Citat:
Ursprungligen postat av
Runningonempty
Såg ett längre reportage på Aktuellt alldeles nyss om skolsegregationen.
De enda ärliga orden som kom från ministerns mun var att det största problemet (i hennes värld alltså, inte för de svenska skolbarnen) var att föräldrar genom det fria skolvalet bidrog till segregationen. Eller annorlunda uttryckt, men det kanske inte låter lika snyggt i direktsändning, så är problemet att vita svenskar aktivt söker sig till andra vita svenskar när det gäller barnens skolgång.
White flight sker på många sätt. Aktivt val av boende, skolor men också arbetsplatser sker medvetet och omedvetet varje dag. Med betoning på flight, flykt. Man lämnar helt enkelt de platser man inte längre trivs på. Alla gör detta mer eller mindre omedvetet. Och med fler frihet och möjligheter sker detta allt fortare, tydligare och inom fler områden än "bara" boendet.
Det tror jag också är orsaken till pojkars sjunkande skolresultat. Understimulerade pojkar väljer tidigt i livet att fokusera på något annat än en tråkig skola. Man flyr skolans värld.
Men det sker kanske tydligaste men ändå mest dolt, ja en paradox, på arbetsplatserna.
De dugligaste, mest kreativa och fritänkande personerna lämnar arbetsplaster och arbetsuppgifter som inte stimulerar dem tillräckligt först och sedan sjunker arbetsplatsens ner i kvarvarande medelmåttornas PK-tyranni.
Tydligaste exemplet är våra politiker. Ingen av dagens partiledare skulle platsa i ett större företags styrelse av egen kraft. De politiker som får plats i styrelser får det på grund av sin politikerroll. Inte i kraft av sina personliga förmågor.
Göran Persson som styrelseordförande i LKAB är inget annat än en belöning. Ett politiskt skämt.
Men det är lite som invandrare och traditionell "white flight". Över en viss nivå idioter lämnar de klokaste och mest kompetenta arenan då de hellre gör något roligare och trevligare. För att de kan.
Vi ser det inom polisen, vårdyrken, politiker och myndigheter. Inom alla områden.
Våra "flyktingar" lämnar lugnt och stilla arenan utan att det märks i varje enskilt fall.
Kvar är de som i kraft av "allianser" likt ö-råd kan via demokratiska val ta makten och ställa och styra.
Återigen är politiken en indikator om hur samhället numera fungerar. Demokrati är numera ett medel för att ge makt åt ombudsmän via passiva medlemmars numerär istället för maktutövning på kompetens och meriter.
Den demokratiska meritokratin där bästa man må vinna är ersatt med en "demokratiskt" ombudsmannaetablissemang där parti går före kompetens. Eliasson på MSB som exempel
Denna kompetensflykt från det offentliga är det som banat väg för allt mer urspårade individer som helt enkelt inte möter motstånd då motståndet lämnat arenan, partiet eller till och med landet.
Detta är också flyktingar. Men med flyktingskäl som ingen talar om. Flyktingar som efterlämnar sig allt större utrymme för funktionell dumhet som sprider sig ohämmat.
Mångkulturen följer precis samma mönster. De flyr från krig men också från politiks dumhet , fattigdom och brist på utmaningar.
Men påverkar dessa externa "flyktingar" arbetsplatser negativt där folk kan välja annat alternativ lämnar dessa personer rummet. Om rummet så är skolan, bostadsområdet, arbetsplatsen eller landet.
White flight är inte bara om boende utan ett vidare begrepp som förstärks av sitt eget resultat.
Mångkultur fungerar som styrmedel för den samhällsklass som kan och vill välja själv. Den verkliga intelligentian som inte syns i medierna. För mycket mångkultur och den kreativa klassen lämnar rummet de inte trivs i. För att de kan.
Medelmåttorna älskar mångkulturen då de kan ta eller till och med få de platser och möjligheter som öppnar sig när intelligentian lämnar rummet. Utrymme de annars aldrig annars skulle kunna nå.
Tidigare var städerna dragningspunkt för denna den "Den kreativa klassen"
Framtiden tillhör den kreativa klassen som söker sig till spännande urbana miljöer som skapar tillväxt. Detta har varit ett mantra inom stads- och regionplanering under 2000-talet.
https://www.svd.se/staderna-slass-om...eativa-klassen
Det var grunden för städernas rop på kreativ mångkultur miljö. Att konkurrera om den kreativa klassen med "spännande" miljöer. Reinfeldts "Ett mer spännande Sverige" ekar bekant.
Nu har upphovsmannen fått kalla fötter:
Den kreativa klassens död
Richard Florida har du kanske inte hört talas om. Men hans begrepp ”den kreativa klassen” är vanligare att man stött på. Frilansaren med sin laptop på instagramvänligt fik i valfri rik storstad. Efter att ha rest världen över för att sprida sitt budskap har Richard Florida fått kalla fötter. Klyftorna som följt i den kreativa klassen spår har fått honom att omvärdera sina läror.
Den kreativa klassens existens passar som hand i handske med större inflyttning till städerna, avreglerade kapitalmarknader och utvecklingen av digital teknik.
...
Enligt Richard Florida har det skapat en situation där de flesta större städer i den utvecklade världen fått ett ”förortsproblem”. Utanför de rika innerstäderna (som tidigare var fattiga) finns pärlband av fattiga områden som ofta präglas av hög brottslighet och stora sociala problem. Ju mer kapitalet koncentreras dit den kreativa klassen bor och verkar desto mer utsatta verkar de här områdena bli.
...
I ett alltmer ojämlikt samhälle är det svårt att upprätthålla en livsstil som bygger på kreativitet men är beroende av allt större mängder kapital. Framför allt lämnar det väldigt många människor utanför. Det är väldigt skört att basera alla förhoppningar om ekonomisk utveckling på en sådan ekvation. I nästa finanskris kan den falla med ett brak.
http://www.politism.se/story/den-kre...od/#post-53230
Utvecklingen går fort och konkurrensen är global. Storstäderna drar till sig de som vill vara och benämnas "den kreativa klassen" från när och fjärran medan de som faktiskt är de kreativa redan gått vidare. För att de kan.
Detta är också en version av white flight. Och det kommer bara öka.
Att Göran Persson byggt sig en herrgård utanför storstaden är faktiskt tidens tecken. Det är också white flight från mångkulturen.
