Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Maja Hagerman publicerar en sanningen att säga rätt flummig text i DN på det trötta temat "gamla idéer går igen", 100 år gamla idéer om rasrenhet smutsar ner vår tid, eller:

Under mellankrigstiden var den exkluderande nationalismens idéer på väg in i svensk politiks finrum. Dit vill de igen.

Så har ännu ett manifest dykt upp. I ”The great replacement” är det muslimer som måste stoppas från att ta över ”de vitas” land. Mannen som skrev det sköt för att döda i moskéerna i Christchurch på Nya Zeeland och han förklarade att det handlar om rening. Folket måste renas.
[...]
Tankar har ju sin egen arkeologi. Med hjälp av idéer från äldre tider kan man förstå en del om vad som händer nu. För det är gamla föreställningar om folk och renhet – och motstånd mot demokrati – som dyker upp igen i vår tid. Ett tankegods, som länge varit undertryckt och utrensat, har revitaliserats och får ny spridning.

För 100 år sedan befann sig Sverige på tröskeln till det demokratiska genombrottet. Då talade företrädare för högern om nationen som en kropp, en helhet. Så stark och djup var folkgemenskapen att någon allmän och lika rösträtt egentligen inte behövdes. Folkets bästa kunde uttolkas ändå, eftersom folket i grund och botten var en enhet, inte olikt ett slags levande organism. Det förklarade Rudolf Kjellén, nationalismens ledande ideolog, professor i statskunskap och riksdagsman för högern.

Rasbiologin visar att människor inte är likvärdiga. Å ena sidan finns högtstående folk och å andra sidan folk som inte håller måttet. Vissa har framtiden för sig medan andra är dömda att gå under. Människoraserna, deras konflikter och beblandningar, styr så gott som allt i världshistorien, förklarade han.
[...]
Styrande statsmän måste inse rasbiologins betydelse för nationens framtid. De borde ge tränade läkare tillåtelse att förbättra den svenska folkstocken och skydda samhället från degeneration. Genom att tillämpa ungefär samma metoder som användes inom modern djuravel och växtförädling.
[...]
I dag traderas samma tankar av högerextrema ultranationalister och de får vida spridning via internet. Målet är naturligtvis inte främst att inspirera enstaka vettvillingar att begå mord och terrorbrott. Det är ju att ta sig tillbaka in i samhällsdebatten. In i det etablissemang där föregångarna befann sig för 100 år sedan. Steg för steg verkar det också vara dit vi rör oss.

Rasmedvetna i finrummet?

Vad baserar hon det allra sista på?

Jag håller absolut med.

I toppen finns en tankesmedja som skiter ur sig plattityder på löpande band, men själva apparaten bakom är trimmad enligt svensk modell med hög arbetsmoral, lojalitet gentemot kolleger, osv. Faktiskt ungefär samma struktur som skulle kunna genomföra en effektiv nedmontering av mångkulturen om direktiv kom uppifrån.

Fantasier, helt frikopplade från verkligheten. Helt i linje med den på DN påbjudna "Dagens Hitler"-agendan. Om hon själv tror på detta är oklart. Hon är sedan länge helt fixerad vid rasbiologi, på ett osunt vis.

It Is Difficult to Get a Man to Understand Something When His Salary Depends Upon His Not Understanding It

Ja, hon är en riktig "one-trick pony".

Jag ser förresten att jag har redigerat ned texten så att det ser ut som Kjellén hade rasbiologiska idéer, när det egentligen var Herman Lundborg som hade det. Jag tog helt enkelt bort allt som rör Lundborg eftersom det var ett sidospår mitt i texten, som ju egentligen behandlar den gamla folktanken och dess "återkomst" via rasbiologiska spekulationer, oklart hur. Det är Hagerman som skrivit texten och inte jag. Hon är verkligen besatt av sin Herman Lundborg.

Just det. Allting finns på plats. Det ”enda” som saknas är fungerande ledarskap och medier som fullgör sin uppgift som ”tredje statsmakten”. Och följer de pressetiska reglerna. OM det hade funnits minsta politiska vilja att lösa problemen så hade det gjorts. Det man kan hoppas på är ett uppror inifrån förvaltningen. Att de kompetenta reser sig och kastar ut sina odugliga chefer och ställer politikerna mot väggen. Och kräver saklig och opartisk rapportering i medierna.

Hur det ligger till i statsförvaltningen såg vi ju strax innan valrörelsen när “Hemska Listan” cirkulerade.
Där 261 "opolitiska" tjänstemän på UD & Regeringskansliet signalerade att dom tänkte lyda en påhittad "värdegrund" istället för att följa svensk lag.

Nja, nu tänkte jag förstås främst på de kompetenta inom kärnverksamheterna ute i kommuner, landsting och regioner, polisen, Socialstyrelsen, IVO och så vidare. PK-folket som genomsyrar förvaltningen måste förstås avslöjas och kastas ut samtidigt som de odugliga cheferna.

Ja, tyvärr. Även delar av administrationen är behäftad med värdegrundstänket. Det är svårt att föreställa sig en fundamentalt annorlunda verklighet där alla band som håller ihop det som är PK löses upp. I dagsläget sker påverkan från alla håll. DN-läsande tjänstemän kräver inte att DN ska upphöra med sin desinformation. Förändring kräver påverkan uppifrån. Ett annat politiskt landskap och medier som inte suger upp befintliga stämningar, förstärker dem och projicerar samma idéer tillbaka på läsarna.

Att kasta ut chefer etc. går inte pga. anställningsskydd och risk för vedergällning.

Apropå dissidentjuden Coles utmärkta artikel om den organiserade judenhetens golems i form av den bruna leran från Mena så skriver Spencer J. Quinn om implikationerna av det Cole häver ur sig i sin frustration över sina stamfränders pågående krig mot vita människor och vår civilisation.

Recently, David Cole beat me to the punch with a brilliant article entitled “Stop With the Golems, Already!” It deals with a topic that has been rolling around in my mind since the kerfuffle caused by Minnesota Representative Ilhan Omar’s tweet about the Benjamins. Basically, Omar revealed a powerful truth behind the support Israel enjoys in the US government – that it is more or less bought and paid for. For this, she got labeled an anti-Semite and apologized, but later tormented her tormentors by stating that Jewish groups “push for allegiance to a foreign country.” What would have destroyed a white politician only made this non-white politician stronger. She got away with it, and the people most frustrated about it are – appropriately enough – the Jews.


It’s one thing to rail against anti-Semitism found on the Right (what little of it there is these days), but it’s something else entirely to have to stamp it out in your own home. And what is the Democratic Party if not the political home for American Jews? They’ve done more to expand and refurbish that hideous structure than any other demographic. This is their gold-plated safe space, and for them to share it with someone who likes to trigger their neuroses with the truth just might be too much for some of them to handle.

Inlägg redigerat med hänsyn till regel 1.02 Upphovsrätt. /Mod.

https://www.counter-currents.com/201...ms-everywhere/

Det fetade: jag tror inte heller att den organiserade judenheten förmår ändra sig, utan det är ett existentiellt race till botten, och Cwejman och Maja Hagerman vet detta, de förmår inte sluta peta med judekäppen på den slumrande vita nationalistbjörnen. Vi får se hur det går, historien tenderar ju att eka, så att säga. Det är trots allt så att när tillräckligt många vita, likt Odysseus, skakar av sig den förtrollning Kirke förhäxat oss med så kommer sanningen vara viktigare än den judiska skenvärld som så skickligt masserats in i vitingarnas sinnevärld:


https://www.counter-currents.com/201...berg-tribunal/


---


Bra att återvandringen stöts och blöts, den idén har framtiden för sig. Här i snickarboa så hyvlas och snidas argumenten fram för det sanna, det goda, det sköna. Oavsett om argumenten utgår från den ekonomiska horisonten, eller den moraliska, så hänger allt på att tillräckligt många svenskar tycker att återvandring är en legitim politisk lösning på samhällets sönderfall - när vi kommit dithän så är det blott en administrativ fråga. Ska jag vara ärlig så tror jag att en dårfinksliberal som Dahlbergskan innerst inne vet att det vore den bästa och humanaste lösningen på det vansinne hennes liberalism skapat i Sverige. Det är dryga nio år sedan Dahlbergskan trampade på den där valsedeln i rännstenen. Mycket har hänt sedan dess, och allt fler av medelklassen drabbas nu av Dahlbergskans politiska utopi, hon vet att hon inte kan backa så mycket mer innan hennes rygg stöter emot väggen. Vart ska hon ta vägen då?

Det går visst att kasta ut offentliganställda som åsidosätter det som gäller för uppgiften eller missköter sig på annat sätt. Det finns lagar som ska skydda medborgarna mot denna typ av maktmissbruk. Det är fakta av sådant slag som behöver tydliggöras i ett riktigt mediakrig om mångkulturen (och en massa andra samhällsproblem).

Joakim Andersen skriver på Fria Tider om den normalisering (radikalisering) som ligger i korten framöver hos den förhäxade medelklassen. När de egna barnen våldtas och rånas av Dahlbergskans rasifierade bidragsproletariat underlättas brytandet av den förtrollning som medias häxdoktorer pådyvlat lattedrickande medelklass. I min högerextrema spåkula så ser jag flyende och gråtande liberaler som jagas av den medelklass som trott på alla de lögner som skrivits och kablats ut i media under decennier av propaganda och liberala häxkonster.

Den enskilt viktigaste orsaken till att människor idag blir invandrings- och etablissemangskritiska är omtanken om de egna barnen. Oron för vad det mångkulturella samhället kan innebära för det uppväxande släktet i allmänhet, och de egna små telningarna i synnerhet, är normalt starkare än smärtan mångkulturens kostnader orsakar plånboken.

Den här oron är samtidigt något som många föräldrar egentligen gärna vill prata om – den hugade kan diskret föra ämnet på tal genom att fråga vänner med barn om valet av skola eller bostadsområde. Ställer man rätt frågor och lyssnar mer än man själv talar är det ofta en bra ingång till att prata invandringspolitik.

Många människor går och grubblar över framtiden för barn i Sverige. Samtidigt innebär den politiskt korrekta åsiktskorridoren, i kombination med liberalismen, att det är både förbjudet och omöjligt att föra ett begripligt samtal i offentligheten om ämnet. Att antyda att vissa invandrargrupper är farligare för barn än andra är exempelvis straffbart, att analysera ungdomsrån eller gruppvåldtäkter med utgångspunkt i kultur och etniska relationer snarare än i "socio-ekonomiska faktorer" är suspekt och inte särskilt bra för karriären.

Man kan jämföra med debatten om hederskultur och slöja, debatter som hela tiden stannar på det moraliska och individuella planet ("det är synd om tjejerna") men låter bli att ta det etniska och historiska perspektivet på allvar ("hederskultur fungerar och om det får fortgå några generationer kommer de grupper som ägnar sig åt det att ha betydligt mer status och betydligt fler barnbarnsbarn än de som låtit bli"). Med detta inte sagt att det moraliska och individuella inte är viktigt, för det är det. Hedersmord är ett vederstyggligt beteende. Men det lite större perspektivet är också viktigt, och åsiktskorridor och liberalism gör vår offentliga debatt betydligt dummare än vad den hade behövt vara. Det omöjliggör en debatt som faktiskt kan leda till lösningar.

Inlägg redigerat med hänsyn till regel 1.02 Upphovsrätt. /Mod.

.

http://www.friatider.se/generation-z...dens-villebr-d

Ett vitt piller bland allt elände. Vi lever i historiska tider, ett terra incognita breder ut sig framför oss, ett land där driftiga och modiga får röja mark för de som ska komma efter. Vi ska aldrig glömma att svenskarna trots allt har hemmaplan i den historiska kamp som vi tvingats in i av galna liberaler och illasinnad agendasättande media.

Återvandring är att föredra framför etniskt våld. Svårare än så är det inte när tillräckligt många svenskar bestämt sig för att Sverige är vårt. De andra är främlingar som aldrig varit önskade över tröskeln. De sk pieds-noirs fick två alternativ av de algeriska nationalisterna, att lämna i en kista eller lämna med resväskan. Lejonparten valde resväskan.

Dahlbergskan kan säga att hon lärt sig en massa, utvecklats som människa och insett att hon hade fel. Som alla normalt fungerande människor. Sen kan hon börja diskutera praktiska lösningar på konkreta problem... Hur svårt kan det vara?