Efter en tids trådsvingande uppe i elfenbenstornet kan det vara trevligt att sätta spaden i den inhemska debatten om mångkulturen igen. Problematiken med det svenska tillstandet hänförs nu mer eller mindre dagligen i allehanda MSM-publikationer till själva massinvandringen och de massinvandrades - från huvudsakligen muslimska länder - nedbrytande verkan på det som åtminstone till viss del fortfarande är Sverige.
Widar Andersson noterar vad de invandrade byggstenarna gör med S, och han är inte glad åt vad han ser.
Från Anders Jonssons text:
Mera Widar. Om det lika extremistiska som världsfrånvända miljöpartistiska fåmansväldets oerhört skadliga härjning av landet Sverige.
Massinvandring och mångkultur har förstört Sverige, det finns ingen anledning att hyckla längre. Debaclet med jihadterroristerna som kommer att gå fria på grund av svenska makthavares sk naivitet och anmärkningsvärda feghet har definitivt slagit sista spiken i den mångkulturella kistan. Om denna monumentalt dumma feghet skriver exempelvis Alice T.
Tänk om du inte så envetet medverkat till att hamra in förträffligheten med öppna gränser och fri rörlighet, kära Alice. Tänk om du inte varit där i frontlinjen med brunpenseln mot förment rasistiska och främlingsfientliga röster som protesterade. Vilket land Sverige hade kunnat vara då. Men nu är vägen tillbaka till den hållningen i invandringsfrågan helt död, det förstår den klipska Alice.
När det nu så stormiga ideologiska havet väl stillnat och särintressenas optimistjollar övergivits i diverse vassruggar kommer den enda rimliga ståndpunkten vara att de enda särkrav som kan anses legitima är de legitima nationalstaternas särbehandling av sina egna legitima majoritetsbefolkningars rätt till liv och säkerhet inom den egna legitima statsbilningens eget territorium. Det blir omöjligt att negativt särbehandla muslimer - IS-anstrukna eller ej - och samtidigt positivt särbehandla irländska asfaltsläggare och irländska offerkoftealarmister, storhetsvansinniga samer eller fullständigt obetydliga tornedalsfinnar. Detta alldeles oavsett globalistiskt vällovliga antisemitisminstitut.
Widar Andersson noterar vad de invandrade byggstenarna gör med S, och han är inte glad åt vad han ser.
Uppgiften som nu upptar kyrkvaktmästarnas tid i partiet är sannolikt en av de mer besvärliga. Den erfarne journalisten och politikkrönikören Anders Jonsson tar upp problemet i en mycket intressant krönika på vänstersajten Arena. (1 mars) Jonsson uppmanar S att ta sina sprickor och splittringstendenser på allvar: ”De spänningar som man kan se inom socialdemokratin i synen på förhållningssätt till invandrare med framförallt muslimsk bakgrund liknar det som Vänsterpartiet redan varit med om. Företrädare med LO-bakgrund har satts åt sidan av en koalition av invandrare och akademiker.”https://www.folkbladet.se/opinion/sp...om5831304.aspx
Banden till LO är ett slags livlina för S. Även om SD och M (35 procent tillsammans) utmanar om LO-rösterna så är S fortfarande största parti (41 procent) för de 1, 5 miljoner LO-medlemmarna. Utan den nära relationen till LO-folket kan Socialdemokraterna snabbt rutscha ner mot kontinentaleuropeiska S-nivåer.
Samtidigt har ett växande antal väljare med ursprung utanför Europa blivit allt viktigare för S valresultat. Identitetspolitiska tänkare har därigenom fått större inflytande.
I jakten efter den ”breda kyrkan” i invandringsfrågan har partiet rört sig fram och tillbaka mellan LO-nära och Annie Lööf-nära politik. Utstrålningen från partiet känns dock mer nervöst konfrontativ åt båda håll än vad den upplevs som ett stabilt och enande kyrkobyggande. Den forna SSU-ombudsmannen i Hudiksvall Anders Jonsson har kort sagt rätt: S behöver ta sina sprickor på större allvar.
Från Anders Jonssons text:
Nu lyckades Socialdemokraterna med en valspurt som mobiliserade väljare i de invandrartäta områdena i våra storstäder. S blev svaret för att hejda Sverigedemokraterna bland många som kände sig hotade av SD:s främlingsfientliga retorik.Och så lite om den S-interna maktkampen i Göteborg där motsättningar mellan Ann-Sofie Hermansson och Anna Johansson utgör en delförklaring.
Den uppgången av valdeltagandet gjorde att det inte gick fullt så illa som många i S-ledningen verkade befara. Samtidigt riskerar den ökade styrkan i de invandrartäta områdena att skapa krockar mellan den traditionella basen av LO-medlemmar och invandrare med annan kulturell bakgrund.
Men det går nog inte att komma ifrån att hennes hårda retorik mot hedersvåld och extremism i invandrartäta områden också spelat in. De spänningar som man kan se inom socialdemokratin i synen på förhållningssätt till invandrare med framförallt muslimsk bakgrund liknar det som Vänsterpartiet redan varit med om. Företrädare med LO-bakgrund har satts åt sidan av en koalition av invandrare och akademiker.Kommunalbossens försäkran att det indragna partistödet inte har något med Partiets vägval att göra utan enbart handlar om fackligt förnyelsearbete, är naturligtvis rent snömos och Suhonens vänsternostalgiska projekt med Reformisterna dömt att misslyckas. Massinvandring av kulturfrämlingar och fanatiska försök att integrera dessa i sosseriets välfärdsstatsbygge är på god väg att spränga såväl S som det Sverige vi känner.
Det blir svårt att få ihop olika kulturer och traditioner när ett partis väljarstöd allt mer skiftar från gammelsvenskar till nysvenskar. Det dilemmat måste Socialdemokraterna hitta ett sätt att förhålla sig till om partiet inte ska fortsätta att tappa i sina traditionella väljargrupper.
LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldssons mullrande om gula västar på gatorna och hoten från S i norra Sverige om en folklig revolt mot regeringens Stockholmsperspektiv är ytterligare exempel på splittringen. Liksom naturligtvis Kommunals besked att de inte längre kommer att ge ett årligt anslag till Socialdemokraterna.
Mera Widar. Om det lika extremistiska som världsfrånvända miljöpartistiska fåmansväldets oerhört skadliga härjning av landet Sverige.
Miljöpartiet har 16 av riksdagens 349 ledamöter. Det borde därför inte finnas några större anledningar att oroa sig för att MP ska få genomslag för några av sina mest verklighetsfrånvända förslag.https://www.folkbladet.se/opinion/ra...om5821035.aspx
Nu är det emellertid som det är i riksdagen. Risken är därför stor att Miljöpartiet kan tvinga igenom mer konstig politik även denna mandatperiod.
2010 - 2014 släppte de borgerliga under statsminister Fredrik Reinfeldt igenom hela det "papperslösa konceptet" som effektivt raserade grunderna i migrationspolitiken. Ett ja eller nej från Migrationsverket förlorade sin verkanskraft.
2014-2018 släppte Centerpartiet och Socialdemokraterna under statsminister Stefan Löfven igenom gymnasielagen som effektivt undergrävde migrationspolitiska fundament som asylskäl och identitetsbevisning.
2018-2022 kan det tyvärr vara dags igen för ytterligare dumheter.
Rasmus Ling är migrationspolitisk talesperson för MP. I en artikel i Sydsvenskan (25/2) säger Rasmus Ling: "En ny humanitär skyddsgrund ska utredas, något som är viktigt för personer som har stark anknytning till Sverige eller är svårt sjuka."
Utöver utökad anhöriginvandring så ska nu alltså även "svårt sjuka" få rätt att stanna här. Hur många svårt sjuka kan det finnas i världen? Och hur många svårt sjuka finns det redan i de svenska köerna till cancervård och annat? Förstår Ling ens att det ena hänger ihop med det andra?
[...]
Nästan 20 procent av alla som lever i Sverige idag är födda i ett annat land.
Under de senaste fem åren har Sverige - givet vår storlek - tagit emot dubbelt så många invandrare som Tyskland och 10 gånger så många som Frankrike.
De flesta från avlägsna länder som Somalia, Syrien, Irak och Iran.
När asylinvandringen nu avtar så ökar istället anhöriginvandringen från dessa länder. 2018 stod anhöriga (68 000) för mer än hälften av volymen.
60 procent av de arbetslösa på AF är födda utomlands.
Bostadsläget är akut.
Dödsskjutningarna går i topp.
Offentliganställda inom polisen, skolan, vården och socialtjänsten på de sociala fronterna går på knäna.
Rasmus Ling lever i en politisk låtsasvärld. Men migrationens och integrationens problem finns på riktigt. Gud give att Löfven håller emot den här gången.
Massinvandring och mångkultur har förstört Sverige, det finns ingen anledning att hyckla längre. Debaclet med jihadterroristerna som kommer att gå fria på grund av svenska makthavares sk naivitet och anmärkningsvärda feghet har definitivt slagit sista spiken i den mångkulturella kistan. Om denna monumentalt dumma feghet skriver exempelvis Alice T.
Nu när man inte längre kan ignorera verkligheten låter det emellertid annorlunda, även om det i mångt och mycket är för sent.https://www.gp.se/ledare/blott-sveri...har-1.13723529
Den svenska senfärdigheten, naiviteten eller bara kort och gott dumheten, är ett symptom på en strukturell oförmåga att förhålla sig till komplexa problemformuleringar. Men politik är inte bara att vilja, utan främst att välja. Den som i sin yrkesutövning värjer för det obekväma av rädsla för hur han eller hon personligen ska uppfattas bör inte befatta sig med ansvarskrävande uppdrag. Visst är det hisnande att fundera över vilket land Sverige hade kunnat vara om realism i stället för naivitet hade fått dominera?
Tänk om du inte så envetet medverkat till att hamra in förträffligheten med öppna gränser och fri rörlighet, kära Alice. Tänk om du inte varit där i frontlinjen med brunpenseln mot förment rasistiska och främlingsfientliga röster som protesterade. Vilket land Sverige hade kunnat vara då. Men nu är vägen tillbaka till den hållningen i invandringsfrågan helt död, det förstår den klipska Alice.
När det nu så stormiga ideologiska havet väl stillnat och särintressenas optimistjollar övergivits i diverse vassruggar kommer den enda rimliga ståndpunkten vara att de enda särkrav som kan anses legitima är de legitima nationalstaternas särbehandling av sina egna legitima majoritetsbefolkningars rätt till liv och säkerhet inom den egna legitima statsbilningens eget territorium. Det blir omöjligt att negativt särbehandla muslimer - IS-anstrukna eller ej - och samtidigt positivt särbehandla irländska asfaltsläggare och irländska offerkoftealarmister, storhetsvansinniga samer eller fullständigt obetydliga tornedalsfinnar. Detta alldeles oavsett globalistiskt vällovliga antisemitisminstitut.
