Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Bra sammanfattning! Så här ser även jag på saken.

Alla definitioner av kulturell svenskhet blir liksom lite löjliga då kultur till sitt väsen är efemär även om tidsandan den för med sig är själva grundstenen i identitetsskapandet. Om man vill få klarhet i sådana här frågor så bör man utgå ifrån en enkel teori (svenskar som folk i interaktion med andra folk) som sedan görs komplex genom att tillföra begrepp (svenskens kultur och dess dynamiska framväxt) istället för en komplex teori (kulturen som fristående aktör) som förenklas till en uppsättning enkla dogmer (alla är individer som är fria att tillägna sig den kultur de vill ha på en fri åsiktsmarknad för liberaler samt cirkelresonemangskultur för sd:are) för att bli användbar. Det är ju etniska relationer som allt kulturblaj i slutändan syftas på. Finns ingen som än så länge kommit på tanken att kritisera åttiotalshårdrockarkultur eller någon annan subkultur som finns i den svenska nationen.

De här post-kolonialisterna är ju inte kloka. Den här Sarah Ahmed är ju influerad av Bell Hooks, jag har läst en bok av Hooks, kvinnan är i det närmaste sjuk i huvudet. Både Ahmed och Hooks är på sitt sätt rasister. Man får forska om vithet, precis som man får forska om ras. Det är däremot en helt annan sak att göra politik av det. Det är precis det som Hooks och Ahmed gör och det är därför de är så jävla farliga för den politiska debatten, dels eftersom de är dödsnazister, och precis som galningen "Democrat" anser att det är det moraliskt rätta att utrota vita, eftersom han inte trivs i vitas sällskap. Helt sjukt, men helt socialt accepterat idag även om det är en politisk åsikt i periferin. I Sverige, precis som i UK och USA är dessa lirare rätt så marginaliserade, men man blir inte av med jobbet för att ha sådana åsikter.

Masoud Kamali (som tycker ungefär som Ahmed) får ju knappt komma till tals i media längre. Efter han och Los Reyes gjorde bort sig med deras diskrimineringsutredning 2005 gav man honom en befodran och skickade honom till någon vänstervriden av kommissionen övervakat lekstuga i Bryssel, för forskare som gjort bort sig i det offentliga rummet. Idag får han på sin höjd sina alster publicerade på Newsmill. Dagens Nyheter vägrar ju ta i honom med tång, även SAP surnade till ordentligt, i synnerhet Göran Persson. Kom ihåg att Mona Sahlin efter denna utredning inte längre fick vara integrationsminister, hon blev befodrad till vice statsminister (tror jag) där hon fick en i undanskjuten cermonell roll istället.

I vilket fall är det ju graverande att Dagens Arena fortfarande i viss mån tror att det är 2005. Det är ju precis som du säger. Borgligheten kan lätt övergå till den liberala nationalismen. Just nu är Bali och Cwejman drivande för det projektet, eller kanske inte Bali, lika mycket som Cwejman. Som du säger så konstruerar borgligen en ny identitet, en liberal identitet och alla som står utanför den här liberala identiteten är "fienden" mot friheten, (liberal) demokrati osv. På grund av detta så kan man vara populistisk, eftersom väljarna uppenbarligen har internaliserat liberala principer sedan länge och inte alls uppskattar att främmande kulturer hotar det liberala paradgimet.

När så väldigt få invandrare (från tredje världen) ställer upp på de här liberala premisserna, så får vi en implicit diskursiv invandringskritik, som sedan nog kan växa sig till något som återfinns i Danmark. Venstre motiverar det ju sin politik nästan helt från libertarianska positioner, och den är i det närmaste inom ramen för vad som återfinns i Sverigedemokraternas mera liberala "mainstream" falang.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet kan ju inte göra så mycket. Jag tror dock att vänsterpartiet i mindre grad har samma problem som SAP och Miljöpartiet. Miljöpartiet är det ju självaste högborgen för post-marxism. Jag tror de kommer få en del problem, i synnerhet eftersom Miljöpartiet håller på att få en rätt stor tillströmmning av unga gröna vänsterliberaler, som ser Mp som mer spännande alternativ än SAP och V. Jag tror att det kan bli en del värdekonflikter - eftersom Mp för stunden driver en rätt hård mångkulturalism, intet olik den som Sarah Ahmed står för. Mp har ju till och med gjort Mehmet Kaplan till partisekreterare och den snubben har nog rätt mycket gemensamt med de här militant konservativa muslimerna i SUM.

För SAP dels så märker man ju (som du säger) att det har uppståt en del fraktioner. Den sjukaste delen av SAP får ju springa fritt utan att Göran Persson och de stora pojkarna är där och håller dem på mattan. Den här Håkan Juholt är ju uppenbarligen en svag ledare med en "låt gå attityd", vilket kan jämföras med benhårda Göran Persson, som ville ha lugn i leden. När partier börjar få både metapolitiska och politiska fraktioner i de egna leden är man på väg mot undergången. Visserligen kan missnöje med Moderaterna rädda SAP, men nu när SD är en spelare, är det nog många av de här M-röstande sossarna, som hellre röstar på SD, i synnerhet om SD lyckas fånga upp dem.

Dagens Arena har ju också blivit Dagens Nyheters måltavla, det är ett väldigt enkelt mål att skjuta på eftersom Dagens Arena folket är så jävla extremistiska. Där vinner Dagens Nyheter rätt enkla poäng som en representant för en vänsterliberalism med "sans och balans".

I Danmark är vänsteridioterna i princip helt marginaliserade idag. Jag läste det i en gammal artikel från 2006 (tror jag) i Neo och nu lär ju vänstern ha det ännu svårare. De danska socialdemokraternas räddning var att gå mer åt ett nationalkonservativt håll. Det som de danska socialdemokraterna idag står för är något helt annorlunda än de stod för år 2000. De har gått åt en liberal och bitvis konservativ riktning. I Danmark så gjorde ju polisen ett tillslag mot Danska Expo, där de hittade en massa register över människor, det hela togs till domstol och idag skriver inte danska expo om Dansk Folkparti (I någon större utsträckning) istället ägnar det sig primärt åt att kartlägga nynazister istället.

Som du säger så har SAP och Mp målat in sig i ett hörn - och det är inte så konstigt att både partierna kommer få en del framtida konflikter. I SAP arbetar bara 22 procent av deras väljare. Partiet är på tillbakagång. Även om de inte minskar allt för mycket 2014, så kommer de ändå tappa en del inflytande. Det är inget maktparti längre, och i synnerhet inte metapolitiskt. Vad sossen tycker är rätt så irrelevant. De sätter ingen agenda och deras enda stora metapolitiska vän är Aftonbladet (mest på grund av Schibstedts goda vilja att inte lägga sig i redaktionellt innehåll).

För Mp kommer ju problemen komma med alla nya medlemmar och sympatisörer. De förväntade sig antingen ett vänsterparti, ett vänsterliberalt parti eller ett hårt mångkulturalistiskt parti - vad de får är ett ängsligt parti, som inte vet vilken riktning det skall ta. Troligtvis tar man väl den vägen man gjort hittils. Man adopterar det marknadsekonomiska paradigmet, men kör en typisk mångkulturalistisk alternativt vänsterliberal inriktning i de andra politiska dimensionerna.

Egentligen är det ju rena självmordet det som vänstern just ägnar sig åt. De ägnar sig åt sekterism. Vänsterpartiet lär också gå igenom ett stålbad, men Vänsterpartiet har fortfarande en hård kommunistisk kärna, och så länge du inte är ideologilös så finns det alltid hopp. För Mp och SAP, ja där är ideologin på väg bort annat än i deras sekteristiska post-marxistiska kretsar, vilket Dagens Arena, Broderskapsrörelsen och Unga Örnar vittnar om. Vänsterpartiet har ju egentligen ett rätt fint politiskt vakuum att träda in i, om de bara vågade, och inte vara så jävla rädda för för att rösta med SD emot Mp + S + Alliansen.

Oneliner igen nästan, behövs inte mer. Är du född och uppväxt i Sverige före 1990 så visste 99,9% inte ett dyft om islam, hedersmord, burka, arrangerade barnäktenskap, khat, islamism. Alltså tillhör det inte svensk kultur, däremot tillhör det en främmande kultur som existerar i Sverige.

Men här blir det ju ändå olösligt, eftersom vi ändå kommer att måsta definiera vad "svenskar" är - dessa "svenskar" som enligt dig ägnar sig åt "rockmusik men inte arrangerade äktenskap". Med etablissemangsmaffians definition så MÅSTE ju arrangerade äktenskap per definition vara svenskt, eftersom det är "svenskar" (läs "utländska ockupanter som befinner sig på svensk mark") som praktiserar det. Right? Det blir DNAanalys som gäller i slutänden då, och eftersom "biologiska parametrar" numera sorterar under "tankebrott" så kan det bli svårt.
Tillbaka på ruta 1.

Det är därför jag menar att det är en helt onödig diskussion som vi över huvud taget inte ska ta. Att diskutera detta är detsamma som att köpa 68-gängets världsförståelse, och vi ska inte gå med dem i deras sjuka problemformuleringar och definitioner. Vi behöver självförtroende nog att bära upp den ledkultur som utlänningarna får anpassa sig till. Vi ska inte diskutera och problematiseeera självklarheter. Sånt kan man ägna sig åt i obskyra seminarierum på någon valbar kurs i semiotik.
Nej, på samma sätt som jag inte avkrävs en förklaring när jag OMEDELBART lägger märke till om någon bryter det allra minsta när h*n pratar svenska (språket), så behöver jag inte trassla in mig i postkoloniala och/eller poststrukturalistiska teorier kring svenskhet för att ha rätt att säga att någon är svensk respektive osvensk.
Jag citerar mig själv från ett tidigare inlägg i tråden:




Och det är precis det jag menar. Vi ska inte ha den här debatten. Anledningen till att vi inte ska ha debatten är att det inte är en förutsättningslös debatt sprungen ur en vetenskaplig nyfikenhet eller faktiska behov, utan det är en del i en subversiv critique för att bryta ner fasta värden.
Don't go there.


Att det bor många med "icke-svensk" etnicitet i Sverige kan vi inte påverka så mycket. Men vi borde ju vara mer restriktiva med uppehållstillstånden framöver. "Den svenska idén" är, som glimmande skriver, på många sätt efemär, men likväl finns det vissa tidlösa, gemensamma karakteristika i denna idé. Om utlänningarna blir i majoritet i landet kan de börja använda sig av sitt stora antal för att förändra även etiken och estetiken bakom "den svenska idén", i en riktning mot pursvenskarnas vilja. Men även om t o m Sverigedemokraterna i vissa stycken verkar tappa bort sig lite i detta, så tror jag att SD för tillfället är den enda lilla existerande oppositionen mot masspsykosen.

OnT så är Johansson Heinö kuriös att lyssna på. Man gillar det man hör, man nickar instämmande, man håller med, och så - PANG! så kläcker han ur sig något "pk" om att "inte ge SD bränsle" eller liknande bs. WHAT?
Som någon skrev tidigare i tråden - är han verkligen mer orolig för att SD ska växa och få göra sig hörda än att Sverige ska falla sönder?

Eller - är "anti-SD-dravlet" bara en formel han är tvungen att uttala för att få vara med och leka i offentligheten?

Kulturnationalismen återfinns både i liberalismen, libertarianismen, socialism och konservatismen. Det är just bristen på ideologi, annat än ideologi byggt på ras som är de etniska nationalisternas stora problem. Oftast så har etnisk nationalism, religion, ideologi (de fyra jag nämnt) och kulturnationalism kombinerats på olika sätt. Det finns drag av etnisk nationalism i alla politiska partier, även i Miljöpartiet. Sedan skall man inte ta lätt på det förändrande samhällsklimat som SD kommer skapa. Danmark är väl det bästa exemplet på vad som händer när ett parti som i stort sätt tycker som SD får inflytande över politiken under en längre tid. Även om de här rena etniska nationalistiska rörelserna är marginaliserade, så går politiken åt ett sådant håll ändå.

De etniska nationalisterna är kritiska till det mångetniska samhället, kulturnationalisterna är kritiska till det mångkulturella samhället. Det är ju två olika saker som du säger. I Danmark håller det allt mer gå åt en typ av kritik mot det mångetniska samhället, och från kritiken av det mångkulturella, även om kritiken mot det mångkulturella samhället är "by far" det överordnade politiska paradigmet. Denna förskjutning är naturlig så länge assimileringspolitiken inte är tillräckligt effektiv. Folket kräver hårdare och hårdare åtgärder. Det innebär inte att etnisk nationalism artikuleras, men det innebär att politiken i sig exkluderar en massa människor, i tex. immigrationspolitiken.

Det räcker med att säga att man måste försvara liberal demokrati för att få ett medborgarskap och automatiskt har vi uteslutit 4-5 miljarder av jordens befolkning. Om man vill så skulle man ju kunna säga att man måste försvara HBT-rättigheter för ett kriterium för att få medborgarskap och då kan ännu fler människor, säkert 95 procent av jordens befolkning. Man kan gå längre än så, man kan bli kommunister och då är det ännu färre som skulle vilja eller kan bli en del av det landet.

Det finns goda skäl till varför mångkulturalismen och kulturell nihilism försvaras så pass hårt, eftersom allt bortom den är partikulärt. Så fort vi tar ställning för något så tar vi också avstånd från något och när vi tar avstånd från något så exkluderas någon. Mer än så är det inte.

Du säger ju själv att Sverige har varit en etnokrati både innan och långt efter "darwinismen" introducerades. Det har aldrig behövts någon "rasideologi", det enda som har behövts är kulturella, politiska och religiösa kanon. Det räcker för att exkludera typ hela jordens befolkning, i alla fall så länge de förhåller sig vad ursprungsbefolkningen tror på. Naturligtvis kommer många människor av annan etnicitet (ras) kunna leva upp till de villkoren som krävs för att invandra, men i den verkligen världen vet vi att det är rätt få araber, kineser, svarta och Hispanics som kan eller vill leva upp till sådana krav och bli svenskar eller västerlänningar.

Men visst, man kan väl ta USA som exempel. USA är ett liberal nationalistiskt land, och där har naturlig segregation uppstått efter man tog bort raskvoterna. De har också haft en massinvandring precis som här. Därför kanske det bör tillföras några konservativa värderingar i den här liberala nationalismen (som USA delvis saknar), för att säkerhetställa att invandrarna verkligen vill och kan bli en del av vårt samhälle. Men att någon explicit rasnationalism behövs eller ens är önskvärd har jag svårt att tro.

Svar ja. Han är redan ute på djupt vatten, etablissemanget retar sig mer och mer på honom.

Jag håller med - att tala om ras istället för kultur är att säga att värden inte spelar någon roll, bara "rasen". Detta leder till ren nihilism och förakt för det gamla. Detta var en av orsakerna till varför Ernst Jünger var så pass kritisk till nazismen. Nazismen var en modernistisk rörelse som tog darwinismen till sin extrem och sedan gjorde politik av den. Nazisterna kallade socialdemokrater, konservativa och liberaler för "reaktionärer", vilket säger rätt mycket om vilket "modernistiskt" samhälle nazisterna ville skapa. Sedan flörtade de delvis med kulturnationalistiska strömmingar, men vad skulle de annars göra? Annars skulle de fått folket emot sig.

Men i stort sätt skulle det gamla bort för det nya, där det enda egentliga värdet var "rasens" fortlevnad, oavsett om det var på bekostnad av etniska tyskars rätt till liv. Jag menar, de dödade ju till och med sina egna.

Tyskarna var förvisso teknologiskt överlägsna men det är ett hyckleri att de samtidigt fördömde de svarta afrikanernas barberi, när de var utskiljningslöst lika barbariska, om inte mer. I Afrika (precis som en gång i Europa) var det nödvändigt att lägga ut sina dödligt sjuka barn i skogen. I Tyskland var detta absolut inte nödvändigt, men ändock tog man barnens liv. Det utvecklades en slags nihilistisk rasreligion - så det var inte så konstigt att tyska konservativa ville sätta en kula i Hitler redan i början av Andra Världskriget - och som historien visade så hade de mycket goda skäl att göra så.

Detta är en av orsakerna till varför jag är så förbannat kritisk till etnisk nationalism - eftersom jag inte vill att mänskligheten skall adoptera samma barbariska beteende som "djurvärlden", och i synnerhet när sådant beteende (i alla fall i västvärlden) inte är nödvändigt för vår överlevnad.

Ja, Heinö är kul att lyssna på, men själv föredrar jag nog Svante Nordin. Att de måste ta avstånd från SD är naturligt, annars får de ju inte säga någonting. Överlag så har den intellektuella konservativa-liberala delen av Sverige rätt så dålig koll på vad Sverigedemokraterna står för. De lyssnar fortfarande på vad Expo säger, dels för att de annars skulle bli utmobbade och dels eftersom de inte är så intresserad av vad SD säger.

Jag tror dock det kan bli en viss ändring på det när SD når 10-12 procent i riksdagsvalet 2014. Johan Ingarö och Carl Rudbeck gillar ju Siv Jensen, så det säger ju rätt mycket om hur nära de står SD:s liberala falang, vilket de inte låtsas om. Vad som är litet kul är att om Axess, Neo och Svenska Dagbladet skulle pressa litet till (Vilket bland annat Per Gudmundson ägnar sig åt) så är de snart på samma linje som Erik Almqvist eller någon av de här liberala sverigedemokraterna. Det är egentligen rena rävspelet vi ser. Timbro (samt Heinö + Cwejman) vill ha assimilering i någon form och samtidigt måste de ta avstånd från SD. Situationen blir ju helt jävla absurd till slut. Detta märker man ju i de politiska debatterna, där Erik Almqvist säger samma sak som Johan Lundberg, samtidigt som Johan Lundberg tar avstånd från SD. Det är sanslöst kul.

Ingen i det borgliga lägret har dock velat röra den stora SD-frågan och det är en "reducering" av invandringen. Där ställer de upp helt på internationalisternas agendor. Däremot märker man ju även där dissidenta åsikter, tex. Gudmundson, Erixon och Thomas Gur. De säger i princip: Antingen avskaffar vi massinvandringen och tar den till Europiska nivåer, eller så lägger vi ned välfärdsstaten. Det är rätt hårda bud och det bekräftar ju att SD har rätt.

Kom ihåg att det bara att det inte ens gått 1 år sedan valet, och vi är redan där vi är, efter några månader av desperation från Bonnierföretagen, SVT, sjuklövern, Expo och Aftonbladet. Det tog Dansk Folkparti mer än fyra år att "normaliseras" så pass mycket så att borgligheten sträckte ut sin hand till dem för att få regera vidare. Sverige är konformitetens land - så när bollen rullar kommer det gå fort, troligen fortare än i Danmark, då Sverige är det sista landet i Europa där den normativa mångkulturalismen fortfarande är det överrordnade paradigmet.

Snarare är det väl både ja och nej. Axess, Neo, delar av LUF och M och Svenska Dagbladet gillar honom. De som hatar honom är väl mest Lisa Bjurwald (Expo & DN). Hon är den enda som direkt formulerat en hård kritik på honom, att han och Timbro flörtar med rasister och att det är ren "främlingsfientlighet" att tala om assimilation. Även Anders Lindberg (Aftonbladet) är upprörd och förbannad. Sedan är det väl tidningar som Flamman och Dagens Arena som gnäller. Även Aftonbladet såklart. Jag har missat hans bravader på senaste tiden - men tydligen så finns han i samhällsdebatten, vilket han tar på sin blogg.

http://andreasjohanssonheino.blogspot.com/

Risken är rätt liten att han blir utmobbad. Svenska akademiker som verkligen har fått skit, och då menar jag ordentligt med skit, är antropolog-professor Karl Olof Arnstberg och antropolog-professor Jonathan Friedman (samt hans docent-fru), då de i princip har sagt att vissa invandrargrupper är oassimilerbara, eller det är i alla fall så man kan tolka deras forskning. När det begavs sig så var ju Expo i luven på dem båda och på den tiden hade det ju ett samarbete med AFA - så det var nog inte helt lätt för dem. I synnerhet fick Arnstberg löpa ett gatulopp eftersom hans böcker lästes inte bara av andra forskare, men även av studenter, politiker, högerjournalister, i "högerrörelserna" och användes, hör och häpna som en vit bok på socialkontoren ute i landet. Sedan kom det ju fram vad som stod i den.

Jonathan Friedman skrev till och med en bok, med ett gäng andra akademiker som heter Exit-Folkhems Sverige, vilket är en kritik mot den deskriptiva mångkulturalismen. Den finns på internet och är värd att läsa inte bara en men två gånger. De flesta av oss kan ju mer om fransk, tysk, finsk, brittisk och i synnerhet amerikansk integrationspolitik än Svensk, i alla fall det kommer till vilka politiska beslut som fattas, eftersom ingen eller få akademiker vågar eller kan forska i området, om det inte är i ljuset av "anti-rasism".

Sedan har Svante Nordin fått skit, eftersom han skrev för Salt (Det första numret), tillsammans med idag rätt okända konservativa akademiker. En annan känd person (ej akademiker) i etablissemanget, men som kan göra litet som han vill, är ju Ian Wachtmeister.

Han föreläser ju idag för Sverigedemokraterna, sitter i TV och spyr galla över Islam och säger vad han vill. Wachtmeister har alltid fått skit för det, precis som Bert Karlsson (troligtvis har Bert fått mer skit, eftersom han har ett jobb inom media och syns mer), men så länge du inte är med i SD så kan du säga rätt mycket och så länge du har någon sorts position i samhället.

I Sverige finns det ju forskare (på tex. KI och vid Uppsala) som ägnar sig åt IQ-forskning, rasforskning och bio-genetisk forskning rörande könen. Det är dock ingen jävel som läser vad de forskar om, troligtvis inte ens deras studenter, eftersom det är så pass tabu. Låt oss säga att de inte vill synas i media - men det är klart att både studenter och andra forskare/lärare känner till vad de gör, men så länge de inte gör politik av det eller går ute i media med deras resultat får de hållas.

Jo. V har ett guldläge bara de visste hur de skulle använda det.

För alla observanta som har följt storfinansens och västvärldens staters ekonomiska spel så står det ju klart att hela finanssektorn i västvärlden är genomrutten. Inte bara rent ekonomiskt utan ner till de grundläggande finansiella principerna. Inget parti som egentligen har tagit tag i att försöka driva dessa frågor än. Det beror antagligen på att såpass mycket av vår tids ekonomi på olika sätt är kopplat till detta. Precis samma tekniker som används inom spekulationsekonomin (föra saker utanför balansräkningar, lånespiraler, transfereringar, underfinansierade försäkringssystem etc ...) används ju för att staga upp t ex svenska kommuner och statsfinanserna. Om man tog bort alla pyramidspel så skulle inte bara de privata försvinna utan även de statliga. Något som vänstern såklart inte vill.

Men iaf så finns det alltid opinion för sådana som vågar berätta att kejsaren är naken. En vänster som går emot EMU, EU, den egna statens korruption (t ex SIDA), västvärldens imperialistiska krig, tillsammans med en smart kritik av finansvärldens cowboys skulle mycket väl kunna bli populär. Vänstern har alltid haft problem med att begränsa sina anspråk. Det är tyvärr deras olycka. Hoppas att dagens vänsterparti gör samma resa som s gjorde för hundra år sedan. Finner nationen och begränsar sin världsförbättrarmission runt arbetarklassen som finns i Sverige istället för att vurma för Hugo Chavez och EZLN. Fast det är de nog för ideologiska för.

Socialdemokraterna är helkörda. Förstås bäst som en Potemkin-kuliss. Om det inte var för alla välbetalda funktionärer och byråkrater så skulle ingenting finnas där. Ingen ideologi. Inga aktivister. Ingenting. MP skrämmer mig mest. Det är en läskig typ av postmarxistisk karriärist som dras dit som flugor till honung. De tror t o m på sina rubbade teser.

Nej, inte alls. Vänster rullar på ungefär som vanligt. I senaste SCB-undersökningen leder det Bruna blocket över Aliansen. Socialdemokraterna har börjat få ökande antal medlemar. Däremot kanske man har lite bråk internt. Men det spelar mindre roll, folk som röstar på sådan här skit bryr sig inte om vad socialdemokratrena håller på med, det viktiga är att man är emot borgarna.

När det gäller trådens ämne så har dock SvD särskiljt sig det senaste halvåret. Det verkar vara en avsiktlig ompositionering på spelplanen, så att säg. Det har blivit mer tydligt med tiden. Ingen stor förändring, nejvisst, men ändock märkbart.

Eller styrka. Nationalister vill se en politik i det svenska folkets intresse. Sverigedemokraterna förklarade nyligen att det inte låg i Sveriges nationella intresse att vi riskerade våra relationer med Ryssland för en sådan bagatell som mänskliga rättigheter i Kaukasus. De andra partierna anklagade SD för att krypa för Ryssland, men det är just för att de är förblindade av ideologi. Axel Oxenstierna hade förstått vad Sverigedemokraterna talar om. Ska Sverige höja rösten mot Ryssland så ska vi göra det i en fråga som betyder något för oss.

Vad jag säger är knappast revolutionerande. Japans invandringspolitik bygger på det japanska folkets intresse. Så även Israels. Sverker Åström berättar i sina memoarer om vilken våldsam uppståndelse det blev i det socialdemokratiska partiet första gången någon föreslog att Sverige skulle ge ekonomiskt bistånd till ett u-land. Det handlade ändå om en struntsumma till ett konkret projekt. Motståndarna hävdade att pengarna tillhörde de svenska skattebetalarna och att dessa omöjligt skulle kunna ha ansetts godkänna något dylikt (eller ens föreställa sig det).

Om det är sant som du säger att nationalister står utan ideologi så är det i så fall något jag applåderar. Jag har ingenting emot att Sverige återvänder till tiden före det att den biståndsvänliga falangen inom socialdemokraterna satte Sverige på kurs mot vår undergång som nation.

Själv hoppas jag att vänstern inser att mångkultur bara kommer sluta katastrofalt. Vad vi behöver är integration mellan kulturerna och inte någon specifik svensk eller specifik muslimsk eller specifik judisk eller specifik kristen kultur osv...