Citat:
Det är en briljant kolumn av Malcolm Kyeyune. Jämförelsen med kommunistländerna är klargörande:
https://www.gp.se/ledare/k%C3%B6p-g%...oro-1.17168608
LÄS också Helena Edlunds text Sverige som strategispel och följ hennes inrådan att se Henrik Jönssons video om press, politik och propaganda.
"Debattens kärna handlar inte om rädsla, den handlar om lojalitet. Bakom järnridån gick det inte alltid att förneka att hyllorna kunde vara lite tomma ibland; men att gemene man skulle ha rätten att vara sur över något sådant, det kunde det verkligen inte bli tal om. Att känna missnöje var ingen rättighet, den som gjorde det var illojal och osolidarisk.
Budskapet i Sverige följer numera denna refräng: köp gärna överfallslarm, käre svensk, be gärna om skjuts, undvik gärna vissa gator, men för guds skull: var inte så osolidarisk och trolös att du börjar hysa fel sorts känslor om situationen!"
https://www.gp.se/ledare/k%C3%B6p-g%...oro-1.17168608
LÄS också Helena Edlunds text Sverige som strategispel och följ hennes inrådan att se Henrik Jönssons video om press, politik och propaganda.
Den pålästes och kunniga människans naiva misstag (inte ditt) är att tro att gammelpartiernas prioritering är det goda och fungerande samhället. Det är det inte. Prioriteringen är fortsatt maktinnehav eller tillbakatagande av makten. Och 51% räcker. Demokrati i ett samhälle på retur är farliga saker. När kakan börjar minska, intensifieras politikeriglarnas ansträngningar att fortsatt kunna suga ut resurser nog att leva det goda livet. Klarar man det genom att förvandla samhället till de femtioen procenten dumhuvudens förtryck av resten, så är man hemma. Vi, Malcolm, Gur och alla andra kan pipa hur mycket vi vill. Vår eventuella klarsyn är betydelselös. I september vart fjärde år bestäms det hela. Allt är en positionering inför det.