Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ansamlingen av många små förolämpningar är en underskattad politisk kraft. Det är ofta de små irriterande detaljerna i vardagen som till slut får bägaren att rinna över och människor att byta uppfattning. Därför leker staten med elden när den fattar beslut som snarare trakasserar medborgarna än stärker samhället.

[...]

Det kan vara skärpta amorteringskrav för bostadsköp, samtidigt som vi ser hur andra får sitt boende levererat på silverfat, nya galna parkeringsbestämmelser och en konstant brist på parkeringsplatser, krav på smartphone för att kunna parkera, svårigheten att använda kontanter, tåg som systematiskt slutat gå enligt tabellen, politiker som inte klarar av att bilda regering, hantverkare som inte kommer i tid.
Det kan vara ungdomsligor som hänger på stan, böneutrop och burkor, regelbundna skjutningar, för mycket att göra på jobbet samtidigt som latmasken i bekantskapskretsen ordnar en förlängd sjukskrivning, Metoo-skandaler (antingen i sig, eller för att de gör folk nervösa för vad de ska våga säga och göra), tiggarna utanför affärerna, bråk om luciatågen, mediernas underrapportering av brottslingars etnicitet, censur av Kalle Anka på julafton, usla pensioner, vårdköer, stenkastning mot blåljuspersonal, dieselbilar som plötsligt ses som miljöförstörare i stället för som förr: subventionerade miljöräddare.
Det kan vara hot mot sjukvårdspersonal, Annie Lööfs piruetter, att tvingas kryssa i en ”jag accepterar”-ruta vid varje besök på en hemsida, förföljelsen av snusare, köttfria måndagar, folk som inte står till höger i rulltrappan, telefonköer på 39 minuter hos myndigheter eller företag som inte har en ”Jag vill bli uppringd”-funktion, bussar som slutar kolla biljetterna eftersom chaufförerna blir hotade, idioter på badhuset som duschar med badkläderna på, idioter som pratar högt i mobiltelefon på allmänna transportmedel, idioter som inte blinkar i rondeller, idioter som tillverkar påslakan utan hål i hörnen.
Det kan vara bankernas ohemula vinster, att Greider får vara med i radio och TV hela tiden, huliganer på fotbollsläktaren, att sjukvården skickar kallelser med snigelpost om när de förväntar sig att vi ska vara där, TV-kanaler som tillåter kockar som använt halvnakna kvinnor i reklam att delta i program – eller att sekundärkränkta fåntrattar ens orkar klaga på sådant.