Början på ett mediakrig om mångkulturen?

I all anspråkslöshet bidrar jag med vidimering från den präktigaste av präktiga inom expertisvaliderad MSM. Redan för nästan ett år sedan visste självaste Washington Post att meddela omvärlden följande:

The most significant revelation in a new Pew Research Center analysis of partisan identification is the extent to which Democrats and Republicans no longer resemble one another demographically. Nearly 4 in 10 Democrats are nonwhite, while 83 percent of Republicans are white. Six in 10 Republicans are whites without a college degree; only a third of Democrats are. A third of Republicans are white evangelical Christians; a third of Democrats are religiously unaffiliated.

Pew’s data highlighted two consistent trends: Women are much more likely to identify as Democrats than Republicans, while men are more split. White Americans (as was probably obvious from the paragraph above) are more likely to identify as Republican, and nonwhite Americans as Democrats — no group more so than black Americans.
[...]
And then there are millennials.
[...]
One reason millennials lean more Democratic is that the group is also more racially diverse than older Americans. But the Democratic advantage among millennials exists even within groups that, overall, tend to identify as Republicans: men and whites.

But that’s a little misleading. Millennial men includes nonwhite men; white millennials includes women. If we isolate white, male millennials, the picture changes.

Young white men identify as Republican.

Unga vita snubbar är konservativa. Fittmössor, hipsters och rasifierade är vänsterliberaler. Sannolikheten att de konservativa unga männen ändrar uppfattning med stigande ålder och familjeansvar torde vara mindre än att de andra grupperingarna ändrar sin med tidens gång och erfarenhetens kumulativa process.

Tecknen finns på fler håll och en gemensam faktor bland de unga i generationen efter the Millennials tycks vara att fittmössor, hipsters och rasifierade på globalismmanér är mest intresserade av the money medan vita ungdomar fokuserar på the culture. Vita ungdomar motsätter sig mångkulturell expansion.

We’ve seen this evidenced elsewhere. In January, PRRI and MTV released a report looking at the political views of young Americans. That focused on the post-millennial generation, which is yet to be named.
[...]
Many of the findings center on race:

• More than half of white men (and white women) in this age group believe that discrimination against whites is as significant as discrimination against other groups.

• Fewer than half of young white men say black people face a lot of discrimination.

• A quarter of young white men say white men face a lot of discrimination.

• Opinions of Barack Obama were much lower among young white men. More than half of white men in this group expressed a favorable opinion of President Trump.

• Half of young white men favor building the U.S.-Mexico border wall.

There’s an existing question of the extent to which the increasing racial divide between the parties overlaps with increasing partisan animosity. Trump’s election was clearly dependent to a large extent on issues that intersected with race. (In nearly every state, voters most worried about the economy preferred Hillary Clinton in 2016 while those most worried about immigration or terrorism backed Trump.)
[...]
The PRRI data suggests that this is not simply a function of older white Americans worried about the shifting demographics of the United States. The Pew data suggests that younger white men are more likely to support Trump’s party than any other part of their generation.

This survey still presents a worrisome future for the GOP as the nation grows less white and as millennials increasingly make up more of the electorate. (Per Pew’s definitions, millennials and Gen Xers cast more votes in 2016 than older generations.) But the party’s appeal to white men, a group that makes up a plurality of its membership, continues.

https://www.washingtonpost.com/news/...=.51be99c92676

Med tanke på att fittmössor, hipsters och rasifierade är mer inriktade på att konsumera det välstånd andra grupper (i västerländer mestadels vita män) byggt upp än att själva skapa det, skulle jag nog satsa mina pengar på att de unga vita konservativa männen på sikt kommer att dra längsta strået i fråga om makten över den västerländska samhällsutvecklingen. Vänsterliberala globalister hoppas behålla makten genom att "the nation[s] grows less white and as millennials increasingly make up more of the electorate". Tydligare kan det knappast uttryckas. Det finns inget att hämta för vita skötsamma människor i den mångkulturellt vänsterliberala globalismen. Där har vi väl svaret på varför folkutbytesprojektet är en överordnad viktighet för somliga. Hjärntvättade lattekroppar ska konsumera och rösta på affirmative action-socialiberalister. Lattekropparna i väst får lite bidrag och låtsasviktiga kulturpositioner medan socialistkapitaliberalisterna berikar sig monumentalt på global utsugning av naturresurser, inklusive resurserna nationell sammanhållning, tillit och kulturell mångfaldsutveckling.

Bibeln är alltid läsvärd. Men "det judiska folket" härrör inte ur Jakob. Bibelns israeliter är inte det judiska folket. Vill du veta varifrån det judiska folket härstammar se 1 Moseboken 36.

Med det sagt, så är det både ett överraskande och välkommen perspektiv till tråden. Det finns, vid sidan av importen utav drömtydarkompetens, även det som avhandlar rasblandning, det godas kamp emot ondskan och mer därtill. Dessutom är det något som, inte minst med anledning av kyrkan, behöver nystas upp. Så, hur går vi vidare i analysen?

Det obehagliga blir ju nu när människorna klart börjar dela upp sig själva efter etnicitet. Den logiska slutpunkten blir då något som inte avgörs genom val.

Man skulle ju t.ex. kunna förledas att tro att den svarta andelen av USAs befolkning skulle uppskatta Republikanerna och Trump nu när arbetslösheten är rekordlåg hos dem och de har fått det bättre än någonsin förr. Men så är tydligen inte fallet. Deras stöd till Demokraterna är fortfarande kompakt. Som en känd rappare ska ha sagt efter det senaste valet till Representanthuset.. "It was never about the money or jobs. Its all about the respect".

Det är en intressant fråga. Det finns nämligen en sida av mediakriget om mångkulturen som kanske inte analyserats så mycket i tråden. Flera skribenter ahr varit inne och nosat på den men någon samlad analys finns inte om vad jag skulle vilja kalla den andliga sidan av drömmen om mångkultur. Något som kanske ligger ännu djupare än ideologi.

Kanske är Bibeln och Moseböckerna en bra start eller så är Markus och Malcolms analys av Reinfeldt och drömmen om att uppnå gnosis genom mångkultur en väg. De förkastar för en gångs skull sin marxistiska materiella historieanalys och landar i att Reinfeldt drevs av en sekulär andlighet.

En intressant tolkning är det i vart fall.

https://soundcloud.com/markus-och-malcom/gnaaasis

Det här är naturligtvis uppenbart off topic men jag måste fråga vad du menar. Jag skummade igenom kapitlet ifråga och fattar ändå inte riktigt what you’re driving at.

Var det att Esaus ena hustru var hettiten Ada som du ville stryka under, dvs indoeuropé, och att judarna alltså härstammar från indoeuropéer? Eller vad är poängen?

Lovar att inte återkomma i ämnet men jag blev nyfiken.

Den svenska borgerligheten är liberal och både Karin Ohlsson och Maria Abrahamsson är uttalade liberaler. Det finns dock två typer av liberaler. De klassiska liberalerna (Rebecca Weidmo Uvell, Ivar Arpi, Per Gudmundson, Hanif Bali, Jan Ericson, Sara Skyttedal, Markus Uvell, Johan Lundberg, Ann Heberlein, Johan Ingarö, Alice Teodorescu, PM Nilsson osv.) som argumenterar för en fri marknad och de här nihilistiska och kleptomaniska socialliberalerna som skyddar särintressen på marknaden. I synnerhet det välfärdsindustriella komplexet som tjänar pengar på att skriva avtal med politiker som de köpt i stat, kommun och landsting. För moderat eller kristdemokrat så är det viktigaste att staten gör så litet som möjligt medan det inte spelar någon roll för en liberal eller centerpartist hur stor staten är bara privata särintressen gynnar. Både Karin Ohlsson och Maria Abrahamsson är (social)liberaler.

Så länge pengarna flödar till privata särintressen spelar det ingen roll om marknaden är fri eller ofri. Du kan ta skolsystemet som exempel. En klassisk liberal skulle hävda att privatskolor (som tar ut elevavgifter) är någonting gott medan en socialliberal skulle hävda att privatskolor är dåliga. Istället skulle de argumentera för friskolor (Charter Schools) eftersom sådana finansieras av staten men drivs och ägs i privat regi. Notera också att privatskolor i Sverige i växande antal ägs och drivs av koncerner som köper politiker. De flesta människor fattar inte skillnaden mellan (social)liberalism och klassisk liberalism (libertarianism).

Nu finns det skäl att vara kritisk till libertarianismen av olika anledningar men det är rätt stora skillnader. Johan Norberg går runt och hävdar att han är klassisk liberal men det är han inte. Han är Fellow för CATO, som mestadels ägnar sig åt att framföra policyförslag som gynnar de industrier som finansierar tankesmedjan. Johan Norberg ser gärna fri invandring och motiverar det med ”klassiskt liberala” argument (egentligen; ”left-libertarian) men notan för invandringen skall skickas till skattebetalarna. Skulle du sedan förespråka att studielånen och studiebidragen skulle avskaffas för att korrigera för överutbildningen vi universiteten skulle han skruva på sig. Varför? Tja, hans uppdragsgivare gillar att det finns ett överskott av högskoleutbildade i Sverige så de kan reducera lönerna. På samma sätt vill Norbergs uppdragsgivare CATO, se massinvandring för att dumpa lönerna till botten. Du hör sällan det här klassiska liberalerna på Von Mises Institutet, Bubbla, Zerohedge, Ron Paul Institute säger sådant. Sverige är precis som USA är en nationalstat. Den ägs av folket och inte bara privata särintressen. Sådant förstår inte så kallade ”socialliberaler”. Således, är det så konstigt att de värsta socialliberala chauvinisterna (C och L) sätter sig ned med S, Mp och V. Nu behöver man inte hymla. Det ser faktiskt lika illa ut i Moderaterna och Kristdemokraterna. I synnerhet i deras ledning. Alla är köpta av särintressen.

Johan Ingarö råkade försäga sig om vad han tycker om den konservativa/nationalistiska högern på ett Axess seminarium. Detta var för snart tio år sedan. Vad han sade (om jag inte missminner mig) bottnade i att den nya högern är en möjlighet för klassiska liberaler som honom själv. För Moderaterna och Kristdemokraterna var detta enligt honom en ypperlig möjligt eftersom de kan byta skattesänkningar, utförsäljningar och privatiseringar mot reducerad invandring och moralpolitik. Han noterade också att rätt många M och Kd-väljare är konservativa och gillar inte heller gillar massinvandring, aborter, homosexäktenskap. När den liberala pressen sedan hoppar på M och Kd med sina liberala moralpredikningar så kan M och Kd peka på SD och säga att de inte har något val. Således, det finns bara uppsida för M och Kd att göra gemensam sak med Sverigedemokraterna. Problemet är bara att ledningarna i M och Kd vägrade enligt honom. Vi vet varför. Fredrik Reinfeldt tjänade 10 miljoner kronor det första året han lämnade politiken.

Jag tror som sagt att många av de här klassiska liberalerna i det svenska etablissemanget börjar bli frustrerade. Även om ledningen i M och Kd inte gillar att vara någon låtsasopposition i fyra år och acceptera att C och L spelar på båda sidorna så väntar de på vackert på sin tur – så de kan få en utdelning av de särintressen som nu har bestämt sig för att belöna S/V/Mp/L/C. Det kanske inte är så konstigt att klassiska liberaler så som Rebecca Weidmo Uvell etc. är sjukt förbannade över sakernas tillstånd.

Lästvärt: The "Shut down" i USA börja göra ont för byråkratin. Tydligen är den amerikanska byråkratin helt genomlusad av vänsterliberaler. De ägnar sina dagar åt att sabba för vanligt folk och fylla fickorna fulla med skattemedel. Enligt artikeln har 85 procent av personalen på hans myndighet (men han hänvisar till de flesta) ägnat sig åt att förstöra för Donald Trump. Författaren till artikeln (en insider) hoppas nu på att den här nedstängningen av staten fortsätter så långt som bara möjligt kan för att få bort alla som endast jobbar i byråkratin för att tjäna deras liberala ideologi, få en omotiverat hög lön och undergräva USA. Idealtypen av byråkratin och rättsstaten är att den skall tjäna politikerna- inte liberala särintressen och ett visst parti.


https://dailycaller.com/2019/01/14/s...ut-resistance/

https://www.zerohedge.com/news/2019-...out-resistance

Som tillägg till Frågan om Reinfeldt cash så kan nämnas att han dragit in nästan 50 Mkr på de tre första åren till sitt AB.

Tja... obehagligt eller inte så kallad "rasism" är den mest naturliga ingruppsbiasen i världen, oavsett samhälle, nation eller etnisk tillhörighet. Så har det varit sedan tidernas begynnelse och så kommer det förbli. Den sanna värdegrundsreligionen har tagit oss ända hit som denna tråd för övrigt är ett utmärkt exempel på, en syntetisk norm- och perspektivförskjutning som bara tillfälligt är på historiskt besök. Självhat kommer efterhand bli en alltmer sällsynt lyxvara att beskåda.

Bara narrativen är de "rätta" kan uppenbarligen vilka dumheter som helst få duga som sanningar. Medias roll kan knappast överskattas. Denna tråd är också här ett utmärkt exempel på just detta.

Att rätt kunna analysera och förstå andras historia och val av färdriktning, måste man först börja med att förstå sig själv, sin egen färdriktning och i viss mån också sin historia. För många hos jordklotets mest indoktrinerade och hjärntvättade folk kommer det efterhand inte bara bli uppenbart utan också i varierande grad bli till en väldigt smärtsam självbildsrevision när man väl förstår hur kallblodigt man offrats på den falska solidaritetens altare.

Det där har inte mycket med saken att göra. "Respect"? Någon sådan får han knappast av det demokratiska partiet. Det har inte så mycket med identitetspolitik att göra (oytos febriga drömmar till trots), det har mer med praktisk politik att göra.

En mycket stor andel av de svarta i USA som faktiskt röstar är medelålders kvinnor och äldre kvinnor. Dessa går i regel i kyrkan och pastorn i kyrkan bestämmer helt enkelt hur församlingen ska rösta. En svart pastor med en någorlunda stor församling är medlem i det lokala eller delstatstliga partietablissemanget. Anledning? Han kan ge något som politiker vill ha, nämligen röster. Det här visade sig i praktiken i demokraternas primärval 2016. Bernie vann New Hampshire 60/40 men förlorade därefter South Carolina 80/20 elller nåt sånt. New Hampshire har få svarta, South Carolina har många och många kyrkliga sådana.

Vi såg ungefär ett liknande upplägg i Sverige när en muslimsk MP-politiker sade sig kunna leverara tusentals röstar till moderaterna.

Man kan kalla detta för "identitetspolitik", så som oyto gör, men det blir väldigt missvisande och leder till gravt felaktiga slutsatser och resonemang.

Frågan om globalism och globalisterna är ju något som ofta kommit upp här i tråden om mediakriget mot svenskarna. Nu har Nya Dagbladets skribent Per Ahlmark skrivit den första delen av vad som uppges vara en serie krönikor om den politiska globalismen (PoG). Verkar vara en lovande grundläggande inledning som jag inte har några bärande invändningar mot. Ett kort smakprov nedan:

https://nyadagbladet.se/kronikor/den...sfiende-del-1/

Uppskattar dina stundtals krassa kommentarer som kan hålla ned diskussionen på marken men i det här fallet angående rapparens kommentarer så har du fel. Som jag uppfattat det så är de svarta rapparna mycket inflytelserika i den svarta kulturen i USA. Det illustreras av den fullkomliga skitstorm som rappstjärnan Kanye West fick motta efter att han haft ett möte i Vita huset med Trump. De svarta ska hålla sig kvar på den Demokratiska farmen. Och det är förståeligt för om de kan drivas ända fram till röstlokalerna så röstar de till ca 80 procent på Demokraternas kandidater.

Vi ser samma fenomen i Sverige beträffande menaiterna vilket naturligtvis är en av anledningarna till att de befinner här över huvud taget.

Men den verkliga realisten angående identitetspolitik bodde i Singapore.

Identitet trumfar ideologi. Change my mind.

Övertyga mig om att ingruppspreferens, tribalism och identitetspolitik inte är framtiden i etniskt fragmenterade västländer, när demografin rasar mot multipolär instabilitet där tidigare supermajoriteters hegemoni rådde.

Övertyga mig om att inte varje sådan mekanism och dynamik redan idag manifesteras lokalt och bara kommer bli mer dominanta inslag att vackert förhålla sig till nationellt. Att de svenska självhatarna och individualisterna är de som kommer dö undan, medan ett partiskt svenskt folk kommer reproducera sitt utåtriktade, kollektiva särintresse och hat.

Övertyga mig vidare om att den framtornande icke-svenska majoritetens oheliga allians, vänskapen fiendens fiender emellan inte kommer låta sig fragmenteras och exploateras. På samma sätt som det i USA inte kommer gå att att vinna svarta väljare genom att appellera på ideologi eller skattepolitik - men väl genom att peka på fördelarna av att motarbeta gemensamma ovänner och fördela deras resurser.