Citat:
Ursprungligen postat av
oyto
Till att börja med ser jag osäkerhet, vilken innebär möjlighet och framförallt determinismens falskhet. Uppgivenhet och lealös håglöshet är antingen meningslös eller kontraproduktiv som annat än övergångsfas. Om man menar att nordvästeuropéer kommer "försvinna", vilket inte ens Amerikas eller Australiens betydligt mindre kapabla ursprungsbefolkning gjort - har man knappast resonerat färdigt. Det är ju heller inte svårt att se samma kategorier av möjlig räddning i en globaliserad värld av incitamentsdriven migration, som de mekansimer och flöden som skapat sedimenteringen av problem i Sverige. Tänk t ex på migrationer som en kaotisk guldrush till Alaska eller en massiv invasion av ett ryskt vinterlandskap, som inom sig bär försörjningskonflikter som pekar mot en återgång och rekyl. En produktiv folkström på planetens yta, är en sak. En pågående kostnad och ineffektivitet kommer istället konkurrera med relativa fördelar på andra platser.
Jag tror inte heller på cirkulära ideologier men jag tror inte heller att tiden alltid går framåt. Jag tror inte på ödet/determinism och är definitivt inte en fatalist. Ja, du har rätt att vi nordbor inte kommer att försvinna. Vi kommer bli ett folk bland andra så som assyrier, syrianer, kurder, judar osv. Det finns en rätt intressant diskusson på Unz om västvärlden kommer bli som Latinamerika. En liten vit elit som styr. Det finns nog fog för det. Sedan tror jag att när ekonomierna i tredje världen förbättras (vilket kommer ske givet många nationalekonomiska projektioner) kommer antagligen färre att komma om det spelar någon roll. Jag tror dock inte att framtiden för väst är särskilt ljus även om en liten grupp av rika vita människor antagligen kommer rida ut detta. Jag är pessimist. Jag är pessimist eftersom jag inte tror att när minoriteterna blir majoritet – att de kommer behandla oss lika väl som vita engelsmän i Australien behandlar aboriginerna. Det enda skäl till varför till exempel afrikanerna inte slår ihjäl varandra på samma sätt som tidigare bottnar i att västvärlden utgör en motvikt. När västvärldens inte längre utgör någon motvikt försvinner så finns det inget som hindrar dem mer.
Citat:
Ursprungligen postat av
Selmer
Om man nu ska jämföra med Rom så är vår situation mer lik republikens fall än vad det är kejsardömets undergång. Problemet är att staten inte är anpassad för de rådande omständigheterna, snarare än att staten är döende. Men liksom förändringarna i Rom inte började förrän hundratusen romare stupade vid Arausio kommer det att krävas en svår situation innan den svenska staten börjar anpassa sig till 2000-talet.
Som jag skrivit tidigare så kommer säkert det här liberala projektet fungera i 30-40 år till. Sedan kommer yttre press från omvärlden. Ta en sådan sak som Polen. Det går att köra över Polen idag men kommer det gå om 10-15 år när de är betydligt starkare ekonomiskt? Kina sade ”ja” till mycket och undvek direkt konflikt med USA men idag säger en del av den kinesiska eliten att hälften av Stilla Havet tillhör Kina. Idag har västvärlden något att säga emot men om 30-40 år? Skall vi agera som FN och skicka ett argt brev?
Citat:
Ursprungligen postat av
Nix-registret
Du har missförstått Spengler. Han hade en cyklisk syn på civilisationer, dvs en civilisation går ned sig men något nytt växer fram ur ruinerna. Efter Rom kom Karl den store och Tysk-romerska riket, medeltidens vitala nya ordning vars efterverkningar vi fortfarande lever i. Dagens västerländska ordning kommer försvinna precis som Roms ordning försvann, men det innebär inte att
vi försvinner eller att kineserna kommer bli det som vi var tidigare. Det innebär att vi kommer dra igång en ny cykel ur ruinerna av den gamla, med ett nytt och ännu oidentifierat metafysiskt centrum.
Spengler i koncentrerad form:
A shape with lion body and the head of a man,
A gaze blank and pitiless as the sun,
Is moving its slow thighs, while all about it
Reel shadows of the indignant desert birds.
The darkness drops again; but now I know
That twenty centuries of stony sleep
Were vexed to nightmare by a rocking cradle,
And what rough beast, its hour come round at last,
Slouches towards Bethlehem to be born?
Jag tänker mig att blomman dör och en ny växer på den plats där blomman dött. Jag använde mer Spengler som exempel eftersom jag blir påhoppad för att en del av användarna här inte tror jag bryr mig om svenskar eftersom jag är pessimistisk inför framtiden.
Citat:
Ursprungligen postat av
BarrySlisk
Förlåt om jag går full metadiskussion och kanske OT...Vi -Edgerton, jag och de flesta andra Som skriver här- har en gemensam fiende: liberalismen. Gott så.
Det finns dock en stor skillnad mellan ditt hat, Edgerton, och mitt. Skillnaden ligger i att ditt hat tycks vara primärt; du hatar liberalismen framför allt för dess väsen. Mitt hat, å andra sidan, är sekundärt. Jag hatar liberalismen framför allt för att den hatar och vill förgöra den svenska kultur som jag älskar. ”Hur kan Barry Slisk älska den där liberala smörjan?”, kanske du tänker. Låt mig förklara för dig, som tycks sakna känslomässiga band till vårt land (du må vara etnisk svensk, men du verkar mest vara en anywhere-person): Mitt förhållande till min kultur är som förhållandet till mina föräldrar: jag ser dess fel och brister, jag stör mig på den, men den har samtidigt gjort mig till den jag är, jag älskar den och trivs med den och fan ta den utomstående som klagar på den. Mitt hat är alltså ett självbevarande hat, ett adekvat svar på ett konkret och tydligt uttalat hot. Ditt hat, Edgerton, är framför allt teoretiskt och hör hemma i en akademisk debattklubb. Denna min kärlek, hur motstridig den än må vara, saknar du. Du har bara kvar hatet mot liberalismen. Och eftersom den liberala psykosen drabbat Sverige, hatar du Sverige. Hade du varit som mig -och säkert som de flesta andra som skriver här- hade du hatat sjukdomen. Men du hatar den sjuke och önskar henne mer av det som drabbat henne. Du är förbannat jävla orättvis! Återigen använder du dessutom din sifferexercis med BNP som ett angrepp mot min kultur, men vet du vad: att tillväxten och välståndet ökar i tidigare U-länder spelar ingen roll i det avseendet för mig (jag välkomnar snarare ökat välstånd i tredje världen). Min svenska kultur har ett egenvärde, alldeles oavhängigt Sveriges dåliga ekonomi eller våra usla, omoraliska kräk till ledare.
Jag hatar inte och du borde hata. Det är irrationellt eftersom det är uttryck för ilska men visst känner jag också hat. Jag känner också ett obehag inför liberaler. Liberalismen uppstod i västvärlden och inte Afrika, Asien eller Latinamerika. Liberalismen är en primärt högborgerlig konstruktion. Sedan använder andra (bland annat etniska minoriteter) liberalismen som ett retoriskt redskap för att uppnå sina mål men det gör inte liberalismen mer problematisk. Det är som du skriver liberalismen väsen som jag vänder mig emot. Låt mig förklara. När jag läser om invandrarbrottslighet riktad mot etniska svenskar blir jag upprörd. Istället för att rikta min ilska mot kriminella invandrare riktar jag min ilska mot dem som släppt in dem i landet. Är etniska svenskar ansvariga? Ja, de har röstat på politiker som släppt in dem. Är de förda bakom ljuset av liberala eliter. Ja, många är det men många tycker helt enkelt det är helt okej. Faktum är att jag träffat på mängder av svenskar genom åren som har ett genuint hat mot Sverige. Om det hade varit i eget intresse hade det kanske varit förståeligt men det är det inte. Många svenskar vill helt enkelt sitt eget folk illa. Tyvärr.
Många invandrare blir oftast själva förskräckta över detta. De kan inte förstå det. Varför vill svenskarna sina egna så illa? Faktum är att det är ett attribut som kan ges till större delen av västerlandets befolkning. Jag söker svaret på varför. Varför vill svensken och vita västerlänningar varandra illa? Är det socialisering? Finns det evolutionspsykologiska anledningar? Vad jag vill se är en riktig förändring där svensken adopterar solidaritet, meritokrati, rationalitet och självkännedom. Det är inte invandraren som behöver socialiseras men svensken. Detta betyder inte att jag hatar svenskar. Jag avskyr liberalismen för vad den har gjort med svenskar och kanske även svenskens (och västerlänningens) ovilja att stöta sig med en politisk, medial, byråkratisk, akademisk och finansiell elit även om det sker anonymt i valbåset. Svenskens, antagligen genetiska anlag, förhindrar svensken att gå där svensken bör gå och göra det han bör göra. Samtidigt, är liberalismen en produkt av svensken och västerlänningar. Ligger det inneboende hos oss?
Nästan inga av de här judiska, muslimska, svarta, asiatiska, arabiska miljardärerna kommer ge bort sina förmögenheter. De går till deras barn och barnbarn samt till etniska/religiösa ändamål. Vita gör tvärtom. Ger bort allt de har till ibland rent destruktiva projekt. Sveriges enda oppositionsparti (egentligen) förnekar till och med etniska svenskars etniska, religiösa och kulturella identitet. Själv vill jag ha ett "Forward" för svenskar. Varför har vi inte det? Vår media är bara nominellt svensk. Så extremt är Sverige.
Vidare, när du läser äldre historia och dokument från 1930-talet står det klart att Sverige redan då var pådrivande för ”mänskliga rättigheter”, mångkulturalism, öppna gränser, nyliberalism osv. Vi har diskuterat detta många gånger tidigare. De skylls på judar, muslimer, invandrare och eliter men vem är det som röstar? Varför gör inte svensken motstånd vid valen? Varför gjorde svensken inte motstånd under 1800-talet? Drygt 1.5 miljoner svenskar var tvungna att emigrera. Han adopterade socialism istället för en sund nationalkonservatism. Detta kräver sin förklaring och vi kan inte lösa problemen om vi inte vet vad det är för fel på oss. Vi kan aldrig bli kvitt vårt självskadande beteende om vi inte går i roten med oss.