Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Vad är då FvD för någon politisk rörelse? Är det ett klassiskt konservativt parti eller ytterligare ett exempel på den typ av nationellt sinnad högerpopulism som vuxit fram, i princip över hela jordklotet, under de senaste decennierna? På detta kan man i lika hög grad svara såväl ”varken eller”, som ”både och”. Av motståndarna beskrivs det ofta som ”högerextremt”, ”nationalistiskt” och ”populistiskt”, så det är väl bäst att titta på vad som står i programmet:

Vad gäller ekonomi driver man en klassisk borgerlig politik med låga skatter, skattebefrielse för alla förvärvsinkomster upp till 20 000 euro, utförsäljning av statliga företag, gynnande av småföretag, förenkling av den snåriga holländska skattelagstiftningen och en generell nedslaktning av den offentliga byråkratin. Vad gäller miljöfrågorna intar man en tydligt ”klimatskeptisk” hållning. Eftersom Nederländerna – precis som Sverige – har befunnit sig i framkant vad gäller klimatomställning är det nu dags att ta en paus och vänta på att de stora ekonomierna i Asien (som Kina, Korea, Japan och Indien) nu börjar dra sitt strå till stacken.

FvD motsätter sig ytterligare satsningar på vad man betraktar som ineffektiv vind- och solenergi, utan förespråkar istället en kraftig utbyggnad av kärnkraften i linje med FN-organet IPCC:s rekommendationer för att minska koldioxidutsläppen. Det nederländska jordbruket ligger också partiet varmt om hjärtat – denna för landet så viktiga näringsgren skall stödjas på alla upptänkliga vis.

När det kommer till försvar, lag och ordning intar man en minst sagt hårdför linje. Nederländerna skall rusta upp och öka försvarsbudgeten till minst två procent av BNP, samt lagstifta om att landets försvarsministerpost alltid skall beklädas av en aktiv militär. Strafflagen skall skärpas betydligt. Det amerikanska systemet med ”three strikes and out” skall införas för återfallsförbrytare vad gäller bland annat våldsbrott; det vill säga automatiskt livstids fängelse för tredje resan våldtäkt eller personrån. Normalregeln skall också vara att varje dömd person som inte är nederländsk medborgare alltid skall utvisas oavsett brott.

I likhet med många andra högerpopulistiska partier vill man drastiskt skärpa invandringspolitiken, eftersom det höga flyktingmottagandet har resulterat i ökad kriminalitet, ökade sociala kostnader och försämrad livskvalitet. Här vill man införa ett australiskt system, där asylsökare alltid prövas utanför landets gränser, liksom ett ”green card”-system, efter amerikansk modell, för att skräddarsy arbetskraftsinvandring efter landets behov. Grundpolicyn är att flyktingar fortsättningsvis bara bistås i sina närområden. För att komma tillrätta med personer som redan uppehåller sig illegalt i landet vill man dessutom kriminalisera såväl alla ”papperslösa”, som de personer som på olika sätt bistår dessa människor. I allt skall principen om ”nederländska värden” befordras och det skall åligga utlänningar som vill uppehålla sig i landet att aktivt anpassa sig till dessa eller riskera utvisning.

Ett område där partiet verkligen skiljer ut sig från redan existerande politiska partier är när det gäller den ”anti-elitistiska” hållningen. Enligt partiets synsätt råder det ett åsikts- och maktkonglomerat i det holländska samhället där liten elit inom politiska partier, medier, stora delar av utbildningsväsende och kulturliv i princip delar värderingar som är diametralt motsatta gemene mans. Det finns knappt någon normal holländare (eller invandrare heller) som ser det specifika värdet i påtvingad mångkultur, genusneutrala daghem eller flygskam, likväl skall medborgarna sondmatas med dessa föregivna dygder dag ut och dag in genom en överhet som helt förlorat kontakten med den egna befolkningens intressen eller önskemål.

För att bryta upp dessa ”partikarteller” vill partiet införa ett system med bindande folkomröstningar, efter schweizisk modell, liksom direktvalda borgmästare på lokal nivå. Som i USA vill man också ha ett system där toppskiktet inom statsförvaltningen tvingas avgå efter varje val för att förhindra att byråkratin politiseras på ett sätt som går emot folkflertalets intressen. Också vad gäller EU intar man en skeptisk hållning.

Tidigare har man fört en ”Nexit”-linje med utträde på programmet, men detta har mildrats på senare tid. Man förespråkar nu en linje där unionen skall förvandlas till en ekonomisk samarbetsorganisation utan någon politisk överbyggnad, där suveräniteten ligger hos nationalstaterna och den fria rörligheten inom unionen aldrig skall tillåtes övertrumfa nationella intressen. (sajtens fetstil)