Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
En ledtråd om det organiserade mediakriget i reklamen
Företag som blir underleverantörer till större globala företag som anslutit sig till FN agendan 2030 tvingas att ansluta sig till samma agenda. De rapporterar enligt standarden GRI (Global Reporting Initiatives).
Möjligen hittar vi där förklaringen till afrikanerna i reklamen och annan "woke" reklam.
Företag som blir underleverantörer till större globala företag som anslutit sig till FN agendan 2030 tvingas att ansluta sig till samma agenda. De rapporterar enligt standarden GRI (Global Reporting Initiatives).
Möjligen hittar vi där förklaringen till afrikanerna i reklamen och annan "woke" reklam.
Citat:
Tack för kloka ord, ska skriva in mig på avgiftningskliniken frivilligt. Gör först en avstickare till båårderland för att lyssna på Malcoms predikan en sista gång fast jag redan vet vad han ejänkligen kommer att säga. Små små steg av förändring mot ett nytt fungerande samhälle. Men vi har så ont om tid känns det som. Och galenskaperna bara avlöser varandra i dimman av politiska floskler och tomma löften. Men man får väl börja se på sakernas tillstånd jävligt långsiktigt, det ordnar sig nog det här. Tar nya tag och ger fan i att porrsurfa på SCB framöver.
Mja, sådär.
Jag har ju föredragit att med gravitationen beskriva två saker som jag ser som proaktiva och positiva att bejaka först som sist, nämligen (1) den identitetspolitiska gravitation som styr alla mångetniska samhällen och därmed med historiedeterminismens pondus dikterar att svensk identitetspolitik är något att förhålla sig till som framtida realitet och (2) den komparativa kostnadsnackdel det är att försörja, utbilda och integrera människor där det är som dyrast och svårast på planeten.
Vad Malcolm nöjer sig med är att beskriva hur migrationens gravitation till slut blir ett svart hål som slukar allt annat vad gäller resurser och debatt, vilket förstås är sant på sitt sätt. Men inte visar vägen fram och riskerar att fastna i den pornografiska svartpiller-genre vissa i tråden hamnat i missbruk av.
Tricket är inte att inte get high on your own supply av svartpiller, utan lura i ovännen den där förtvivlade känslan av att allt motstånd är meningslöst. Glöm att svenskar eller européer saknar tribalistiska gener eller kapacitet. Glöm att framtiden tillåter försörjningen av Gürs etniska miljonproletariat. Det strider mot evidens och empiri.
Jag har ju föredragit att med gravitationen beskriva två saker som jag ser som proaktiva och positiva att bejaka först som sist, nämligen (1) den identitetspolitiska gravitation som styr alla mångetniska samhällen och därmed med historiedeterminismens pondus dikterar att svensk identitetspolitik är något att förhålla sig till som framtida realitet och (2) den komparativa kostnadsnackdel det är att försörja, utbilda och integrera människor där det är som dyrast och svårast på planeten.
Vad Malcolm nöjer sig med är att beskriva hur migrationens gravitation till slut blir ett svart hål som slukar allt annat vad gäller resurser och debatt, vilket förstås är sant på sitt sätt. Men inte visar vägen fram och riskerar att fastna i den pornografiska svartpiller-genre vissa i tråden hamnat i missbruk av.
Tricket är inte att inte get high on your own supply av svartpiller, utan lura i ovännen den där förtvivlade känslan av att allt motstånd är meningslöst. Glöm att svenskar eller européer saknar tribalistiska gener eller kapacitet. Glöm att framtiden tillåter försörjningen av Gürs etniska miljonproletariat. Det strider mot evidens och empiri.
I Västmanlands Läns Tidning sätter Matilda Molander hjälpsamt fingret på svenskheten. Om bara invandrarna anstränger sig en liten aning kan de - om de så önskar, bevars - bli svenskar. Det finns forskning på området, vet Matilda berätta, och på forskarna ska vi ju lyssna enligt Orakelgreta.
Jaha. Nästa gång kanske den invandrare som suktar efter att passera som svensk får veta att i så fall bör man avhålla sig från - vid sidan av det mest grundläggande som våldtäkter, kalasjnikovskjutning, knivrån och bombsprängning - att låsa in fruar och döttrar i hemmen eller omständlig förpackningsklädsel. Man bör också upphöra med att kräva djurskyddsstridig halalslakt. Man ska definitivt inte könsstympa sina barn eller dödshota deras lärare. För den som vill passera som svensk gäller även att avstå från extra inkomstbringande identiteter och lögnaktig personalia i övrigt. Man ska även avhålla sig från att väsnas, hota och trängas med hela tjocka släkten i släptåg på vårdinrättningar och socialkontor. Vidare måste man bekväma sig om att upprätthålla åtminstone rudimentär standard gällande sophantering och man ska inte vara otillåtet många som färdas i samma bil samt definitivt avhålla sig från rökning bland barn i hem, lokal och bil. Och på tal om barn så nöjer sig en genomsnittlig svensk med två på sin höjd. Att ha åtta, tio barn är väldigt osvenskt, särskilt om man är oförmögen att försörja och fostra dem. Svenskar med groteskt många barn de varken har råd med eller klarar att hålla reda på brukar betecknas med den nedlåtande termen white trash och för den invandrare som inte siktar högre än så med sin svenskblivandesträvan kan lika gärna låta bli att försöka.
Resultaten pekar inte på något ouppnåeligt eller på några luddiga undanglidande värderingar, tvärtom.https://www.vlt.se/artikel/molander-...aket-som-avgor
Svenskar är rörande överens om att den som vill uppfattas som svensk måste prata svenska. 96 procent av de tillfrågade tycker att det är viktigt att kunna prata vårt språk för att vara en riktig svensk. 69 procent tycker att det är mycket viktigt. Resultatet är liknande för alla länder som undersökts. Den som inte lär sig språket kommer aldrig att uppfattas som en del av nationen, alldeles oavsett vart man flyttar.
Ganska många, knappt hälften, tycker också att det är viktigt att ha bott större delen av sitt liv i Sverige.
Att det skulle vara viktigt att vara född i Sverige för att vara svensk är det dock inte särskilt många som håller med om. Ännu färre anser att det har någon betydelse var ens förfäder kommer ifrån.
Vad som däremot är viktigt är att följa Sveriges lagar och respektera våra politiska institutioner. 98 procent anser att det är viktigt för att vara svensk. En stor majoritet tycker också att en viktig del av att vara svensk är att känna sig svensk.
Och det här med den svenska kulturen då? Jodå, 64 procent tycker att det är viktigt att fira svenska traditioner och följa svenska sedvänjor. Men bara en dryg fjärdedel tycker att det är väldigt viktigt.
Forskarna kan såklart ha missat något som är viktigt för att anses som svensk, och troligen behöver inte alla kriterier vara uppfyllda för att man ska uppfattas som svensk. Men siffrorna ger ändå en intressant bild av det vi bråkat så mycket om de senaste åren.
De ger oss också en hyfsat enkel ”att göra”-lista för den som vill bli svensk: Lär dig svenska, följ svenska lagar, dansa lite runt en stång, ät någon sill, prata om vädret och känn dig som svensk. Det har ingenting med hårfärg att göra, och är en svensk identitet som går att erövra
Jaha. Nästa gång kanske den invandrare som suktar efter att passera som svensk får veta att i så fall bör man avhålla sig från - vid sidan av det mest grundläggande som våldtäkter, kalasjnikovskjutning, knivrån och bombsprängning - att låsa in fruar och döttrar i hemmen eller omständlig förpackningsklädsel. Man bör också upphöra med att kräva djurskyddsstridig halalslakt. Man ska definitivt inte könsstympa sina barn eller dödshota deras lärare. För den som vill passera som svensk gäller även att avstå från extra inkomstbringande identiteter och lögnaktig personalia i övrigt. Man ska även avhålla sig från att väsnas, hota och trängas med hela tjocka släkten i släptåg på vårdinrättningar och socialkontor. Vidare måste man bekväma sig om att upprätthålla åtminstone rudimentär standard gällande sophantering och man ska inte vara otillåtet många som färdas i samma bil samt definitivt avhålla sig från rökning bland barn i hem, lokal och bil. Och på tal om barn så nöjer sig en genomsnittlig svensk med två på sin höjd. Att ha åtta, tio barn är väldigt osvenskt, särskilt om man är oförmögen att försörja och fostra dem. Svenskar med groteskt många barn de varken har råd med eller klarar att hålla reda på brukar betecknas med den nedlåtande termen white trash och för den invandrare som inte siktar högre än så med sin svenskblivandesträvan kan lika gärna låta bli att försöka.
En insändare i Vimmerby Tidning tar behandlar ämnet statens oförmåga att sköta sin viktigaste uppgift, dvs att garantera medborgarnas säkerhet, och vad detta beror på.
Numera undertecknas sådana insändare med namn - även ovanliga - och bostadsort - även små.
Makthavarna står handfallna inför samhällsutvecklingen. De lovar fler poliser/polisanställda, men det tar tid. Man filar lite på lagstiftningen och ökar straffen marginellt för vissa brott, vilken verkan det nu kan ha. De kraftfulla åtgärderna saknas och har tyvärr saknats under lång tid.https://www.vimmerbytidning.se/asikt...om6275440.aspx
Hade utvecklingen kunnat förutses innan problemen blivit så akuta? Svaret på den frågan blir ett ja. Framväxten av parallella samhällen och problemområden har pågått i decennier och kriminaliteten har hela tiden ökat. Polistätheten i Sverige är i jämförelse låg och måste öka med mer än 50 procent för att komma upp till snittet inom EU och med 250 procent för att komma i paritet med de länder, som har flest poliser. Mindre polistäthet än Sverige har Danmark, Finland och Ungern. Men dessa länder har också bara en bråkdel av den invandring, som Sverige har och har haft.
Hur illa kommer det att bli innan det vänder? Vi kan konstatera, att polisen inte mäktar med att stoppa utvecklingen. Hur länge kan vi vänta? Bör vi göra det möjligt att utfärda undantagstillstånd i Sverige? Kanske ta hjälp av militären? Är det lämpligt med en fortsatt hög invandring? Verksamma åtgärder brådskar.
Numera undertecknas sådana insändare med namn - även ovanliga - och bostadsort - även små.
Citat:
Tack för kloka ord, ska skriva in mig på avgiftningskliniken frivilligt. Gör först en avstickare till båårderland för att lyssna på Malcoms predikan en sista gång fast jag redan vet vad han ejänkligen kommer att säga. Små små steg av förändring mot ett nytt fungerande samhälle. Men vi har så ont om tid känns det som. Och galenskaperna bara avlöser varandra i dimman av politiska floskler och tomma löften. Men man får väl börja se på sakernas tillstånd jävligt långsiktigt, det ordnar sig nog det här. Tar nya tag och ger fan i att porrsurfa på SCB framöver.
Hehe, jag avsåg inte dig i första hand utan Edgerton. Att förtvivla är OK, men bara som övergående fas.
Du får ursäkta Oyto, men någon bättre bärare och representant för dina tankegångar kring återvandring, kretsloppsmigration, nyttomaximering och "Skönhetssalongen i Puntland" än den gamla Afabladsskribenten Somar al Naher kan jag svårligen tänka mig. Hon hade högst osannolikt för avsikt att få detta översvallande beröm från min sida när hon skrev sin krönika i Sydsvenskan, men som vi alla vet äro herrens vägar outgrundliga.
Nåväl, Somar med familj har nu levt två år i Beirut och hennes liv har tagit en dramatiskt vändning till det bättre.
Det är givetvis den strukturella rasismen i Sverige som är bakgrunden till hennes nyvaknade optimism och handlingskraftighet. Väldigt mycket handlar om den hemska svenska rasismen i texten. Man nästan skäms som Svensk över de vidrigheter som Somar tvingats utstå på Södermalm eller var hon nu bor. Livet i Beirut är minsann ingen dans på rosor, men i alla fall klart tryggare än livet i Stockholms innerstad.
Hon klarar sig på egen hand i en miljö hon känner sig hemma i och där hon slipper all form av strukturell rasism. Vad mer finns det att önska för Somar? Artikeln avslutas med nedan frihetsförklaring av livet i hemmiljö.
Vad mig anbelangar skulle Somar få jacka in parasitsnabeln i bidragsfontänen precis hur mycket hon vill för hon kan använda sin egen framgångssaga med livet i Beirut som en oerhört nyttig sales pitch gentemot alla de som så smått börjat undra vart det där utlovade paradiset nära nordpolen tog vägen och som börjar sakna det inrutade och strukturellt fungerande livet hemma. Fattigt men tryggt och med någon form av meningsfullhet som helt saknas här i ett kallt Sverige fullt med "främlingar".
Jag utser härmed Somar till ansvarig minister i Hemvändardepartementet med Oyto som ständig talskrivare!
https://www.sydsvenskan.se/2019-09-0...fekta-svensken
Nåväl, Somar med familj har nu levt två år i Beirut och hennes liv har tagit en dramatiskt vändning till det bättre.
Citat:
En dag säger min man att jag har förändrats.
”Du har blivit en modigare person sen vi flyttade till Beirut.”
Vi står på gården till vår dotters nya skola, utanför rektorns rum. Jag har precis pratat med ansvariga och ställt frågor om de dyra avgifterna, skvallrat med lärare och föräldrar och tagit reda på hur det funkar med raster, läxor och lunch. Inget särskilt, med andra ord, men min man har ändå rätt: det är något som är annorlunda.
När jag för två år sedan flyttade till Libanon med min familj var det en dröm som blev sann. Jag ville bättra på min arabiska, lära känna Mellanöstern socialt och politiskt, gå på teater och seminarier, ta del av den senaste musiken och konsten.*Vad jag inte var beredd på var att jag även skulle ömsa skinn mentalt.
Jag vet nämligen vad min man menar. I Sverige ber jag ofta honom att sköta den här typen av kontakter: Kan inte du ringa hyresvärden och fråga om lägenhetsannonsen? Ska inte du mejla till Blocket-säljaren och fråga om soffan finns kvar? Tror du inte att det är större chans att vi får bord på restaurangen ikväll om du ringer?
”Du har blivit en modigare person sen vi flyttade till Beirut.”
Vi står på gården till vår dotters nya skola, utanför rektorns rum. Jag har precis pratat med ansvariga och ställt frågor om de dyra avgifterna, skvallrat med lärare och föräldrar och tagit reda på hur det funkar med raster, läxor och lunch. Inget särskilt, med andra ord, men min man har ändå rätt: det är något som är annorlunda.
När jag för två år sedan flyttade till Libanon med min familj var det en dröm som blev sann. Jag ville bättra på min arabiska, lära känna Mellanöstern socialt och politiskt, gå på teater och seminarier, ta del av den senaste musiken och konsten.*Vad jag inte var beredd på var att jag även skulle ömsa skinn mentalt.
Jag vet nämligen vad min man menar. I Sverige ber jag ofta honom att sköta den här typen av kontakter: Kan inte du ringa hyresvärden och fråga om lägenhetsannonsen? Ska inte du mejla till Blocket-säljaren och fråga om soffan finns kvar? Tror du inte att det är större chans att vi får bord på restaurangen ikväll om du ringer?
Det är givetvis den strukturella rasismen i Sverige som är bakgrunden till hennes nyvaknade optimism och handlingskraftighet. Väldigt mycket handlar om den hemska svenska rasismen i texten. Man nästan skäms som Svensk över de vidrigheter som Somar tvingats utstå på Södermalm eller var hon nu bor. Livet i Beirut är minsann ingen dans på rosor, men i alla fall klart tryggare än livet i Stockholms innerstad.
Citat:
Beirut är en hård stad. Man måste ständigt vara på sin vakt och tala för sin rätt. Du kan inte vända dig till staten för att få hjälp. Människor är beroende av sina sociala nätverk. Vi kände absolut ingen när vi flyttade hit. Ändå är jag förvånansvärt trygg när jag sköter alla kontakter, förhandlar om hyreskontrakt, åker till religiösa områden där män inte tar kvinnor i hand och promenerar i flyktingläger där det pågår våldsamheter med jämna mellanrum. Jag hanterar alla situationer på egen hand.
Hon klarar sig på egen hand i en miljö hon känner sig hemma i och där hon slipper all form av strukturell rasism. Vad mer finns det att önska för Somar? Artikeln avslutas med nedan frihetsförklaring av livet i hemmiljö.
Citat:
Den här texten är inte en hyllning av ett land eller kritik mot ett annat. Jag beskriver bara hur främlingsfientlighet får en människa att krympa och vad som händer när man slipper den. Under två år har jag haft chansen att leva utan förutfattade meningar och jag kände mig fri.
Vad mig anbelangar skulle Somar få jacka in parasitsnabeln i bidragsfontänen precis hur mycket hon vill för hon kan använda sin egen framgångssaga med livet i Beirut som en oerhört nyttig sales pitch gentemot alla de som så smått börjat undra vart det där utlovade paradiset nära nordpolen tog vägen och som börjar sakna det inrutade och strukturellt fungerande livet hemma. Fattigt men tryggt och med någon form av meningsfullhet som helt saknas här i ett kallt Sverige fullt med "främlingar".
Jag utser härmed Somar till ansvarig minister i Hemvändardepartementet med Oyto som ständig talskrivare!
https://www.sydsvenskan.se/2019-09-0...fekta-svensken
Citat:
Eftersom historien tar underliga vägar och man inte på förhand vet vem ödet griper tag i och fyller med ansvarskänsla, så kan jag inte utesluta att berättelsen kommer att författas på gebrockenes suedi.
Jag är nöjd om den så sker på blatteskånska. Bara den berättas. Om detta må ni berätta.
Citat:
Du får ursäkta Oyto, men någon bättre bärare och representant för dina tankegångar kring återvandring, kretsloppsmigration, nyttomaximering och "Skönhetssalongen i Puntland" än den gamla Afabladsskribenten Somar al Naher kan jag svårligen tänka mig. Hon hade högst osannolikt för avsikt att få detta översvallande beröm från min sida när hon skrev sin krönika i Sydsvenskan, men som vi alla vet äro herrens vägar outgrundliga.
Nåväl, Somar med familj har nu levt två år i Beirut och hennes liv har tagit en dramatiskt vändning till det bättre.
Det är givetvis den strukturella rasismen i Sverige som är bakgrunden till hennes nyvaknade optimism och handlingskraftighet. Väldigt mycket handlar om den hemska svenska rasismen i texten. Man nästan skäms som Svensk över de vidrigheter som Somar tvingats utstå på Södermalm eller var hon nu bor. Livet i Beirut är minsann ingen dans på rosor, men i alla fall klart tryggare än livet i Stockholms innerstad.
Hon klarar sig på egen hand i en miljö hon känner sig hemma i och där hon slipper all form av strukturell rasism. Vad mer finns det att önska för Somar? Artikeln avslutas med nedan frihetsförklaring av livet i hemmiljö.
Vad mig anbelangar skulle Somar få jacka in parasitsnabeln i bidragsfontänen precis hur mycket hon vill för hon kan använda sin egen framgångssaga med livet i Beirut som en oerhört nyttig sales pitch gentemot alla de som så smått börjat undra vart det där utlovade paradiset nära nordpolen tog vägen och som börjar sakna det inrutade och strukturellt fungerande livet hemma. Fattigt men tryggt och med någon form av meningsfullhet som helt saknas här i ett kallt Sverige fullt med "främlingar".
Jag utser härmed Somar till ansvarig minister i Hemvändardepartementet med Oyto som ständig talskrivare!
https://www.sydsvenskan.se/2019-09-0...fekta-svensken
Nåväl, Somar med familj har nu levt två år i Beirut och hennes liv har tagit en dramatiskt vändning till det bättre.
Det är givetvis den strukturella rasismen i Sverige som är bakgrunden till hennes nyvaknade optimism och handlingskraftighet. Väldigt mycket handlar om den hemska svenska rasismen i texten. Man nästan skäms som Svensk över de vidrigheter som Somar tvingats utstå på Södermalm eller var hon nu bor. Livet i Beirut är minsann ingen dans på rosor, men i alla fall klart tryggare än livet i Stockholms innerstad.
Hon klarar sig på egen hand i en miljö hon känner sig hemma i och där hon slipper all form av strukturell rasism. Vad mer finns det att önska för Somar? Artikeln avslutas med nedan frihetsförklaring av livet i hemmiljö.
Vad mig anbelangar skulle Somar få jacka in parasitsnabeln i bidragsfontänen precis hur mycket hon vill för hon kan använda sin egen framgångssaga med livet i Beirut som en oerhört nyttig sales pitch gentemot alla de som så smått börjat undra vart det där utlovade paradiset nära nordpolen tog vägen och som börjar sakna det inrutade och strukturellt fungerande livet hemma. Fattigt men tryggt och med någon form av meningsfullhet som helt saknas här i ett kallt Sverige fullt med "främlingar".
Jag utser härmed Somar till ansvarig minister i Hemvändardepartementet med Oyto som ständig talskrivare!
https://www.sydsvenskan.se/2019-09-0...fekta-svensken
Härligt för Somar att ha hittat hem! Skönt för henne att också slippa odla och underhålla den är själskrympande bitterheten dygnet runt för att inte riskera att bli tagen för Husblatte här i det gruvligt rasistiska Sverige. Lättnaden är henne väl unnad. Måtte hon nu bara ta sitt föräldraansvar också genom att hålla dottern borta från den vidriga svenska främlingsfientligheten. Och ge dottern tillgång till fulländad arabiska.
Citat:
Du får ursäkta Oyto, men någon bättre bärare och representant för dina tankegångar kring återvandring, kretsloppsmigration, nyttomaximering och "Skönhetssalongen i Puntland" än den gamla Afabladsskribenten Somar al Naher kan jag svårligen tänka mig. Hon hade högst osannolikt för avsikt att få detta översvallande beröm från min sida när hon skrev sin krönika i Sydsvenskan, men som vi alla vet äro herrens vägar outgrundliga.
Nåväl, Somar med familj har nu levt två år i Beirut och hennes liv har tagit en dramatiskt vändning till det bättre.
Det är givetvis den strukturella rasismen i Sverige som är bakgrunden till hennes nyvaknade optimism och handlingskraftighet. Väldigt mycket handlar om den hemska svenska rasismen i texten. Man nästan skäms som Svensk över de vidrigheter som Somar tvingats utstå på Södermalm eller var hon nu bor. Livet i Beirut är minsann ingen dans på rosor, men i alla fall klart tryggare än livet i Stockholms innerstad.
Hon klarar sig på egen hand i en miljö hon känner sig hemma i och där hon slipper all form av strukturell rasism. Vad mer finns det att önska för Somar? Artikeln avslutas med nedan frihetsförklaring av livet i hemmiljö.
Vad mig anbelangar skulle Somar få jacka in parasitsnabeln i bidragsfontänen precis hur mycket hon vill för hon kan använda sin egen framgångssaga med livet i Beirut som en oerhört nyttig sales pitch gentemot alla de som så smått börjat undra vart det där utlovade paradiset nära nordpolen tog vägen och som börjar sakna det inrutade och strukturellt fungerande livet hemma. Fattigt men tryggt och med någon form av meningsfullhet som helt saknas här i ett kallt Sverige fullt med "främlingar".
Jag utser härmed Somar till ansvarig minister i Hemvändardepartementet med Oyto som ständig talskrivare!
https://www.sydsvenskan.se/2019-09-0...fekta-svensken
Nåväl, Somar med familj har nu levt två år i Beirut och hennes liv har tagit en dramatiskt vändning till det bättre.
Det är givetvis den strukturella rasismen i Sverige som är bakgrunden till hennes nyvaknade optimism och handlingskraftighet. Väldigt mycket handlar om den hemska svenska rasismen i texten. Man nästan skäms som Svensk över de vidrigheter som Somar tvingats utstå på Södermalm eller var hon nu bor. Livet i Beirut är minsann ingen dans på rosor, men i alla fall klart tryggare än livet i Stockholms innerstad.
Hon klarar sig på egen hand i en miljö hon känner sig hemma i och där hon slipper all form av strukturell rasism. Vad mer finns det att önska för Somar? Artikeln avslutas med nedan frihetsförklaring av livet i hemmiljö.
Vad mig anbelangar skulle Somar få jacka in parasitsnabeln i bidragsfontänen precis hur mycket hon vill för hon kan använda sin egen framgångssaga med livet i Beirut som en oerhört nyttig sales pitch gentemot alla de som så smått börjat undra vart det där utlovade paradiset nära nordpolen tog vägen och som börjar sakna det inrutade och strukturellt fungerande livet hemma. Fattigt men tryggt och med någon form av meningsfullhet som helt saknas här i ett kallt Sverige fullt med "främlingar".
Jag utser härmed Somar till ansvarig minister i Hemvändardepartementet med Oyto som ständig talskrivare!
https://www.sydsvenskan.se/2019-09-0...fekta-svensken
Återvandringen som en antikolonial frigörelse. Flytten av blickens och tankens fokus från Sverige innan flytten av kroppen. Berättelsen, orden, föredömet som formar verkligheten och gör det omöjliga till det följdriktiga och överenskomna. Mångkulturen som en orsak till stress och åldrande:
Citat:
Att betraktas med misstänksamhet, rädsla och illvilja påverkar människor kroppsligt. Man blir sjuk av rasism. Inom amerikansk forskning kallas fenomenet för ”weathering” – alltså förvittring, att långsamt brytas ner. Stressreaktionen från att återkommande diskrimineras på arbetsmarknaden, vara rädd för polisen och få sämre service och bemötande ackumuleras i kroppen, vilket i sin tur leder till att man blir mer mottaglig för sjukdomar och åldras snabbare.
Och textens själva blinda fläckar för svenskens rätt till igenkännandets integritet och kontinuitetens hälsobringande skydd mot förtidigt åldrande och död, denna kalla nonchalans för att vita amerikanska män (jag gissar att samma sak sker i Sverige) ser sin förväntade livslängd sjunka när hatad minoritetsstatus redan erfars i media sedan länge och gatubilden förändras från år till år, är skärande nog att de svenskar som hon anklagar för "etnocentrism" kan tänkas notera det.
Arpi et al kan kosta på sig att dröja vid att Somar alltså njuter i fulla drag av att uppfattas tillhöra en majoritetsbefolkning/kultur, att vara oproblematiskt centrerad i sin etnicitet och gemenskap i ett rum där Andra är de som utsätts för rasismen, bland annat svarta. Hon utvecklas i den hegemoniska tryggheten hon missunnar svensken, samtidigt som hon klandrar:
Citat:
Studier inom socialpsykologi har visat att starka sociala normer mot intolerans faktiskt minskar fördomarna i samhället. Men omvänt gäller också: Om människor upplever att deras fördomar bekräftas och belönas så förstärks de.
Vilken trygghet unnar Somar den vite pojken som demoniseras för sitt ursprung i global media och underhållningsindustri, i akademin och på sociala medier som den enda kategori människa det är OK att inte tycka det är OK att vara?
Vart flyttar han för att få känna sig hemma när han blivit i minoritet i sitt eget land? Somar bryr sig inte om den frågan eller om honom. Hon bryr sig om sig själv och är kapabel att tala för sig själv. Vita svenskar är obehövliga, för henne men inte för honom.
Texten är alltså autentisk i sin självcentrering på ett sätt som är nyttigt och befriande. Intressant också att det tydligen snålas om identitetspolitiskt utspel från den överspelade svenska vänstern:
Citat:
Parallellt med att etnocentriska känslor legitimerats har jag själv också upplevt en mer subtil undanträngning i offentligheten, ett villkorande av vad man får säga som debattör med invandrarbakgrund.
För några år sedan började före detta skribentkollegor uttrycka indirekt att jag borde tona ner mig i debatten. Om jag skrev om migration eller antirasism ansågs det vara ”identitetspolitik” – vänstern överlag är motvillig att erkänna att antirasism är en fråga om makt, precis som feminism och klassfrågor.
Det tydligaste exemplet är när jag 2015 skrev en krönika på Aftonbladets ledarsida om att jag inte vill behöva vara tacksam över mina medborgerliga rättigheter.
”Jag tycker att du ska visa lite tacksamhet”, skrev Tobias Billström (M), tidigare migrationsminister och vice talman i riksdagen då på sin Facebook. Helvetet bröt lös. Hatstormen på sociala medier och i min fysiska brevlåda visste inga gränser. Reaktionerna blev så starka att även folk på vänsterkanten tog avstånd från mig. Jag blev ”fel sorts invandrare” när jag skrev den texten.
Antirasism kan inte reduceras till att enbart handla om att vara generös mot flyktingar eller bekämpa nazister. Det handlar lika mycket om att behandla sina medmänniskor med annan bakgrund som jämbördiga.
För några år sedan började före detta skribentkollegor uttrycka indirekt att jag borde tona ner mig i debatten. Om jag skrev om migration eller antirasism ansågs det vara ”identitetspolitik” – vänstern överlag är motvillig att erkänna att antirasism är en fråga om makt, precis som feminism och klassfrågor.
Det tydligaste exemplet är när jag 2015 skrev en krönika på Aftonbladets ledarsida om att jag inte vill behöva vara tacksam över mina medborgerliga rättigheter.
”Jag tycker att du ska visa lite tacksamhet”, skrev Tobias Billström (M), tidigare migrationsminister och vice talman i riksdagen då på sin Facebook. Helvetet bröt lös. Hatstormen på sociala medier och i min fysiska brevlåda visste inga gränser. Reaktionerna blev så starka att även folk på vänsterkanten tog avstånd från mig. Jag blev ”fel sorts invandrare” när jag skrev den texten.
Antirasism kan inte reduceras till att enbart handla om att vara generös mot flyktingar eller bekämpa nazister. Det handlar lika mycket om att behandla sina medmänniskor med annan bakgrund som jämbördiga.
Att "behandla människor som jämbördiga" är alltså inte förenligt med kritik av identitetspolitik i Sverige. Eller svensk "etnocentrism". Istället är målet antagligen rätt till samma sorts privilegium som ingen töntig svensk kollega vågar missunna Naomi Abramowicz.
Autentiskt partiskt och självbespeglande på ett sätt som bara kan tryckas ned under ytan tills det inte går längre. En självmedvetenhet och styrka som bör vara befriande för överbeskyddande Moder Svea och väcka tankar på om inte också gökungar kan vara flygfärdiga och det är bäst att skiljas åt.
Jag hoppas att Ivar Arpi inte blir svaret skyldig och rekommenderar att han frågar högt när svensken är den Andra och om det rentav inte finns svenskar som redan idag lever i den stress det är att ses av andras etnocentriska, rasistiska blickar. Minoritetsstatus är ju inte något som inträder över en natt, utan en miljö och vardag i taget.
Sedan hoppas jag att Somar AL Naher biter tillbaka och visar vägen framåt, utåt. Hon behöver faktiskt inte vara tacksam och hon behöver inte oss.
Citat:
Du får ursäkta Oyto, men någon bättre bärare och representant för dina tankegångar kring återvandring, kretsloppsmigration, nyttomaximering och "Skönhetssalongen i Puntland" än den gamla Afabladsskribenten Somar al Naher kan jag svårligen tänka mig. Hon hade högst osannolikt för avsikt att få detta översvallande beröm från min sida när hon skrev sin krönika i Sydsvenskan, men som vi alla vet äro herrens vägar outgrundliga.
...
Jag utser härmed Somar till ansvarig minister i Hemvändardepartementet med Oyto som ständig talskrivare!
...
Jag utser härmed Somar till ansvarig minister i Hemvändardepartementet med Oyto som ständig talskrivare!
Somar al Naher av alla. Den såg man inte komma. PÅ hennes Twitter skriver hon:
"Född i Damaskus, föräldrar från Irak, uppvxät i Norge, Bulgarien och på Gotland. Mitt enda land är Gotland." (inte mitt stavfel)
https://twitter.com/somaralnaher/sta...03145236078592
Uppvuxen i Visby, född i Damaskus känner sig mer hemma i Libanon än Sverige.
Hur kommer detta erkännande av etnisk hemlängtan för ännu en diaspora i Sverige tas emot i medierna? Kommer fler diasporaföreträdare komma ur garderoben och förklara sin längtan hem?
Kan vi förvänta oss att Kaplan träder fram och gråtande erkänner att han och andra i den turkiska diasporan trivs bättre i Turkiet? Så mycket bättre.
Yasri Khan kanske?
Hur kan vi bejaka deras tydliga naturliga och biologiskt styrda hemlängtan?
Kan det bli så att södermalmsmaffian kommer avundas deras äkta och genuina KÄNSLOR till den milda grad att de också kommer in i ett nytt #metoo skov men nu för åter till hembygden i deras hjärtan.
Det kan gå fort nu när de äkta känslorna får komma fram också för hemvändande kulturprofiler.
Bert Karlsson har radikaliserats
Bert Karlsson från Skara har ju en mer folklig framtoning än många av de som kommenterar samtiden. Har ibland tittat på hans kanal på Youtube och konstaterar att han nu blivit radikalare. I det senaste livesända avsnittet talar han lite kort om återvandring som svar på en tittarfråga (50 minuter in i programmet).
Avsnittet heter Självmordet på Sverige. Just nu har 28 000 svenskar sett det och han kan ibland komma upp i siffror som närmar sig 0,5 % av befolkningen.
https://www.youtube.com/watch?v=8UCvbCNaCRU
Bert Karlsson från Skara har ju en mer folklig framtoning än många av de som kommenterar samtiden. Har ibland tittat på hans kanal på Youtube och konstaterar att han nu blivit radikalare. I det senaste livesända avsnittet talar han lite kort om återvandring som svar på en tittarfråga (50 minuter in i programmet).
Avsnittet heter Självmordet på Sverige. Just nu har 28 000 svenskar sett det och han kan ibland komma upp i siffror som närmar sig 0,5 % av befolkningen.
https://www.youtube.com/watch?v=8UCvbCNaCRU
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
