Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Sorry om jag stalkar dig men jag läste nyss om Liljestrands smörja och det slår mig att en kulturell godhetsapostel tydligen får använda termen "helsvensk" utan minsta lilla repressalie ("in till den väntande helsvenska publiken").

Där Jimmie i direktsändning omedelbart börjar svettas och darra på manschetten vid minsta lilla avvikelse från den korrekta, sanna värdegrunden om att minsann "alla" är svenskar och "våga inte påstå något annat" kan den gode kulturarbetare med oförskämd självklarhet ta det alla ändå vet och instinktivt känner och göra det till sitt. Fast på godhetens vis förstås. Tolkningsföreträde är A och O i mångkultursbranschen.

Hmm. Judisk etik speglas väl i Gamla Testamentet? Vad säger den om familjeåterförening?

Bara ett par exempel.

Abraham fick inga barn med sin hustru. Hustrun föreslog då att Abraham skulle skaffa barn med deras tjänstekvinna, Hagar. Och Hagar födde en son. Sen blev den legala hustrun mirakulöst gravid och födde en son. Tjänstekvinnan och hennes barn jagades då ut i öknen. Det kan väl kallas familjeupplösning.

Jakob hade inte mindre än 12 söner. Han favoriserade en son, Josef. De andra bröderna blev avundsjuka och slängde Josef i en brunn att dö. Han blev dock upplockad av några förbipasserande, tog sig till Egypten och blev faraos högra hand. Efter en tid blev det hungersnöd i Israel och bröderna reste till Egypten för att köpa spannmål. Josef tog emot dem och förlät dem. Detta var ju faktiskt en familjeåterförening, efter en medveten familjeupplösning, men var det etiska budskapet är fattar jag inte.

Inspirerad, eller vad man ska säga, av Arpigate slänger Adam C in ett vedträ i brasan som är så mellanmjölksfuktigt att brasan riskerar att falna. Det är å ena sidan å andra sidan och självklarheter en masse, på en nivå som inte ens Alice skulle lägga sig vågar jag påstå. Dock hettar det till på slutet och mellanmjölken får en ordentlig bismak. Först denna korrekta slutsats, vilken Arpi nu gett luft åt.


Ja Adam, vi rör oss dit med stormsteg. Den vite mannens identitetspolitik. Identitetspolitik kan bli ett riktigt pain in the ass om "fel" personer börjar utöva den. Nedan det mest (enda) uppseendeväckande i ledaren. Men det är inte så lite beroende på den tolkning som görs.



Förvisso görs ett antal ytterligare " å ena sidan å andra sidan " - reservationer även efter detta påstående (jag tror faktiskt att Adam på något sätt ifrågasätter varje kommatecken i sin egen ledare.......) men varje tanke på ett "postetniskt" sverige måste påtalas å det grövsta. Och vad är det egentligen för fantastiska "möjligheter" vi erbjuds här? Adam får gärna komma med i några lyckade "post" länder där ursprunget försvunnit och den nya massan identitetslösa skapat något bättre. Ironiskt nog framhåller han sitt eget land som inte fullt ut "kosher" vad gäller det där med mångkultur.

En märklig ledare som bör läsas av samma skäl som den skrevs - Adam vet inte riktigt vad han vill säga och jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Nu är jag klar för idag!

https://www.gp.se/ledare/konsten-att...het-1.15670114

Den judiska etiken är strängt taget den som Jesus Kristus enligt den kristna traditionen satte punkt för i och med kungörandet av Det Nya Förbundet mellan alla folk och en annan aspekt av Gud än den som förfäktades av judarna. Den gammaltestamentliga guden är en snarstucken, hämndlysten och maktfullkomlig tyrann medan den kristna guden är förlåtande, mild och kärleksfull. Judisk etik kräver, liksom för övrigt kommunism och islamism, blind tro och underkastelse vilket övertydligt visas genom berättelsen om Abraham och Isak. Den hebreiske guden krävde, av ingen särskild anledning annat än att tvinga Abraham att visa lydnad, Abraham att offra sin son Isak. Patriarken Abraham lydde men hindrades i sista stund från att mörda sin son.

Andra fina exempel på den judiska etiken är när den hebreiske guden spelar ut de första människobarnen mot varandra genom att ensidigt favorisera Abels offergåvor framför Kains. Kain fick givetvis ingen förklaring eller vägledning till att på rätt sätt behaga den njugge guden. Eller berättelsen om Jakob och Esau där tvillingarnas moder Rebecka ensidigt favoriserar den elake Jakob medan fader Isak föredrog Esau. Den elake morsgrisen Jakob lurade av sin broder Esau dennes förstfödslorätt då Esau höll på att dö av hunger och törst. Nedrige Jakob vägrade ge sin bror av sin linssoppa med mindre än att brodern avsade sig sin förstfödslorätt. När gamle Isak låg på sitt yttersta ville han att Esau, jägaren, skulle ge sig ut och skaffa gamle pappsen lite gott vilt att äta, sedan skulle Isak äta, välsigna sin son och lägga sig att dö. Den intrigerande ättemodern Rebecka hörde detta och tubbade sedan sin favoritson att lura både fader Isak och broder Esau. Gå ut, sa hon till elake Jakob, och hämta två fina killingar så ska jag laga en god måltid till gamle pappsen, han kommer inte märka någon skillnad så vi säger att det är Esaus nedlagda byte. Men, gnällde Jakob den gemene, Esau är ju luden och jag är slät, tänk om gamle pappsen tar i mig, då kommer han märka att det är jag och inte Esau och så förbanna mig istället för att välsigna mig. Lugn bara lugn, manade den illsluga matriarken Rebecka och gick och hämtade Esaus högtidskläder åt jävlige Jakob samt täckte de bara delarna av hans hud med killingskinnen. Jakob gick in till sin far med den falska viltgrytan och påstod helt fräckt att han var Esau som gjort som fadern önskat så nu kunde fadern ta och välsigna honom. Gamle Isak var visserligen skröplig men inte helt senil så han tyckte det gått misstänkt snabbt för sonen att hinna jaga och laga mat, varpå Jakob helt skamlöst ljög sin far rakt i ansiktet och drog in den judiske guden i den skamliga meneden. "Herren, din Gud sände det i min väg", kläckte ormtungan Jakob ur sig utan att blinka. Gamle Isak kände sig ändå inte helt övertygad då han tyckte sonen lät förvånansvärt lik Jakob på rösten och för att slutligen ro lögnen i hamn och lura till sig patriarkvälsignelsen fick gubben känna på Jakob uslingens killingpälsförklädda händer. Därmed hade den judiska etiken utsett sin tredje patriark.

Detta förfarande håller den judiska etikens skriftlärde än idag på att rättfärdiga genom listiga hårklyverier och diverse spetsfundigheter. Sådant gillade inte Jesus som bekant. I skrymtare och fariséer, kallade han den judiska etikens uttydare och tillrättaläggare. Det kunde förstås inte skrymtarna och fariséerna låta passera så en annan av den judiska etikens specialiteter kom väl till pass, nämligen den att låta någon annan skita ner händerna och solka renommét. I detta fall lät det judiska högsta rådet romarna sköta skitgörat med mördandet av en av judarnas egna. Sedan dess har den judiska etiken avfärdat Jesus Kristus Messiaspretentioner bland annat utifrån att dennes renrasighet endast kunnat garanteras på mödernet då ju fadern påstods vara en av den treeniga gudomens aspekter. Modersarvet smäller inte alls lika högt som fadersarvet enligt den judiska etiken. Etnisk renhet är ett etiskt krav enligt judisk tradition medan den kristna etiken gör gällande att inom kristenheten görs ingen skillnad mellan olika folk, mänsklig värdighet tillerkänns alla och envar - "Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus" - som konvertiten Paulus uttryckte saken. Det gamla förbundet slöts exklusivt med Egendomsfolket, det nya förbundet omfattar alla. Judisk smusslande och intrigerande etik i kontrast till kristen öppen och inbjudande etik. Den kristna etiken hälsar den förlorade sonens återkomst med fest medan den judiska etiken utan minsta misskund hämnas oförrätter intill tredje led.

Den kristna etiken står där med ett öppet erbjudande för den som önskar att ansluta utifrån givna premisser. Å andra sidan imponeras den kristna etiken inte av att man strör pärlor för svin, bygger hus på lösan sand, kastar sten eller låter bli att förvalta sitt givna pund väl, om man nu ska tro Skriftens ord. Och för den som håller fast vid den judiska etiken från det gamla förbundet - alltså den som uppmuntrar till ränksmidande och lurendrejeri - för denne vore det, enligt Jesus Kristus, bättre om en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havet än att vederbörande lyckas snärja oskyldiga - som t ex Medelsvensson - till olycka genom lögner och argan list.

Inte konstigt att judenheten är så fientligt inställd till kristenheten och så fast besluten att förgöra den. Komma där och påstå att kreti och pleti är jämbördig med Guds särskilt utvalda, och hävda att människors tal bör vara sådant att "ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo." En styggelse för vart talmudiskt ordvrängarkompani.

Jasså, men hon säger även att hon röstar för anhöriginvandringen p.g.a. hennes typ judeo-kristna värdegrund. En flexibel värdegrund.
Varför i hela fridens namn ska Kd vara sionistkramare? Det där med det judeo-kristna är väl något som lanserats av typ amerikanska högerkristna new borns? Sen när började judeo-sionisterna (typ Barbara Spectre) bry sig det minsta om vårt väl och ve?

Pew gjorde en undersökning för flera år sedan om hur mycket olika folkgrupper i USA (o)gillar varandra.

Där framgår på ett annat sätt den rubbning som jag nämnde i går, att vita liberaler, helt unikt, tycker sämre om sin egen folkgrupp än andra. Ateister (som mestadels är vita) avskyr vita evangeliska kristna (som är den största gruppen bland de vita i USA) och det är nog dessa de tänker på när de uttrycker hat mot dem som ser ut som de själva (men har en annan filosofi).

Men det jag ville komma till är de vita evangelikerna. De tycker om sin egen sort mest (liksom alla andra), 82%. Näst mest gillar de judar, 69%. Denna uppskattning är på intet sätt ömsesidig: judar älskar sig själva, 89% (det högsta mätvärdet i undersökningen) men dem de tycker minst om är evangeliker, 34%. Näst mest avskydd av judar är den muslimska gruppen, 35%.

Intressanta tabeller finns här:

https://www.pewforum.org/2014/07/16/...igious-groups/

Tack för de svar som lämnats i tråden i frågan om judisk-kristen etik. Det kan vara att toran och kabbala är böcker som serverar en mer nyanserad och human version av den judiska etiken. Den judiska etik som serveras i gamla testamentet verkar ju mer vara sprungen ur Hamurabis lag och ett öga för ett öga och en tand för en tand etik.

Annars verkar det onekligen som om det gamla testamentet inte är ett rättesnöre för ett kristdemokratiskt parti. Men kanske bör Kristdemokraterna faktiskt anamma en mer judisk-kristen etik - med betoning på judisk - för att uppnå realism i sin migrationspolitik?

Men jag förstår fortfarande inte när och varför vi kastade bort den grekisk-romerska delen av vårt västerländska kulturarv. Det har uppenbarligen skett under vår levnadstid.

För att illustrera vad som också glömts. Här en dikt av den irländske nationalisten Thomas Davis (1814-1845):

When boyhood's fire was in my blood
I read of ancient freemen,
For Greece and Rome who bravely stood,
Three hundred men and three men;
And then I prayed I yet might see
Our fetters rent in twain,
And Ireland. long a province, be
A Nation once again!

A nation once again,
And Ireland, long a province, be
A Nation once again!

And from that time, through wildest woe,
That hope has shown a far light,
Nor could love's brightest summer glow
Outshine that solemn starlight;
It seemed to watch above my head
In forum, field and fame,
Its angel voice sang round my bed,
A Nation once again.

It whisper'd too, that freedom's ark,
And service high and holy,
Would be profaned by feeling dark
And passions vain or lowly;
For, Freedom comes from God's right hand,
And needs a godly train;
And righteous men must make our land
A nation once again!

Det nya är att det visar sig vara storstäderna som får betala priset.

Den första artikeln i MSM som trovärdigt påvisar att priset på bostäder i storstäderna påverkas mycket negativt på grund av mångkulturen också i Stockholm kommer att vända hela mångkulturdebatten.
All politik landar i den egna ekonomin. Allt annat är önsketänkande.

Idag tror de flesta i dyra bostäder i storstäderna att deras privata vinst på stigande bostadspriser enkom beror på invandringens kraftigt ökande efterfrågan. Det är en truism som aldrig ifrågasätts.

Men det borde den göra då också bostadsmarknaden påverkas negativt av mångkulturens konsekvenser. Lafferkurvan gäller också för migration där de största kostnaderna nu landar på de som tidigare gjorde de största vinsterna. Storstäderna.

Storstäderna håller på att gå samma öde som Detroit där vita välbärgade lämnade staden i allt snabbare takt tills att själva staden gick konkurs.

Malmö är på väg att upprepa Detroits öde. Göteborg är på god väg och Stockholm kommer gå samma väg om utvecklingen inte stoppas i tid.

Redan idag är flyttströmmarna att storstäderna växer enbart på grund av migrationen. Vanliga svenskar som bildar familj flyttar till stor del ut från städernas lägenheter till omgivande kommuners villor.

Malmö står först i kö för att bli Detroit. Stockholms innerstad är fortfarande homogent vit.

Men som av en händelse så har Patrik Lundberg författat ett litet stycke text för Expressen om white flight. Trådens giganter och följare känner redan till allt om fenomenet. För att fånga paradoxen i Lundbergs text krävs ett lite längre citat ur texten som har kopplingar till Arpis självklarheter:



https://www.expressen.se/kronikorer/...leva-nara-dem/

Det festliga är att Lundberg fortfarande anser att svenska kvinnor (vilka ju har ett avgörande inflytande på bostadsort) gillar invandrare men inte vill leva i närheten av dem. Själv vill jag nog spetsa till det och säga att svenska kvinnor gillar att säga att de gillar invandrare när de blir tillfrågade - men de vill inte leva i närheten av dem.

Vad säger Bibeln?

2 Johannesbrevet 9-11 Svenska Folkbibeln (SFB)

9 Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen. 10 Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. 11 Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.

Hennes ställningstagande ifråga om invandringen är snarare judiskt, än kristet. Ur ett kristet perspektiv är det bara att avfärda.

Hela den kristna läran bygger ju på kretsloppsmigration. Jesus familj flydde ju till Egypten när den utsattes för hot av Herodes och bodde väl sannolikt i den judiska diasporan där. Men när hotet var avvärjt efter Herodes död så flyttade familjen tillbaka till Israel och The Greatest Story Ever Told fick sin början. Utan kretsloppsmigration, ingen kristendom.

Möjligen var det därför som Jesus berättade sin liknelse om den barmhärtige samariten. Han gjorde ju onekligen en sant kristen gärning när han räddade den rånade och misshandlade mannen som de judar som passerade lät ligga kvar i diket. Men berättelsen slutade ju inte med att samariten tog hem offret och lät honom flytta in med hans familj. Samariten bekostade vård och boende under en kort tid. Sedan fick han klara sig själv. Så handlar en sann kristen enligt Jesus.