Citat:
Ursprungligen postat av
Meiji
Det är en briljant kolumn av Malcolm Kyeyune. Jämförelsen med kommunistländerna är klargörande:
"Debattens kärna handlar inte om rädsla, den handlar om lojalitet. Bakom järnridån gick det inte alltid att förneka att hyllorna kunde vara lite tomma ibland; men att gemene man skulle ha rätten att vara sur över något sådant, det kunde det verkligen inte bli tal om. Att känna missnöje var ingen rättighet, den som gjorde det var illojal och osolidarisk.
Budskapet i Sverige följer numera denna refräng: köp gärna överfallslarm, käre svensk, be gärna om skjuts, undvik gärna vissa gator, men för guds skull: var inte så osolidarisk och trolös att du börjar hysa fel sorts känslor om situationen!"
https://www.gp.se/ledare/k%C3%B6p-g%...oro-1.17168608
LÄS också Helena Edlunds text
Sverige som strategispel och följ hennes inrådan att se Henrik Jönssons video om press, politik och propaganda.
Citat:
Ursprungligen postat av
fasligt
Thomas Gür snuddade faktiskt vid detta tema i gårdagens Ekdal & Ekdal. De invandrande behövande vävs in i ett moraliskt narrativ men motsvarande moraliska narrativ saknas angående den mottagande, uppoffrande svensken. Detta är, enligt Gür, en stor brist i vad man kan kalla Sverigebildsnarrativet. Det skulle återkommas till detta, sas det, men givetvis återkom det inte. Istället blev det väldigt mycket om tvingande internationella avtal som absolut hindrar någon som helst begränsning av eller gallring i migrationsrabatten (Seidlitz, asylaktivistisk jurist, Amnesty) och asylrätten i nuvarande form är ett gigantiskt hyckleri genom att locka migranter med den villkorslösa asylrätten samtidigt som effektiva hinder för migranter som vill hit upprätthålls, och den nuvarande volymen är fullt rimlig men borde fyllas upp av särskilt hopplösa kvotflyktingar, och nej Kanada ägnar sig inte åt cherry picking (Joakim Ruist, nationalekonom och migrationsforskare).
Vi får väl se om det kommer en moraliskt återupprättande berättelse om de självuppoffrande svenskarna som gjort mer för Den Andre än vad som rimligtvis kan begäras och till tack fått spott, spe och gruvliga anklagelser om vidrigt essentiell rasism och på köpet förlorat sitt land och självklara kulturella hemvist. Kommer denna moraliska kompress på svenskarnas sårade självkänsla i så fall tillerkänna svenskarna rätten att känna vrede? Sorg och rättmätig harm över utståndna kränkningar? Kommer skräck och förtvivlan över hotet om att fråntas det hemland till vilket svensken genom urminnes hävd anser sig ha födslorätt godtas? Eller kommer den rätt att bevara identitet och kultur som Gür menar sig omhulda bara gälla andra nationer?
Citat:
Ursprungligen postat av
CJFleetwood
Här pekar ni på framtidens slagfält.
När demografin på allvar börjar förändra våra arbetsplatser. Fram till nyligen har det gått att hålla sig med några alibiinvandrare i staben för att visa godhet och öppenhet. När de visat sig obekväma mobbas de ut, tvingas vidare och ersätts snabbt tryggt av svenskar. Experimentet föll inte väl ut, blev lite för mycket av det goda.
Men vad händer då utvecklingen når punkten då det inte går för tidigare svenskdominerade arbetsplatser att hålla emot längre. Vi är redan där i viss mån.
Tror ni invandraren kommer vara evigt tacksamm och fortsätta jobba för mångkultur inkl svensken? Nej, de kommer ta varje chans att slå tillbaka som Edgerton påpekar. Kontakter blir allt och invandrare kommer jobba för att få in mer invandrare, bara naturligt.
De självgoda svenskarna kommer inte förstå att de i allt högre takt kommer bli ersatta. Och service i allt från sjukvård till kommunala tjänster kommer missbrukas och missskötas för att gynna det egna.
Framtiden är partisk. Identitetspolitik och tribalism väljer
dig i ett mångidentitärt samhälle. Utifrån dessa premisser har det inte varit svårt att så utvecklingens riktning och är det fortfarande inte.
Jag har funderat på just det här med
spelteori som en infallsvinkel att både beskriva, förutse och normera svensk ingrupp. Hur man egentligen bara behöver analysera hur ett Nash ekvilibrium med svenskar som rationella aktörer måste se ut, för att se framtiden i den mogna fragmenteringens tvingande gruppdarwinism.
Därför var Helena Edlunds text intressant - och bör vara en tankeställare till de svenskintressenter som tror att lojalitet mot ett parti och acceptans för behovet att kompromissa i god tro. Hon skriver om sin tid i Afghanistan:
Citat:
Alla går dock inte att vinna över. För enkelhetens skull delas civilbefolkningen in i tre kategorier – gröna, gula och röda. De gröna är individer vars lojalitet man redan äger och som man krasst räknar med kommer att förbli lojala vad som än händer. De röda är individer som aldrig någonsin kommer att bli lojala, vad man än gör. Varken den gröna eller röda delen av befolkningen är egentligen särskilt intressanta, eftersom de antingen inte behöver påverkas eller inte kan påverkas. Intressant är istället den tredje kategorin, de gula.
Citat:
Under min tid i Afghanistan tjänstgjorde jag inom CIMIC (Civil-Military Co-operation), vilket innebar att jag samlade in information om afghaners inställning till den afghanska regeringen och till ISAF, för att sedan vidarebefordra informationen uppåt i den militära hierarkin. Byar kunde vara gröna, gula eller röda. De gröna byarna struntade vi i praktiken i, eftersom de redan var positivt inställda. Röda byar kunde vi inte verka i eftersom det var farligt. Gula byar, det vill säga byar som var skeptiska eller lite lagom fientliga till ISAF och GIRoA (Government of the Islamic Republic of Afghanistan) kunde däremot förvänta sig riklig hjälp.
Edlund använder sin erfarenhet för att se liknande metoder i Sverige och försöka beskriva taktik och strategi hos makthavarna. Väl värt att läsa.
Jag vill dock dra en konkret, normativ slutsats till de av er som är, eller inbillar er vara, svenskpartiska och rationella:
Var aldrig Grön.
Var inte kravlös och lojal, SÄRSKILT inte mot de politiker och debattörer du tycker bäst förträder dig i offentligheten. Låt dem aldrig ta din sympati för given, utan odla alltid svekfullhet och ifrågasättande. Befinn dig hela tiden på deras marginal och kräv hela tiden deras bejakande och
deras lojalitet.
Tvinga dem att säga orden. Acceptera aldrig det implicita, det projicerade inbillade, att de förutsätts inkludera dig i något som uttalas om någon annan. Det är inte så rationella, egenintresserade ingrupper agerar spelteoretiskt, se bara på judisk ingrupp.
Rent praktiskt handlar det om ett svenskt grupptryck underifrån att inte tolerera hanrejsnationalism eller förnekande av svensk etnicitet, vare sig det är uttalat eller osynliggörande. Det handlar om att i varje situation ta ställning och vara partisk och kräva lojalitetsbetygelser från varje allierad, både som kollektiv och individ.
Den som accepterar opinionsbildares eller SD:s osynliggörande rasism mot etniska svenskar är INTE spelteoretiskt rationell, om syftet är omsorg om svenskar. De är Gröna, som kommer svikas till förmån för Gula och fattar inte hur verkligheten fungerar. Det rationella är inte att vara dödvikt för andra att ta med i sin nyttokalkyl, utan att hela tiden ta ställning, kritisera, agera. Framtiden är process, svartsjuka, partisk existens och levande identitet.