har behövt bo någon annanstans än i sina exklusiva reservat och arbetarklassen sedan länge är tvångsintegrerad till en tillvaro utan de "ekonomiska resurser" som skulle möjliggöra flyktförsök undan mångkulturen. Mångkulturproblemet har nu sist och slutligen hamnat i den vänsterliberalt lutande medelklassens knä.
Den liberala dogmen kräver individens frihet att efter eget skön och egen förmåga forma och styra sitt liv. I detta ingår självklart att få bo var man vill förutsatt att man själv bär den ekonomiska kostnaden. Lika självklart för liberal ideologi borde vara att medelklassföräldrar har rätt att fostra avkomman till en del av föräldrarnas kulturella sammanhang, och där ingår inte ett ständigt handgemäng med mångkulturen. Liberaler har försatt sig i en intressant gisslansituation genom ett ensidigt och ogenomtänkt bejakande av barnperspektivet i alla sammanhang som rör barn.
Det torde bli svårt för liberaler att utifrån en och samma liberala måttstock hävda att Aron Verständig har absolut rätt att styra in sina barn i den valda kulturella gemenskapen även fast det innebär inslag av lagstridig barnmisshandel, och samtidigt hindra svenska medelklassföräldrar att styra in sina ungar i föredraget tryggt kulturellt sammanhang. Även övertygade socialister lär få svårigheter att övertyga allmänheten om det angeläget solidariska i att låta Aron Verständigs barn per automatik - och med skattefinansierad övervakning av att trygghet upprätthålles - får slippa mångkulturell misshandel under skolpliktens fullgörande medan svensk medelklass ska tvingas offra sina ungar åt den livsfarliga mångkulturens oregerliga krafter.
Dras det hela en liten aning längre måste frågan ställas varför Muhammeds barn inte ska få tillgång till den oslagbara integrationspotential Arons telningar kunde bibringa. Varför får inte muslimska barn frotteras med judiska barn i den socialistiska jämlikhetssolidaritetens namn eller den liberala individuella frihetsabsolutismens? Varför ska inte en hårt arbetande Muhammed eller Lasse få tillgång till den yppersta och tryggaste av skattefinansierade utbildningsinstitutioner? Fel etnicitet? Är inte det fel svar på alla andra sk samhällsutmaningar?
Jag tror damerna har bjudit upp nu och dödsdansen tar över det oigenkänneliga dansgolvet i det som en gång för inte så länge sedan var Folkets Hus.
Ps. Just nu låter Statsradion Margit Silberstein med andfådd upprördhet mana till mer invandring och slå fast omänskligheten i att vilja minska invandringen. Hon är så trängd att hon räknar upp i stort sett alla som uttryckt tveksamhet och varje politiskt försök att minska inflödet av främlingar brännmärks. P1 Godmorgon Världen förstås. De försöker inte längre låtsas opartiskhet.
Barnfamiljer tenderar att flytta för att barnen ska ha möjlighet att hamna i rätt skola. Det är slutsatsen i en studie som presenteras i tidskriften Ekonomisk Debatt.https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=7310128
– Vi ser att det är de bemedlade familjerna, de som har möjlighet att flytta – som flyttar. De som inte har ekonomiska resurser, där ser vi inte någon förhöjd sannolikhet att flytta, säger Fredrik W Andersson, Nationalekonom som ligger bakom studien.
[...]
Resultatet är att det är 20 procent vanligare att familjen där barnet ska börja förskoleklass flyttar. Han visar också att flytten sker till områden där eleverna har en högre andel föräldrar som arbetar, har eftergymnasial utbildning och lägre andel elever vars föräldrar har utländsk bakgrund.
Det är alltså bara de familjer som har ekonomiska resurser där det finns skillnader i flyttbenägenheten.
Inget nytt under solen där, vi vet sedan länge att människor fungerar så här. Det socialistiska svaret på det aktuella dilemmat är att tvångsintegrera alla barn i en nationellt likvärdigt dålig skola där även begåvningshandikappade och sk nyanlända slipper stigmat av att inte hålla måttet. Liberaler har lite lagom oengagerat låtit socialisterna hållas i den trygga förvissningen att just de och deras barn spelar i en annan kategori där detta varit en ickefråga. Integrationsåtgärderna har i första hand gällt samhällets olycksbarn i de lägre socialgrupperna. Fram till nu.
Alla förstår att det problematiska flyttbeteendet hos dem med "ekonomiska resurser" handlar om medelklassen då överklassen aldrig har behövt bo någon annanstans än i sina exklusiva reservat och arbetarklassen sedan länge är tvångsintegrerad till en tillvaro utan de "ekonomiska resurser" som skulle möjliggöra flyktförsök undan mångkulturen. Mångkulturproblemet har nu sist och slutligen hamnat i den vänsterliberalt lutande medelklassens knä.
Den liberala dogmen kräver individens frihet att efter eget skön och egen förmåga forma och styra sitt liv. I detta ingår självklart att få bo var man vill förutsatt att man själv bär den ekonomiska kostnaden. Lika självklart för liberal ideologi borde vara att medelklassföräldrar har rätt att fostra avkomman till en del av föräldrarnas kulturella sammanhang, och där ingår inte ett ständigt handgemäng med mångkulturen. Liberaler har försatt sig i en intressant gisslansituation genom ett ensidigt och ogenomtänkt bejakande av barnperspektivet i alla sammanhang som rör barn.
Det torde bli svårt för liberaler att utifrån en och samma liberala måttstock hävda att Aron Verständig har absolut rätt att styra in sina barn i den valda kulturella gemenskapen även fast det innebär inslag av lagstridig barnmisshandel, och samtidigt hindra svenska medelklassföräldrar att styra in sina ungar i föredraget tryggt kulturellt sammanhang. Även övertygade socialister lär få svårigheter att övertyga allmänheten om det angeläget solidariska i att låta Aron Verständigs barn per automatik - och med skattefinansierad övervakning av att trygghet upprätthålles - får slippa mångkulturell misshandel under skolpliktens fullgörande medan svensk medelklass ska tvingas offra sina ungar åt den livsfarliga mångkulturens oregerliga krafter.
Dras det hela en liten aning längre måste frågan ställas varför Muhammeds barn inte ska få tillgång till den oslagbara integrationspotential Arons telningar kunde bibringa. Varför får inte muslimska barn frotteras med judiska barn i den socialistiska jämlikhetssolidaritetens namn eller den liberala individuella frihetsabsolutismens? Varför ska inte en hårt arbetande Muhammed eller Lasse få tillgång till den yppersta och tryggaste av skattefinansierade utbildningsinstitutioner? Fel etnicitet? Är inte det fel svar på alla andra sk samhällsutmaningar?
Jag tror damerna har bjudit upp nu och dödsdansen tar över det oigenkänneliga dansgolvet i det som en gång för inte så länge sedan var Folkets Hus.
Ps. Just nu låter Statsradion Margit Silberstein med andfådd upprördhet mana till mer invandring och slå fast omänskligheten i att vilja minska invandringen. Hon är så trängd att hon räknar upp i stort sett alla som uttryckt tveksamhet och varje politiskt försök att minska inflödet av främlingar brännmärks. P1 Godmorgon Världen förstås. De försöker inte längre låtsas opartiskhet.
